Mer bohemlöpning åt folket!
Under 1800-talet började begreppet bohem rota sig. Det handlar om en okonventionell livsstil förstås men till viss del kopplades det till frivillig fattigdom. Men den fattigdomen handlade förstås om brist på materiella saker. Och vad gäller löpningen tror jag många kan hitta rikedom i att minska pryttlandet. Lite som grundtanken med minimalism- minska på prylar för att öka friheten. En bohemisk approach till löpning tänker jag är att minska fokuset på detaljer och flera av de självskapade hinder många känner för att få en upplevelse av perfektion i löpningen.
Perfektion är ett relativt begrepp, förstås. Något jag tror går förlorat för många i en jakt på saker som går att kvantifiera. Tider. Distans. Antal. Saker som ska vara exakta och rätta: Skor, klocka, kläder.
Men för de allra flesta av oss spelar det inte så stor roll för den absoluta prestationen ändå. Vad vi har för klocka, kläder, skor, hur fort intervallen gick, exakt hur långt det var. Det går bra att träna för både milen, maraton, ultralopp utan att fokusera på detaljer. Utan att hänga upp sig på dem. Det går formodligen bättre faktiskt!
Tänk att du är ready to run nästan hur och var som helst. Att det inte måste vara speciella parametrar på plats: ätit på ett visst sätt, ha ett visst par skor, ”löparkläder”, en viss tid osv osv.
Många av oss blir också skadade. Ofta ofta handlar det om att vi inte lyssnat på kroppen. Det är klart att det inte löses enbart av att vi kastar klockan men jag är övertygad om att ett ökat fokus på att lyssna inåt och lära sig benchmarka mot kroppens signaler är ett sätt att bli hållbar. Att låta en klocka som mäter tid vara en sidogrej, inte huvudfokus.
Och det här med det perfekta passet. Perfektion är som sagt ett relativt begrepp och det är bara du som kan bestämma vad i din löpning som är perfekt. Inget utanför dig. För de allra flesta av oss, alla som inte är elitsatsande, så är det inte så viktigt med minuter hit o dit. Om intervallen blev fyra och en halv minut eller fem. Med starka fötter och en kropp i balans går det att springa i nästan vilka skor som helst. Ett vanligt linne. Bomull. Vanliga solglasögon. På tom mage. Efter en glass. Före en glass. Utan strumpor.
Ni hajar vad jag är ute efter. Minska de hinder och strunta i de onödiga detaljer och prylar som en hel industri och ganska många personer med social medialt utrymme lyfter fram att man behöver. Öka känslan av att tillgängligheten till löpningen är större. Att det är lättare att ”få till det”. Njuta av det och ta hem känslan av vad som är bra och vad som behövs till kroppen. Från scheman och elektronik och prylar.
Bohemianrunning är att ge förutsättningar för att få den där sköna YAYkänslan lite oftare. Minska hindren för att ta sig ut. Foka’ på kroppen, rörelsen. Det blir billigare och enklare och därtill, är jag övertygad om, en bättre upplevelse.
Så. Testa. Vad kan du förenkla? Vad har du för hinder du målar upp, prylar som ”måste” vara på plats som du kan prova att strunta i?
