Blogg

När du bara har 20 minuter


Bara GÖRT. De där 20 minuterna är mer än ingenting. De är mer än en kvart. De är dina. De räcker långt.

Ta dem. Gör något av dem.

Det gjorde jag igår. 20 minuter styrka utomhus. Mycket flås genom att aktivera många muskler.

Assisterade pistols (benböj på ett ben) växlat med armhävningar på en fot.

Rodd växlat med skridskosteg med benböj

”stjärnan” som balansövning växlat med sidoplanka.

Mer än ingenting. Mycket mer än ingenting. Göra det man kan, med det man har, där man är. Göra det ordentligt.


Nr 5 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Fem farthöjande pass du måste testa
  • Det händer vid överträning
  • Ätstörning? Symtom du ska ta på allvar
  • Artros i knät?
  • Nya sköna löparskor
  • 6 enkla sätt att testa formen
Bli prenumerant
Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Bra där Samuel!
Jonas- Stå på ett ben- ”stråla” ut som en stjärna- kryp ihop- ut igen- aktivera utsida höft. Repetera båda sidor x några gånger 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Hälsa i badrumsskåpet och på babyn


Huden är vårt största organ och jag tror ganska många slentrianmässigt smetar på saker som man kanske skulle välja bort om man tänkte efter lite.

Jag och vi har för länge sedan slutat med mineraloljor och konstigheter i form av hudcremer (Nivea och Dove och sånt där), tvättmedel, deoderanter, och tvättlappar till lillskrutten.

Henne tvättar jag med torra tvättlappar som jag blöter i vatten med några droppar ekologisk badolja i. Weleda gör bra grejer. Är jag ute så har jag sköljt ur våtservetter (de tar bort tusch, jag skulle aldrig göra rent mitt barn med dem direkt) ordentligt och tar med dem i en plastpåse där de håller sig fuktiga.

Stora barnet tvättar jag oftast i Urtekrams aloe vera duschgel och så får hon låna lite av mitt ekologiska Avedabalsam. Huden smörjer vi med kokosolja och ibland Urtekrams zinkkräm när det är blemmor eller bett. Torra tassar smörjs med ringblomsoljekräm.

Jag själv duschar i Burts Bees duschcreme, Dr Organics shampoo, Avedabalsam och inpackning gör jag med kokosolja i bild nedan. Den anvnder jag dagligen på kroppen också. Är jag stel använder jag Ancient Minerals magnesiumlotion. Ibland lite Burts Bees Mama Bee citronolja istället för parfym. Förstås inte någon luktande kräm (förutom kokosoljan) på kroppen nu när jag ammar.

Urtekrams babylotion och zinkkräm använder jag ibland när jag är torr men köper nog ingen ny när de tar slut eftersom jag har kokosoljan.

Under armarna har jag sånt där ”kristallstift”. Funkar bra alla dagar när jag inte är stressad eller nervös. Ska jag föreläsa- ja då tar jag en vanlig deo.

Jag tänker ofta på hur klokt det vore om allt var parfymfritt eller bara naturligt parfymerat. Skonsamt och snällt så som babyprodukter är (förutom våtservetter- hallå hur tänkte de där?). När är det liksom dags att börja smörja in sig med sånt som inte passar känslig hud? Dags för lite skit. Liksom.

Om jag får ge ett tips så är det kokosoljan. Den funkar bannemig på allt. Luktar semester också.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

#Måndagspeppen – Inte min cirkus, inte mina apor


Det här citatet har jag att tacka Emelie för. Vi fikade och knatade oss runt Malmö i fredag eftermiddags och hittade flera beröringspunkter. Mer än att en av våra föräldrar miste livet för tidigt i samma sjukdom och att vi försöker leva giftfritt småbarnsliv. Emelie lyckas nog bättre än jag!

Men iallafall. Det här med att ha fingrarna i massa pajer. Och gärna samtidigt inte kunna låta bli att stoppa tårna i ännu fler när metaforiskt frestande och illaluktande sådana passerar förbi i både den fysiska och social-mediala världen.

Det är så lätt att engagera sig i för mycket. Det kan kännas fel att ibland inte engagera sig när det gnälls och bes om hjälp. Men 10 fingrar, 10 tår. Två händer. Två ben. En hjärna, som hur vi än gör faktiskt inte kan simultanfokusera. Och: 24 timmar per dygn.

Det är det vi har. Så det finns en gräns i vad vi kan engagera oss i och ibland tror jag det sipprar både god och dålig energi åt håll som inte leder till något.

Jag vill gärna ge mig in i diskussioner med folk. Hålla med eller säga emot. Men oftare och oftare håller jag tillbaka nu i ett fall då jag annars skulle velat engagera mig i en diskussion.

Istället för att ha alla tår och fingrar istoppade i 20 stycken pajer så försöker jag ha kraft att ta tag med hela handen om en specifik bit. Om ni hänger med i liknelsen.

Ibland måste man påminna sig om detta. Det är lätt att dras med och börja engagera sig i något man egentligen inte har tid eller lust att följa upp.

Jag gjorde ett armband med ”Not my circus” på igår. Det ramlade av. Men jag tänker på det ändå.

Vad har du för cirkus du inte ska vara med på? Vilka apor ska du inte tämja?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Inspirationsdag för löpare


Hoppas Sara och Lupita inser att när de startar något sånt här så kommer folk vilja att de gör det igen!

Idag har jag varit med på och öven föreläst på Inspirationsdag för löpare på Kockum Fritid i Malmö.

Det är sällan jag reser söderut i detta land och Malmö har jag bara besökt tre gånger. Måste säga att det är en charmig stad! Det vackra vid havet och sen det lite råbarkade området mellan just Kockum och in mot stan. Det här kontinentala vädret, de fina husen. Ja det är lite charmigt får jag erkänna. Man kanske skulle springa något av de där GAXloppen så man får anledning att åka tillbaka :).

Jag bodde på Elite Savoy bekvämt precis vid Centralstationen. Jag fick ett riktigt stort fint rum men det låg tyvärr ut mot ett torg där det var ett herrans oväsen hela natten så jag vaknade titt som tätt och på morgonen var jag väldigt trött. Men frukostbuffén vägde upp bra- riktigt god äggröra!

Dagen började med ”löpningens biomekanik” med Jimmy Palm. Det var väldigt intressant och skönt framförallt att höra att han bekräftade mycket av det jag pratar om på mina löpteknikklasser. Och så fick jag massa nytt att tänka runt!

Sara är en av mina favorityogis och hon pratade om vad yoga egentligen handlar om, som många glömmer i instagramyogans tidsålder när det verkar som man ska vara böjlig som en slang för att kvalificera. Sen fick vi yoga för henne och det var skönt att sträcka ut lite.

Vi fick en jättegod lunch där solen strålade in och havet skymtade utanför. Hade gärna haft en dag till för att bara vara vid havet!

Jag hade under dagen fantastisk hjälp av Lupita ( som drog 100 miles i somras på just GAX tjoho!) med lilla S som gärna jollrar och pratar och  ska vara med.

Jag föreläste om min ultrasatsning, vad ultra är, hur man kan tänka runt en satsning på löpning i en hektisk vardag, lite kostfilosoferande om kolhydrater och tillskott, fett och timing.

Som sista del ledde Sara ett löpteknikpass i strålande varmt väder men jag var tvungen att knata till centralstationen för att få till logistiken med amning och mat till mig.

TACK alla som var med idag. Tack Sara och Lupita för jag fick komma och vara med! Överhuvudtaget så tänkte jag på det idag: TACK alla jag får träffa, lära känna, springa med, hjälpa springa, inspireras av och skratta och ha roligt- och tufft! med. Det är by far det häftigaste med hela min löparresa- alla ni jag får träffa.

Nu sitter jag, trött efter en urusel natts sömn men glad efter den här fina dagen, med en kvällspigg och pratig bebis på väg till Stockholm.

Jag har träningskläder och nyinköpta Dr Martens på mig. Jag käkade en stor flottig hamburgare till middag som nu ligger som en tvärslå i magen. Med ett avsnitt av Suits att kika på. Göttmos!


Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Emma och Pernille- tack! SÅ kul att träffa er :)! Vad glad jag blir att ni gillade det- det är så lätt att prata när man möts av glada nickanden bland åhörarna :).
Jimmy- fick med mig massor och hoppas våra vägar korsas igen!
Katta- ja nu ska jag bara gå in de där skorna men de funkar till det mesta 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

#foodsforeverydaychampions – rödbets och blomkålsbiffar


Vi har köpt en grönsakslåda från Årstiderna. Fina fräscha ekologiska grönsaker i säsong och möjlighet att hitta på nya recept!

Förra veckan hittade jag på blomkols och rödbetsbiffar som blev SÅ goda. N gillar inte rödbetor så jag åt upp alla själv. WIN!

För två hungriga personer:

Jag rev en halv stor blomkål på rivjärn. Och rev sen två rödbetor. Blandade det och rörde i lite äggvita, lite dinkelmjöl, salt, peppar och massa spiskummin och lite timjan.

Till det åt jag en klick keso och spenat.

Stekte sen i rikligt med rapsolja och UJ så goda de blev!

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Göteborg-Halmstad på 4 dagar- ett löparäventyr


Jag har äran att coacha helt fantastiska löpare. Just nu laddar jag om för att erbjuda ett ultracoachpaket som ska hjälpa dig som satsar på allt från 43-evighetenkilometer. Mer om det sernare här på bloggen.

Jag tänkte ni skulle få ta del av Annas berättelse från när hon sprang Göteborg- Halmstad. En sträcka hon tog på fyra dagar och som visade sig vara lite längre på vissa ställen än planerat. Totalt blev det 17,4 mil och såhär berättar Anna aka ”Flowerwalley” på Instagram för fina bilder, om den resan!

Göteborg till Halmstad på fyra dagar.

 

En solig septembermåndag lämnade jag min lägenhet i centrala Göteborg för en löprunda. Inga konstigheter. Förutom det faktum att jag inte skulle komma hem igen på några dagar. Jag skulle nämligen springa hem till mina föräldrar i Halmstad – ungefär ett maraton om dagen, fyra dagar i rad.

 Jag har sprungit sedan tidiga tonår, alltid för hälsans skull, aldrig med någon tävlingsinstinkt. Snabb har jag aldrig varit, än mindre sedan jag fick problem med högerlungan och opererades för några år sedan. Men sommaren 2012 kom jag på att jag kanske skulle kunna springa långt istället. 

Dels läste jag då Cristopher McDougalls ”Born to run”. Dels hörde jag (i lurarna under en löprunda) en radiointervju med en tjej som hade startat ett ”Tjejmarathon”. Loppet skulle dock vara betydligt längre än ett vanligt maraton, i protest mot att tjejlopp vanligen är rosa, fluffiga och kortare än sina ordinarie motsvarigheter. Dessutom gick loppet i naturen och deltagarantalet var väldigt begränsat. Perfekt! 

Då hade jag aldrig sprungit längre än 13 km. Men jag anmälde mig till 2013 års Tjejmarathon, och sedan dess har jag även sprungit 59-km-loppet Fyr til fyr på Bornholm och Ultravasan 45. Planen var egentligen att springa Ultravasan 90, men när skador kom i vägen behövde jag en annan utmaning. Och tanken slog mig: ”Undrar hur långt det är till Halmstad?” 

Jag sprang helt ensam, med varje dags vätska och energi i packningen. Men det var inget självplågarprojekt. Första natten tillbringade jag utanför Kungsbacka, hos min vän Linda, som servade mig med mat, klädtvätt, en skön säng och hjärtligt pepp. Natt två och tre tillbringades på Varbergs Kurort respektive Falkenberg Strandbad. Jag hade bokat övernattningar inklusive trerättersmiddag och frukost, och unnade mig dessutom massage på båda ställena. Ingen budgetutflykt precis, men det var det värt. Vissa åker charter till Thailand. Jag springer till Halmstad. 

Men hur fick jag med mig allt jag behövde äta och dricka längs vägen? Och drällde jag omkring i mina svettiga löparkläder hela tiden? Oh nej. De tvättades och torkades varje kväll, när jag hade svidat om till bikini, klänning och tights som jag bar med mig i ryggsäcken (självklart packade i en plastpåse, med tanke på regnrisken). Några dagar före avfärd hade jag dessutom skickat paket till mina delmål, med en dags vägproviant och compeed-plåster. Så jag kunde packa nytt inför varje löpdag. I paketet fanns också salta snacks att äta direkt vid ankomst, samt chiafrön och Supergreens från Renée Voltaire att blanda i frukostyoghurten.

 Energi och vätska funkade bra hela vägen, utom möjligen vid två tillfällen. Efter middagen på Falkenberg Strandbad hann jag knappt upp på rummet innan jag dippade rejält. Jag orkade inte ens borsta tänderna och klä av mig. Släckte bara lamporna och lade mig i sängen, matt, yr och illamående. Jag drack vatten och åt av det jag hade tillgängligt, nötter, proteinbar och russin. Till slut gav jag efter för en ”sista” utväg och öppnade en Pepsi från minibaren. Det blev bara några klunkar, men kanske var sockret det jag behövde. Jag somnade i alla fall och mådde mycket bättre nästa morgon.

 Andra gången det blev jobbigt var under sista löpdagen. Den här dagen nådde jag äntligen välbekanta vägar. Jag sprang till och med en bit längs min allra första löprunda tillsammans med min löptokiga far för cirka 25 år sedan. Passerade en vägkrök som fortfarande bär minnet av blodsmak i munnen. Jag sprang vidare förbi avfarten till favoritstranden, min sånglärares hus, och strandcaféet som min familj drev en sommar på 80-talet. 

När det var ca 15 km kvar till mitt mål var min UCAN slut och allt annat smakade äckligt. Nötterna, proteinbarsen och till och med vattnet gav mig kväljningar. När en livsmedelsbutik dök upp längs vägen smet jag in och köpte bubbelvatten och vingummin. Bälgade i mig så mycket jag kunde av vattnet och fortsatte springa, rapande. För övrigt har jag under de där fyra dagarna troligen rapat mer än i hela mitt liv fram till dess. Det blir så när man äter och dricker under ständig rörelse.

 Hur som helst, nu var det bara en mil kvar, och dessa hett åtrådda vingummin skulle få bära mig i mål. Nu hade jag ju ingen nästa löpdag att preppa för. Efter stadsgränsen var det bara flackt och nerförsbacke resten av vägen och jag kunde spurta den sista kilometern. På sista raksträckan längs Nissan slog det mig plötsligt: ”Jag har klarat det!”. Jag hickade fram några tårar av lycka innan jag ringde på porttelefonen, åkte upp med hissen och lade mig raklång på mammas och pappas vardagsrumsmatta.

 ”Nu vill jag aldrig springa mer”.

 Löpsträcka

174 km

 Packning (uppdelad på ryggsäck och bälte)

Knappt 2 liter vatten

2 proteinbars

2 dl rostade nötter/mandlar/russin

2 påsar UCAN Superstarch (en färdigblandad i vätskebältet, och en extra)

18 BCAA-kapslar uppdelade i 6 st portionspåsar.

1 liten påse med chiafrön

2 Resorb sport

Sempers magdroppar

Bikini, klänning och tights

1 extra par kompressionsstrumpor

Deodorant, ansiktskräm, tandborste och tandkräm

6 compeed-plåster

Vaselin

 Matrutiner längs vägen:

  • 3 BCAA-kapslar varje timme och däremellan UCAN, proteinbar och nötter/mandlar i blandad kompott.
  • Annie hade rått mig att äta något varje halvtimme, men ibland åt jag nog varje kvart, eftersom jag fick i mig så lite åt gången.
  • Varje dag inleddes och avslutades med ett glas resorb sport, och jag fick dessutom i mig en påse resorb sport under löpningen. Då varvade jag pulver och vatten direkt i munnen, lite i taget, precis som på lopp, när jag inte har tillgång till vätskekontroller med muggar.

 Lärdomar till nästa gång(?):

  • Skicka mer mat i förväg till nattstoppen. Framför allt specialgrejer i form av kokosolja, frön och snacks. Inte ens spahotell är tillräckligt hälsoanpassade för en långlöpare.
  • Boka helkroppsmassage i förväg på alla ställen där det är tillgängligt. Helkropp!
  • Reka vägsträckningen noggrannare. Förutom den första och de tre sista milen var jag på okänd mark, och det blev ungefär en och en halv mil extra löpning pga felspringningar. 


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*