#Måndagspeppen- Drivkraft

Ja det är redan den 7e. En vecka har gått. En vecka som försvann i en ineffektiv dimma av bihåleinflammation. Avskyr ineffektivitet.

Och det handlar inte bara om att få saker gjort utan lika mycket att vara där mentalt när de görs. Det har jag falerat med denna vecka.

Det reddde upp sig mot slutet. I lördags var vi ute i skogen i Ursvik. Det behövs lite natur för att få lugn i tankarna. På eftermiddagen- raka motsatsen fast ändå inte. Jag och Lillspark åkte tunnelbana till ett solbadande hotellrum på Grand Hotel där fina Sara hade litet kalas.

Men september tornar upp sig med tre stycken föreläsningar och några pass att leda. En resa till Åre. En till Värmland. Ganska mycket jobb. Mest ledighet med vår glada lilla buddhabebis och mer tid med min stora tjej. Men en del jobb helt klart. En förfrågan jag måste ta ställning till ganska snart men inte riktigt har tid att tänka på. Är det här verkligen jag? Vågar jag? Pallar jag?
Jag tänker att jag borde vara lite mer strategisk. Tänka till på vad jag ska göra, när, hur och vad.

Det är vardagspyssel varvat med spontana eller planerade avbrott. Förberedda middagar som blir hämt-pad-thai. Morötter som blir chokladbitar. Lingonsylt i soffan och bebiskräk på kavajen. Ögonlock som knappt är öppna men kroppen är ute och rör sig arla morgon. Man ångrar sig aldrig. Det är läggdags tidigt tidigt för då hinner vi läsa och ligga och prata om en en gemensam framtid med små och stora äventyr. Det är att somna två i sängen och vakna det dubbla antalet. Försöka hinna med att hänga med och bestämma vad man ska hänga med på. Vara så gammal så man kan skita i att hänga med på en massa saker.

Igår träffade jag också Katta. Som har en av de bästa namnen på sin hemsida- bucket life. Och det är ju så jag vill ha det. Det är så jag har det. Det är inte en lista på saker jag drömmer om att göra. Det är en, ganska salig röra, av saker som jag valt att göra med människor jag valt att vara med. Det är eN riktigt bra hink. Den är välfylld. Men inte full.

Hälsan alltså. Man tar den så lätt för givet.

Jag är väldigt sällan sjuk. Förkylningen jag fick i måndags var årets första. Skadan jag ådrog mig i tisdags var också årets första.

Förkylningen berodde nog på förra veckans stress. Oro tär på hälsan och ammar man är man lite extra utsatt. Det går inte att lägga sig kl 21 och sova 10 timmar i sträck som jag skulle gjort annars med en liten hungrig Lillspark som väcker mig under nätterna. Den var inte så farlig och är på övergång men bihålorna är svullna och jag är väldigt snorig.

Den andra skadan kom bara vips. Jag har varit så noga med att träna bäckenbotten och bålen successivt sen förlossningen. Tagit det så försiktigt men- well shit happens.

Jag skulle lämna min stora tjej på dagis och stod med fötterna på olika trappsteg i trappan till dagis och pratade med en dagisfröken (så får man inte säga va? förskolepedagog då). DÅ bestämmer sig Skrotmos, som nu väger 20 kilo, att hoppa från överst på trappan i min famn. Jag tar förstås emot henne men känner hur symfysen (fogen fram i bäckenet) liksom knakar till. Jag hann bara precis spänna bålen för att parera. Kroppen är bräcklig efter en förlossning. Så är det bara. Min är säkert en av de bättre återhämtade eftersom jag slapp diastas och verkligen gjort jobbet med att börja träna djupa musklerna på en gång men relaxinet i kroppen (förhöjt så länge man ammar och hos vissa högre än andra) gör sitt. Allt är lite löst och det här blev helt enkelt för mycket. Fanns ju inget alternativ heller- klart man tar emot sin hjärtekloss.

Det gör inte galet ont. Men det ömmar i rörelser utöver att benen är hyfsat ihop. Inte så kul. Jag undviker trappor, försöker inte bära tungt, går med små steg bla bla bla men, tja, jag har två barn att ta hand om så det blir en del lyft och vrid och grejs ändå.

Det känns onekligen lite surt. Orättvist. Dessutom blir jag väldigt frustrerad av att inte kunna motionera och yoga som vanligt. Kroppen känns stel och seg. Mitt humör är inte mitt vanliga. (Näst efter mig själv är N väldigt mån om att jag får motionera för hans liv blir lite trevligare då).

Jag försöker vara positiv- tänka att det var ju bra att jag klippte både förkylningen och detta på en gång och inte efter varandra men det är lite surt som sagt ändå.

Jag är väldigt ovan vid att min kropp stoppar mig. Den har alltid jobbat för mig och jag har de senaste fem åren tagit så väl hand om mig så jag undviker det mesta ”onödiga”.

Nu känns det som jag får börja från scratch igen. Men det finns säkert en mening med det också. Och brådis har jag inte.

Egentligen skulle jag gjort falafel. Men det här gick snabbare. Och blev jättegott!

Rätten bestod av kikärtsbiffar, fibertortilla (det enda oekologiska och vetebaserade vi ätit denna vecka till middag), avokado och tomathack med bladpersilja och citron.För mer tacostyle kan man ju servera det med gräddfil och salsa istället.

Detta räckte till mycket hungrig 5-åring, mycket hungrig Hjälte och väldigt hungrig ammande mamma så säkert till fyra normala personer.

Kikärtsbiffarna gjorde jag såhär:

Cirka en liter kokta kikärter stavmixas med lite olivolja.

Stjälp sen över en hackad lök, två finhackade vitlöksklyftor, saften av en liten citron, lite bladpersilja, två ägg och lite mjöl av valfri sort. Krydda med peppar, örtsalt och så mycket spiskummin du tycker om.

Testa göra biffar- reglera mängden mjöl och med vatten om det är för löst eller för fast.

Vänd dem sen i sesamfrön och stek försiktigt i värmetålig olja.

Servera i tortillabröd med avokado och valfria tillbehör! Mosa gärna biffarna lite och blanda med andra tillbehör. Gott vegoalternativ till den klassiska tacomiddagen!

Överträning- när nedbrytningen som sker vid träning och i livet runt träningen inte möts av adekvat återhämtning. Och med adekvat återhämtning menar jag inte alltid att vara helt återhämtad mellan varenda pass för den ackumulerade nedbrytningen har ju viss effekt då nästa pass ”tar” bättre om du inte är helt utvilad. Men tids nog måste kroppen få en paus att återhämta sig ordentligt.

Det slarvas ofta bland oss elitmotionärer med detta. Inspirerade av eliten som kör avancerade träningspas men sen faktiskt vilar emellan- inte donar heltidsjobb och dagishämt o lämn med tillhörande bakterier och livspusselstress.

Ibland sker det i slarvet med att träna på rätt nivå. Vi är sugna på att träna men orkar inte riktigt med det hårda passet så det blir ett distanspass. Ska ta en lätt jogg men får lite feeling och så går det lite fortare. Mil efter mil i mellanmjölksland.

Någonstans där sliter träningen en hel del men ger inte så mycket. Lägg till stress, sömnbrist och suboptimal kost och du har en kropp som inte riktigt orkar ta till sig och återhämta sig från träningen.

Osug. Trötthet. Svårt att sova. Sötsug (mer än vanligt). Vätskeansamling. Viktuppgång- ofta runt magen. Ömhet. Återkommande förkylningar. Tecken på överträning kan vara olika.

Ibland kommer överträningssymtomen riktigt illa timat- som några veckor ut från ett lopp. Jag fick en fråga från en god vän som laddar för ett 100 miles lopp om några veckor om vad som kan göras och några av de råd jag gav henne var dessa fem bland annat. Observera att dessa tips hjälper att återhämta dig snabbare och bättre när du känner av överträning. Det botar inte överträning som gått längre utan gäller som tips när du kanske är några veckor ut från ett lopp du vill prestera på och känner av att du tränat väldigt hårt och inte riktigt återhämtar dig. Jag har anledning att återkomma med fördjupning om flera av punkterna nedan och lovar göra det!

1) Lägg dig en timma tidigare. Ja det är svårt. Men att få in en timmas till vila runt den tid som enligt ayurvedan är när kroppen börjar reparera organen- 22.00 cirka kan göra mycket. Och att vila en timma till under dygnets mörka timmar – riktigt bra. Ingen dator i sängen. Ingen telefon. ( Ska skriva mer om EMF någongång men ut med telefoner från sovrummen och använd hederlig väckarklocka). Mer vila helt enkelt. Att klämma in en tupplur på 20 minuter under dagen kan vara svårt så detta torde vara lite enklare.

2) Öka Omega 3 intaget. Minska omega 6. Testa algbaserad omega-3 kapslar så slipper du gifterna som ackumulerats i näringskedjan i feta fiskar. Ät chiafrön, valnötter och minska omega 6 intaget då det är kvoten mellan omega-3 och 6 som är viktig. De ”tävlar” i kroppen om samma konverterare och vi vill ha mer av Omega 3 som minskar inflammationen som kan vara en produkt av överträning. Viss inflammation är förstås bra- det är helt naturligt att det uppstår ”lokalt” när man tränat hårt men är du på gränsen till övertränad vill du minska den och då hjälper omega-3.

3) Ta bort alla ”junkmiles”. Många träningsprogram innehåller ”utfyllnadspass” – typ distans. De har sin roll för att bygga mängd men är du på väg mot övertränad gäller det att göra det som gör skillnaden och orka med nyckelpassen. Byt ut ett eller flera distanspass mot långsam yoga med andningsövningar. VILA runt hårda pass.

4) Rensa kosten. Dra ned på kaffet, socker gluten, stekt och friterad mat. Kaffet retar det system som redan rusar. Socker och gluten kan öka inflammationen i kroppen. Stekt och friterad mat innehåller ALE el AGE, läs mer här. In med mycket färgglada grönsaker och bär. Tima ditt protein- se till att få i dig inför efter träning och under långa pass. Smidigast i min värld är BCAAkapslar utan massa jox.

5) Kompression efter träning. Rulla benen med foamroller. Kalla duschar hjälper också återhämtningen.

Det var bara några tips. Jag får som sagt skriva mer om detta!

I mitt jobb som hälsostrateg på ett stort företag där de flesta kan kategoriseras som ”typ-A människor” söker sig är den stora utmaningen att balansera en karriärsatsning med hälsa. Samma typ av människor är ofta sugna på utmaningar som maraton, ironman osv. Personlighetsdragen är att attraheras av utmaningar där man får spänna bågen och satsa mycket. Kräva mycket av sig själv. Ta för sig. Gärna ta lite för mycket för sig och förvänta av sig själv sånt man inte förväntar av andra.

Det har varit mycket skriverier om att ”maraton på CV’t” skulle vara bra och indikera målmedvetenhet. Attraktiva medarbetare förstås i de företag som har en arbetssituation som kräver att man driver sin egen agenda och arbetar självständigt.

Jag hör själv hit. Eller hörde. Men har lärt mig den hårda vägen att vara ett gement a snarare än ett A och ibland vara ett B och till och med ett Ö på vissa saker.

Den här gruppen är ofta den som riskerar att panga i väggen. Står det ” x antal barn samt Ironman” på CV’t och personen söker en väldigt krävande tjänst så är det rim och reson att faktiskt fundera på hur det ska gå ihop. Det går ihop. Det visar den här tjejen och flera andra. Men kanske inte ett jobb med massa övertidstimmar, resor och sena kvällar på kontoret. Somethings gotta give. Frågan är vad.

Ja det är en mångfasetterad fråga. Inget rätt och fel. Men jag tycker artikeln på chef.se lyfte det bra- att vara lagledare kanske också är något riktigt ballt att sätta på sitt CV. Tar säkerligen en massa tid och stort engagemang. Men med lite annat fokus. Leda andra från sidan om utan medalj. Fint det också.

bild från boldconversations.com