PB på tusingar – idag var jag bäst


20120622-205446.jpg

Notera att passet genomfördes i promenadmodeskor och skuggan på högerbenet som är ett gigantiskt blåmärke efter vurpan på Tjejmaraklipporna.

Efter att ha deltagit i den gamla hedniska riten att stoppa en metaforisk snopp i marken och sen dansa runt den efterliknandes amfibier så var vi inte så sugna på att träna hårt. Solen bakade.

På hjältens schema, komponerat av bästa Catti på Running Sweden stod ”5 x 1000 meter i 4:50 fart med 90 sek gåvila”. (Hurra för att det gått exakt 10 månader sen transplantationen igår!) På mitt schema, som jag ju gör helt själv, stod ”massa tusingar, försöka springa snabbare än 5:00 tempo”. Jag har aldrig kört tusingar speciellt fort. När jag sprang många låg de på över 5 fart och när jag gjort några enstaka har de väl varit i strax under 5 tempo. Men inte många. Och jag har varit helt paj.

Jag tänkte att jag ger honom klockan (han hade glömt sin hemma) och så får han köra sitt pass så springer jag efter så gott jag kan och sen kunde jag försöka fortsätta. Men visst räckte 5 tyckte jag då innan. Jag brukar aldrig kunna träna intervaller med någon annan. Jag bara mesar ur och blir irriterad och stressad. Men med Hjälten är allting precis annorlunda och så även med löpningen.

Vi började med 2 km uppvärmning i 5:40 tempo ca. Sen började vi, han satte av framför, skulle vinka vid halva distansen och sen stanna klockan och sig själv så jag såg om jag hamnade efter, hur långt jag skulle.

Men jag kom inte så långt efter. Ca 7 sekunder max.

Hjälten visade sig vara världens bästa och sämsta farthållare- han sprang inte alls i 4:50 fart. Han sprang mycket snabbare. Jag bara låste fast blicken på hans rygg och trampade efter ovetandes om farten. ” Det gick lite snabbare” sa han bara efter varje.

Vid Lunedet där det firades midsommar svängde vi in och provocerade i 4:30 fart. Wrooom. Vände ute i skogen och sprang tillbaks med två stycken tusingar kvar på hans pass. Jag började sälja in fler intervaller som värsta torghandlaren. Till mig själv alltså. Kompis- du fixar det. När de 5 var klara hade jag insett att det här nog gått ganska fort, jag brukar vakna till efter 7 km- nu raglade jag och kunde inte prata klart. ”Vi måste sakta ned” sa jag. Så vi tog den 6e med sikte på 4:55 fart, fortfarande med Garmin på hanses arm. Att kontrollfreaket Annie tränar med sin klocka utlånad är riktigt storslaget tycker jag. Trampade efter igen men ouff vad tungt det var nu. Men nu var jag taggad. När den sjätte var klar sa vi att vi gör en till i samma fart. Men det sluttade lite nedför. Så gick lite snabbare.

Sen tog jag klockan och nu ville jag hem och dricka en sjö med vatten. Tjoff. Första 500 metrarna lyckades jag hålla 4:30 fart men så kom den där backen upp till herrgården här och då bara la mina ben av. De vägrade och jag slet som ett djur med en andning som nog lät som slutet var nära och pang! slog av klockan på 5:00. Och med mitt bästa, hårdaste pass någonsin avverkat. Dessutom första gången jag och Hjälten tränat kvalitet tillsammans på exakt samma nivå. Midsommarmagi!

MIN träningsstrategi har funkat. Det är JAG som lagt upp träningen och jag har plockat 25 sekunder av mina tusingar. Jag springer dem med bra teknik och jag var inte helt paj efteråt. Det är sju veckor till Axa Fjällmarathon och jag ligger kanon i fas. Om tre veckor ska jag formtesta mig igen på 4 2 195 meter på jubileumsmaran och fram till dess är det två veckor fullt ös makalös ( så som mammalivet tillåter) och så trappar jag ned med korta fartpass sista veckan och dammar på ordentligt på vägen ut och ifrån Sollentuna. Fy fabian för asfalt och trångt verkar det bli men jag har bestämt att jag gör det som ett firande av kvinnligt löpande. För 100 år sen fick jag inte stå på startlinjen och jag ser fram emot att måla naglarna röda, fläta fina flätor, dra på en löparkjol och tjoa och bete mig osvenskt i strax över 4 mil i 12 grader och duggregn som jag beställt.

Jag är rätt kaxig nu och jäkligt nöjd och jordgubbar det kan jag äta när jag ska hålla ordning på kostne  så gjorde en stor sats med chokladbollar och många mentala klappar på axeln. Shit vad bra jag är. Shit vad bra han är. Det är 10 månader sen magen var i två delar och nu far han runt som ett ludet farttroll.

Nu laddar jag för ett pass jag inte kört på länge- progressiv distans. Mentalt fruktansvärt tufft för mig men nu ska det vara tufft och när jag väl bytt om till träningskläder och fixat egen helig träningstid så ska det bannemig utnyttjas till max.

Ha en fin midsommarkväll. Här blir det fredagsDN, kompressionsstrumpor, massa socker, smör och té!

20120622-205413.jpg
20120622-205722.jpg
20120622-205731.jpg

Nr 8 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Träna ännu smartare
  • 7 löparklockor i stort test
  • Bästa passen! Höstens grymmaste träningspass
  • Mikronutrienter? Viktigare än du tror
  • Spring för din knopp! Därför är löpning bra för din hälsa
Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Make over #krönika


Jag är inte fåfäng. Inte om mitt yttre. Mitt inre och kompositionen av det som är innanför skalet det bryr jag mig om.
Men just nu blir jag brutalt medveten om mitt ovårdade yttre. Jag kan inte göra så mycket åt min blåslagna vad men önskar att jag orkade göra något åt mina fnasiga ben, fula fötter och hemska naglar. Gå och fixa mitt hår, av vilket 5 cm rök all världens väg i helgen då jag bad min mamma klippa topparna.
Ja jag önskar ibland att jag såg lika välmående ut som jag är men så kastas jag ur dessa tankar och in i just det liv som gör att de fnasiga benen är starka och pigga, att huvudet under det trista håret är fyllt med driv och att fötterna rör sig snabbt.
Bästa Ingmarie som jag skulle kunna prata ett år med och inte bli klar, kom för ett möte.
Ett möte som Gofisen tog över och började intervjua Ingmarie. Med en karta i hand efterfrågade hon både adress och namn på båda föräldrarna. Det är ordning på den tjejen.

20120621-144751.jpg
De senaste två dagarna har jag fått sätta ord på det sammelsurium av känslor och tankar jag har efter Tjejmarathon och det har satt igång ett maskineri i huvudet som drivs av massa småkuggar jag samlat på mig under det senaste året.
Börjar komma i mål på jobbet, fick hem sommarpresenten och tänker att jag ska ta mig tid att läsa skönlitteratur och inte bara facklitteratur och nyheter isommar. Eller ”sånt där ljug” som morfar i Tornedalen sa.

20120621-145235.jpg
Går med sovande Lillan i vagnen i Vasastan och tänker att de borde vara lag på att alla lägenheter i de här fantastiska husen ska målas stockholmsvitt och att de tomma skolgårdarna borde kunna nyttjas bättre på sommaren. Vid Adolf Fredrik krasar gruset av sorgetyngda steg från ett begravningsfölje. Utanför passerar en höggravid kvinna följd av en mamma med ett spädbarn. Liv och död.
Tänker på kvadratmeterpriset här i betongens mecka och tänker på att det är så mycket billigare att köpa ett fint hus omfamnat av grönska långt ute på landet. Tänker att man brukar motivera prisskillnaden med att ”det är så långt till stan” och undrar vad det är man vill ha nära och långt ifrån egentligen. Undrar om det är ett paradigmskifte på gång någongång där vad det är långt till egentligen kanske ändras på.
Tänker att det är mycket som är upponer i den här världen men känner en viss trygghet i att det trots allt som hänt är mina fula fötter som är i backen och mitt virriga huvud med det tråkiga håret som är upp.
Och nu åker vi till Värmland.

20120621-150720.jpg

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Summer solstice


20120620-182558.jpg

Om jag inte hade en snorig liten Gofis hemma så hade jag nappat på Saras ide att jogga den ljusaste natten på året. Men jag ska försöka sova bort den faktiskt.
Jag är i den filosofiska andan och mycket spann igång av dem intervju jag var med på idag.
När insåg jag att jag kan göra allt jag vill? Hur kan jag få fler att känna så?.
När försvann ”inte” från kan, går, vågar, törs, får?
Mitt kall är helt klart att plocka bort detta ”inte” från andras tankebanor. Och att göra gott för de som har det sämre.
Min ledighet, som är delvis fylld med planeringsjobb inför hösten, är så nära nu. En stor ask med jordgubbar. Ingen revision, inga siffror. På 2 månader.
Can YOU FEEL it?. Jag kan. Det smakar återhätmning. Det smakar ledighet. Det smakar en massa bad, lek, löpning, fjäll, jobb på landet.
Det kommer bli så jäkla bra.

20120620-182807.jpg
20120620-182821.jpg
20120620-182844.jpg
20120620-182909.jpg
20120620-182925.jpg
20120620-182943.jpg
20120620-183019.jpg
20120620-183044.jpg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Jämtlandstriangeln Unplugged- Det bästa av två världar


foto: trailare.se

Yay! Jag har anmält mig!
Jag försöker vara i Ottsjö ca 2 veckor i augusti men det blir inte så mycket tid för lång fjällvandring med boende i tält när Axa Fjällmarathon ligger i mitten. Lillan kan nog knata en bit själv men att bära henne OCH packing det blir liksom ingen njutning. Bara slit.
Så jag klämmer en två dagars tur, en klassiker, fast på en dag, för mig själv. Just the way I like it. För egen maskin. Inget lullull. Ingen trängsel. Massa fjäll. Bara fjällterräng. Love it.
Det är 4,7 mil som ska avverkas och jag ser det som en skön tur på fjället med start och avslut i Storulvån i sällskap av massa skönt folk. Det får bli mitt fjälläventyr för den här sommaren.

Om jag hade två dagar till för mig själv så skulle jag springa ut till Dörrsjöarna på kompass från Höglekardalen. Jag gjorde en tur dit 2008 och det var så vackert när dalen som Dörrsjöarna ligger i öppnade sig som ett gap framför och under mig. Jag övernattade mitt ute i allting och ingenting utan att se en mänsklig själ på ett dygn. Healing at it’s best
Just nu förbereder jag mig på att hålla tungan rätt i mun och förmedla rätt budskap när jag ska intervjuas för ett spännande radioprogram för Tjejmarathon.
Lillan är fortfarande sjuk och veckan är upponer. En ny affärskontakt ringde imorse och jag hade han i ena örat och hennes blockflöjtskonsert i den andra.Tidspress och påsar under ögonen here we go again..
Men imorgon eftermiddag gör jag midsommarhelg och åker med Hjälten och Tigerfisen till landet.

20120620-105544.jpg

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Iform- utmaningen


Jag älskar att hjälpa andra utmana sig själva. Jag får gåshud när folk spränger gränser och vågar sätta mål.
Idag börjar jag coacha J och C mot Iformloppet 16 augusti och bättre form rent generellt. Båda är mammor och har små barn, snoigt med tid men en otrolig kämparglädje.
Min roll är att hjälpa dem med löpträning och lite basic styrketräning under sommaren ( jag är väl medveten om att jag inte är expert inom det området men att komma i form efter graviditet – det kan jag!) och peta i deras kost.
Idag har de fått ett träningspass på papper som garanterat kommer att kännas av imorgon. Fokus i början är att:
1) kickstarta deras förbränning
2) jobba in bra löpteknik från början
3) stärka upp bål, rygg och stora muskelgrupper för att skydda mot skador men även just sätta fart på fettförbränningen. Båda har lite trassel med axlarna så vi ska jobba med rörlighet och styrka i dem också.
Det bästa är att de tränar i parken utanför så jag kan gå och peppa dem när lillan somnat och ha altandörren på glänt.
Idag hann vi börja jobba lite med löpteknik: korta av stegen och få rätt på armarna. Det kommer bli hur kul som helst det här!
Innan dess har jag, Hjälten och Tigerfisen sköljt ur alla dunkar från Tjejmaran och tagit hand om allt som blev över.
Nu ska jag skriva ett blogginlägg till Lidingöloppets nyhetsbrev och hemsida . Japp, det är full fart som vanligt!

20120619-204632.jpg

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Back to work


20120619-143124.jpg

Veckans träning började bra.

Jag kom i god tid till FitnessClub som för övrigt har ett bra 3-månaders erbjudande just nu. Jag gillar att gymet befolkas av alla de variabler av tränande- från biffarna i sina badtofflor (varför?) till damerna som passar på att använda träningssystemet Milon.

Jag bara körde igår. Jag älskar att träna rygg- det är min stolthet och den behöver jag för att springa bra, bära tung Gofis och hålla upp min långa kropp. Började med 3 x 10 armhävningar. De är min benchmark övning. När de är tunga- då har det gått för länge sen förra styrkepasset. Och det har det ju. Ca 2 veckor.

Sen höga drag med rep för ryggen. Sen 3 x 8 marklyft med lätt vikt, 28 kg för att fokusera på tekniken. Renegade rows med 10 kg’s hantlar där man står som i armhävningsposition och drar en av hantlarna i taget. Ja ni förstår.

Draken med 10 kg vikt, 2 x 10 på varje sida. Hm…vad gjorde jag mer. Jo mer rodd med 12, 5 kg. 10 x 2 sets.

Sen körde jag bål. Satt på bänk och hade 10 kg vikt i handen. Vred överkroppen åt ena hållet och benen åt andra. Växlade med att ligga på bänken och hålla fast den över huvudet, benen och rumpan upp, sänka långsamt med raka ben. När kroppen är rak, slå ihop fötterna två gånger sen upp igen. 20 x 2 set. Sitt på den ni- den känns. Jag är stark i magmusklerna nu. Fantastiskt känsla.

Avslutade med axelpressar tills jag nästan skrek och sen gick jag upp för att leda spinningen.
Spretig klass som vanligt – älskar den utmaningen! Passet såg ut såhär:
7 min uppvärmning upp till 75% av Max
3 min växlande sittande stående 75-80%
3 x 6 minuters pyramider från 75-85/tröskel med 1 minut på varje nivå under de första två och 2 minuter på tröskel under sista.
3 min med återhämtning och urtramp. Sen 3 x 6 minuter till pyramider med lite mer tid på 85-90%
3 min raksträcka för att riktigt krama ur kroppen.
10 min nedvarvning och stretch. Jag svettades som en gris. Och tog i så det knakade. På riktigt. Instruktörscykeln var lite sned nämligen. Men jag blir så pepp!

Idag skulle jag jogga till jobbet. Men hur det nu blev så blev det att testa lite asfaltsfart. Värmde upp med 5:40 fart i 3 km och sen betade jag av 3 km på runt 15 min med 4:58, 4:57 och 5:08 innan jag joggade ned. Ett ägg o en kopp snabbjava i kistan innan.
Nu är jag peppad att ösa ett riktigt hårt tusingpass imorgon.
Jag lägger Jubileumsmaran som ett hårt kenyanskt långpass mitt i träningen mot Fjällmaran för nu har jag lagt till ett lopp i min favoritkategori till- Jämtlandstriangeln Unplugged. Mer om det senare. Nu ska jag mysa med min snart 3-åriga snoriga lilla Gofis.

20120619-143134.jpg

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in