Österlenmaran- ett lysande mysparty


Anledningen till att vi åkte hit ned var förutom att ha en mysig hösthelg på Österlen att springa Österlenmaran. Loppet utlovar en upplevelse utöver det vanliga med start efter morkrets inbrott, en bana genom ett upplyst Österlen under festivalen ”Österlen Lyser” och målgång på torget i Simrishamn.

Nicke skulle debutera på maran (utan vidare värst träning) och jag skulle springa och njuta. Efter BRR och den mentala utmaning och #fail som det ändå var (fast jag vet att jag ska vara nöjd jadijada men är man en vinnarskalle så är man) så var det enormt viktigt att få till ett riktigt skönt, njutarlopp utan press. För att inte dras med så bestämde jag att springa på puls. Någonstans mellan 145-150 slag ligger min distansfartspuls och där skulle jag ligga hela loppet fram till sista milen då jag tänkte att jag får räkna med lite naturlig pulsdrift.

Klockan tre låg vi och halvslumrade och var inte alls sugna på att springa men tog oss iväg till Simrishamn och tåget som tog oss till starten i Gärsnäs.

Där träffade jag flera av mina löparvänner- Mia, Silvio, Jan-Erik, Elin, Naiti, Wanja och Anna och det blev stort kramkalas och ett kackel utan dess like.

I starten var det värsta discot med en fotbollsplan upplyst med allsköns ljus och pumpande musik. Det var fantastisk stämning och så många var utklädda med ljusslingor och tokigheter.

Jag njöt av att känna det där mysiga pirret och vara omgiven av löpare och helt utan press. Inte som inför BRR där jag visste att när starten går så börjar utmaningen.

I starten hade jag puls 64 (hade nog närmare 100 på BRR) och lufsade iväg utan koll på klockan för att hitta tempo. Ganska snart landade jag på 5:35 och låg runt där och pulsen var mellan 139-147.

Therese från Halmstad kom och sa hej- jättekul att träffa bloggläsare i spåret. Jag var nog lite långsam för hon skulle springa halvmaran men vi hann prata lite- kul att ses! Hoppas det gick bra.

Efter 7 km lade min pannlampa av. Insåg att jag alltså satt i gamla batterier. Klantisch. Stängde av för att ha lite ljus kvar om det skulle krisa. Men springa i mörker är min grej och än så länge var det så många halvmaralöpare med så det var ljus överallt. Däremot tog det evinnerlig tid att gå på toa i buskarna de 6 (!!) gånger jag gick då jag navigerade med mitt dåliga ljus. Note to self också: de här stora åkerpartierna erbjuder inget skydd för en person i reflexväst. Så man får snällt vänta in en buske någonstans.

Överallt här och var längs vägen lyste det av marshaller, eldar och folk hejade i byarna! Riktigt mysig stämning. Så himla härligt. Många sprang om i början och så brukar det vara.Skönt att inte ha bråttom. Jag kikade på pulsen vid varje kilometerpassering och bara njöt av att kroppen gick så bra. Det var som att jag lagt i treans växel, hade full tank och bara tuffade.

Det var riktigt mäktigt att se ett långt tåg av lysande löpare på den mörka landsbygden. Ett väldigt speciellt lopp!

På såna här korta lopp när jag ätit bra innan så är det mest lite glukos och fruktos jag är ute efter som går rätt ut i blodet och ger lite kick på. När du väl tränar så får socker inte samma insulineffekt som om du äter det i ”vilande” läge. Lösgodis är klockrent så hade det i vätskeflaskorna och drack bara vatten vid vätskestationerna.

Förbättring till nästa år: Det är bra om funktionärerna vet vilken sportdryck de delar ut. ”Hallon” är inget bra svar till petiga löpare!

Det fanns mest bara vatten och sportdryck, på några stationer lite banan och pepparkaka men min mage skulle inte palla de kryddorna efter några mil så jag åt lite godis då och då och mina BCAA förstås.

Efter halvmarapasseringen blev det väldigt mycket glesare. Jag sprang bakom Mia och Silvio en hel del och fick en sån där runners high och blev helt tårögd för det var så- mysigt! Silvio och Mia är två favoriter och att ligga bakom dem och ha hjälp av deras pannlampor längre fram även om jag inte såg var jag satte fötterna – det var ..fint! På något sätt. Jättefint! Jag sprang ikapp dem flera gånger men så skulle ju jag ut i terrängen och kissa hela tiden.

Vid 28 kilometer ser jag en bekant figur- Nicke! Han har sprungit på rätt bra först- halvmaran på 1.40 men sen gick det tydligen inte alls bra. Vi tog det lite lugnare ett tag och jag tyckte att ” åh vad kul nu kan jag dra dig”och under två kilometer sprang jag, Mia, Silvio och Nicke ihop och det var också mysigt tyckte jag. Nu var jag riktigt uppvärmd och benen började gå snabbare på samma puls men N saktade ned. Jag vände mig om och såg att han var långt bak och loopade tillbaka till honom. Men han ville att jag skulle springa på. Tvekade lite men han såg helt ok ut och sa åt mig att springa iväg så jag vände och fortsatte  mot målet.

Nu var jag själv och det var becksvart. Jag lade min pannlampa i Nickes rygga innan så nu hade jag inte ens det svaga ljuset jag hade sparat på innan. Stannade och letade fram min lilla Silva ”knapp”lampa och pillade fast den på vätskebältet så den lös lite framåt. Svor åt alla bilar jag mötte som förstörde mörkerseendet. Lyfte benen lite väl högt varje steg bara för att inte sopa i något.

Jag tror att jag sprang om ungefär 20 personer sista milen. Det är där man märker att man är en uthållighetsmaskin. Folk springer stelt och flåsar och suckar och man vill bara peppa men tydligen är det inte jätteroligt när det kommer en glad tjej studsande förbi och tjoar. En del tycker det. Andra bara tittar snett på en :).

Nu var pulsen mer 149-150 men andningen var helt lätt och jag kände mig bara euforisk och glad och så tacksam för min starka kropp som inte hade reagerat på 4 mils löpning.

Precis innan mål var det en sorts röktunnel som jag stannade och fotade och folk bara skrek ”spring spring” så det kanske verkade lite korkat men tiden var ju liksom inte i fokus. Jag såg inte ens vad för tid jag fick men hade 4.02 på min egna mätning när jag stannade den på 42,5 kilometer med ungefär 5:40 i snittfart med alla stopp. Det var ett riktigt fint långpass och det bästa var att pulsen stabilt rasade rakt ned efter målgång och benen är pigga idag trots att 4 mil asfalt inte riktigt är min grej i supertunna 150 g skor..

N hade brutit och mådde lite kymigt men sen helt ok. Han har kläckt några riktigt lustiga citat idag och verkar ha kommit fram till att han vill ”springa snabbt och det är tråkigt att springa långsamt och långt” och det här med maraton var inte så roligt men han får berätta själv kanske i ett eget inlägg.  Tänk att vi är så olika!

Ett stort tack till Österlenmaran för ett riktigt fint arrangemang. Eldsjälar, lokalt engagemang och ett lopp av löpare- det märks! Det kommer vara knökfullt på det här loppet nästa år det kan jag garantera!

Och jag kan varmt rekommendera det här loppet! En riktigt- mysig upplevelse! Här har du bilder!

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Österlenspring och höstmys


20131102-114655.jpg

Jag och N tog tåget hit igår för en långhelg i höstmys. Vi hyrde bil i Simrishamn och bor på vandrarhem i Baskemölla. Allt är väldigt nära och smidigt med den hyrbil som vi skaffade rätt direkt.

Första dagen var vi nere på stranden på promenad. Naturen är.. barsk! Det är kargt vackert på något sätt. Men enormt öde. Precis som jag gillar det! Så glad att vi åker hit såhär på hösten!

Igår var vi i Kivik och gick i skogen och tittade på träd. Jag hittade min favoritsort äpplen (Honey Crisp- VAR kan jag köpa dem?) och sen åkte vi till Olof Viktors i Glemminge och fikade och beundrade vackra målningar.

Sen åkte vi till Ale Stenar som jag trodde skulle vara fantastiskt vackert och det var väldigt fascinerande att läsa om de arkeologiska teorierna och kopplingen till Stone Henge men jag är nog rätt bortskämd med vackra kuster. Tror den kusten gör sig bäst i soluppgång. Men vi fick en härlig galet blåsig löprunda och naturen var sådär dramatisk som ger allt en till dimension.

Idag hämtade vi ut nummerlappar för Österlenmaran. Ett lopp arrangerat av löpare och lokala eldsjälar och det märks! Och det är därför jag hellre åker och springer såna här lopp än tex Stockholm Marathon eller Midnattsloppet. Även om jag inte springer för en tid utan för ett långpass och en löparupplevelse utöver det vanliga! Det lilla, personliga- det gillar jag!

Loppet går nämligen under ljusfesten ”Österlen lyser” och de olika byarna vi passerar i det platta landskapet har olika aktiviteter och hela landskapet lyses upp av marschaller, fackeltåg och annat.
Vi hann också hälsa på Fredrika och Seth Ronland och jag fick en proteinbar (på bild nedan) som ska innehålla ”riktiga grejer”. Ska testas!

N debuterar på maraton också och det ska bli enormt kul att se hur det går för honom. Helgen vi förlovade oss skulle han egentligen sprungit ett ordentligt långpass men – ja vi var ju på Yasuragi istället men jag tror han fixar det jättebra. Han är ”distansskadad” som de flesta i min omgivning och ”ett maraton borde man ju klara” tycker han.

Själv springer jag på pulsklocka idag med zon 2-3 ungefär. Men jag tror jag att jag precis som de flesta andra som springer maraton kommer få fajtas lite för att ta mig i mål för jag har bara sprungit kortare pass (förutom 2 mil förra helgen) de senaste veckorna. Ett riktigt mysigt långpass ser jag det här som och ska hålla alla tummar för alla som debuterar eller springer för en bra tid!

Tack Crisp Team på förhand för ett riktigt fint lopp!

20131102-114701.jpg
20131102-114708.jpg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Det här är jag.


Jag uppdaterade min blogginfo alldeles nyss. Och tänkte att- faktiskt-det har hänt en del de senaste åren.

Jag har gjort massa saker jag föresatte mig att göra. Drömde om.

Jag gör en massa saker som jag drömde om, som jag vaknar till att vilja göra.

Jag planerar för att göra mer av dessa saker och jag drömmer om saker som jag ännu inte satt en tidsplan för.

Många av sakerna är så enkla så enkla. De är att gå tidigt från jobbet utan dåligt samvete för att vara med min dotter. Det är att jag klev av en rätt utstakad karriärväg för att jobba med det jag brinner för. Det är att jobba i en egen ideell förening med välgörenhet. Det är att vara utomhus i naturen så ofta jag kan och jag sätter det före så mycket annat för att jag vet att jag behöver det.
Det är att hjälpa andra nå sina mål, få vara med på ett hörn när en person utvecklas både fysiskt och mentalt.

De är att våga säga ”ja” till saker jag inte trodde jag klarade förut. Det här är inget skrytinlägg. Men det är ett stolt konstaterande att nu, nu tror jag inte jag kan dem heller men har lärt mig att våga tro att jag, jag kan också lära mig!

Senast för två dagar sen svor jag över att ” måste det hända massa läskiga saker hela tiden. Kan man inte bara få gå runt och vara lycklig hela tiden.”

Men det får man inte. Och då skulle man inte vara det. Idag tar jag en stund och njuter av det jag åstadkommit sen 2010 då jag gjorde ett stort skifte i mitt liv. Jag accepterar det jag inte kan göra något åt alls. Och jag samlar kraft och glädje att ge mig i kast med allt det som ligger framför mig.

Så tänker jag.

Foto: Luca Mara


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Veckans träning- lite mängd igen!


20131030-214017.jpg

Det är mindre än sex veckor sen Black River Run. det känns mycket längre! Känns som jag inte har någon uthållighet kvar men man måste släppa taget ibland för att kroppen ska få vila. Lite som att bryta ihop och komma igen starkare!

Den här veckan är den första med lite mer mängd igen.

I måndags sprang jag milen hem med fartökningar.

I tisdags snortidiga morgon sprang jag och Maria 12 glada löviga kilometer.

Idag sprang jag milen igen med 5 stabila kilometer, sen 3 x 800 meter progressivt och sen snabb styrka efteråt.

Imorgon reser jag och hjärtat till Österlen! Jag har ingen kolll på södra Sverige- Simrishamn-är inte det i Blekinge? Och varför går tåget först till ena kusten och sen över till den andra? Hette stället Baskerville? Nä Baskemölla! Ja det ska bli roligt det här för mig som bara reser norrut hela tiden.

Imorgon vila alltså var summan av det men kan vara svårt att låta bli att springa där längs havet på kvällen.

Men det får vi göra på fredagen också. Då biir det en kort sväng för på…

..lördag är det dags för Österlenmaran som har pendlat från att vara ett all-in lopp till ett myslopp till att..ja vara ett myslopp! Ett långpass i lugn fart ska det vara. Ser verkligen fram emot det även om jag idag har haft problem med magen.

Asfalt blir det nu och det är ju inte favoritunderlaget men tror mina gamla Xtalon 190or med avslitna gummidubb ska funka bra. Fri airconditioning är det i dem också så gamla och trasiga de är!

20131030-213957.jpg
20131030-214005.jpg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Tjejmarathon växer!


Fler är starkare- så resonerar vi, jag och Madde angående Tjejmarathon. Det är samtidigt viktigt att vara en liten tight grupp som förstår varandra och kan agera snabbt.

Nu har vi faktiskt tagit in en person som vi båda aldrig träffat- men när magen säger ja så ska man köra!

Johan gjorde sig känd för oss redan förra året då han agerade i ”Stoppa Tjejklassikern”frågan som jag ju är rätt engagerad i.

Han startade nanminsamlingen för att stoppa Tjejklassikern och därtill är han en hängiven löpare!

Här kan du läsa om Johan!

Om du är ett företag som vill samarbeta med oss på något sätt- hör gärna av dig!

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in