Blogg

Jävligt najs/jobbig april


Sara har en utmaning i sin Facebookgrupp- Jävligt jobbig april

Jag hakar på men med fokuset jävligt najs april!

Jag tränar gärna varje dag. Eller motionerar. Jag blir på ett mycket bättre humör då och bästa starten alla kategorier är att få vara ute i naturen en liten stund och sätta igång kroppen.

30 pass i april ser jag inte som ett problem. Snarare något bra!

Just nu är jag på kurs, på Såstaholm och här finns det väldigt fina löpslingor att skutta på längs Vallentunasjön! Jag saknar att springa i terräng men kroppen är inte riktigt i form för det. Gärna mjukare underlag men inga svåra trixiga passager.

Men imorse fick jag en jättefin tur. Som jag skrivit tidigare: Löpningen är helande för mig. Speciellt nu. Jag blir lite starkare och lite gladare!


Nr 5 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Fem farthöjande pass du måste testa
  • Det händer vid överträning
  • Ätstörning? Symtom du ska ta på allvar
  • Artros i knät?
  • Nya sköna löparskor
  • 6 enkla sätt att testa formen
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Tips för terrängteknik


Jag samarbetar ju i år med Lidingö Ultra 50 km.

10 glada läsare fick plats till loppet och regelbundet skriver jag lite tips på sånt som kan vara bra att fundera över inför ett sånt lopp!

jag tycker det är svårt att skriva ”rakt ut” till okända men hoppas det finns något att ta med sig och klura vidare på inför eller under löppassen!

Senast skrev jag om terrängteknik.

Tidigare har jag skrivit om utrustning och tankar runt träningsupplägg.

Själv längtar och längtar jag efter att få vara på väg mot ultra igen. Och att komma hem från en löptur och se ut såhär.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Inte ett aprilskämt


Genom vår ideella förening Starstruck Unlimited anordnar vi Tjejmarathon- loppet för alla, som är ett lite längre och lite bättre marathon.

Alla som springer loppet blir medlemmar i föreningen under kalenderåret och man får springa loppet, vårt snygga pannband och vara del av vår community.

Dessutom får man rabatt på löpcoaching hos både mig och Madde.

Men viktigast av allt är insamlingen till Panzisjukhuset. I år till det här viktiga hjärtvärmande projektet.

Och insamlingen går SÅ BRA! Det raggas sponsorer bland vänner och bekanta, kollegor, det ordnas loppis (igår drog Magda in 3 400 på en loppis i Kårsta bland annat). Jag föreläser till förmån för Tjejmarathon under året och bor du i Göteborg kan du nästa onsdag vara med här.

Det är inget aprilskämt. Men idag ligger insamlingen på…

89 400 kr

I shit you not! Vi är 10 tuss från vårt mål men vi nöjer oss förstås inte med det utan jobbar på mot högre höjder!

Du är varmt välkommen att engagera dig! Och väldigt välkommen att springa loppet! 50 km i vacker terräng. Läs mer här.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

#Måndagspeppen- Är du på väg att göra något stort?


Undrar du vad du gett dig in på?

Undrar du om du klarar det?

Tvivlar du?

Känns det läskigt fast du längtar?

Tänker du att du inte förberett dig tillräckligt?

Undrar du vad andra kommer tycka?

Grattis! Du är förmodligen på väg att göra något stort! Kanske är det ett lopp du ska springa du satsat på? Skulle det inte vara något stort och viktigt, en utmaning- så skulle du inte ha funderingarna ovan! Det skulle inte oroa. Du skulle inte tvivla.

Alla tankar ovan är helt normala. Men de kan ta två vägar. De kan leda dig till större oro, som gör att du tvekar- kanske inte vågar!

Eller så tar du dem i hampan och vässar dem till att ladda ännu bättre.

Tvivlet-matar du med varför du började. Varför du vill göra detta. Matar du med tankar på allt du gjort.

Att undra om du klarar det-är sunt! Rimligt! Ska du göra något du inte gjort förut så vill kroppen och knoppen ifrågasätta. Använd det till att gå igenom vad du ska göra, hur du ska göra det. Se utmaningarna, se styrkorna. Förbered dig!

Vad andra tycker kan du strunta i för de är så upptagna med sig själva så dina prestationer hinner de inte bedöma!

Dina förberedelser är tills idag som de är. Det är vad du nu gör och framåt som spelar roll.

Att stå på startlinjen till sitt längsta tuffaste lopp, att  säga upp sig, att söka nytt jobb- det måste få kittla i magen. Dina tankar och hur du använder dem kan antingen bli ett vässat spjut, en kompass, eller en bromskloss.

När jag stod på startlinjen till mitt första 100-miles lopp så kände jag inte att jag förberett mig perfekt. Jag hade däremot gjort mitt bästa. Jag undrade om jag skulle klara det. Och jag bestämde att jag skulle göra mitt bästa där och då. Det var allt jag hade.

Det är alltid allt vi har. Det är det bästa vi har. Använd dina tankar!

 


Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Ja vi ses då :)! Lycka till!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

#Veckans träning och tredje trimestern


Förra veckan var det inte mycket träning men den här veckan har det varit lite bättre! Tre dagar har jag dessutom tränat dubbelpass- om än rätt lätta. Kroppen är..ja framtung. Men träna och motionera går hur bra som helst.

Jag tror inte man får den graviditet man förtjänar rakt av. Jag tycker ofta synd om de jag ser kämpar med speciellt foglossning eller andra svårigheter. Man kan inte rå för allt otyg som sker men jag tror definitivt att man kan jobba med att förebygga och att ens inställning till hur man tacklar eventuella problem spelar stor roll. Och jag tror och tycker definitivt att vi som har en normal eller ”lätt” graviditet verkligen ska njuta av det. Allt som står ska vara problem- behöver inte vara det. Det mesta kan vara som vanligt. Det ovanliga kommer sen när krypet kommer ut….åmajgadd.

För mig innebär graviditeten att jag inte försöker klämma in 10 timmar träning i veckan så jag lägger den tiden på att jobba mer istället, och plugga lite. Jag fattar inte riktigt varför jag skulle vila mer? Jag är inte trött. Det går inte att buffra vila heller- bebis kommer vakna mitt i natten och att jag låg på soffan i mars kommer inte hjälpa ett dyft. Sova bra och återhämta sig så som livet just då kräver gör jag ju ändå.

Graviditet är inte en sjukdom och om man inte går runt och förväntar sig att man ska bli trött, seg, få fruktansvärda cravings efter onyttigheter så laddar man inte hjärnan med såna tankar heller.

Sen kan det bli så ändå.  En del råkar illa ut hur väl de än tar hand om sig.

Men jag gör inte det. Jag kommer inte oroa mig för det och inte förvänta mig det. Och därför tänker jag inte heller räkna med att ”bli trött” som många så gärna vill tala om att man nu ska bli sista tiden. Trött blir jag av oro och sorg. Inte av att bära runt mitt andra barn. Det ger mig enorm glädje och energi. Det går dessutom mot ljusare tider och visst blir vi alla lite piggare till våren? Jag med! Jag vägrar ändra saker som inte behöver ändras. Jag är gravido, inte invalido.

Så jag håller igång. Så mycket jag vill, säkert inte så mycket jag kan. Det har jag inte testat. Sover så bra jag kan. Äter så bra jag kan. Tänker positivt. Och- tvärtemot vad jag trodde går jag runt och småmyser över att ha den här magen. Den här fantastiska kroppen som drog 16 mil med magstrul och sen ändå var redo att husera ett nytt litet liv direkt efteråt. Som funkar som vanligt nästan men med en solskenskula frampå.

Så med det sagt så är det förstås saker som händer i kroppen jag tar hänsyn till:

*Rörlighet: Jag brukar träna rätt mycket flexibilitet- gå ned i split och skulle försöka gå ned i spagat igen men sånt låter jag bli nu. Lederna mjukas upp och jag vill inte tänja dem för mycket. Ju längre graviditeten går desto ”värre” blir det. Rörlighet- ja! Det måste jag för att må bra men jag tänjer inte så mycket.

* Intensitet: Bebisen får det syre som blir över när jag tagit mitt. Man har en ökad blodvolym och mer vätska i kroppen också och träningen blir rätt flåsig mycket tidigare. Pulsen stiger fort (märkte det när jag tog mig an skidbacken i Ottsjö imorse). Därför låter jag träningen vara mer lågintensiv och det var länge sen jag ”tog i” när jag springer. Mer njutning än syrajakt. Jag saknar som f*n att ta i så jag får blodsmak men .saknaden lägger jag i en tank av motivation jag kommer släppa lös efteråt. Jag tränar också efter devisen att komma hem varm och glad inte slut. Så passen är max en timme.

* Belastning Ok- jag skejtade lite i fjällen. Men med korta glid. Jag springer med kortare steg. Tar det väldigt försiktigt utför. Använder mer dämpade skor. Försöker springa på mjukt underlag. Undviker hopp.

Den här veckan blev det vila på måndagen. På tisdagen joggade jag 40 minuter på morgonen. På kvällen körde jag ett ganska hårt styrkepass på Friskis. Var lite förvånad över hur lätt det kändes. Körde frivändningar med press med 25 kilo utan problem. Strong mama!

Onsdag satt jag på tåg med brutal träningsvärk. Försökte skida men var för lite snö i skogen så blev en kortis och sen bara promenix.

Torsdag åkte jag skidor 1 timme och på kvällen knatade jag och Sara på snöskor.

I fredags sprang jag 7 km runtom i byn och på kvällen 1 timma skidor igen.

Igår åkte jag och Sara skidor cirka 45 minuter.

Imorse sprang jag runt 30 minuter före frukost och kroppen var enormt pigg! Älskar mina morgonpass! Man är utvilad och kroppen vaknar så skönt av det.

Nästa vecka är en sån där hysterisk pusselvecka. Jag baxnar lite när jag ser schemat men vet att jag löser det. Lite hjälp av familjen och med sömnens som prio ett så ska den gå ihop den med. Den är full med ledig tid med Skrotmos också. Viktigast av allt.

Ett säkert vårtecken är förresten att jag ser ut som en prickig korv…

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Årefjällsloppet- från sidan om


Egentligen skulle jag ju åka Årefjällsloppet!

75 magiskt vackra kilometer men som på grund av snöbristen fick bli 61 km med (något partiskt ja!) den finaste biten borttagen- men enormt fint ändå.

Jag hajar det traditionella med Vasaloppet- men staka sig fram genom skog och myr när man kan åka med milsvid fjällutsikt? Nej Årefjällsloppet kommer definitivt utmana och bli en klassiker i sig och något år kanske jag ska åka.

I år valde jag att vara funktionär! Min kompis Cia är med i tävlingsledningen och klockan 06.00 stod hon utanför min dörr med en fullastad bil.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra men funktionär på tävling har jag ju varit några gånger. Vi började med nummerlappsutdelning i Edsåsdalen och jag hann se damelitstarten!

Efter det åkte vi till Åre och jag sorterade icke använda chip till förbannelse innan jag smet ut i solen för att se herrvinnaren gå i mål: Daniel Richardsson – väl värd!

Sen missade jag folkkära Kallas målgång men fick se vilken ödmjuk storstjärna hon är när hon tog sig tid att prata med både unga och gamla och snällt köade med oss andra för buffélunchen inne på Holiday Club!

Åre och folkfest i alla ära- jag ville hem till Ottsjö och jag ville åka skidor på sjön med Sara! Det ville hon också som tur var och det är förvånansvärt långa skidor som får plats i hennes lilla Mini Cooper!

Vi fick en slafsig, fin skidtur på Ottsjön- vintern är verkligen på upphällningen och det här var högst sannolikt min sista skidtur på mycket länge.

En fin dag helt klart!

Kalla på prispallen- killen som just gick i mål var tydligen TRÖTT!

Richardsson går i mål!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*