#Måndagspeppen- tänd ljus där mörker är

Idag hade en av våra avdelningar en ”hälsoaktivitet” och jag fick anordna den! Jätteroligt! Mest har jag den här veckan suttit med pannan i djupa veck och försökt tänka långsiktigt och strategiskt men ibland behöver hälsoarbetet inte vara så svårt att göra en insats i- just för att det är så brett.

Att röra på sig i dagsljus, äta en bra god och nyttig lunch och umgås under avslappande former med kollegor är hälsosamt på alla sätt och vis.

Idag tog vi en cirka 40 minuter lång rask promenad tillsammans innan vi åt en matig sallad jag beställt med råris, fetaost, rödbetor, bönor, spenat, ruccola och kycklingfilé med en vinegrettdressing med olivoljebas till. Och så pratade jag lite om vad som är bra med just tex råris, rödbetor, grönsaker generellt och lite om hur mat faktiskt är medicin! Hur råris till vissa ämnen innehåller 200 gånger mer i jämförelse med ett vitt polerat ris, att grönsaker faktiskt kan vara smärtlindrande osv.

Jättetrevligt och ett mysigt sätt att avsluta arbetsveckan. Jag ser fram emot att springa i utmaningsväder i motvind i eftermiddag. Att komma in känns mycket skönare när man varit ute och speciellt i busväder. Baka pepparkakor med Risiskrutti och titta på På Spåret med namnsdagsbarnet tillika min underbara fästman och som alltid en mysig helg med både ledighet men även jobb. Det är #livspussletdeluxe.

Hoppas du har en fin helg framför dig!

Jag har stött på patrull i att följa Jävligt Jobbig Julkalender. Jag har problem att följa program över huvudtaget så det var ingen förvåning direkt. Vet inte hur jag tänkte.

#50 löppass på 100 dagar däremot är inga problem. Just nu skulle jag gärna springa varje dag. Träna varje dag också. Och funderade på om jag skulle ha det som min lilla kalender.

Men jag behöver inte ha det som tvång. Jag tränar så gärna ändå. Rör mig så gärna.

Och de dagarna man inte uppar pulsen så kan det vara väldigt bra att jobba med rörlighet. Speciellt nu de kalla dagarna den kalla perioden.

Så. Utan att det känns som ett tvång så siktar jag på att ägna minst 15 minuter åt kroppen varje dag. 15 minuter rörlighet eller avslappning de dagarna jag inte springer. Eller de dagarna också. Alltså något varje dag helt enkelt.

Den här veckan har jag fått till riktigt bra pass:

I måndags sprang jag till dagis från jobbet. 8 kuperade kilometer i bra fart.

Tisdag joggade jag in 7km. Till dagis snabbare 7 km.

Igår sprang jag dryga milen med Running Sweden som hjälptränare i 5-5:20 fart runt Hagaparken. Cyklade dessutom till och från jobbet.

Idag joggade jag 2 kilometer som uppvärmning och körde sen ett kort effektivt styrkepass utanför huset:

3 set armhävningar växlat med  3 x 40 skridskohopp

3 x rodd med kettlebell växlat med airsquats med spark

3 x set axelpressar växlat med 3 minuter dynamisk planka.

DONE. Redo att gå in och  göra middag och pepparkaksdeg.

Imorgon är planen att ta mig an #Sven och springa rakt norrut hem till min mamma medan N och Skrotmos åker bilen. Lördag är det rörlighet och söndag blir det något löppass någonstans innan konserten i Filadelfiakyrkan! 

Dagens lästips? En av de störtsköna brudar jag löpcoachar nu. Enormt kul att få vara med från början och känna terränglöparglädje rätt igenom veckorapporterna. Go girls! Här hittar ni Anna

Jag har förebilder som motiverar mig enormt. Som får håren att resa sig på armarna. De finns i min närhet och de finns långt ifrån mig. Aung San Suu Kyi är en av dem. Hillary Clinton är en annan.

Men den som kanske rör mig allra mest är mannen som mottog ”alternativa Nobelpriset i måndags i Stadshuset i Stockholm- Dr Deniz Mukwege.

Ni som följt bloggen ett tag vet att det är de ofattbara övergrepp och det våld som hans patienter utsatts för som var gnistan att starta Tjejmarathon. Det är det som driver mig och Madde att fortsätta med Tjejmarathon och från och med 2014 och framåt vill vi samla pengar för att stötta vård och återgång till ett försök till ”normalt” liv för de kvinnor och även män som utsatts för så fruktansvärda övergrepp att det inte går att förstå. Men det går att sätta ord på:

De hugger huvudet av maken och lägger det på kvinnans bröstkorg under våldtäkten, tvingar den våldtagna att sitta på glödande kol, kastar syra över underlivet, skär sönder brösten, värmer en plastflaska över öppen eld och kör upp den i slidan. Som regel utförs det inför öppen ridå och i vissa byar har så många som tre av fyra kvinnor våldtagits. Inga åldrar har skonats.

Dr Mukwege startade alltså sjukhuset 1999 i det utsatta området Kiwuprovinsen i Östra Kongo. Hans mod är lika svårt att förstå- han har utsatts för mordförsök och lever under dödshot för sitt arbete och för att han står upp inför FN för att fördöma det sexuella våldet.

Nu är han i Sverige och deltar förutom i prisceremonin i flera intervjuer, samtal och på söndag i en konsert i Filadelfiakyrkan.

Han är en av mina största förebilder.

Jag ska få träffa honom.

Det är enormt stort. Det är så så stort. Jag har tagit fram en medalj från loppet 2012 (som han spelade in en informationsfilm till för oss men tyvärr på franska :)). Han vet om Tjejmarathon och det ska bli så fantastiskt att få boken signerad och berätta hur mycket vi som är engagerade i Tjejmarathon (och vi är rackarns många för jag räknar alla som stött vår insamling). beundrar hans arbete, känner empati och att vi kommer att samla in nya 100 000 kronor under 2014.

Jag hoppas att du vill vara med och stötta insamlingen. Vi slussar precis varenda krona vidare till Panzisjukhuset. Inget som går till några omkostnader för vår ideella förening utan allt dit.

Är du företagare och vill profilera dig med Sverigest godaste och helt klart ett av de häftigaste loppen vi har så får du gärna kontakta mig, Madde och Johan på tjejmarathon(@)gmail.com

Ta gärna några minuter och lyssna på den rörande intervjun med Dr Mukwege hos Lotta Bromé i måndags. Omöjligt att inte bli berörd!

Undrar du vad mer Tjejmarathon egentligen handlar om så får jag igen länka till det här inslaget i P1 2012. Hela programmet är fantastiskt men jag pratar efter 22 minuter in ungefär.

När man inte gillar att utsättas för bacillusker, trängsel, dagenefterdricka-och justsläcktciggen-luktande passagerare så är det en ynnest att kunna transportera sig med apostlahästar eller med cykel till jobbet.

Jag har ju en liten utmaning med att klara mig utan månadskort i december. Tyvärr räcker det med några resor för att komma upp i en summa lite väl nära kostnaden för månadskort (790 kr) men – det handlar om mer än pengar!

När jag hämtar och lämnar på dagis så har jag inte tid att träna innan och just nu kommer jag inte direkt ut på kvällen heller- då jobbar jag i min enskilda firma. Jobba dag- hämta tidigt, få fyra mysiga timmar med min världs bästa lilla tjej och sen jobba när hon somnat- det är det jag kallar #livspussletdeluxe.

Att använda tiden det ändå tar att ta sig från dagis till jobb eller vice versa till att träna det är också en lyx. Det gör att jag rensar skallen eller förbereder den. Jag hinner lyssna på en podcast eller nyheter och – ja hinner träna helt enkelt!

Antingen springer jag raka vägen via ”sjöarna” i Sundbyberg och Solna på Solnavägen (egentligen inte så bra pga avgaserna) och sen Torsgatan fram. Den är 7 km.

På vägen hem brukar jag dock springa ned via Karlbergs Slott och längs Pampas bort den vägen och det blir 8 km.

Igår höll jag en liten stressföreläsning tidigt så hann inte cykla in men då tog jag med ombyten och två matlådor samt dagens frukost. Sen sprang jag till dagis och med mig har jag det som är min räddning: Trimtex Storm Lightdown jacket. Den är superlätt att trycka ned i min lilla löparrygga och så drar jag på den när jag kommer till dagis så det inte gör något om Tigerfisen håller på och bakar sandkakor och jag måste stanna och smaka och vi sen tar en halvtimme för att gå 500 meter hemåt.

Igår sprang jag ett kortare tröskelpass hem: Uppjogg cirka en kilometer och sen på tröskeln 7 kilometer och sen gick jag sista hundra meterna.

Imorse joggade jag in och i eftermiddag springer jag tillbaka med kortare ökningar i de backar som är på vägen till dagis.

..och eftersom jag sprungit hem så är stövlar, kappa och handväska här och då springer jag väl in igen då!

Det är inte så mycket svårare än så när man har bra omklädningsrum med egen neccessär på plats och klädställningar att hänga kontorskläder på.

Och känslan. Piggelinheten. De rosiga kinderna. Tidsvinsten. Det är ren vinst!

Här kan du läsa ett inlägg jag skrev om hur man kan tänka runt transportlöpning lite praktiskt! Det jag skulle vilja lägga till är att försöka undvika att springa nära trafikerade vägar eftersom du drar i dig så mycket mer luft under ansträngning och – precis- mer avgaser!

Lycka till!

Just idag är jag väldigt tacksam. Detta kan tydligen missuppfattas som att vara nöjd eller tillfreds med saker men så är det inte som jag ser det.

Jag ser ett fokus på att vara tacksam för det jag har som stark grund till glädje. När man känner glädje så har man lättare att ta itu med saker. Och är man glad och tacksam så är det lättare att göra goda saker och göra val som är sprungna ur en uppskattning av det man har, en glädje i det man lever istället för en avundsjuka.

Det är inte jättesvårt att hitta saker att vara tacksam för. Sitt hem, sitt jobb, sin hälsa, sin familj, sina vänner. Till exempel. Det är inte svårt att få fram den där varma känslan det ger. Det är däremot väldigt lätt att ta allt för givet.

Att ta sig tid att känna tacksamhet kan ge som en go varm känsla i magen. Som ger glädje. Som ger ork och inspiration att göra goda saker. Personligen är tacksamheten det som driver mig i både nytta och mer stolliga saker jag gör. Jag är så jäkla glad och tacksam för det jag har. Det är min största lycka.

Vad kan du vara tacksam och glad för idag? Och vad kan du göra för gott?