Jag har varit ledig större delar av den här veckan. Vi åkte till Värmland först och krattade och högg ned lite träd. Herregud vad bra träning det är att hugga med yxa! Har njutit av att vara ledig med hattefnattarna, bästmannen, faster, syster och lilla systersonen.

Fantastiskt fina höstdagar.

På kvällarna har jag jobbat eftersom jag är med på ett projekt som ska vara klart snart. Det gör ingenting även om det var skönt att fastna i min bok de tre sista kvällarna på veckan. Jag har inga problem att stänga av och det var ett lågt pris att betala för att få vara iväg en hel vecka.

Under helgen var vi i Västmanland i den lilla byn där Ns familj och släktingar har hus.

Jag sprang precis som planerat de första tre milen dit och det är det längsta jag sprungit på väldigt länge. Jag sprang ju Bergslagsleden i somras men det var så mycket gå då så det räknas inte riktigt som regelrätta löppass.

Men i fredags sprang jag. Är man i Bergslagen så får man räkna med att det går upp upp up och ned ned ned. Tog en kopp kaffe och tassade iväg runt 8-snåret och blev uppplockad på väg 243 runt 2,5 mil från Nora och hade avverkat 30 kilometer. Kroppen höll. Det kändes helt klart lite men det var efter två mil. Det stramade lite där det brukar men inte så farligt och jag var pigg och min mage klarade att ta in energi, jag behövde inte sticka ut i skogen och jag fick nosa på den där #vavavoom-känslan jag hade för två år sen men inte haft sen dess. Hurra! Mitt i passet höll jag på att sätta foten i färsk björnspillning. Komplett med lingon och allt. Det gick lite fortare där några kilometer efter det…hurvas.

I övrigt har jag tränat bra den här veckan:

I måndags körde jag ett lätt styrkepass som jag delade här på bloggen.

I tisdags tog jag en morgontass i skogen.

I onsdags lämnade jag in bilen på tvätt och sprang 10 x 2 minuter + 10 x 1 minut. Sega sega ben.

I torsdags vilade jag men gjorde mina rehabövningar (som består av lite pilates!!! bland annat).

I fredags sprang jag alltså 30 km och vilade således i lördags med bara lite krattning och rörlighet.

Idag vaknade jag pigg och mätt efter gårdagens stora middag med N’s släkt. Drack lite kaffe, tog ett ägg och så joggade vi iväg till skidbacken i närheten. Den är brant och 250 meter lång. 10 vändor upp o ned. Det var så fruktansvärt segt men det kändes så fantastiskt bra.

Nu är det dags att bygga lite mer volym och jag ser fram emot att börja morgnarna tidigt tidigt för att få ut det mesta av dagen. Jag har en bra grund och tror inte på att mata massa mil bara för att. Jag tror på backintervaller, lågglykogena morgonpass. Flera pass per dag någon gång varannan vecka för att bygga skonsam volym. Styrketräning, yoga, pilates, inte känna tidspress, hinna med det viktigaste först: familj och jobb. Jag ser inte att det kommer vara några som helst problem vare sig tid eller motivationsmässigt att träna sig tillbaka till 100 miles. Däremot kommer jag oroa mig ett bra tag till för att kroppen ska hålla! Men just nu går det bra!

One down, plenty to go!

Jag älskar långpass men gillar inte att vara borta från mina barn på helgen. Jag älskar också att springa ”A-B” och inte behöva vända hemåt igen. Flera gånger har jag lagt transportlöppass hit och dit, som här när jag sprang 6 mil från Sundbyberg till Bålsta och sen runt runt tills N plockade upp mig och vi åkte vidare till hans landställe och jag dessutom åkte Engelbrektshalvan dagarna efter. Ibland undrar jag hur jag orkade alltså?

Nu är jag på G igen med såna här pass eftersom kroppen (ta i trä!) börjar fixa längre sträckor igen.

När detta publiceras har jag förhoppningsvis lyckats med ett tretimmars pass från vårt Värmlandsställe mot Nora och blivit upplockad av N med hattefnattarna och åkt vidare mot hans ställe i Västmanland. Långpasset klart utan att påverka vår helg där.

Jag har skrivit om kost vid uthållighetsträning lite då och då- till exempel här. Just nu är jag inte så strikt utan fokuserar mest på att  faktiskt springa men kommer skruva åt det lite mer längre fram.

På ett planerat tretimmarspass i 10 C som imorgon tar jag med mig ungefär:

 *2 liter vätska (för det får plats i blåsan).

* BCAAkapslar att ta varje timme (blir kanske 5-6 gram ungefär per timme). 

* Därtill mina energibollar som jag varierar i innehåll men imorgon är det blötlagda havregryn, kokosolja, dadlar, lite honung, kakao, salt, ingefära, kanel och rullade i kokos. Helt ekologiska dessutom. De ger lite snabb energi men även lite långsammare om än ganska lättsmält i form av havregrynen och kokosoljan.

* ”Snabbmatsrestaurangpåsar” med salt.

Eftersom jag sticker iväg kanske 1-2 timmar efter jag vaknat äter jag inte frukost innan utan dricker kaffe, tar kanske ett ägg och en frukt och har idag ätit en hel del som jag inte brukar så är ganska mätt.

Jag har alltid fulladdad telefon, färgglada kläder och bara hörlurarna i ett öra, det bort från vägen. Jag lyssnar sällan på musik på långpass men har flera poddar jag njuter av att lyssna på. Är jag i tyst natur utan trafik blir det gärna naturljud bara men med en vätskeblåsa som ”slushar” så är en intressant röst roligare.

Hoppas ni ska springa och njuta i helgen!

Vi köpte, på stora tjejens begäran, en pumpa. Den skulle förstås karvas ur och förvandlas till en läskig ljuslykta och även o jag inte är så förtjust i pumpa så tyckte jag att vi måste ta hand om innanmätet.

Sagt och gjort. Jag gjorde pumpamuffins och rostade pumpakärnor men hittade hos Ica ett recept på Pumpasoppa och pumpabröd som lät fantastiskt gott.

Här är grundreceptet på pumpapuffins som jag gjorde. Jag tog dock bort 1 dl socker och använde fullkornsdinkel och bovetemjöl istället för grahamsmjöl. Gjorde också utan ingefära och med mer kardemumma istället. De blev jättegoda tyckte både 1-åring, 6-åring och andra i familjen!

Pumpakärnorna pillade jag ut, lade i blöt några timmar och rostade sen i en torr stekpanna. Man kan nog krydda på dem med något gott också.

Trevlig allhelgonahelg!

Att träna utan att behöva ta sig till ett gym- det är #win i min värld. Att träna ute och använda de tillhyggen man råkar hitta är #winwin.

I måndags körde jag ett bra och intensivt pass som inte tog lång stund och gav mycket.

Jag värmde upp med en kort jogg där jag lade in:

3 gånger av:

40 x sprättsteg

40 x höga knän

20 korssteg åt ena hållet och 20 åt andra

Sen körde jag en styrkecirkel där jag använde ett järnspett men en tegelsten, en blomkruka, en vattenkanna eller en annan tyngd du kan hålla i med båda händerna går bra.

3 set av:

1) 10 stycken burpees

2) 15 stycken armhävningar

3) 10 stycken ryggresningar

4) 20 stycken knä till armbåge stående i plankposition

5) 5 + 5  Enbenshöftlyft (och sänk) liggandes på rygg. (Hälen i och andra benet rakt ut)

6) Sidoplanka med undre benet böjt i knät, övre rakt och lyft det övre benet 10 ggr på varje sida

7) 15 st sumosquat med järnspett i händerna.

Kör hårt!

Något av det bästa jag gjort är att ha gått ”mammamage”utbildningen hos Katarina Woxnerud. Hon är så ofantligt kunnig och har gjort, gör och kommer göra så mycket gott för så många mammor.

Det var det här inlägget hos Katarina som fick mig att fundera på hela grejen igen.

Man blir rädd och ledsen när man höra några av de råd- eller avsaknad av råd- som kvinnor får runt hur de ska ta hand om sig både före och efter en förlossning. Det är en big deal att gå igenom såväl vaginal förlossning som kejsarsnitt. Jag har sprungit massor av maratondistanser- min första förlossning var sju resor tuffare. (Sen var min andra lite som..en mysjogg).

Det finns så många därute som fått komplikationer efter förlossningen som de inte borde behöva leva med. Det finns så många som lider i det tysta även om jag uppfattar att det är mer ”ok” nu att tala om det. Det måste det bli! Du ska inte behöva stå ut med att kissa på sig. Du ska inte behöva gå runt med tarmarna på väg att peta ut. Du ska inte behöva ha ont och lida!

Samtidigt finns det en lite farlig..tja..trend? att komma igång väldigt snabbt med hård träning när väl barnet är fött. Komma iform snabbt. Vara tillbaka ”där man var” igen. Jag är en sån som sk***r i vad andra gör och har mycket kunskap om min kropp och har verkligen tagit det bara på den nivån som just min kropp mår bra av. Det har jag fått skit för när jag varit ärlig med det under graviditeten. Det kan jag ta. Jag har varit lika tydlig med hur lugnt jag har tagit det efter graviditeten och hur jag jobbat upp allt inifrån och ut. Hur jag hållt tillbaka..och tillbaka och tillbaka. Knoppen vill oftast mer än kroppen.

Medan kroppen under nio månader successivt förändras, och vissa kroppar funkar ganska likt innan graviditeten nästan hela vägen så går det på några timmar (ibland ett dygn ibland två..tre..) när kroppen går från före förlossning till efter.

Det. Tar. Tid. Innan man har ”samlat ihop sig” och ammar man har man ”lossande” hormoner i omlopp. Kroppen är ny. Kroppen ska läka. Man bör ta det ganska piano helt enkelt. Stärka upp inifrån och ut.

Jag har inte skrivit så mycket ur infallsvinkeln ”efter graviditeten, vägen tillbaka” och eftersom jag fick problem med min rygg (icke gravidrelaterat men bebisrelaterat) så har fokus mest varit på det men jag har sett det som att hela första året har varit en väg tillbaka. Så lång tid fick det ta.

Det är som sagt många som fort vill ”tillbaka”, fast det finns inget tillbaka. Det finns en väg framåt med barn och allt vad det innebär i ändrad prioritetsordning. Förutom en kropp som är förändrad så ser livet annorlunda ut.

Det är inte brådis. Vill jag skrika till alla nyblivna mammor. Gör det ordentligt. Gör det rätt. Börja med mammamage appen NU, oavsett när du fick barn eller om du tänker skaffa barn. Bara gört! 

Träning kanske kan få vara lika viktigt innan, som under, som efter men vad exakt träningen består av och vad målet med den får vara kanske måste skifta.

Ta det lugnt. Ta hand om dig- inifrån och ut!