Ny vecka, nya mål, nya äventyr, ny cykel!


Jag vill aldrig åka hem från Värmland. Jag älskar min vardag men lugnet på landet är magiskt. Det är inte praktiskt möjligt för mig att flytta från Tokholm nu när jag är separerad så jag njuter så mycket jag kan när när jag får vakna till fågelsång  och lantluft.

Imorse satt jag på trappen ut mot trädgården och skogen, i solen med en kopp kaffe och njöt. Ebbas frågesprutande i ena örat och fåglarna i den andra. Mumma för själen!

Nu väntar en fantastisk vecka! Två dagars jobb och sen går morgonflyget till Östersund på onsdag.

Veckans träning har inte varit något planerat utan gått helt på dagskänsla. Tycker fortfarande att allergin är ett riktigt sattyg men när jag väl tränar känns det ok.

Har ändå lyckats skrapa ihop en morgonjogg, ett distanspass på 19,5 km, backintervaller med upp o nedjogg om totalt 11 km och idag en kort jogg och sen körde jag slut på benen med utfallsgång, grodhopp och jumpsquats med 8 kilos kettlebell.

Den här veckan handlar om att spara sig inför helgen. Workout Åre lämnar inga muskler oberörda. Att reka på skutan på torsdag, kanske lite mer på fredag, träna fredag kväll, lhela ördag och sen springa 3 timmar på skutan på söndag. Ja min kropp är liksom inte riktig där än efter några hängiga trasiga veckor.

Nudock är jag på väg upp igen! Jäklar vilken nytändning. Två viktiga saker har hänt i helgen:

1) Jag har beställt cykeln. Oui. Les bicyclet. Les manifestacion de mon ego. Och så fort jag gjorde det så kände jag att ett stort steg mot ironman var taget. Ett steg mot vanliga triathlon. Kanske ett duathlon. Ökad möjlighet till mängdträning och alternativ träning. Långa cykelpass längs vägarna mot Loka och Nykroppa.

2) Jag har bestämt mig för att träna mot Axa Fjällmarathon. Inget annat. Jag var inne på att persa på marathon och eftersom jag bara sprungit två och perset är 4 timmar (9 år sen- min debut) så kommer jag ju persa hoppas jag men att sikta på 3.40???? När jag mentalfirade mitt fixade hjärta igår så insåg jag hur nyss det var som jag började träna mer seriöst.Jag måste ge det tid.I år lägger jag grunden för nästa år. Men att sätta knasiga hårda tider såhär tidigt det kommer inte funka. Det är ca 7 veckor till Jubileumsmaran. Däremellan arrangerar vi världens första Tjejultramarathon och är det något jag jobbar på är det att ta bort prestation på för många områden.

Därför ska jag träna mina intervaller, snabbdistans, tusingar, stegar, olgor och allt det där men fokus är att bli snabb i terrängen, jobba med backträning och ladda för att göra mitt bästa bästa Axa Fjällmarathon jag kan. Jag ska ösa på nå bövulskt på maran också och krypa ut från Stadion men att sätta ett tidsmål som jag inte ens fixar att springa 22 km i det verkar lite knasigt.

Så med den långa harangen skulle jag säga att fram till onsdag så blir det ett lätt fartlekpass på tisdag med lite styrka. Sen ööööööser vi hela helgen och jag hoppas ni hänger med på plats eller följer bloggen för det bästa träningseventet i Sverige vill ni inte missa!

Nu ska jag googla trampor till min nya cykel! Ha en fin kväll!

Julinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Extra tidning, Smart Mat, 31 somriga recept
  • Alla fixar milen
  • 10 grymma sportbehåar i stor test
  • Tänk dig snabb
  • Luta rätt, kuta lätt
  • Soma Move, Rörlig & stark nu
  • Träna som en sprinter

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Glömde fira…


Den 15 maj hade det gått exakt ett halvår sen jag fixade mitt lilla hjärtfel.
Läkaren sa att har jag inte upplevt några problem på 6 månader så kan jag räkna mig som frisk!

Och jag tänkte att jag ska banne mig fira den dagen för jag hade svårt att förstå att problemen skulle försvinna. Men det gjorde de. Aldrig mer behöva fylla i ”AVNRT” på baksidan av nummerlappar på lopp. Ett litet yttepytte ärr i ljumsken är det enda som
syns efter ett ingrepp som förändrade hela min approach till träning. Hej tabatha, hej burpees och terränglöpni g utan avbrott. Förut störde hjärtrusningarna alla försök till explosiv träning i stort sett. Viktigt att reflektera, känna tacksamhet och framför allt se möjligheterna jag har nu!

Man ska fira så mycket man kan i livet. Heja starka friska hjärta! Nu kör vi!

Backintervaller i långbacke


Att jag haft en svacka är verkligen ett faktum. Våren kom ifatt mig, allergin också och så en förkylning på det.
Har varit så försiktig med att tugga igång och ändå velat testa att jag har lite ork för längre pass eftersom jag o Magnus ändå måste både reka och leda uppe på fjället.

Idag sken solen och jag var faktiskt sugen på att brottas med min värmländska skidbacke.
Men visst tar det alltid emot lite, inför de här riktigt hårda passen!? Med fog!!!

Jag parkerade vid Lunedets café och värmde upp de ca 1,8 kilometrarna till skidbacken.
Backen är lång… Ca 630 meter och redigt brant på sina ställen. Tydligen ska backen läggas ned och man har farit upp o ned med någon maskinsate och förstört hela liftleden. Titta här:

20120519-174631.jpg
Fick sicksacka upp. Planen var att jobba i backen en timme för att hinna tillbaka till lunch. Och oj vad jag fick jobba.
Mjölksyran sköt i taket och jag flåsade som en älg.
Men jag fixade mina sex vändor och jobbade på tekniken i utförslöpning. Det finns mycket tid och energi att spara genom att springa på rätt sätt i nedförsbackarna när man springer terräng.
Det gäller att våga falla och sen vara jäkligt snabb i att lyfta på sulorna. Inga älgkliv utan smart och kvickt sätta i fötterna på fast underlag. Armarna får gärna komma ut från sidorna för att hjälpa med balansen. Lättare sagt än gjort!
Trampade på tillbaka till bilen, alldeles för pigg men vill inte maxa än.
Inget gjorde ont. Inga ljumskar eller nerver. Ett bra pass helt enkelt.

20120519-185918.jpg
Lång backe som sagt.

Det bästa idag får ändå vara utflykten till stallet där vi fick låna lilla ponnyn Moa och ta hand om henne helt själva, jag, syster och Ebba: Hämta i hagen, spola av, borsta, sadla o rida och sen ut i hagen igen. Tror jag o syrran hade lika roligt som Ebba!

20120519-190339.jpg
20120519-190417.jpg
20120519-190428.jpg

Jag är i mitt esse. Oh! Just det- fortsätt kika in på ”till salu” sidan! Några grejer är redan tingade!
Och angående erbjudandet från Trimtex så väntar jag svar på design på jacka- det kommer således!

Hoppas ni haft en fin dag!

Kettlebells not below ze azz


Idag prioriterade jag bort ett stressigt långt backpass till förmån för utflykt med Ebba och lite Tjejmarapyssel.

Istället passade jag på att köra lite styrka, vilket går att göra med treåring. Lite Canneloni Macaroni och Hoffmeistro så kan en dansa och en brottas med alla de där coremusklerna som vi löpare alltid beskylls för att inte ha. Nu har jag några mackor och kartonger cocostoppar i vägen men därunder är det hårt som ett grillgaller ska ni veta!
1 km uppvärmning sen:
Armhävningar växlat med enarmsrodd där man står med händerna på kettlebellsen och lyfter den ena. Känns mest i bålen.
Sen stående rodd i dropset med först 16 kg x 6 följt av 8 kg x 7.
Växlat med sidoplanka. Rak o lyft ben. Hur gör man det jobbigare?
Sen twists med 8 kg kettlebell i famnen växlat med planka där jag rör mig fram o tillbaka och sida till sida för att få lite rörelse och inte bara isometri.
Avslutade med axelpressar och dans samtidigt. ”oompz oompz” sa Ebba.
The girl has got rhytm.
Inga ben. Behöver all kraft jag kan tills imorgon. blir det backe.

Dagens modefelaktiga träningsoutfit:

20120518-160636.jpg
Skor: adidas xt
Strumpor: GoCoco
Shorts: Nike
Linne: Trimtex
Underställströja: HellyHansen

20120518-164458.jpg
Råkade få med granne V’s kettlebell också. Oklart vad flamingon har med fotot att göra men skulle med .

Klämfredag


20120518-093253.jpg

Hej! Vad gör ni idag? Här cykeltränas det. Ja Ebba, inte jag. Jag som sa ”aldrig stödhjul, så funkar inte livet” låter henne lära sig trampa och styra med stödhjul trots allt. Ett tag.

Själv ska jag ta mig an skidbacken och ta i tills det piper i lungorna. Då blir jag så lycklig.
Har ni sett min flik med grejer till salu? Blocket känns så omständigt- kikahär!

Ha en fin dag!

20120518-093223.jpg
20120518-093228.jpg
20120518-093242.jpg
20120518-093301.jpg

Bloggaren, cocosvattnet och Skatteverket


Ja jag vet inte var jag ska börja för att länka till den ”debatt ”som pågår. Det känns lite fånigt att kalla det för en debatt- så mycket motsträviga åsikter har jag inte sett. Några lite klantiga generaliseringar. Någonstans läste jag en kommentar som var lite spotta nappen style och just den infallsvinkeln i det diskuterade ämnet tänkte jag ta bort. Ämnet känns nästan uttömt men jag tycker att den lite tråkiga revisorsvinkeln saknas så jag får väl ta den självuppkastade pucken då.

Men först vill jag hävda att man inte kan skriva ”bloggare” och sen dra alla över en kam. Det är inte en homogen grupp utan ett redigt spretigt antal, i det här fallet mest, unga tjejer med olika värderingar och sätt att förvalta sin plats på nätet.

Sen kan man undra var diskussionen började? Kommer den ur en avundsjuka liknande ”varför får de massa saker och inte jag” så kommer vi ingenstans. Jag vill börja med att gratulera de tjejer som lyckats skriva och layouta sin blogg så bra och har så många läsare att företag vill synas via dem. Grattis för sjutton! Men nu är frågan vad som händer sen.

Ponera att det finns träningsbloggar som det slussas produkter igenom vareviga dag. Det är mer produkter och tävlingar och annat än ”vanligt skrivande” Och för att bloggaren ska fortsätta få produkter och erbjudanden så måste det rimligtvis fortsätta finnas många läsare. Jag antar att läsarna kom först, sen produkterna. Men stannar läsarna så finns där alltså ett intresse för detta, även om det är mycket produkter. Mycket tävlingar. Tillgång och efterfrågan.

Vad är det här för dravel tänker ni men jag har sett att det kommenteras lite här och var i kritiserande ton att ”bloggar som är fyllda med erbjudanden om det ena än det andra hela tiden” och jag har sagt så själv. Men de här bloggarna finns. Och fortsätter få massa grejer. Således finns en efterfrågan och den kan vi inte tjafsa med. Sen kan vi ha åsikter om det är en träningsblogg eller en reklamsida?

Jag tror att det är fler med mig som surfar runt hos många av de störra träningsbloggarna och det är jätteintressant med nya träningsrejer och prylar och mat osv som man själv inte hinner ha koll på. Har man förtroende för bloggaren så känns det fräscht att det tipsas om och testas ”årets nyheter”. Läser man däremot om och om igen om hur bra olika saker är utan en kritisk åsikt så ledsnar säkert några av oss. Eller då något utvärderas mer kritisk- blir väldigt positivt överraskade och får ett ökat förtroende för bloggaren när de visar att i min blogg skriver jag vad jag tycker. Några av mina favoriter har just visat detta- integritet och att de är måna om sitt förtroendekapital och varumärke och för mig är det otroligt viktigt som läsare. Vad som är viktigt för dig kanske är annorlunda.

Det som uppdagats vara viktigt för vissa är att få veta hur mycket bloggarna får? (Generaliserar inte alla här!). Får de allt? Får de rabatt? Skriver de om allt de får? Här har det varit kul att läsa de senaste dagarna hur bland annat Sara talat om att nej jag skriver om det jag tycker är intressant och har tackat nej till X Y och Z bara den här veckan. Jessica– tog ett öppet ställninsgtagande för sin samarbetspartner och talade om varför. Madde kan lassa upp en bild på en viss dryck utan vanligt socker och med glimten i ögat tala om att ”ja titta här vad vi bloggare får hem” och så testar hon och säger bu eller bä. Uppohoppa Sofy gjorde likadant.

Jag har svårt att förstå att det skulle vara skämmigt att få saker- men hördu! Det är ju för att ett företag vet att du når ut till massa människor! Var stolt! Men de som skriver och promotar produkterna måste ju vara medvetna om att deras ställningstagande når ju då just ut till alla dessa människor. Och det blir lite ihåligt om det är heja detta och heja detta andra och heja heja heja. Företagen är glada och som jag skrev innan- så länge läsarna fortsätter strömma till denna blogg upplever inte företagarna och bloggaren säkert några problem.

Men ett skifte kanske är på väg- där fler och fler stora bloggare använder sinintegritet, förtroendekapital, varumärketill att säga välkommen till min blogg. Jag tar gärna emot produkter som intresserar mig, skriver om dem, men gillar jag dem inte så skriver jag det med. Då kanske produktflödet minskar och företagen vill skriva in klausuler och avtal att man bara får skriva på ett visst sätt? Här är jag ute på djupt vatten eftersom jag inte vet alls hur det funkar- välkomna att fylla på! Kanske börjar läsare bli mer krävande också men det är svårare att se, det blir lika många träffar när någon skumläser förbi ett inlägg om hudcreme som när man sitter med hakan i backen över en faschinerande anektot på samma blogg.

Herregud vad rörigt det här blev!

Men då kommer vi in på det som gör att det kanske inte är så roligt att tala om att man får saker man skriver om.

Förmånsbeskattning. Inkomst av hobbyverksamhet. Jag tycker det är lite naivt att vara sk ”sponsrad bloggare” inte vara uppsjungen på vad det faktiskt innebär att ta emot produkter där motprestation förväntas. Det är lätt att hävda att ett par skor där och en tröja där ju känns något hysteriskt att deklarera för men det är faktiskt så att om du får saker motsvarande ett värde över 225 kronor som du väntas agera på för- så ska det tas upp.

Får du regelbundet produkter från ett visst företag som du förväntas agera på så klassas det som skattepliktig inkomst. Se- blankett T2 Inkomst av Hobby. Mitt tips är att gå på events och mingel, där förväntas ingen motprestation (jo det fattar jag väl att det gör subtilt men inte uttalat). Gåvor utan motprestation beskattas ej men så fort det skrivs om produkterna så hamnar man i gråzonen. Man ”går fri” om man får en produkt som man bevisligen inte kan använda. Det är alltså helt ok att skicka en 30 kilos kettlebell till mig 😉

Jag kan inte skriva ett sånt här inlägg utan att vara tydlig om min ståndpunkt om min blogg.Jag har aldrig fått grejer från något annat ställe än Trimtex. Jag är en relativt liten, om än växande bloggare. Jag har inte tusen läsare varje dag och inga företag har kontaktat mig. Så visst låter det lätt för mig och sitta och skriva om detta? Men jag har inte tid att skriva om massa grejer här. Jag är alldeles för ego. Det här är min blogg och när jag hittar något bra, då skriver jag om det. Om jag testar något som jag inte gillar som jag tror genererar ett värde att tala om att jag inte gillar- så skriver jag om det med. Jag skiter fullständigt i hur många hundra som läser, men jag blir otroligt glad, rörd och motiverad när jag snappar upp att någon inspirerats och börjat träna. Vågat. När du kom fram till mig spontant ”på stan” och sa att ”hej jag läser din blogg, den är bra”.När jag får informera och inspirera.

Sara sa det bäst-förvalta sitt förtroendekapital.Om man sätter det och läsaren först så behöver nog inte det här med sponsrade bloggar vara en djungel vare sig för läsare eller bloggare.

Och jag har aldrig testat cocosvatten.