Pollentrollen och veckans träning

Nej jag är inte onykter. Trots att jag har varit på fest. Bloggen har bloggat sig själv! 🙂 ni får lite bilder från idag så kommer det vettigare saker imorgon. Typ 10 bra tips på en bra löptävling.

Det är en jäkla tur att jag inte ska springa.
Tur för jag har ont i revbenet och ljumsken och känner mig väldigt risig i största allmänhet.
Men synd också för när jag läser om min insats förra året så ser jag ju att jag nog kunnat slakta den tiden rätt bra i år. Men men. Det handlar inte om mig idag!

Kungsholmen runt är fulltecknat! Banan är plattare, det är perfekt löparväder och ultimat läge för snabba tider.

Oavsett måltid så är det en stor vinst för min hjälte idag. Han sprang faktiskt förra året också. Innan transplantationen. Sen dess ha han genomgått en resa som få av oss kan föreställa sig. Wanja frågade om jag kan skriva om det och det vill jag gärna göra! :). Jag är så stolt och inspirerad.

Det är något speciellt att heja på lopp. Det är så många som kanske springer sin första mil eller halvmara och man kan verkligen få ta del av känslan och inspireras av den om man står vid sidan av!

Kroppen är smart den. Den skickar en massa finfina signaler som är väldigt tydliga om man inte dränker eller kör över dem.

Folk älskar att säga att ” man ska lyssna på kroppen” och oftast menar de att man ska vila.

Men ibland måste man se förbi signalerna för att få ett större välmående långsiktigt.

Som att genomföra det där träningspasset fast man är lite seg, inte äta en påse godis istället för mat för att man är sugen på det. Ja, ni förstår!

Signaler som smärta är det rätt lätt i det här samhället att köra över. I med smärtstillande och så dövas de där så viktiga signalerna. Jag tar aldrig smärtstillande, förutom under TEC då det var det eller att ge upp totalt.Har jag ont, så är det för något är fel. Tar jag bort det onda så går jag gissningsvis på som att ingenting har hänt

Just nu skickar min kropp ganska sura signaler. Jag har varit noga med att vila efter TEC. Tre mil på två veckor och så har jag börjat öka belastningen denna vecka. Löpningen går bra. Men när jag ska köra styrkeövningar såsom fällkniven och armhävningar då skriker mina revben och min ljumske gör ont långt inne någonstans. Jag och min nerv har börjat komma lite bättre överens även om det inte ger sig.

Signaler! Protest! Då är det dags att reagera. De här signalerna behöver jag hjälp att tolka för de säger inte rakt ut att jag ska vila, men att något är knas.

Så idag tog jag mig till fantastiska Mikael på Kiropraktorkompaniet. Han gick först igenom nervsystemet för att utesluta att min ischias beror på något allvarligt i diskarna. Så verkade det inte. Vidare till revbenet. Här vet jag ju att jag dragit en intercostal muskel och att det kan bli ärrvävnad som sen är lätt att reta. Nu är det riktigt surt och jag fick laserbehandling på den.

Sen var det ljumsken. Det verkar vara något bursa-aktigt (små blåsor kan man säga) som är inflammerat.

När jag var hos läkaren så fick jag utskrivet anti-inflammatoriska tabletter som jag inte hämtade ut. Men nu gjorde jag det och hoppas att de ska hjälpa ljumsken och revbenen. Nerven..ja den lever sitt eget liv.

Ont i halsen hade jag också morse även om jag nu kan konstatera att det måste vara pollen. Men ingen ide att försöka tampas med någon Hammarbybacke idag. Kände mig som värsta skurken som övergav mina andra bergsgetter men jag tror vi kan bli ännu fler nästa vecka när det inte är några Arosmaror och Kungsholmen Runt dagen efter.

Apropå Kungsholmen Runt så hämtade jag ut hjältens nummerlapp på Runners Store och det var mayhem där! Träffade på Mirre och Petra på två röda- det var schmockat med folk och att titta på ny Garmin med Martin i lugn och ro får bli en annan dag.

Istället- fredagsmys med Kesella blandat med dipmix och gurkstavar. Joråsatte sattserru.

Ska heja på alla er som springer K-holmen Runt imorgon! Här har ni lite fredagsgodis:

Adidas löparkjol och en riktig lättviktare från Saucony

När det dyker upp bilder i den här bloggen på sånt som man använder på kroppen då vet ni att jag är ute på djupt vatten. Skalet på den här boningen är redigt eftersatt. Och jag kan ingenting om smink och sånt. Jag använder tre nyckelsaker: Dermalogica Special Cleansing Gel, någon Dermalogica kräm och ID puder.
När Madde var här undrade hon varför saltet var i badrummet. Svaret att det var en ansiktsscrub var tydligen inte helt kosher.
Men! Jag har fått presenter! Idag fick jag en saltscrub och en ekologisk ansiktskräm av Sofie. Och av min fd kund har jag fått ett ljus som luktar godis. Det kan bli riktigt girlie i badrummet.
Men ni ser blöjan i bakgrunden. Det blir aldrig helt girlie här. Och i badkaret trängs man med plastkor, badankor och plasthundar. Men det jag skulle tipsa om var den här bloggen där du kan hitta tips om naturliga skönhetsrodukter.
Fast Naturlig skönhet- det sitter inte i en burk- det sitter i att låta sitt bästa jag skina igenom.

Ni har väl sett att jag städat på bloggen? Kolla länkarna till höger och spana gärna in ”Träningsevent”. Vill du haka på och träna med mig så hittar du två tillfällen redan i helgen !

Den här veckan hoppas jag lyckas balansera in alla de pass jag vill få in:
1 intervallpass ( sega 500-ingar i måndags)
1 distanspass ( igår med Running Sweden ca 9 km i 5:15 fart eller nåt med tre fartökningar om 900 m)
1 backpass ( Hanmarbybacken imorgon)
1 långdistans. ( 25 km med tjejerna på söndag)

Till detta ett styrkepass som jag ska göra ikväll är det tänkt. Jag tog en långlunch med finaste Sofie. Sofie är den mjukaste hårdaste jag känner. I sommar tar hon sig anNorseman.
Hon är världens snällaste också och jag ska få låna en MTB av henne och reka banan inför Tjejmarathon.

Därför jobbade jag lite längre idag. Men sista timmen ägnade jag åt just Tjejmarathon där bit efter bit faller på plats. Nu kan jag göra kväll och njuta av att träna mig varm i den kalla vårsolen.