Att springa sex dagar i sträck- intervju med Johnny Hällneby
För några veckor sen gick ett sånt där lopp av stapeln som många av oss inte ens i huvudet får till. Ett 6 dagar långt lopp. Sex dagar, nästan en vecka. ”Ja för på den sjunde dagen vilar man ju” sa Johnny när jag skickade iväg ett gäng frågor till honom.
Jag och Johnny ses inte ”irl” så ofta men we go way back. 2013 sprang vi till exempel Black River Run samtidigt. Johnny- jättefort! Jag- inte så fort. Johnny och Ellen driver Pace on Earth och har en podd jag varmt kan rekommendera.
Jag fascineras ju av både kropp och psyke vid såna här otroliga utmaningar. Man fokuserar ofta på loppet men för att det ska genomföras behöver det ligga gedigna förberedelser bakom. Så det ville jag också fråga om.
Loppet sprangs på en 1 mile (cirka 1,6 km) lång rundbana i New Jersey. Det var inte helt snällt väder hela tiden med kvav värme och sen ett rejält oväder. Utmanande på alla vis. 880,1 kilometer kom Johnny vilket alltså är nytt svenskt rekord.
Hur fasen gör man?
Här är intervjun med Johnny!
Varför 6-dagars?
6-dagars är den längsta distans som finns när det gäller officiella rekord och dylikt. Och i princip kan man ju tävla i att springa snabbt eller långt. Och det här är då det längsta man kan springa.
Upplevelsemässigt så händer det så spännande saker när man går utanför alla normer, så det är jag såklart väldigt nyfiken på att undersöka.
Såklart! Vad var det viktigaste i din uppladdning inför den här mastodontutmaningen?
Det var att hålla mig så frisk och stark som möjligt. Jag åt så nyttigt jag kunde och sov så mycket jag kunde i flera veckor innan loppet.
Vad blev du mest förvånad över ?
Att det trots allt var så ont om tid. Ju kortare sträckor desto mindre utrymme för misstag – men på 6-dagars har man möjlighet att rätta till och kompensera. Fast jag märkte att pressen att hålla mitt schema med rörelse/vila var enormt viktig. Jag kunde inte sova en stund extra för att ”jag behövde det” – det hade ruinerat planen och därmed resultatet.
När kände du dig som svagast?
På sätt och vis var jag som svagast under dygn två i den sanslöst kvava hettan innan stormen kom. Det var så varmt att jag verkligen inte kunde röra mig effektivt så jag var tvungen att gå och lägga mig.
…och som starkast?
Som starkast var nog också under dygn 2 – den sista timmen av det dygnet fick jag sällskap av Pete Kostelnick och vi hade några underbara varv i synk som ledde fram till att jag fick ett personligt rekord på 48h.
Man blir ju lite..ja tokig i huvudet när man springer såhär långt och länge- vad var det knasigaste som hände?
Det knasigaste var nog under sista dygnet när jag började tycka att de runt omkring mig pratade svenska….
Vad är nästa stora mål?
Nästa gigant-mål blir 6-dagars i USA igen, men i augusti 2019. Det kommer bli ett startfält med de allra bästa i världen i syfte att slå alla rekord som finns. Och både Johan Steene och jag planerar vara där.
Jag önskar förstås Johnny stort lycka till med det – ska bli spännande att följa!
Här är en länk till en pressrelease där du kan se fler bilder om du är intresserad!
Crazy Swede!!!