Lyssna på kroppen


Kroppen är smart den. Den skickar en massa finfina signaler som är väldigt tydliga om man inte dränker eller kör över dem.

Folk älskar att säga att ” man ska lyssna på kroppen” och oftast menar de att man ska vila.

Men ibland måste man se förbi signalerna för att få ett större välmående långsiktigt.

Som att genomföra det där träningspasset fast man är lite seg, inte äta en påse godis istället för mat för att man är sugen på det. Ja, ni förstår!

Signaler som smärta är det rätt lätt i det här samhället att köra över. I med smärtstillande och så dövas de där så viktiga signalerna. Jag tar aldrig smärtstillande, förutom under TEC då det var det eller att ge upp totalt.Har jag ont, så är det för något är fel. Tar jag bort det onda så går jag gissningsvis på som att ingenting har hänt

Just nu skickar min kropp ganska sura signaler. Jag har varit noga med att vila efter TEC. Tre mil på två veckor och så har jag börjat öka belastningen denna vecka. Löpningen går bra. Men när jag ska köra styrkeövningar såsom fällkniven och armhävningar då skriker mina revben och min ljumske gör ont långt inne någonstans. Jag och min nerv har börjat komma lite bättre överens även om det inte ger sig.

Signaler! Protest! Då är det dags att reagera. De här signalerna behöver jag hjälp att tolka för de säger inte rakt ut att jag ska vila, men att något är knas.

Så idag tog jag mig till fantastiska Mikael på Kiropraktorkompaniet. Han gick först igenom nervsystemet för att utesluta att min ischias beror på något allvarligt i diskarna. Så verkade det inte. Vidare till revbenet. Här vet jag ju att jag dragit en intercostal muskel och att det kan bli ärrvävnad som sen är lätt att reta. Nu är det riktigt surt och jag fick laserbehandling på den.

Sen var det ljumsken. Det verkar vara något bursa-aktigt (små blåsor kan man säga) som är inflammerat.

När jag var hos läkaren så fick jag utskrivet anti-inflammatoriska tabletter som jag inte hämtade ut. Men nu gjorde jag det och hoppas att de ska hjälpa ljumsken och revbenen. Nerven..ja den lever sitt eget liv.

Ont i halsen hade jag också morse även om jag nu kan konstatera att det måste vara pollen. Men ingen ide att försöka tampas med någon Hammarbybacke idag. Kände mig som värsta skurken som övergav mina andra bergsgetter men jag tror vi kan bli ännu fler nästa vecka när det inte är några Arosmaror och Kungsholmen Runt dagen efter.

Apropå Kungsholmen Runt så hämtade jag ut hjältens nummerlapp på Runners Store och det var mayhem där! Träffade på Mirre och Petra på två röda- det var schmockat med folk och att titta på ny Garmin med Martin i lugn och ro får bli en annan dag.

Istället- fredagsmys med Kesella blandat med dipmix och gurkstavar. Joråsatte sattserru.

Ska heja på alla er som springer K-holmen Runt imorgon! Här har ni lite fredagsgodis:

20120504-184922.jpg

20120504-184927.jpg
Adidas löparkjol och en riktig lättviktare från Saucony

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Presenter och naturlig skönhet


20120503-212645.jpg
När det dyker upp bilder i den här bloggen på sånt som man använder kroppen då vet ni att jag är ute på djupt vatten. Skalet på den här boningen är redigt eftersatt. Och jag kan ingenting om smink och sånt. Jag använder tre nyckelsaker: Dermalogica Special Cleansing Gel, någon Dermalogica kräm och ID puder.
När Madde var här undrade hon varför saltet var i badrummet. Svaret att det var en ansiktsscrub var tydligen inte helt kosher.
Men! Jag har fått presenter! Idag fick jag en saltscrub och en ekologisk ansiktskräm av Sofie. Och av min fd kund har jag fått ett ljus som luktar godis. Det kan bli riktigt girlie i badrummet.
Men ni ser blöjan i bakgrunden. Det blir aldrig helt girlie här. Och i badkaret trängs man med plastkor, badankor och plasthundar. Men det jag skulle tipsa om var den här bloggen där du kan hitta tips om naturliga skönhetsrodukter.
Fast Naturlig skönhet- det sitter inte i en burk- det sitter i att låta sitt bästa jag skina igenom.

Springa hela helgen!


Ni har väl sett att jag städat på bloggen? Kolla länkarna till höger och spana gärna in ”Träningsevent”. Vill du haka på och träna med mig så hittar du två tillfällen redan i helgen !

Den här veckan hoppas jag lyckas balansera in alla de pass jag vill få in:
1 intervallpass ( sega 500-ingar i måndags)
1 distanspass ( igår med Running Sweden ca 9 km i 5:15 fart eller nåt med tre fartökningar om 900 m)
1 backpass ( Hanmarbybacken imorgon)
1 långdistans. ( 25 km med tjejerna på söndag)

Till detta ett styrkepass som jag ska göra ikväll är det tänkt. Jag tog en långlunch med finaste Sofie. Sofie är den mjukaste hårdaste jag känner. I sommar tar hon sig anNorseman.
Hon är världens snällaste också och jag ska få låna en MTB av henne och reka banan inför Tjejmarathon.

Därför jobbade jag lite längre idag. Men sista timmen ägnade jag åt just Tjejmarathon där bit efter bit faller på plats. Nu kan jag göra kväll och njuta av att träna mig varm i den kalla vårsolen.

20120503-191228.jpg

Stressföreläsning


20120503-093325.jpg

Vi är stressade på jobbet. Tydligen. Så min större avdelning har avsatt tid för att vi ska få gå på en föreläsning om stress. Varför den uppstår och hur man hanterar den.

Som revisor på de stora fyra revisionsbyråerna är man en av dem som så effektivt som möjligt ska genomföra antagna uppdrag med hög kvalitet.

Jag uppskattar att man uppifrån insett att folk sliter. Jag hoppas att fler och fler nyanställda får känna att kulturen förespråkar balans mellan arbetsliv och privatliv och att de vågar sätta ned foten eller sträcka upp handen när det är för mycket. Att de hjälper till att skapa en kultur där det är så.

Jag föll handlöst in i den här stressen när jag var nyanställd. Pang och tjong sa det. Nu har jag ett väldigt fast tag om det perspektiv att skyffla siffror aldrig får följa med utanför arbetstid. Det perspektivet har jag fått genom att vara öppen för omvärlden. Se att det aldrig lönar sig att jobba över när priset är mindre tid med någon jag trivs med, älskar eller tid utomhus.
Det har dessutom hänt massa hemska saker de senaste 1,5 åren som jag varit tvungen att orka processa. Det är stress i sig och har krävt massor av energi och gör så fortfarande även om jag får hjälp. De händelserna är en daglig påminnelse om vad som är viktigt i livet.

Jobbet är viktigt, men långt nere på prioritetingsskalan när man tar ett steg tillbaka och tittar på helheten.
Och det häftiga är, att det går bättre på jobbet sen jag blev tuffare. Ingen ifrågasätter att jag vägrar jobba över med siffror.
Karriär? Avancemang? Inte i de termer vi mäts efter på jobbet men på ett personligt plan har jag utvecklats och släppt massa bagage och krav. Det är värt så mycket mer än en hög lön och en ny titel på mitt visitkort.
Men jäklar vad man får gå emot strömmen hela tiden!

Sommarform eller livsform?


Lika naturligt som lövsprickning är det att vilja komma i sommarform. Jag har varit otroligt restriktiv med att skriva om mål i förhållande till vikt och viktnedgång för det är ett otroligt kämpigt ämne och eftersom jag själv har en historia av ortorexi och ”anorexi-light” så är jag medveten om det. Jag vill att bloggen ska handla om rörelseglädje, livsglädje och inte minst allt sånt som är viktigare än vilken storlek i jeans man har.

Jag älskar min kropp! Den är ju helt fantastisk! Tänk vad den orkar med. Klämt ut en helt underbar liten unge och närt den i flera månader. Varför själva mjölkapparaturen skulle reduceras till liten A-kupa från trevlig C-kupa efter den insatsen förstår jag rakt inte men visst är det trevligt att inte behöva fundera på vilken sportbh man ska ha! :).

Det var ett tag, ganska länge faktiskt då jag inte alls trivdes med min kropp. Jag mådde dessutom av andra anledningar inte speciellt bra och för att skapa kontroll så blev det maten jag fokuserade på. Jag svälte mig själv och tränade hårt. Resultatet ser ni nedan.

 

Den tjejen är 21 år gammal och springer inte av glädje. Dessutom är löptekniken katastrofal! Vet inte var jag ska börja men jag tog mig  i mål på Bracknell Half Marathon den där övervarma majdagen år 2000.

Jag jobbade mig själv ur de här problemen och de är långt borta. Jag har hållt mig på avstånd från alla typer av dieter och fanatiska koster. När Ebba föddes så fick det ta den tid det tog att gå ned till min normalvikt. Jag gillar nyttig mat- som tur var! Och jag vet vad jag ska äta för att få i mig det jag behöver. God, ren, enkel mat. Mina förebilder och de jag genuint tycker är vackra kvinnor är naturligt kurviga tjejer och jag är så glad att jag kommit dit jag är. Däremot gör det ont i hjärtat när jag ser runtom vilket problem detta fortfarande är och hur accepterat det är att använda sig av underviktiga modeller. Jag och flera med mig har skrivit om Gina Tricots benrangel som pryder tunnelbanestationer och skickar ut galet osunda meddelanden till osäkra unga tjejer. När jag är klar med Tjejmarathon så har jag några ideér om vad som skulle kunna göras…

Men! Nu har jag ett nytt mål. Och det är att springa marathon fort. Jag tycker att alla kan springa, oavsett kroppsform och det finns ingen som säger att en ultralöpare måste vara en lättviktare men jag vet att jag springer snabbare om jag är lättare och jag känner mig tung i mina intervaller. Inte på långpass och inte på ultra. Men när det ska gå undan, då känner jag att det är några extra gladkilon som jag släpar runt. Och det är just det- gladkilon! Det är inte en massa onyttigt fett men det finns lite att ta av.

Jag har också känt att det nästan är tabu för en normalviktig tjej som jag att skriva att hon vill gå ned i vikt. Det är inte ok liksom. Ungefär som att jag ska vara nöjd och glad och tacksam, och det är jag! Jag stortrivs med min starka, glada och  friska kropp. Men den har mer att ge och varför inte testa när det inte känns som en uppoffring? Jag är inte så brydd med sommarform, men tycker det vore kul att se om jag kan komma i mitt livs form? Det tar nog inte tre veckor men varje resa har en början. Precis som mina trötta intervaller i måndags var en början på att bli snabbare.

Bästa Madde som vet var jag är på väg och dessutom snabbt och enkelt kan räkna ut hur mycket jag ska stoppa i mig har fått hjälpa mig. Jag har kommit en bit på väg själv men helt ärligt så tryter motivationen att bita i de sista kilona.

Jag börjar idag. Om tre veckor fyller jag 33 år och då ska vi se vad som hänt. Det känns inte jobbigt. Jag äter 5 gånger om dagen, 6 när jag tränar och det är samma fokus på god och nyttig ren mat. Bara inte samma ofantliga mängder som vanligt. Madde har hjälpt med balansen fett/kolhydrater/protein som jag annars skulle slarvat enormt med då jag inte hinner räkna på sånt. Det ska bli spännande att se vad som händer.

Ikväll är det distanspass på schemat med jobbet. Solen bara öser in genom fönstret här på jobbet och jag längtar ut! Ha en fin dag!

Tjejen som springer för att det är roligt!

Grisslehamn och en himmelsk dag


Tjejmarathon kommer bli helt fantastiskt!!! Har fotat området där målet är och det hus vi hoppas få låna av Albert Engströms förening. 

 Stort tack till Lotta på L8 i hamnen som hjälper oss på plats.
Vi åt nyfångad torsk i skirat smör och en massa god choklad och har stämt av en del inför den 16 juni. Se och njut!

20120501-145846.jpg
20120501-145855.jpg
20120501-145910.jpg
20120501-145924.jpg

Ebba testar målrakan.

20120501-150013.jpg
20120501-150020.jpg
20120501-150048.jpg