Måndags(k)val

Jag vågar inte riktigt tro att det är sant. Jag är inte helt inne på att formtoppa just nu heller. Jag vill vara riktigt nedtränad och trött nu och har inte riktigt tid att sätta mig i det tillståndet. Efter dagens halvmara så ville jag bara fortsätta. Benen kändes pigga och jag hade gärna rusat på tills lungorna gav upp. Men jag har en plan för att fortsätta trötta ut mig själv och sen gå på en fin nedtrappning som kommer handla om vårjobb på landet och att trampa in ett par nya skor. Just nu har jag inga skor att springa TEC i och för att vara helt ärlig så vet jag inte hur TEC banan ser ut eftersom förra året var någon avart. Ja ja. Jag har 8 varv på mig…

Men idag vill jag skriva om magi. Om utmaningar. Om att lyfta sig själv och som ringar på vattnet inspirera andra. Det som gör att jag får lite gåshud och gissningsvis kommer att vara bölig och rörd vid starten på Tjejmaran. Att arrangera det här loppet och hålla de här långpassen möjliggör att få vara med när människor utvecklas. Att få vara med när nya vänner möts. Att se människor ödmjukt nästan ursäkta sig och braska för att de inte kommer orka, och sen bara höja sig över sina egna tidigare tveksamheter, slå distansrekord. Våga haka på en fart man inte brukar springa i och göra så gott man kan.

Det har blivit en del av kärnan för mig i att jobba med det här loppet. Det är det som får mig att bli helt varm inombords. Jag bara njöt idag. Alla tjejerna var så fantastiska, så positiva, modiga och tuffa. När vi mötte TSM var jag så stolt över mitt gäng. Extra kul att se Carina leda TSMgänget som ska springa TEC 100 om två veck..nä 13 dagar!

Att säga att man sprungit en halvmara är rätt intetsägande. Löpning och prestation, utmaning, mod är inte absoluta värden. Att våga haka på ett långpass, att våga fortsätta, att bita ihop och ta i, att springa längre än man gjort på flera månader. Det är att utmana sig. Det är att växa. Att få vara med som lots, guide, arrangör till ett lopp där allt detta möjliggörs för ett stort antal fantastiska kvinnor- det är helt klart bland det bästa som jag får vara med om i livet. Jag är så otroligt tacksam och hade så trevligt idag. Jag bara njöt och bubblade.

Veckans träning och nästa:

Ja vad kan jag säga? Ett bra fartlekpass, en återhämtningsjogg, ett styrkepass, ett galenpanna mara-intervallpass, en lugn halvmara. 78 kilometer. Distansrekord alla kategorier. Inte i närheten av max. Herrejäklar vad jag är taggad för att springa in den här våren så det bara sjunger om det.

I veckan gäller det att ducka påskgodis, äta bra, sova bra och träna rätt hårt fram till torsdag. Vi har en bra backe på landet som jag tänkte trötta ut mig i. Hoppas få till en träningsdejt med både Magnus och Sara också. Jag vill att Magnus tittar på min löpteknik, han är fenomenal på det!

Självklart är det späckat schema på jobbet också! Mitt liv, mina val, full fart, underbart!

En löparsäck och en med ombyte. Kroppen känns pigg men jag tänker inte låta mig luras. Hoppas få en extra kick av att det är jag som leder passet.
Tänkte ta med tjejerna till Överjärva Gård och titta på lammungarna, och tillbaka. Kompression. Kompression och kompression är nyckeln för mina ben idag. Stadiga tråkiga skor på eftersom skaderisken är som störst när man är sliten. Men jag bara tar det säkra för det osäkra. Jag är springsugen! Jag älskar det här, det är mitt hemma. Det är vad jag, och många andra går på. En rörelse och frisk-luftsdrog. Ha en fin dag!

Jag sa just till Madde (som sitter här i min soffa med sitt fina hår) att det som är mest läskigt är att jag verkligen tänkt att det här är det lopp där jag ska  ta ut mig allra mest på. Det är mitt första lopp utan hjärtfel. Vilket gör att jag är lite kaxigare. En sak mindre kan gå fel.

Det är verkligen inte distansen som oroar mig, jag tar mig de där 8 milen- kommer sitta massa fötter i min bakdel om jag skulle tveka. Men det ska gå i det tempot jag tänkt. Jag måste få till min plan.

Den är på g

Jag sov över nio timmar i natt. Jag nästan flög ur sängen vid åtta. Sådär farligt utvilad. Började med 3 timmars jobb och frukost parallellt. Vid 11.30 längtade jag ut i solen och det var dags för mina intervaller. Jag är utan Garmin just ni så får förlita mig på Runkeeper. Den fixar bara 250 meter och 500 meter och uppåt så jag devierade från ursprungsplanen om 400 meter x 10 till 500 meter.

Igår körde jag lite styrka under Maddes övervakning. Det blev inte helt otippat lite jobbigare än vanligt men fick in några nya jättebra övningar att dona med. Var bara skönt öm lite här och var men hade definitivt inte ätit tillräckligt.

Nåväl. Ursäkter ursäkter. Jag värmde upp och fick sedan plocka av mig. Jag hade redan shorts och ursäktar alla berörda som bländades idag.

8 x 500 meter var alltså tanken och jag hade någon falsk illusion om att det skulle gå med flygande fart men se nej.

Jag landade på ett snitt om 4:29 fart. Det kändes inte lätt någonstans förutom de första 100 meterna varje intervall. Nä fy fabian. Men! Så tänkte jag att ju långsammare man är, desto snabbare kan man bli i relativa termer. Jag vet var jag är på väg och vad målet är med dessa typer av intervaller. Nu är det bara att börja jobba. Maj kommer bli tuff.

Resten av dagen lyckades jag göra apoteketärenden, plocka upp min lilla lorpa som sovit hos mormor och införskaffa allt man behöver för en uteplats med sol hela dagen! Frön, jord, lecakulor, pelargoner, varsina handskar och sopkvast. Ebba fick en jordgubbsplanta som om hon inte slaktar den kommer ge fina gubbar i sommar där den kommer bada i sol här utanför. Woppa vilket kap den här lägenheten är!

Bästa Helena kom hit och vi röjde i solen och satte de fina pelargonerna och åt god kycklingsallad.  En riktigt skön dag och ändå har jag fått en massa gjort.

Imorgon bär det av till Grisslehamn för Tjejmararek. Tjejmarathon som listas i SvD’s helgbilaga ” A perfect guide”. Hoppas ni har en fin Valborg!