Mitt instruerande under våren


Jag utbildade mig första gången till gruppträningsinstruktör 1999. I England. Cirkelträning, Boxercise, Spinning och Aerobics. Mycket har hänt sen dess och jag tycker fortfarande dynamiken i att leda en grupp är bland det roligaste som finns. Innan jag flyttade till Stockholm instruerade jag på Gold’s Gym i Östersund, sen vickade jag på World Class i Sundbyberg men jag kan ju inte köra pass varje vecka- jag surprise! hinner inte!

Så till och från de senaste två åren har jag vickat på Fitness Club och det passar så bra! Det är ett rätt stort spretigt gym med både byggare med gymvälling och det här nya Milonsystemet.

Jag kommer att vicka spinning+core under våren samt leda en löpklass en söndag i mars. Jag hinner inte så mycket mer men det här håller instruktörshjärtat lite nöjt iallafall.

Gåshud får jag när jag har hela klassen samlad, det är precis innan sista pulstoppen och musiken är preciiiis under uppbyggnad. Något techno/tranceigt. När jag ser att någon tar i lite mer än de tänkt. DET är det som gör att jag älskar att leda spinning.

Lika roligt är det att sätta ihop passen. Twitter är fantastiskt- har fått tag på en av grabbarna i Sande& Acler som kommer att klippa ihop de låtar jag vill ha- bland annat Roundabout från den här sidan. Lyssna på den så vet ni hur det låter på mina spinnpass!

Förutom att vicka där så kommer jag att instruera på Workout Åre förstås! Det är tredje året i rad nu. Ödmjukt tacksam bland alla stjärninstruktörer. Schemat släpps 26 jan- häng på låset. Nike kanske är störst. Men Workout Åre är bäst. Går inte att beskriva om ni inte varit där men KOM för sjutton om ni kan!

Sen älskar jag att löpcoacha och jag har lovat mig själv att stanna vid 3 adepter och sen köra workshops. Jag är uppbokad på en jättekul workshop redan och har två tuffa brudar att coacha fram mot två roliga mål. En av dem, underbara Maria har ni här. Hon har en enorm energi och fin tanke med sin träning!

Hur jag hinner? Det har jag berättat förut men det är 8 timmar tvärvila och 16 timmar ös. Till det träning, vänner, mat, meditation och perspektiv för att inse att jag har det så sjuhelsikkes jäkla bra och den insikten ger mig energi. Är det lite motigt så lyssnar jag gärna på den här Tar mig tillbaka till en rufsig dammig livespelning på en äng i Byron Bay, Australien för många år sen. HippieAnnie finns där fortfarande. Jag har skor på mig och borstat ut tovorna men hjärtat slår för barfotaliv.

Det här är Frannie- min bil. En Hyundai Excel som jag körde mina surfbrädor i. Målat själv- ja såklart! 🙂

Septembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kickstart i höst, roligaste passen, hetaste prylarna
  • Lidingöspecial
  • Plogga, svensk idé blev internationell succé
  • Höstens nya skor, Vi har testat 13 modeller
  • Forskning: Hjärnan älskar löpning
  • Träning: Hoppa dig i form
  • Smart mat

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ein gästbloggar om hur hon blev ultralöpare!


Jag och Elin har faktiskt inte träffats men det känns som det bara är en tidsfråga. Hon har ”dykt upp” på Twitter och jag har inspirerats av hennes resa och inspireras av hennes driv och motivation. Så jag bad henne skriva ett blogginlägg för att berätta hur det kom sig att hon, på kort tid faktiskt, blev både löpare och ultralöpare! jag tycker hennes driv är helt fantastiskt, hon har sprungit fler lopp det här året än jag gjort på flera år sammantaget! Läs och inspireras du med!

 Jag är Elin, en tjej som 2008 hade löpträning som projektarbete, skulle se hur mycket konditionen kunde förbättras på 12 veckor. Första testet klarade jag 1,1 km och i det avslutade klarade jag 7,7 km och sen var jag fast! Sprang mitt första lopp 2009, Midnattsloppet. Efter det bestämde jag mig för att satsa stort då jag sprungit ca 23 km en gång så anmälde jag mig till Stockholm maraton 2011.Anmälde mig med mål att träna för att ta mig runt. På ca 7 mån gick jag från en joggare till att klara av mitt första maraton på 05:55:02.

 2012 skulle bli året då jag testade gränserna och gjorde saker jag i början av året inte riktigt trodde var möjliga.

Året började med bland annat Premiärmilen, SpringCcross, Kungsholmen Runt och Medåkersloppet. Alla för att förbereda mig inför min andra och tredje mara som till en början var huvudmålen.

I april fick jag dock nys om Sörmland Ultra och anmäler mig. Kände redan efter mitt första marathon att jag ville springa längre, så detta skulle bli ett perfekt lopp att testa längre distanser. Dessutom var det perfekt att ha ett mål på hösten också så man håller motivationen uppe hela sommaren. Sen flöt allt på och Stockholm marathon närmade sig med stormsteg!

  Till slut var det dags för stockholm marathon. Det enda som var oroväckande var vädret, men klädde mig så bra jag kunde och ställde mig på startlinjen. Jag ställer mig alltid på startlinjen och försöker om det inte så att jag skulle bryta benet eller vara dunderförkyld såklart. Kände mig väl förberedd, men det går inte som jag vill. Vädret gör att jag blir nedkyld efter ca 14 km, börjar gå i rask takt men blir inte bättre. Bryter inte vid Stadion utan fortsätter framåt då jag kan gå. Är arg, trött, sur och funderar på om jag hade kunnat ha bättre kläder. Tillslut ger kroppen upp, höger knäet börjar göra ont och haltar till vätskestationen vid 20 km. Där bryter jag mitt första lopp någonsin, det var tungt men kände att det inte skulle gå.

Var otroligt jobbigt att bryta och var jobbigt i några veckor efteråt. Visste att jag gjorde rätt i att bryta och det kommer fler lopp, men det var fortfarande otroligt tungt mentalt.

  Inser att jag ställde mig faktiskt på startlinjen och försökte, när många bröt redan genom att inte starta. 

Jubileumsmaran den 14 juli blev en ren kamp, var som att jobba mot en seg vägg hela tiden. Men framåt skulle jag och få revansch för den hemska Stockholms maran. Möter ansikten jag känner igen och hejar så glatt det går. Går tungt till vändingen där jag får en kick när familjen står och hejar på mig. Sen går jag in i en dvala och bara ska framåt, joggar fram tills Silverdal, där jag inser att det är bättre att gå så jag verkligen orkar runt. Är lite sur men fortsätter gå i rask takt och det känns lite bättre. Klarar repen och fortsätter framåt. Går förbi en buss där folk har brytit, men det fanns inte i min värld. Bara fortsätter gå tills det är ca en kilometer kvar till mål och då börjar det regna. Då släpper det tunga och jag kan göra en spurt in i mål, folk blir förvånade och även jag själv. Spurtar in i mål med Greyhund av swedish house mafia i öronen. Kommer in på stadion och väljer den kortare distansen. Kommer in på straxt under 6h och är riktigt nöjd för jag kom i mål!

 Efter Jubileumsmaran blir det vila och känner mig snabbt piggare, vilket nog beror på att jag gick ca en mil på slutet. Efter 14 dagars vila skriver någon om en strava Challenge i samband med speedgoat 50. Man ska springa 50 km på 3 dagar, jag sätter ett drömmål och tänkte försöka ta det på två dagar.

  Går upp kl 5 den 27/7 för att hinna med ett långpass innan jobbet som börjar i Skärholmen kl 13. Jag får ihop 27 km och dagen efter tänkte jag springa på morgonen, men var för trött så jobbar och på kvällen ger jag mig ut på Jurvafältet för att genomföra de sista 23 kilometerna. Det går inte fort, men klarar det! Med ca 5 min tillgodo så klarade jag att springa 50 km på två dagar. Något jag inte trodde jag skulle göra i våras, en helt underbar känsla! 

  Nästa äventyr var helt oplanerat. Anmälde mig först till Black River Run 20 miles (32 km) den 18 augusti för att få ett bra långpass innan Sörmland Ultra. Får sedan erbjudande att springa midnattsloppet gratis via jobbet. Räknar, kollar och inser att det faktiskt går att springa båda loppen samma dag så bestämmer mig snabbt för att ta chansen.

Dagen kommer och innan Black River Run har jag inte kunnat träna ordentligt då jag varit hängig men ändå hållit igång och tränat lugnt.

Starten går och det flyter på bra första varvet, det går snabbare än jag trodde. Dock gjorde jag ett rookie misstag och fick vänta tills pappa & co var på plats då de fick med sig min keps och solen sken. Blir ett stopp på 30 min och fortsätter sedan. Det går lite segt men fortsätter framåt och blir nog mina långsammaste 32 km, men jag genomför det och det känns bra i kroppen så bestämmer mig för att springa midnattsloppet också.

  Åker hem med tåget från Västerås, får inte mycket sömn men proppar i mig energi då jag brukar ha svårt med det efter långa lopp.

Möter upp Susanne inne i stan och peppar varandra innan Är hyfsat övertrött, sockerhög men det känns bra. Ställer mig i startgruppen och väntar på starten. När vi ska gå fram mot starten spelar de bumbibjörnarna och blir glad så en tår kommer. Starten går och springer runt och har så kul! Ler från öra till öra av bara tanken på att jag redan har ett lopp i kroppen och njuter. När jag kommer i mål är jag så lycklig men trött, glädjetårarna kommer och blir så stolt över mig själv.

 

Vilar ordentligt efteråt och kommer igång med träningen. Laddar inför Stockholm halvmaraton som inte går som jag tänkte, men med tunga ben tog jag mig ändå i mål på nytt års bästa så är nöjd. Sen blir det vila i två veckor för att benen ska få en chans inför Sörmland ultra som närmade sig med stormsteg. Efter det blev jag oturligt förkyld i en vecka, så träningen precis innan SUM var inte klockren men hade kött på benen från tidigare lopp under året.

 

Dagen D kommer och jag är nervös, men möter upp vänner och är där i god tid så känner mig redo. Starten går och rullar i gång i lugnt tempo. Trodde jag skulle få springa sist, men de hade en löpare som agerade kvast som blev super trevligt sällskap. Det går segt och känner av avsaknaden av träning innan men fortsätter framåt. På sina ställen går jag, men försöker springa så fort det känns bra. Springer förbi fin natur och kommer snart halvvägs och tänker: ”nu är det bara mindre och mindre kilometer kvar”. Kommer snart till en asfaltsväg som är en raksträcka, det går riktigt tungt men fortsätter framåt även om jag inte kan springa hela vägen. Vid nästa vätskestation möter jag glada löpare och har nu don’t you worry child med swedish house mafia på repeat. Den får mig att fokusera och fortsätta trots att det går emot. Tänker på reptiden som skulle vara vid Tyresta by 16:00. Kämpar och inser att jag har 5 min på min sida, andas ut och fortsätter. Nu kommer ett skogsparti som är lite tyngre och väljer att gå vilket lönade sig då jag orkade bättre på slutet. Kommer snart till vätskestationen vid 42 km och där fanns det coca cola. Tror aldrig cola har smakat så himmelskt som då! Får påfyllning i min blåsa på ryggsäcken och fortsätter snart. Springer förbi marathon distansen och nu blir det längd rekord för varje meter jag tar. Det går tungt, men fortsätter jogga och ta mig framåt. Kommer till 45 km skylten och får en minnesbild tagen. Inser att jag inte klarar maxtiden, men får ändå springa klart. Springer hela sträckan i motionspåret förutom backarna då jag går uppför. Har Greyhound på repeat och ska bara framåt. Tillslut möts jag av några med pannlampor och får höra att det inte är långt kvar. Tar mig uppför den sista backen och spurtar sen i mål, vilket för mig var helt otroligt! När jag kommer över mållinjen kommer glädjetårarna som jag känt av redan innan då jag förstod att jag skulle klara det! Förstår knappt själv vad jag faktiskt gjort.

Sen att jag genomförde Hässelbyloppet dagen efter är en helt annan galen grej! 😉

 2012 blev så mycket mer än jag trodde från början, jag överträffade mig själv så många gånger om. Insåg att gränser är till för att flyttas och att man klarar ALLTID mer än vad man tror!

Inför nästa år, 2013 tänkte jag springa ett lopp i månaden. Men finns så många roliga lopp så just nu är grovplanen uppe i +20 stycken. Med huvudmålen som är Prinsess halvmara på Disney World i Orlando USA, sub 5h på stockholm marathon, Lapland Ultra 100 km, Axa Fjällmarathon och sedan Black River run 50 miles.

Ska bli ett spännande år som jag tänker göra allt för att det ska bli just MITT år.

Träningsplaner


Första veckan på året var en kortvecka och det behövdes. Det var först igår som benen kändes pigga. När sömnen inte funkar så funkar inte det andra heller och under en vecka så har jag vaknat på nätterna (läs blivit väckt) och då behöver tempot under dagen vara lugnare. Enkelt!

Kortvecka betyder färre kilometer men jag körde två pass med högre intensitet:

Måndag: 3 x 3 km med jogg ca 300 meter emellan. Höll 4:55 fart vilket är tänkt halvmarafart. Tisdag:  10 x 400 meter.  Fokus på fart så ordentlig vila emellan intervallerna. Onsdag: yoga (gör lite yoga varje dag) Torsdag: morgonjogg8 km. Fredag: 3km jogg och 15 minuter löpskolning, 15 minuter core och armhävningar. Söndag: 10 km i marafart (5:20). Totalt 40 km.

Kommentar: Jag tränar i över, på och underfart för de mål jag har.  Eftersom jag har tidsmål på milen, halvmara, maraton och 16 mil så blir det som är överfart på en distans något som är underfart i en annan så det är inte  en herrans massa pass. Det kanske låter bökigt och de flesta som följer min blogg vet att lika viktigt för mig är att sticka ut oplanerat och bara springa. Men jag tycker det är roligt och sporras av att träna mot ett mål och jag har stagnerat så behöver utmana mig.  Så jag har en liten plan och det första testet är Kungsholmen Runt 4e maj. Krockar förstås med Lidingö Ultra. Surt sa räven men det skulle vara roligt att testa att träna för ett tidsmål. 1:40 gäller alltså. Hej och hå.

Träningsupplägget nu blir därför spretigt, att springa 16 mil är lite annorlunda än 2 mil på asfalt.  Men det gör inget! Nyckelpassen för 16 mil är inga jag har tid eller nytta av att träna varje vecka ändå.  Så jag tränar på mjölksyratålighet och uthållighet med lite (för mig, allt är relativt) snabbhet.  När jag hinner och med ordentlig vila.  I och med mitt nya jobb så har jag lättare att sticka ut på lunchen och träna (JIPPI x tusen!) och kommer fortsätta transportlöpa till och från.

Den här veckan blir lite speciell eftersom jag åker till Ramundberget på Blogger Ski Camp med en massa sköna människor i helgen. Jag tänker inte ”offra” skidtid för att springa långpass så jag försöker få in så mycket löpning jag kan där det går helt enkelt.

Idag blev det ofrivillig vila, lite promenad bara men imorgon springer jag in till jobbet och sen 8 x 1000 meter på vägen hem. Onsdag tränar jag styrka med Andreas PT och torsdag till söndag blir det snölek både på längden och utförs.

Ni vet: work hard, play hard, do good, rest!

 

It all starts now


Varje dag är en början på ett nytt liv, om man vill. Vissa börjar om mest hela tiden, medvetet. Vissa- omedvetet! 98% av kroppen byts rent fysiskt ut under ett år, ungefär. Så visst finns det anledning till nystart, vägval. Avbrott. Uppbrott. Avslut. Eller varför inte nytändning? Jag har börjat om i livet flera gånger, och imorgon är det nystart igen. En ny tjänst. Ingen mer revision. Ett nytt sätt att jobba. Gått ned i tid. Ny plats (som jag inte har än dock mind you).

Mitt i den debatt om hälsohets som brett ut sig både i tidningar, runt fikabord (julbord?) och på Twitter så börjar jag som Hälsochef på Sveriges största revisionsbyrå. Ett företag jag är väldigt stolt över att jobba på och där jag varit i fem och ett halvt år nu. Tänka sig.

Jag är jätteladdad. Jag tillhör den här gruppen som även kloka Fredrika skriver så bra om här där rätten till vår kropp, självkänsla och integritet är så naturlig. Vad du gör kan jag välja att ta till mig som inspiration men vad jag gör bestämmer jag och det går inte att hetsa mig om jag inte tillåter det.

Jag tycker ofta debatten är snedvriden och blir lite irriterad och skrev om det här. Hälsa 2.0. Det är den benämning jag anser att mitt uppdrag, min utmaning handlar om.

Hälsa är tusen och en sak. Det är en sak för dig, en annan för mig. Vi är 1400 anställda på vårt företags huvudkontor där jag alltså kommer verka. Mitt mål, min vision grundar sig i att eftersom vi faktiskt är på jobbet eller i tjänst så stor del av dygnet så måste det både fungera och uppmuntras att vara hälsosam under den tiden. Och då hamnar man direkt i att hälsosam kan vara så olika saker.

När jag jobbar 14 timmar per dygn behöver jag inte hårda intervaller. Jag behöver bra mat och kanske 30 minuters rask promenad. Ingen alkohol. Veta att någon finns där om det är jobbigt. Känna stöd från teamet.

Det här området är helt enormt. Jag kan en del, har mycket att lära. Beroende av ett nätverk, bollplank. Redan igång.

Jag måste också jobba mot ledningen- utan ledare som föregår med gott exempel blir hälsomål luftslott.

Som ni hör. Helt enorm utmaning även om vi har hög medvetenhet och ”är på G”. Jag är bara lilla Annie. Men jag ska göra mitt allra bästa. Det är allt och det enda jag kan göra.

Jag tror jag är rätt person för den här rollen, men så skapade jag ju den själv också :).

En otroligt spännande resa. Ett vitt papper att fylla. Utan att brinna upp själv- största utmaningen kanske.

Nu kör vi! GÖRT!

Tips på kokböcker för att äta GOTT och hälsosamt


Här vilas det, mer eller mindre ofrivilligt men vissa veckor så är det svårare än andra att få till träning. Idag ställler N upp som barnvakt så jag kan smita iväg på iallafall en timmes löpning även om det inte blir något långpass. Ingen fara. Tar igen det nästa vecka.

Men mat är det fokus på iallafall! Jag tänkte tipsa om de fyra kokböcker som jag inspireras mest av just nu.

Min faster lagar alltid helt gudomlig mat ur den kokbok som jag tycker slår alla jag bläddrat i:Kärlek oliver och timjan.

Sen äter jag gärna enligt ayurveda så Ayurvedisk Vegetarisk Kokbok har jag tänkt bläddra mer i också.

Jonas Colting tycker jag gör sig bra på vissa sätt och tokigare på andra men hans kokbok gillar jag. Jag vill vara se bra ut naken kokboken.

Supermat är en helt underbar bok som är så mycket mer än en kokbok. Inspirerande läsning för att välja in sk ”superfoods” och sen recept med dem som ingredienser.

Nu ska jag snart ut och springa av mig det värsta krypet i kroppen. Ha en fin söndag!

20130106-095007.jpg