Onsdagsgörat


Onsdag är midweek på engelska. Hur sjutton kan det vara onsdag redan?

Jag är en mästare på smarta tidslösningar. Den här veckan finns inte tid för massage. Eller? Jag är ju på bästa Mornington Hotel där de har ett fint gym med behandlingsrum. Bara älskar hur de tänkt på allt.
Bredvid mig på kursen sitter Maria från Master Training sitter bredvid mig så..det går nog att lösa.

Ja det gjorde det! Idag pep jag som ett litet barn när Maria gick lös på mina ben och rumpa. Eftersom jag själv är idrottsmassör vet jag vad hon ska göra och var det gör som mest ont. Men redan nu känns det bättre än innan.

Tyvärr lyckades jag förvärra nervinklämningen i vänsterbenet igår när jag tränade draken: Jag tog hjälp av speglarna och försökte jobba på att förbättra höftpositioneringen men det blev mest värre så nu gör det lite småont men jag stretchar ut det. Ingen fara när jag vet vad det är.

På något magiskt sätt har jag hunnit med både det ena det andra och det tredje.

Jag ska släppa allt i några timmar för att hänga med en fin vän och gå på konsert. Musik är en enorm motivation och inspirationskälla i mitt liv och idag är det konsert med Mumford & Sons med H på schemat.

Ni kan under tiden kika in på Workout Åres hemsida. Det finns platser kvar och jag hoppas att du är med mig på insamlingen till förmån för Barncancerfonden.

Dessutom hoppas jag att du anmäler dig till Blodomloppeteftersom de i år stöttar MOD-Mer Organdonation.

Jag har lyssnat på Fredrik Paulun idag och det var otroligt intressant.

Samtidigt reagerar jag lite på kostkurs som på PT-utbildningen jag gick: Jag har aldrig varit så sugen på dekadens och lösgodis som nu.

Då, 1999, levde jag asketiskt under kursen och på fredagarna hivade jag pints i Covent Garden.

Balans liksom.
Balans nu med fast betydligt hälsosammare. Öl utbytt mot hembakat. Träning inomhus för utseende och prestation utbytt mest mot träning utomhus för glädje och djeflaranamma.
Balans i vågskålen. Det är massa olika vikter på ”gasa”sidan och några stora tunga enormt viktiga på ”vila”sidan.

20130410-165145.jpg

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Bara det bästa duger #utrustning


På lördag kommer det vara jobbigt nog att springa 16 mil. Det är mysteriskt långt. Just nu. Dubbelt så långt som jag någonsin tagit mig i ett sträck. Ibland känns det inte så farligt. Det går fram och tillbaka det där. Distansen den samma. Hur den ter sig- växlar!

Man måste ha en plan A, B, C osv. Vad gäller tid, energi, vila.

Det som bara ska funka är utrustningen. Jag har prövat mig fram och gett bort och rensat ur garderoben och rullar på en rätt liten samling kläder som funkat under den här kalla vintern.

Jag har äran att få träna och springa lopp i kläder från Trimtex. Deras nya hemsida är på G och då hoppas jag ni kan ta del av erbjudanden från dem på ett smidigt sätt.

På lördag är det förstås Trimtex topp till tå som gäller så långt det går. Jag har både lager2 och två olika lager 3 jackor med mig. (Jag sålde dem via bloggen i julas och alla som köpte har varit enormt nöjda).

Alla dessa 100 mil (!!) jag sprungit i vinter har jag sprungit i mina vintertights som sitter perfekt och de är förstås med på lördag också. Jag har lite svårt att se att jag ska vilja byta dem men har långjalingar och tunnare kompressionstights med också. Det löser sig.

Eftersom det är så geggigt och risk för småkrafs i skorna kommer jag ha långa gaiters. De har jag sprungit i under värsta möjliga förhållanden och de funkade utmärkt!

Avseende underställ så där har jag ett urval av Icebreaker, Swix, Craft och Helly Hansen men främst är det mitt Falke underställ jag kommer använda. Sportbh i merinoull från Icebreaker och boxershorts från Falke.

På huvudet har jag pannband för att jag tycker mössa värmer för mycket. På natten är det en annan sak när tempot är sakta. Jag har till och med en dunjacka på 200 g med om jag blir väldigt kall när tröttheten slår till.

Vantar- mina underbara gosiga billiga tumvantar är med och fingervantar. Lite av varje så jag kan byta helt enkelt.

Skor är enkelt. Jag har nästan inga skor. Är inte så brydd med många skor, vill hitta ett par för terräng och ett par för asfalt och köra på dem.

Jag har tre par och alla följer med. Jag springer med väldigt tunna platta skor för jag har ett löpsteg som tillåter det. Har aldrig fått ont i fötterna eller knäna men det kommer göra ont överallt nu oavsett skor så bäst springa så som jag är van- i tunna skor.

Det blir att starta i mina Inov-8 Xtalon 212or som är rätt stabila kontra mina utschletna Xtalon 190 (siffran anger vikten i storlek UK8) som jag kommer silvertejpa ihop och låta mig själv byta till efter 100 km om jag vill. Mina adizero XT som också funkar bra får följa med i reserv om jag blir för blöt och kall men jag har sprungit med blöta fossingar i vinter utan problem. Dock inte så långt.

Hemligheten heter yllesockar som jag har i allsköns märken. Jag har också kompressionsstrumpor från Trimtex och två par från GoCoco.

Det absolut senaste i min ”måste”lista är mina solglasögon jag fått av X-Kross. Herregud vilken skillnad! Jag hade dem på i lördags när jag coachade i fyra timmar och det kändes inte ens att jag hade dem på mig. Inget skav, fantastiskt bra ljus och så är de vrålsnygga förstås.¨Jag trodde jag skulle använda dem lite då och då men nu går jag och hämtar dem hela tiden och det känns som en enorm skillnad från de jag testat tidigare där jag antingen tyckt att de skaver eller immar eller blir för mörka.

X-Kross hittar du här och med olika linser funkar de för såväl skog, som landsväg som på vatten. Jag hoppas jag får testa min cykellins snart på vårfina vägar..

Så ja. Utrustningsmässigt är jag verkligen redo. Mentalt med. Det är bara vänsterbenet som spökar men spöken kan man skratta åt. Det säger min dotter och hon brukar veta bäst.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Krossar myten…


… Om att löpare skulle behöva vara stela, oviga och smala. Ok! Jag är inte snabbast i stan. Men stark som en oxe och lika uthållig. Vig som en ny kvist på våren. Räcker långt för mina mål!

20130409-132222.jpg

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Rörelseglädje går inte att mäta


Imorse började jag böla. Jag gör det rätt ofta- kranen står tydligen på när man får barn har jag märkt. En packning försvinner kanske i tårkanalerna och den sätter sig kanske runt magen istället? Gott så.

Jag gillar att vara känslosam även om det helst får ske före mascaran ska på.

Imorse var det Claes Hultings fel. Rörelseglädje har inga begränsningar. Mäts inte i höjdmeter, fallmeter, distans eller fart. Ska finnas för alla. Kan upplevas av alla och kanske mest av dem som inte tar den för given.

Lyssna här


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Veckans träning och måndagspeppen


Trots att jag inte skulle springa så mycket förra veckan blev det iallafall 4 mil:

Tisdagens backintervaller med TNT  landade på 7 km, fredagens lågglykogenpass i marafart 13 km med Maria. Lördagen rände jag nästan 8 km när jag coachade de två grupperna och igår joggade jag 12 kilometer.

Styrkan lös däremot med sin frånvaro men yogade nästan varje dag samt 90 minuter under Ari’s pass hos oss.

Den här veckan är ett skämt rent tidsmässigt. På något sätt kommer det gå att vara på kurs tre dagar, springa 16 mil med de förberedelser och efterdyningar det innebär, anordna en välgörehetsföreläsning ikväll, gå på konsert på onsdag och samtidigt förstås vara mamma och bolla jobbet som det ju inte finns någon att delegera till. Jag har en enorm kapacitet att vara tidseffektiv när jag kan men är jag dålig på att höra av mig den här veckan så förstår ni varför! :).

Jag var hos Heidi på Access Rehab imorse som kikade på mitt vänsterben. Det är något med hur jag sätter i foten och kommer inte från någon sned höft- den har jag fått bukt med själv och med hjälp av Andreas. Hon hjälpte mig med min SI-led (korsrygg) som är lite stel och satte nålar i de muskler som får jobba lite extra när steget i vänsterbenet ”kräver mer energi” än det på höger. Jag har klurat fram en lösning på detta som innebär att rota bland Lillans leksaker. Återkommer!

All systems go alltså och jag kommer inte ha sönder något när det börjar göra ont, det kommer bara vara att muskeln är stel och påverkar ischiasnerven lite. Bra att veta. Bara att ösa.

Så träninsplaneringen är lite- annars!

Tisdag: om jag sovit bra tar jag en tidig morgonjogg. På lunchen lite lätt styrka och rörlighet

Onsdag: idrottsmassage av en tjej på kursen

Torsdag: ev lätt jogg eller rörlighet på kursen eller båda under lunchen.

Fredag: ett jäkla rännande för att handla, lämna Tigerskrutt hos mamma, packa allt, briefa världens underbaraste mest stöttande man utan vilket TEC absolut inte kommer gå alls.

Lördag: springa cirka 4 maraton på raken.

Söndag: gå i mål. Vila.

Låter det bra? Det låter helt bananas! Jag älskar det! Nu kör vi, #Vavavoom


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

TECbanan- tried and tested


Jag är otroligt osugen på att springa just nu. Just nu är det bara att vila egentligen och då är jag som inte så fokuserad.

Igår var det dock sista chansen för mig att testa banan då jag var i Täby hos svärisarna. Bara att göra!

Jag stack iväg och mötte Peter, Daniel och flera andra löpare nästan halvvägs runt TEC-banan för en testlöpning.

Arrangörerna har gjort ett helt fantastiskt jobb med banan i skogen. Det ger verkligen ordet eldsjälar en innebörd. Det var skottat en ny stig i skogen :).

Första kilometrarna går på gångväg men sen har man lagt om delen som gick vid sjön där det kommer vara ren sörja till att gå genom ett bostadsområde. Runt Rönningesjön är det lite blöt grusväg men helt ok. Det ligger en gård med hästar också. Små- men fullt ridbara om man är tillräckligt trött. Säkert har de havre där också om man är hungrig.

Vid 6 km springer/går/kryper man faktiskt via just Havrevägen in i skogen. Där jag trivs bäst. Men efter några mil är det inte alls samma skutt skuttkänsla. Men här har man alltså som Peter sa, nästan dragit en motorväg i skogen. Helt underbar löpning här idag. Ska ta med den känslan till nästa lördag.

Sista sträckan har också dragits om- istället för att springa rätt upp i skogen vid 9 km så springer vi en gångväg som är betydligt mer lättsprungen än blankis i skog. Sen viker vi bara några hundra meter in genom skogen. Hurra!

Väl framme vid Ensta Krog igen blev jag uppplockad av jordens snällaste pojkvän för vi skulle på dop medan Daniel och Jonas skulle ut och spetta is.

Aldrig har väl så få, gjort så mycket, för så få som ska springa så långt.

TEC- är något speciellt. Häng med på resan!

20130407-220531.jpg
20130407-220542.jpg
20130407-220552.jpg
20130407-220600.jpg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in