Min hjälte!


Jag har förebilder som motiverar mig enormt. Som får håren att resa sig på armarna. De finns i min närhet och de finns långt ifrån mig. Aung San Suu Kyi är en av dem. Hillary Clinton är en annan.

Men den som kanske rör mig allra mest är mannen som mottog ”alternativa Nobelpriset i måndags i Stadshuset i Stockholm- Dr Deniz Mukwege.

Ni som följt bloggen ett tag vet att det är de ofattbara övergrepp och det våld som hans patienter utsatts för som var gnistan att starta Tjejmarathon. Det är det som driver mig och Madde att fortsätta med Tjejmarathon och från och med 2014 och framåt vill vi samla pengar för att stötta vård och återgång till ett försök till ”normalt” liv för de kvinnor och även män som utsatts för så fruktansvärda övergrepp att det inte går att förstå. Men det går att sätta ord på:

De hugger huvudet av maken och lägger det på kvinnans bröstkorg under våldtäkten, tvingar den våldtagna att sitta på glödande kol, kastar syra över underlivet, skär sönder brösten, värmer en plastflaska över öppen eld och kör upp den i slidan. Som regel utförs det inför öppen ridå och i vissa byar har så många som tre av fyra kvinnor våldtagits. Inga åldrar har skonats.

Dr Mukwege startade alltså sjukhuset 1999 i det utsatta området Kiwuprovinsen i Östra Kongo. Hans mod är lika svårt att förstå- han har utsatts för mordförsök och lever under dödshot för sitt arbete och för att han står upp inför FN för att fördöma det sexuella våldet.

Nu är han i Sverige och deltar förutom i prisceremonin i flera intervjuer, samtal och på söndag i en konsert i Filadelfiakyrkan.

Han är en av mina största förebilder.

Jag ska få träffa honom.

Det är enormt stort. Det är så så stort. Jag har tagit fram en medalj från loppet 2012 (som han spelade in en informationsfilm till för oss men tyvärr på franska :)). Han vet om Tjejmarathon och det ska bli så fantastiskt att få boken signerad och berätta hur mycket vi som är engagerade i Tjejmarathon (och vi är rackarns många för jag räknar alla som stött vår insamling). beundrar hans arbete, känner empati och att vi kommer att samla in nya 100 000 kronor under 2014.

Jag hoppas att du vill vara med och stötta insamlingen. Vi slussar precis varenda krona vidare till Panzisjukhuset. Inget som går till några omkostnader för vår ideella förening utan allt dit.

Är du företagare och vill profilera dig med Sverigest godaste och helt klart ett av de häftigaste loppen vi har så får du gärna kontakta mig, Madde och Johan på tjejmarathon(@)gmail.com

Ta gärna några minuter och lyssna på den rörande intervjun med Dr Mukwege hos Lotta Bromé i måndags. Omöjligt att inte bli berörd!

Undrar du vad mer Tjejmarathon egentligen handlar om så får jag igen länka till det här inslaget i P1 2012. Hela programmet är fantastiskt men jag pratar efter 22 minuter in ungefär.

 

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Transportlöpning- #winwinwin


När man inte gillar att utsättas för bacillusker, trängsel, dagenefterdricka-och justsläcktciggen-luktande passagerare så är det en ynnest att kunna transportera sig med apostlahästar eller med cykel till jobbet.

Jag har ju en liten utmaning med att klara mig utan månadskort i december. Tyvärr räcker det med några resor för att komma upp i en summa lite väl nära kostnaden för månadskort (790 kr) men – det handlar om mer än pengar!

När jag hämtar och lämnar på dagis så har jag inte tid att träna innan och just nu kommer jag inte direkt ut på kvällen heller- då jobbar jag i min enskilda firma. Jobba dag- hämta tidigt, få fyra mysiga timmar med min världs bästa lilla tjej och sen jobba när hon somnat- det är det jag kallar #livspussletdeluxe.

Att använda tiden det ändå tar att ta sig från dagis till jobb eller vice versa till att träna det är också en lyx. Det gör att jag rensar skallen eller förbereder den. Jag hinner lyssna på en podcast eller nyheter och – ja hinner träna helt enkelt!

Antingen springer jag raka vägen via ”sjöarna” i Sundbyberg och Solna på Solnavägen (egentligen inte så bra pga avgaserna) och sen Torsgatan fram. Den är 7 km.

På vägen hem brukar jag dock springa ned via Karlbergs Slott och längs Pampas bort den vägen och det blir 8 km.

Igår höll jag en liten stressföreläsning tidigt så hann inte cykla in men då tog jag med ombyten och två matlådor samt dagens frukost. Sen sprang jag till dagis och med mig har jag det som är min räddning: Trimtex Storm Lightdown jacket. Den är superlätt att trycka ned i min lilla löparrygga och så drar jag på den när jag kommer till dagis så det inte gör något om Tigerfisen håller på och bakar sandkakor och jag måste stanna och smaka och vi sen tar en halvtimme för att gå 500 meter hemåt.

Igår sprang jag ett kortare tröskelpass hem: Uppjogg cirka en kilometer och sen på tröskeln 7 kilometer och sen gick jag sista hundra meterna.

Imorse joggade jag in och i eftermiddag springer jag tillbaka med kortare ökningar i de backar som är på vägen till dagis.

..och eftersom jag sprungit hem så är stövlar, kappa och handväska här och då springer jag väl in igen då!

Det är inte så mycket svårare än så när man har bra omklädningsrum med egen neccessär på plats och klädställningar att hänga kontorskläder på.

Och känslan. Piggelinheten. De rosiga kinderna. Tidsvinsten. Det är ren vinst!

Här kan du läsa ett inlägg jag skrev om hur man kan tänka runt transportlöpning lite praktiskt! Det jag skulle vilja lägga till är att försöka undvika att springa nära trafikerade vägar eftersom du drar i dig så mycket mer luft under ansträngning och – precis- mer avgaser!

Lycka till!

20131203-194900.jpg

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

#Måndagspeppen – Tacksamhet ger glädje ger kraft


Just idag är jag väldigt tacksam. Detta kan tydligen missuppfattas som att vara nöjd eller tillfreds med saker men så är det inte som jag ser det.

Jag ser ett fokus på att vara tacksam för det jag har som stark grund till glädje. När man känner glädje så har man lättare att ta itu med saker. Och är man glad och tacksam så är det lättare att göra goda saker och göra val som är sprungna ur en uppskattning av det man har, en glädje i det man lever istället för en avundsjuka.

Det är inte jättesvårt att hitta saker att vara tacksam för. Sitt hem, sitt jobb, sin hälsa, sin familj, sina vänner. Till exempel. Det är inte svårt att få fram den där varma känslan det ger. Det är däremot väldigt lätt att ta allt för givet.

Att ta sig tid att känna tacksamhet kan ge som en go varm känsla i magen. Som ger glädje. Som ger ork och inspiration att göra goda saker. Personligen är tacksamheten det som driver mig i både nytta och mer stolliga saker jag gör. Jag är så jäkla glad och tacksam för det jag har. Det är min största lycka.

Vad kan du vara tacksam och glad för idag? Och vad kan du göra för gott?

20131202-124921.jpg

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Jävligt jobbig julkalender och veckans träning


Jag älskar julkalendrar!

För två år sen gjorde jag ju ”Den goda julkalendern” med tips på välgörenhetsorganisationer att ge pengar till! Det kan nog bli några såna tips i år igen men har inte riktigt tid att göra om det för det tog massa tid!

Däremot hakar jag förstås på Saras utmaning Jävligt jobbig julkalender.

Det är en genomtänkt träningsplan med 24 luckor som på sina ställen är just jävligt jobbig! Idag var det intervaller men jag fuskade lite och sprang mitt tänkta pass genom att jogga till Ursvik och springa milen där för att sen avsluta på Coop där jag handlade säkert 10-15 kilo mat som jag bar hem på rygg, på axlar och i händerna. Phu!

I övrigt har det varit en rätt bra träningsvecka trots allt ätande:

Måndag: Transportcykling och 1 + 5 km med 5 snabba i tröskelfart (4:50)

Tisdag: Backintervaller med avslutande snabb kilometer

Onsdag: Vila

Torsdag: Ett styrkepass som fortfarande känns i benen

Fredag: 60 minuter distans i östra London

Lördag: Vila

Söndag: 90 minuter kuperad terräng

Nu börjar en pysslig vecka igen men med massa möjligheter till korta pass lite här och var. Vill man så kan man!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Borta bra, hemma fantastiskt


När jag bodde i London reflekterade jag inte så mkt över smutsen. Trängseln. Den dåliga luften. Den överbelastade infrastrukturen och är man där som turist hör man kanske inte om att det kan kosta 150 kr per dag för en del att värma upp otäta gamla kalla viktorianska semi-detachade tegelhus med heltäckningsmattor och skjutfönster. Att folk fryser i sina hem för att husen är för dåligt byggda. Man ser inte de slitna områdena och hör inte hur familjer får söka skolor över hela staden till sina barn och resa flera timmar på överfulla tåg för att tjäna sitt levebröd och lämna på skolor.
Perspektiv.
Jag är så glad att jag kom hem till Sverige efter 7 år utomlands. Jag är så glad att jag bor här. Just nu är jag extra känslig för allt möjligt och det gör att jag uppskattar än mer allt vi har.
Visst kan det bli bättre men oj oj vilken head start vi har som inte var tvungna att bygga upp en stad efter ett krig och har en bra infrastruktur och starkt socialt system.
Vi har inte heller och kommer inte få tror jag två tidningar som heter Womens Running ochWomens walking.. Däremot kan vi gärna ta in mer engelsk tv tack.

20131130-211453.jpg
20131130-211503.jpg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

#fredagsgottis- i form av vänskap


Idag var det rise and shine klockan sju för att ta hand om två 10-åringar som skulle till skolan. Jag kokade gröt och fick ut den ena åt ena hållet och knatade med den andra- Caitlin- till hennes buss. Jag har inte så stor koll på barn i den här åldern men de verkar ha en förmåga att såsa runt rätt bra och börja tappa tänder mitt i frukosten.

Sen tog jag en löprunda på The Green Way som går som en upphöjd asfalts cykel och promenadbana som går upp till där den stora olympiska parken var. Ungefär en mil fick jag till med lite snurrande på slutet runt en rugbyplan.

Snabb dusch och sen in till Covent Garden för att bara mysa runt lite. Då ringer min gamla vän Richard som jag inte träffat på 10 år. Jag försökte kontakta honom de senaste dagarna men förklaringen till inget svar var att han varit i Dubai på jobb. Blev så så glad när han sa att han just landat hemma men skulle kasta sig på tuben för att komma in och träffa mig!

Richard var min och Carmens chef på det företagsgym jag trivdes bäst på. Vi umgicks mycket utanför jobbet också och Richard lärde mig väldigt mycket om jobbet.

Richard har sen vi sågs sist gjort sin Master i USA i Sports Marketing och startat och jobbat upp företaget RB Create som specialiserar på sportevents avseende film och foto. Det går jättebra och senaste jobbet i Dubai var för NZ’s kända rugbylag All Blacks.

Han har gift sig med och friade ingen mindre stans än Stockholm och även om det var 10 år sen vi sågs så kändes det inte alls så.

Både Carmen och Richard är 12 respektive 10 år äldre än mig och de är vänner jag uppskattar otroligt mycket. De kände mig under en period från vilken jag inte har så mycket andra vänner kvar. En ganska rörig, spännande och tuff tid och det är verkligen så att vänskap rostar inte.

Jag känner mig så lyckligt lottad att ha dem båda i mitt liv. Precis som mina andra vänner. Det är inte så många som får komma nära. Men de jag har de släpper jag väldigt nära och efter all galenskap som hänt så är det mer än guld värt att ha vänner man kan ringa när som helst om vad som helst och man vet att de finns där. Stort! Fint!

Nu ska jag och Carmen snart iväg in till Leicester Square för hennes företagshälsocenters julfest. De är cirka 21 stycken allt från läkare till tandläkare till personliga tränare och från vad jag minns från de julfester jag var på när jag jobbade för, då, Sona så kan det bli rätt stolligt.

Det är först träff på en bar sen ska vi till the 99 Club som är en comedy club och där är det buffé först och sen komedishow innan nattklubb men då tror jag att jag och Carmen kommer ge oss. Jag dricker inte, dansar förvisso men är inte riktigt talbar efter 22.00 så vi får väl se hur det går!

Har iallafall haft en riktig toppendag- igen!

20131129-165429.jpg
20131129-165437.jpg
20131129-165457.jpg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in