Måndagspeppen är tillbaka!


Nuläge och önskat läge. Många är vi som bär med oss både en önskan och en tanke om en förändring inför hösten. Nu ska vi minsann gå och lägga oss tidigt, gå upp tidigt, yoga flera gånger i veckan. Äta matlådor minst tre dagar och ha lite bättre framförhållning. Bli snabbare och uthålligare.

Många drömmer om att genomföra det där loppet nästa år. Sneglar på anmälan men vågar inte riktigt.

Man önskar att det var annorlunda.

Att man var piggare. Smalare. Snabbare. Starkare.

Man önskar att det var annorlunda.

Man tänker att ”om jag bara XYZ då skulle jag”. Men det går inte att önska fram en förändring till något. Det hjälper inte att förbanna att det är som det är. Det hjälper inte att jämföra sig med andra. Vara avundsjuk. Missunsam mot hon som minsann verkar träna varje dag och var sådär äckligt pigg och fräsch jämt och persar på milen varje gång hon försöker.

Det är som att hälla ut energi rätt ur både hjärta och själ ned i ett stort svart hål.

Det enda du kan förändra – det är det faktiska läge som är nu. Du kan bara starta precis där du är just idag. Att önska att du var snabbare, uthålligare, tuffare på jobbet- kanske på ett annat jobb?-åt bättre, sov bättre. Inget av det kommer du ens i närheten av om du inte börjar precis där du är och gör en förändring därifrån.

Ofta hänger många av de saker man önskar sig ihop. Sover du bättre kommer du orka äta bättre. Äter du bättre kommer du orka träna bättre, leka mer, vara tuffare.

Var står du nu? Vart vill du? Varför ska du dit? Vad ska du göra för att komma dit? Hur ska du få till det om det inte skett av sig självt tidigare? Våga be om hjälp-det är en styrka.

Seså. Sätt fart! Jag känner på mig att hösten 2013 kommer bli #vavavoom.

 

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Första 10-mila veckan #ultra


20130818-220249.jpg

Inför TEC sprang jag jäkligt smart, men inte så mycket. Det var sällan milen rullade iväg över 10 mil på en vecka. Om ens en vecka. Jag vet inte- är så dålig på att regga träningen. Skulle gjort det i år men har redan slarvat.

Nu har jag ett lite tuffare mål i sikte och har inte alls tränat som jag tänkt. Jadijada så är det alltid men fram till 16 dagar före loppet ska jag göra mitt bästa. Jag siktar på tre stycken 10 mila veckor med ett tufft riktigt långt pass varje vecka. Det passet ska gärna vara med lite trötta ben för att få riktig effekt.

Den här veckan är jag riktigt nöjd med träningen. Inte med dagens pass direkt men 101 km klockar jag upp!

I måndags sprang jag ett snabbare distanspass på 10 km på 49 minuter. Benen kände helt klart av fjällmaraton men inte alls så mycket som om jag sprungit fort.

I tisdags joggade jag 4 km med min syster och sen körde jag lite styrka. Lite lite styrka kanske.

i onsdags sprang jag 12 km på Blanktjärnsrundan som är kuperad och rotig och lite teknisk på sina ställen. Min högerfot som jag stukade 2010 var lite sur och min smaschade lilltå var sur den med men bra känsla ändå. Hallå- jag var ute i fjällen- då är det alltid bra!

Torsdag sprang jag så de där 6 milen före frukost och det var ett starkt pass med en del backar i. Jättenöjd. Kändes finfint i benen när jag stannade- inte alls stum trots asfalt så jättenöjd.

Sen tvärvilade jag fredag och lördag med bara lite rörlighetsträning. Hade inte barnvakt och det är viktigt att låta kroppen vila och sova efter såna ansträngningar som ett ultralångpass är. Både muskler, senor och ligament för att inte tala om det endokrina systemet tar stryk. Fast jag kände verkligen ingenting..

Idag var det så dags för lite kuperad snabbare terräng- Ursvik förstås. Sämsta tiden på dagen för mig är runt 11. Har svårt att äta mycket frukost, det är ofta varmt och jag är helt enkelt inte på G då. Segt som kola i benen och det är inga problem men jag drog ned 20 km till 14 km och fokuserade på att ha roligt, tassa, trycka på i uppförsbackarna och avsluta starkt.

Såg lite vildhallon och klev ut i grönskan och fullkomligt flög tillbaka ut på spåret efter att en väsande huggorm ville ha busken ifred! Fine by me pal!

Det är mycket logistik och planering runt en 100 miles. Supporten man har är lika viktig som träningen. Jag har inte en sportkeps att klara sub 20 om inte allt funkar vid sidan om. Och jag är så evinnerligt tacksam för mina fina vänner. Förutom att N viger hela helgen åt att supporta mig har bästa Annika varit eld och lågor och har fixat boende till mig och N. En ”pacer” som springer med under delar av loppet är också väldigt bra att ha. Om de själva förstår hur det är efter cirka 11 mil är det kalas och heter de Mia Thomsen är det nästan för bra för att vara sant men det är sant- TACK Mia. Det är ju hennes ”fel” att jag började med ultra så det här är ju smällar hon får ta- kan man tycka :).

SÅ med mindre än fem veckor kvar så känns det..stabilt.

Nu kastar jag mig in i en helt fullspäckad höst på jobbet med start imorgon!

Hoppas du haft en fin helg!

D

20130818-220257.jpg
Hemmakontoret


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Fredagsgottis-> Lördagsgottis: Nyttigare chokladbollar


Min dotter får inte äta lördagsgodis som så. Jag ser verkligen ingen poäng med att ”unna” henne färgämnen och tillsatser bara för att hon ska få den sockerkick som vi tagit in som någon samhällsomspännande accepterad norm varje vecka.

Om hon visste vad det innehöll och hur lite det tillförde kroppen skulle hon nog välja något annat.

Nej allt måste inte vara nyttigt hela tiden- men det finns en stor skillnad på att unna sig och unna sig!

Visst slinker det ned någon godis här och var- på kalas och när det bjuds någonstans men jag kommer inte ge det till henne.

Istället brukar vi fika gott och helst laga något tillsammans- så blir det både något trevligt (och stökigt!) av det samt att hon förstår vad hon äter!

Chokladbollar är en klassiker! Jag har svårt att tänka mig något godare och enklare. De går att göra riktigt onyttiga- men de går också att göra hyfsat nyttiga och fortfarande med samma goda smak!

Jag tar ett vanligt chokladbollsrecept som grund.

Sen blötlägger jag ekologiska havregryn (3 dl) först i lite vatten och i kaffet (2 msk)- det ska inte bli för blött. Det gör dem lättare att rulla sen och gör att det krävs mindre smör. Tillsätter ekologisk kakao 3 msk, 1 tsk vanillinsocker och 1 dl ekologiskt strösocker (smaka av!). Rör runt.

Byter ut 100 g mjukt smör mot 50 g och tar cirka 50 g mager kvarg istället. Klicka i den ”torra” röran.

Kaffet kan man ju skippa och bara ta vatten.

Sen är det bara att ”gaffla” ihop allting och rulla i ekologiska cocosflingor.

Mängden av allt är förstås lite höftat! Men det är bara att tillsätta det som det känns att det saknas av när smeten är klar!

Glad lördag!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Kärlek på och till Högbo


20130816-133307.jpg

Det är andra gången vi är på Högbo Brukshotell N och jag. Sist hade vi en jättemysig murrig hösthelg i november.

Nu var syster, MiniMe, hund och systers kille med och alla stortrivdes!

Förutom att det är väldigt vackert med fina löp och MTBspår så finns massor att göra både för barn och vuxna.

Allt känns personligt och hemtrevligt och maten är helt fantastisk.

Jag och N började genast planera när vi kan åka tillbaka…

20130816-133320.jpg
20130816-133248.jpg
20130816-133343.jpg
20130816-133338.jpg
20130816-133349.jpg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

60 km divine running #ultra


20130815-150727.jpg

Det var 5 grader ute när jag klev upp klockan 03.30 inatt.

För att vi skulle komma i rimlig tid till Högbo ikväll var jag tvungen att gå upp så tidigt om jag ville få in mina sex mil. I helgen har jag inte barnvakt och jag behöver verkligen få in de här långa passen om jag ska ha en chans att ens försöka springa 100 miles på sub 20 timmar.

Det är inte så svårt egentligen- klockan ringer och man är lika trött då som klockan fem eller sju.

Drog på mig mina Trimtex trekvartstights, bhlinne från Lululemon, tunn ylle t-shirt från Icebreaker och min suveräna cykeljacka från Trimtex. Pannband och rygga med vatten, russin, BCAA, och ett paket vitt bröd.

Drack kaffe ur termos jag förberett, tog 4 BCAA och så stack jag iväg. Så jobbar jag.

Molnen låg som en rullgardin över anarisfjällen men solen skymtade efter ett tag i horisonten. Svängde efter 5 km ut på Vålådalsvägen och började den kuperade väg jag hade framför mig.

Såg tre älgar annars var det bara jag. Benen var förvånansvärt pigga efter den senaste veckans eskapader och planen var att springa 6 mil i planerad ”race pace” som är runt 6.20 fart för de första 8 milen. Det ska kännas lätt och jag ska hinna stanna och både kissa och äta på den farten.

När jag var på väg utförs mot Undersåker bröt solen plötsligt fram lågt långt borta i fjällhorisonten och allt badade i ett rosa ljus. Om det inte var religiöst så inte vet jag. Tappade nästan andan. Allt var så stilla och mäktigt och det var så häftigt att vara därute ensam klockan fem med en stark kropp. Tårarna vällde fram. Tänk att man får vara med om så här underbara saker- bara genom att sticka iväg ensam!

Sen var det ett abrukt avbrott på härligheten när jag tagit mig uppför backen i Undersåker för E14 är verkligen ingen charmig rutt. Vacker- men asftalt alltså. Suck. Och uuuuuppp och ned. Uuuuupp och ned. Men jag höll gott mod.

Fram till Järpen är det väldigt fint och stannade på macken för att dricka juice och köpa smågodis. Lösgodis är den perfekta energin- glukos går bara rätt smackabang ut i musklerna och håller hjärnan lite skärpt. Annars behöver jag inte så mycket energi- fettmotorn är igång.

Men efter Mörsil någonstans så fick jag verkligen koncentrera mig. Bara skog och slakmotor. Men jag följde planen: 30 km på 3.14, 40 på 4:18,

Nu lossnade det och jag kunde bara rulla på. Tick tack, vissa kilometer i 5:40 fart (som är min mysfart annars) och några som var uppför mer 6.40. Inte trött. Bara stum i knäna av all asfalt. Hade mina Dynafit på som jag inte gillade så bra i lördags och nu gjorde de blodmos av mina hälar och kände blåsor också. Har ju inga asfaltsskor direkt!

Smsade N, för att se hur det gick för dem, som tyckte jag skulle ”kötta på” och ”klipp en mil till vi kommer snart”.

Svängde äntligen av på E45 mot vackra Hallen men än var det bara skog. Solen stekte i nyllet, vattnet var slut men jag bara njöt. Inga problem. Stannade klockan precis på 6 mil på strax under sex och en halv timme- precis enligt plan- och väntade vid en parkeringsficka medan jag stretchade. Efter en liten stund kom en fullpackad bil med N, syster, Minime och hunden Frasse och så åkter vi vidare.

Det kändes så bra att få till det här passet. Även om det fortfarande känns hiskeligt att försöka springa på under 20 timmar. Det är ett mål men det bästa med att träna för det är de här magiska stunderna jag får till. De gör mig alldeles ullig inombords, långt långt efteråt.

Och jag är inte ensam där jag springer. Pappa sitter där uppe någonstans, han är med mig överallt och jag hör hans enka effektiva träningsfilosofi i mina öron:

”Spring tills du inte orkar mer, sen springer du lite te”

20130815-150849.jpg

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Sista dagen #trail


20130814-161250.jpg

När jag bodde här uppe gjorde jag lite som man inte ska: tog omgivningarna för givet. Jag sprang inte så mycket då heller – jobbade desto mer.
Det var nog sex år sen jag sprang Blanktjärnsrundan- en 12 km runda över myrar, genom skog och på åsar med små fjällbjörkar längs med de magiskt turkosa blanktjärnarna.
En perfekt runda idag för mig och N.
Imorgon åker vi söderut med stopp på underbara Högbo Brukshotell.
Jag ska försöka klämma in ett 65 km löppass innan. Heja mig ibland alltså.

20130814-161144.jpg
20130814-161157.jpg
20130814-161212.jpg
20130814-161219.jpg
20130814-161308.jpg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in