Lugnet i stormen- Kirtin Kriya meditation

PÅ årets Workout Åre hade vi äran att ha med oss SVT upp på toppturen. Först hade de en rejält stor kamera som vi roat funderade på hur vi skulle få med den.

Till slut blev det en mindre handhållen. Och nya skor till både Sofie och hennes kameraman- efter mitt tips- Inov-8 X-talon förstås :).

Från 27 minuter in i Gokväll kan ni se hur härligt det var. Om jag längtar till nästa år? You bet!

Här ser du programmet!

 

---

Vad är det här med inflation i engelska blogginläggsrubriker?

Själv skyller jag på 6 år utomlands. Och att jag mailar med en av mina bästa kompisar Carmen för jag ska hälsa på henne i London i slutet av november.

Men iallafall.

Jag vaknade i måndags med en SPRETIG känsla. Att arbeta med hälsa, själv (nåja fler engagerar sig men hälsochefen har ingen avdelning – bara en sekreterare på deltid) är tufft. Underbart roligt men det är SÅ mycket jag vill göra och nu har jag stångat huvudet mot en viss dörr ett bra tag och tänker att jag backar från den. Den kommer inte ge sig. Det är inte vägen fram.

Jag tänker att de som är på andra sidan kommer våga öppna dörren om det blir ett helsikkes jäkla oväsen utanför. Eller ljuv musik. Eller båda.

Jag blir kontaktad nästan varje dag av människor som vill veta vad jag gör, vad jag tänker göra, hur jag tänker och jag inser att jag kanske sitter på en potentiell hälsoguldgruva men det blir bara sand av den om jag ska svara alla och om alla hälsoentreprenörer som hör av sig ska få tid att berätta vad de kan hjälpa mig på jobbet med. Jag måste driva min grej själv först. Den stora delen går inte just nu så jag får fixa med den lilla delen. Gott så.

Jag tänker att ska jag få nya resultat- måste jag göra nya grejer. Det betyder inte att så mycket är fel- jag är galet lycklig och tycker livet är näst intill perfekt och helt perfekt finns inte, jag mår jättebra och att jag skulle vara frustrerad och ivrig- det visste både jag och mina chefer. Så jag fortsätter göra det som ger massa energi och så kastar jag all världens väg det som inte funkar. Det som tröttar ut mig.

Så på både på jobbet, privat och i träningen kommer oktober att dedikeras 100 jäkla procent till att göra riktigt bra av det som görs. Saker med guldkant. Inte mer saker. Men bara göra dem riktigt bra. Riktigt närvarande. Jag tackar nej till möten- blockar kalendern för att få arbetsro.

Har en ledarskapsutbildning, en fördjupningskurs i nutrition, en stor presentation att hålla och en massa annat redan på hälsochefsjobbet. Fullt i coachingstallet ett tag till. Vi stänger Tjejmarathon 2013 och tar första planeringsmötet för 2014. Nyfokus i träningen. Så nu stänger jag dörren lite och jobbar med det jag har. Det som är på agendan.

#upgradeOctober helt enkelt. Känns riktigt jäkla bra. Och medan jag skrev detta lyssnade jag på den här. Lyssna speciellt efter 5 minuter. Något av det bästa som gjorts.

---

Behövs inte så mycket. Redan imorse längtade jag hem till mina Inov-8, min gamla underställströja. Längtade jag ut i skogen. Man kände i luften att det var en fin dag där. Jag knep 4 kilometer obanat igår men ville ha mer. Vill alltid ha mer skog!

Hem. Fort byta om. N skulle också med- lite stel sen helgens Lidingölopp och ett styrkepass precis innan. Ville ha kartan med. Valde ut 5 kontroller vi skulle ta.

Snabba pigga ben. Inte ett uns av stelhet från ultraloppet för bara 8 dagar sen.

Ut i skogen. Hala löv, rötter och barr barr barr.

Plockade några kontroller. Kan inte minnas att jag njöt såhär mycket förra året av att springa i skogen. Det är helt fantastiskt. Så enkelt. Bara flyta fram över stock och sten utan direkt struktur. Ren lycka. Långt borta från

Så får träningen vara nu. Snart stundar rätt hårda pass. Men till dess. Lyckoträning.

---

 Nu är hösten igång och  livsschemat  med allt man skulle göra annorlunda, göra mer, göra nytt, sluta med, börja med är testat till max.

Det blev förkylt, det blev sent, det blev rörigt, det blev kanske lite fel.

Och det är så himla mycket som går rätt varje dag men det tar vi allt som oftast för givet.

Och så slutar vi göra saker för vi inte hinner. Och många lever med känslan att det inte blir någonting riktigt ordentligt gjort. Oftast för att man gör för mycket. Och man vill inte sluta göra vissa saker.

Men det finns ju en variant på att börja och sluta. Man kan trycka paus också.

Paus ett tag på något bara för att fokusera ordentligt på något annat. Man kan pausa de flesta gymkort, pausa att försöka göra karriär eller vad det nu kan vara. Pausa något för att inte behöva känna att  man brutalt avslutar något och får separationsångest. Men tar ett litet break för att ge sig helhjärtat in i något annat.

Känn på det ordet. Ta en paus. Det är inte så dramatiskt.

Kanske får man sortera in allt man gör i lite

KBK (Kör bara kör- mycket poppis hashtag på Twitter),

SLUTA -sånt som inte ger energi alls

PAUSA-för sånt som går lite trögt och inte riktigt får plats i vardagen.

Kanske ger det här mer plats att BÖRJA göra något som du verkligen vill. Kanske blir det bara lite lugnare i vardagen. Lycka till!

---

Ibland kör det bara ihop sig. Jag borde vetat att den lugna vecka man behöver efter att man springer 100 miles inte kan pusslas ihop med Lidingöloppsveckan. Men – så blev det nu och det vara bara att göra det bästa av det och det har jag gjort!

Så jag behöver inga kommentarer om att ”jag ska ta det lugnt”. Det vet jag. Det gör jag. Men den här veckan blev det för lite mycket även om det höll och jag sitter här i soffan med en kopp grönt chai, lillan snosar, det är rent, städat, tvättat, nyhandlat, allt som ska göras är gjort.

Lidingöloppshelgen var lika härlig som de två tidigare åren. Det är något speciellt med det här loppet- världens största terränglopp men känns ändå så ”rustikt” och mysigt.

Vårt PwCtält var fullt mest hela tiden, en massa kollegor sprang allt från stafett till 30 kilometer. N gjorde en fantastiskt bra debut på 30 kilometer och ska ha storrevansch nästa år. Flera jag känner gjorde helt fantastiska lopp och vädret var helt perfekt!

Idag sprang Lillan sitt andra Knattelopp men med fullt fokus. Hon släppte min hand och formligen rusade runt den 1,7 kilometer långa banan. Jätteglad och jätteivrig. Väldigt roligt att se alla barn- ren rörelseglädje.

Det var jättekul att heja längs sidan under helgen- jag har faktiskt aldrig varit sugen på att springa det här loppet- min roll är att göra annat.Vill vara där men inte springa!

Det har varit en helt fantastiskt helg och jag är så motiverad inför att jobba vidare med den hälsosatsning som detta är från vår sida.

Däremot ser jag väldigt mycket fram emot en lugn mysig första oktobervecka med en långhelg på landet med lövkrattning och mycket sömn.

Det är inte ofta jag är trött på söndagar men idag är jag helt slut! Hoppas du haft en fin helg!

---