Klämfredag


20120518-093253.jpg

Hej! Vad gör ni idag? Här cykeltränas det. Ja Ebba, inte jag. Jag som sa ”aldrig stödhjul, så funkar inte livet” låter henne lära sig trampa och styra med stödhjul trots allt. Ett tag.

Själv ska jag ta mig an skidbacken och ta i tills det piper i lungorna. Då blir jag så lycklig.
Har ni sett min flik med grejer till salu? Blocket känns så omständigt- kikahär!

Ha en fin dag!

20120518-093223.jpg
20120518-093228.jpg
20120518-093242.jpg
20120518-093301.jpg

Julinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Extra tidning, Smart Mat, 31 somriga recept
  • Alla fixar milen
  • 10 grymma sportbehåar i stor test
  • Tänk dig snabb
  • Luta rätt, kuta lätt
  • Soma Move, Rörlig & stark nu
  • Träna som en sprinter

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Bloggaren, cocosvattnet och Skatteverket


Ja jag vet inte var jag ska börja för att länka till den ”debatt ”som pågår. Det känns lite fånigt att kalla det för en debatt- så mycket motsträviga åsikter har jag inte sett. Några lite klantiga generaliseringar. Någonstans läste jag en kommentar som var lite spotta nappen style och just den infallsvinkeln i det diskuterade ämnet tänkte jag ta bort. Ämnet känns nästan uttömt men jag tycker att den lite tråkiga revisorsvinkeln saknas så jag får väl ta den självuppkastade pucken då.

Men först vill jag hävda att man inte kan skriva ”bloggare” och sen dra alla över en kam. Det är inte en homogen grupp utan ett redigt spretigt antal, i det här fallet mest, unga tjejer med olika värderingar och sätt att förvalta sin plats på nätet.

Sen kan man undra var diskussionen började? Kommer den ur en avundsjuka liknande ”varför får de massa saker och inte jag” så kommer vi ingenstans. Jag vill börja med att gratulera de tjejer som lyckats skriva och layouta sin blogg så bra och har så många läsare att företag vill synas via dem. Grattis för sjutton! Men nu är frågan vad som händer sen.

Ponera att det finns träningsbloggar som det slussas produkter igenom vareviga dag. Det är mer produkter och tävlingar och annat än ”vanligt skrivande” Och för att bloggaren ska fortsätta få produkter och erbjudanden så måste det rimligtvis fortsätta finnas många läsare. Jag antar att läsarna kom först, sen produkterna. Men stannar läsarna så finns där alltså ett intresse för detta, även om det är mycket produkter. Mycket tävlingar. Tillgång och efterfrågan.

Vad är det här för dravel tänker ni men jag har sett att det kommenteras lite här och var i kritiserande ton att ”bloggar som är fyllda med erbjudanden om det ena än det andra hela tiden” och jag har sagt så själv. Men de här bloggarna finns. Och fortsätter få massa grejer. Således finns en efterfrågan och den kan vi inte tjafsa med. Sen kan vi ha åsikter om det är en träningsblogg eller en reklamsida?

Jag tror att det är fler med mig som surfar runt hos många av de störra träningsbloggarna och det är jätteintressant med nya träningsrejer och prylar och mat osv som man själv inte hinner ha koll på. Har man förtroende för bloggaren så känns det fräscht att det tipsas om och testas ”årets nyheter”. Läser man däremot om och om igen om hur bra olika saker är utan en kritisk åsikt så ledsnar säkert några av oss. Eller då något utvärderas mer kritisk- blir väldigt positivt överraskade och får ett ökat förtroende för bloggaren när de visar att i min blogg skriver jag vad jag tycker. Några av mina favoriter har just visat detta- integritet och att de är måna om sitt förtroendekapital och varumärke och för mig är det otroligt viktigt som läsare. Vad som är viktigt för dig kanske är annorlunda.

Det som uppdagats vara viktigt för vissa är att få veta hur mycket bloggarna får? (Generaliserar inte alla här!). Får de allt? Får de rabatt? Skriver de om allt de får? Här har det varit kul att läsa de senaste dagarna hur bland annat Sara talat om att nej jag skriver om det jag tycker är intressant och har tackat nej till X Y och Z bara den här veckan. Jessica– tog ett öppet ställninsgtagande för sin samarbetspartner och talade om varför. Madde kan lassa upp en bild på en viss dryck utan vanligt socker och med glimten i ögat tala om att ”ja titta här vad vi bloggare får hem” och så testar hon och säger bu eller bä. Uppohoppa Sofy gjorde likadant.

Jag har svårt att förstå att det skulle vara skämmigt att få saker- men hördu! Det är ju för att ett företag vet att du når ut till massa människor! Var stolt! Men de som skriver och promotar produkterna måste ju vara medvetna om att deras ställningstagande når ju då just ut till alla dessa människor. Och det blir lite ihåligt om det är heja detta och heja detta andra och heja heja heja. Företagen är glada och som jag skrev innan- så länge läsarna fortsätter strömma till denna blogg upplever inte företagarna och bloggaren säkert några problem.

Men ett skifte kanske är på väg- där fler och fler stora bloggare använder sinintegritet, förtroendekapital, varumärketill att säga välkommen till min blogg. Jag tar gärna emot produkter som intresserar mig, skriver om dem, men gillar jag dem inte så skriver jag det med. Då kanske produktflödet minskar och företagen vill skriva in klausuler och avtal att man bara får skriva på ett visst sätt? Här är jag ute på djupt vatten eftersom jag inte vet alls hur det funkar- välkomna att fylla på! Kanske börjar läsare bli mer krävande också men det är svårare att se, det blir lika många träffar när någon skumläser förbi ett inlägg om hudcreme som när man sitter med hakan i backen över en faschinerande anektot på samma blogg.

Herregud vad rörigt det här blev!

Men då kommer vi in på det som gör att det kanske inte är så roligt att tala om att man får saker man skriver om.

Förmånsbeskattning. Inkomst av hobbyverksamhet. Jag tycker det är lite naivt att vara sk ”sponsrad bloggare” inte vara uppsjungen på vad det faktiskt innebär att ta emot produkter där motprestation förväntas. Det är lätt att hävda att ett par skor där och en tröja där ju känns något hysteriskt att deklarera för men det är faktiskt så att om du får saker motsvarande ett värde över 225 kronor som du väntas agera på för- så ska det tas upp.

Får du regelbundet produkter från ett visst företag som du förväntas agera på så klassas det som skattepliktig inkomst. Se- blankett T2 Inkomst av Hobby. Mitt tips är att gå på events och mingel, där förväntas ingen motprestation (jo det fattar jag väl att det gör subtilt men inte uttalat). Gåvor utan motprestation beskattas ej men så fort det skrivs om produkterna så hamnar man i gråzonen. Man ”går fri” om man får en produkt som man bevisligen inte kan använda. Det är alltså helt ok att skicka en 30 kilos kettlebell till mig 😉

Jag kan inte skriva ett sånt här inlägg utan att vara tydlig om min ståndpunkt om min blogg.Jag har aldrig fått grejer från något annat ställe än Trimtex. Jag är en relativt liten, om än växande bloggare. Jag har inte tusen läsare varje dag och inga företag har kontaktat mig. Så visst låter det lätt för mig och sitta och skriva om detta? Men jag har inte tid att skriva om massa grejer här. Jag är alldeles för ego. Det här är min blogg och när jag hittar något bra, då skriver jag om det. Om jag testar något som jag inte gillar som jag tror genererar ett värde att tala om att jag inte gillar- så skriver jag om det med. Jag skiter fullständigt i hur många hundra som läser, men jag blir otroligt glad, rörd och motiverad när jag snappar upp att någon inspirerats och börjat träna. Vågat. När du kom fram till mig spontant ”på stan” och sa att ”hej jag läser din blogg, den är bra”.När jag får informera och inspirera.

Sara sa det bäst-förvalta sitt förtroendekapital.Om man sätter det och läsaren först så behöver nog inte det här med sponsrade bloggar vara en djungel vare sig för läsare eller bloggare.

Och jag har aldrig testat cocosvatten.

Planer för helgen


20120517-131238.jpg

Äntligen framme ! Ahhhhh.. Andas ut.

Vad hände igår då? Jo det blev en helt fantastisk nästan-20-kilometersrunda med en massa andnings-och teknikfokus runt Brunnsviken och lite Ulriksdal tillsammans med några kollegor. Sen var jag helt paj och stod och hängde på hjälten på tunnelbanan hem. Så är det ofta första passet efter man varit sjuk.

Här i Värmland består schemat av:
* 1a sovmorgonen på 6 veckor
* Ett galet hårt backpass i Lunedets skidbacke
* yogaandningsövningar varje morgon
* styrkepass
* massa Ebbabus och god mat och häng med syster o faster
* på kvällarna jobba med Tjejmararathon.

Jag fnular på ett inlägg om det här med sponsrade bloggar. Kommer.

Ha en fin torsdag!

Planer för långhelgen och kläder från Trimtex.


Men godmorgon!

Läste hos fina Sara att hon packar inför helgens träning. Fast nu är hon nog på plats och igång! :).

Jag packar också i sista minuten och har således inte börjat för att se till att jag och Ebster kommer till faster på landet i morgon. Där har jag och Ebba en dubbel garderob och där hamnar mina träningskläder från Hedenhös. En sportbh som är 15 år. En träningsoverall (jo det hette så förut) som är lika gammal den och så såna där jazzbyxor. Minns ni dem? De fanns när man gick på Aerobics. Punkt. Inte pilospiritmindfullcoreexplosion. Lika tränade eller otränade var vi då. I England där jag började min instruktörsbana ledde jag ofta, bland det kvinnliga könet populära, pass som hette ”LBT”. Legs Bums and Tums. Grabbarna gick mest på ”Circuits” och däremellan höll vi årligen en ”Indoor Rowing Competition” med stafett på roddmaskiner.Those were the days.

Utvecklingen går onekligen framåt vad gäller träningsformer och träningskläder. Jag är otroligt glad över att få prova och använda Trimtex grejer. Igår kom ett paket med grejer jag kommer prova och använda i Åre, på Jubileumsmaran och på Axa Fjällmarathon. Ja på alla lopp. Visst är det kul med modeträningsprylar men efter 3,4 eller 7 mil så är det absolut viktigaste för mig att grejerna sitter där de ska och inte skaver.

Trimtex gör kläder för idrottare. För tävling och träning på hög nivå och dit räknar jag väl mig inte än men det är fantastiskt att få träna i dessa grejer. Bland grejerna nedan ser du ett par långa damasker som kommer vara användbara i Åre om en vecka (ehh hick!) och vid lerig löpning. Jag har ett par inov-8 damasker men de är ju så små! Dessa når uppför hela vaden! Jag ska testa dem i Åre så får ni veta hur de funkar!

Ett par korta tights fick jag också. Längtat efter ett par såna länge. De sitter som en smäck och jag tycker jag känner mig snabbare i dem :)! Sen har jag de fantastiska linnena som sitter perfekt och inte skaver i armhålorna. Materialet är luftigt och känns bra mot huden. Efter att nanosilver i kläder återigen dyker upp i negativ rapportering känns det också bra att använda just Trimtex. Här kan du läsa om det avancerade materialet i deras produkter. TACK säger jag för att jag får testa era grejer- hittils har allt jag provat överträffat mina förväntningar.

Tillsammans med Trimtex så kan jag ge er läsare ett erbjudande på den där fantastiska löparjackan jag hade på TEC. Samt de kompressionstights som jag genomför alla ”viktiga” träningspass i. Jag kommer lägga upp det erbjudandet under helgen.

Idag laddar en fortarande snorig men frisk jag för långpass med jobbet. Jag hakar på men har sett till att jag inte leder någon grupp utifall det inte känns ok. Riskerar ingenting såhär en vecka innan WorkoutÅre.

Jag har läst era önskemål om inlägg och i helgen så lovar jag att skriva mer om träning, något om hjälten, även om det är Privatliv och så har jag gått och fnulat på ett inlägg om starkar karlar! Det ni!

Ha en fin onsdag!

 

20120516-124456.jpg
20120516-124506.jpg
20120516-124513.jpg

Tips för Axa Fjällmarathon från Andreas Svanebo!


Jag vet att det är många som springer Axa Fjällmarathon för första gången. Och även om det är andra gången så är det värdefullt med lite tips inför det här mäktiga loppet. Eller vad sägs om 1800 stigmeter och 43 kilometer i fjällterräng?

Jag sprang första gången 2010, då med stukad fot som jag ådrog mig 3 veckor innan loppet. Det gick väl sådär men njöt ändå. Förra året sprang jag delar av banan för loppet var fullt. Den turen glömmer jag inte för det var bland det det värsta av väder.  Under själva loppet var jag funktionär för förra året var loppet- precis som nu, fullt! Nu är jag galet revanschsugen inför 2012 års tävling.

Förra året vann Andreas Svanebo genom att krossa banrekordet- 3.40 gick han i mål på. Jag kommer ihåg när vi stod på första vätskekontrollen och såg någon komma- redan nu??? sa alla. När man ser Andreas springa i terräng är det på fantastiskt lätta ben. Han är en av Sveriges i särklass bästa traillöpare med flera fantastiska meriter.

Så jag tänkte att jag ställer lite frågor till honom som ni får ta del av och så kanske vi alla får lite tips för hur vi ska tackla den här beryktade banan på ett bra sätt!  Mer om Andreas kan du läsa på hans blogg hos Runners World och på sin hemsida.

 
 1) Vad är det bästa med Axa Fjällmarathon tycker du?
Naturen, upplevelsen, utsikten! Det finns ju inget bättre än att springa i fjälls! Det går inte att beskriva med ord, det måste upplevas.

2) Vilken del uppfattade du som finast att springa?
Utan tvekan uppför Ottfjället, även om man är som tröttast där..

3) Vilken del var tuffast?
Även här uppför Ottfjället. Sedan är det ju bara nedförs och slutspurten till en skön målgång med massage och badkar :). 

4) Hur skulle du beskriva underlaget för de som inte sprungit i fjällen?
Underlaget är ojämt i princip hela sträckan men tränar man ”trail” och lite obanat innan är det inga som helst problem att genomföra fjällmaran.

5) Vad har du för utrustningstips?
Som jag ser det är två grejor viktigare än allt annat.
1) Bra skor (själv skulle jag tipsa om Salomon Speedcross/Fellcross eller nya Sense).
2) Bra ryggsäck. Utan tvekan Salomon Advanced Skin S-lab 5. Synd att kalla den ryggsäck, utan snarare ett klädesplagg, så bra sitter den!

6) Vad har du för träningstips inför de 1800 stigmeter som loppet bjuder på?
Kör gärna mycket ”trail”, dvs i skogen. Blanda terränglöpning med några svängar obanat jämna mellanrum. Det stärker både ben och vrister. Kom ihåg enstaka långpass i högt tempo för att ”vänja” er i tempot och distansen. Kör med fördel i kuperad terräng.

7) Något annat du vill tipsa om angående loppet?
Kom ihåg att dricka och ät på engång under loppet. Se till att få i er någonting var 30:e minut, både dricka och gel (eller lite bars).

Tack Andreas och lycka till i år!

Axa Fjällmarathon är nog det lopp som ger mig mest gåshud i år. De senaste två åren har det varit soligt och varmt men man måste förbereda sig på nästan vilket väder som helst. I nästa inlägg ska jag skriva lite om bra utrustning och ni kommer få ett erbjudande på de grejer som jag kommer använda och använde på TEC.

Ha en fin tisdag!

Morgonlöpning


När man har en liten en hemma så handlar mornarna om att komma iväg till dagis och sen till jobbet. Det är inte stressigt. Det är mysigt. Imorse kom Ebba med sin slitna gosekanin, håret på ända och så där sömnsammetsmjuk som bara en liten snart 3-åring kan vara och sa ” jag vill mysa med dig i sängen”. Och då gör man det och vet att man alltid om ca 15 år kommer önskat att man myst mer. Investerar i myskontot liksom. På tal om investeringar.

När hon sen sover hos sin pappa så har man en morgon som liksom är hur fri som helst. När man bara har sig själv att ta reda på så har man eoner av tid. Jag har oftast haft det brådis till jobbet. Men inte nu. Det är säkert brådis i ett mindre perspektiv men jag har lagt ned brådskandet och nu tänkte jag göra något jag längtat efter- springa på morgonen. Före frukost.

Det var min melodi förut. Kroppen visste direkt vad det handlade om. Sen jag fick barn har jag nog gjort det..två gånger!?

Kommer bli en chock för systemet och jag har just konstaterat att jag är frisk så  det här första passet ska inte gå fort. Men sjöarna en morgon…sen frukost och DN och sen jobb. Det ska bli fantastiskt!

Föreläsningen hos Specialistkliniken var kul! Det var inte så mycket revolutionerande nytt om löpteknik men intressant att höra det här med att det är ungefär samma skadefrekvens på de som använder dyra uppbyggda skor och de som köper några på typ Rusta. Träffade Wanja också- det var roligt.

Mia bjöd som vanligt på you can do it känsla och skratt. Jag blev så sjukt sugen på GAX 100 miles..går den tävlingen liksom? Mia älskar 400 meters tartanbana. Jag älskar A-B lopp har jag insett. Det ”värsta” med att springa 8 mil i snöglopp med galensmärta är att man liksom ” jaha 16 mil med fäste under fötterna, hur svårt ska det vara då?”. Farligt farligt. Men härligt härligt. Idag kom verkligen suget efter 100 miles. 16,1 mil. Det kom inte efter målgång på TEC. Inte veckan efter. Det kom nu. SMACKABANG.

Men nu börjar vi med 6 kilometer jogg utan smärta och snorkaos före frukost. SÅ tar vi resten sen. Här är cykeln förresten. Jag funderar fortfarande.