Såhär gör jag TEC

Idag blir det ett inlägg lika spretigt som min dag. Försök multitaska med 5 timmars sömn. Jag håller på, så strategiskt det går med ungefär 10 väldigt olika arbetsuppgifter. Allt från att avsluta en revision till att göra ett schema för funktionärer för vårt PwC Charity Run på Solvalla. Jag skulle äta  en massa också. Sisådär en 650 gram kolhydrater extra på två dagar. Det är 2600 kcal och det är en massa mat. Och en massa vatten. Jag vet att jag lagrar in bra men idag har det som varit svårt att peta i sig massa mellis när båda händerna flyger över tangentbordet.

Jag fick idag en inbjudan till Lidingö Ultra 28 april. Det var trevligt och hade varit helt fantastiskt om det inte låg smackabang två veckor efter TEC. Men är du sugen på en naturskön 26 km eller 50 km tycker jag du ska anmäla dig!

Vill du inte springa men lära dig bra styrkeövningar så tycker jag absolut att du ska anmäla dig till Maddes Kettlebellskurs som hon håller på ”mitt” gym i Sundbyberg också den 28 april. Det tar 10 minuter från T-centralen dit och kursen går klockan 10-16. Vill du träna styrka effektivt för att stötta vilken än sport du gör så är detta ett ypperligt tillfälle. Med en kettlebell kör du styrka var du än är under semestern också.  Du behöver inga förkunskaper och kan låna vikter där! Passa på!

Det roligaste jag läst idag var att Stockholm får sitt första Ultralopp 2013! Fantastiskt att den här ultravågen nu ger sig in i betongen också. Fler åskådare-fler till sporten- jättekul! Jag är grymt sugen men det låter som många mil på asfalt?

Vad är ditt favoritunderlag att springa på?

Mitt favoritunderlag är just nukudde.Jag är på väg dit via lite mer jobb, lite ärenden, en stor portion ugnsrostad potatis, kyckling och bearnaisesås.

Ha en fin kväll. Imorgon ska jag vara på G mot lördag. Det är ju 40 timmar till start. Inga problem!

Inte med sömn dock. Herregud vad trött jag är. Klockan 3 vaknade Ebba och hade tänt i sitt rum. Klockan 4 gick vi upp. Men show must go on så det är bara att bita ihop och jobba bakdelen av sig precis som vanligt.
Lite kämpigt att lämna gofisen med pappa på Arlanda men de kommer ha det så roligt och jag har att göra så det räcker och blir över fram till måndag.

.

Förutom att jobba ska jag äta. Slow at first vad gäller kolhydrater och snabbare framåt fredag kväll och lördag morgon. Äta är jag bra på. Samtidigt avskyr jag den där tunga känslan man får men den spelar sin roll: Varje gram lagrad kolhydrat binder 2,7 g vatten som sen kan frigöras vid förbränning.
Sova ska jag också.

Tanken är att jag under loppet bygger näringsintaget runt Perpeteum, varmt vatten med svag Resorb och mina bars. Till det Carbonox som är en sportdryck med maltodextrin och annat som tas upp snabbt.
Sen kommer jag äta chips, banan, Snickers och en del avslagen cola som funkar riktigt bra långt in i långpass.

Det här är tankar. Man vet aldrig vad som händer och sker.

Just nu kan jag bara tänka på att min gosnos sitter på ett flygplan och att jag vill sova. Ha en fin torsdag!

Det är mindre än tre dagar kvar till starten av min längsta, tuffaste utmaning hittills. Hade någon föreslagit 8 mil för några år sen hade jag inte förkastat det! Bara inte trott att det var något jag skulle fixa.
Nu vet jag mycket väl att det går. Men inte hur ont det kommer göra. Hur ont jag kommet orka att det gör. Jag hade ursprungligen planer på att inte bara ta mig runt utan faktiskt springa på rätt bra. Men så kom influensan, min första feber på 14 år och två veckor av viktig träning försvann i soffhörnet.
Men jag reste mig starkt. Jag genomförde ett pass jag aldrig trodde skulle gå för några veckor sen.

Nu är jag mest orolig för min sömn. Sov uruselt i natt eftersom jag fortfarande har en del demoner efter något fruktansvärt jag var med om för två månader sen. Imorgon bitti ska jag upp 4 för att köra trollungen o hennes pappa till Arlanda. Läggdags kl 9 ikväll med andra ord. Timmarna före midnatt är magiska. Det är då kroppen reparerar sig.

Kroppen ja. Den är rätt glad. Jag skulle köra sista passet igår, en lugn 8 km hem från jobbet. Kuperat. Men se nehej det gick inte att stoppa sig och jag slog mitt pers. Snart springer jag på sub 5 tempo hemfrån jobbet. Den känslan igår var värd mycket.

Sista dagen idag på komhydratrömningen. Tur för alla i min omgivning och speciellt en av våra leverantörer som fick ha att göra med en mer än vanligt förvirrad Annie.

Madde har varit bollplank med kosten både från imorgon fram till start och för under loppet. Jag vill gärna bestämma allt själv och kan ju en del men Madde är ett geni och jag litar på henne. Hon kommer dessutom vara på plats och hennes fotavtryck kommer sitta på min bak vid varvningen.

På fredag har jag naprapat Martin och massör Mia inbokade. Det enda som strular är min gamla surfskada- ett sträckt revben som inte ger sig och kommer tillbaka när jag tränar styrka. Ett charmigt minne från ett av mina bästa fritidsnöjen men föga konstruktivt för en niotimmars löptur.

Jag är laddad. Och som fina Peter-mockasin sa idag- You are among friends. Japp. För det är inget skämt att det är kramkalas innan start. Det är ett äventyr vi delar tillsammans. En massa modiga, starka fantastiska människor och det är en ynnest att få springa med dem :). Det är stort. Det är mäktigt. Magiskt. Det är ULTRA!

när det gör ont efter fem mil så är jag mentalt här… I Byron Bay ute bland vågorna.

Är det här något dåligt skämt eller?
Ska den armen kunna slå på något? Ska den företräda ett av Sveriges största varuhus? Ser de hummertuggande Barbourtäckta konsumenterna på den institutionen ut sådär?
Än en gång blir jag bara sur o irriterad över det evinnerliga bakåtsträvandet på reklamaffischer i tunnelbanan.

Men gläds när jag ser den här bilden som Robin Wallin tagit.

Annars lämnar jag bara över till Maddes inlägg på Tjejmarathon. Bästa läsningen idag! Enjoy!

Jag undrar om det är något fel på mig? Jag har iallafall insett att ”det lugnar ned sig om ett tag” det är en stor fet lögn och hör ni mig säga det eller skriva det så slå mig gärna hårt i huvudet.

Jag tittade igenom kalendern idag. Jag ler brett och jag kallsvettas lite samtidigt. Hur i hela fridens namn blev det såhär mycket?

Vi börjar i helgen. TEC 8 mil. Det är lite att rodda med ändå när man ska springa sisådär en 3 mil längre än man tror är möjligt.

På måndag är jag sen med och roddar en kick-off med en minimässa innan på jobbet. Martin Lidberg kommer hit och vi kickar igång PwC Lidingö Challenge 2012 med föreläsning och bjuder in några samarbetspartners. Lite att stå i med andra ord.

Jag håller på och startar en ideell förening som jag, syster och Madde är styrelse i. Det är för att kunna driva Tjejmarathon i första hand mer juridiskt korrekt men även för att kunna göra liknande saker i framtiden. En till dröm på väg att gå i uppfyllelse men som oftast en del administration och byråkrati att ta sig igenom. Tur att man är ekonom och revisor ibland!

Vi fortsätter samma vecka då jag förutom en massa jobb åker till Lund fredag – lördag för att vara med på det första Lidingöloppet on Tour – Skrylleloppet där PwC i Skåne aktiverar sig och kunder.

Veckan efter har PwC ett Charity Run på Solvalla och jag är med i teamet som arrangerar. Det är superroligt- men det är ju så snart!

Sen har jag tusen saker att stå i för egen räkning och mycket måste göras i maj. Under maj har jag även en del jobb förstås och sen vips är det Workout Åre sista helgen. Sen är det tre veckor till Tjejmaran och needless to say en hel del att fixa. När saker sker ideellt är det mycket kvällar och hjärta som gäller.

Till detta är det så att jag alltid sätter min dotter först, min sömn, mat, träning och vänner därefter. Det ska hjälpas på dagis, det ska tas hand om uteplats, sättas insynsskydd, inredas färdigt hemma och sen har jag av erfarenhet insett att det dyker upp en triljon saker till som små bihang till allt annat jag ska vara med på.

Jag njuter. Men jag kallsvettas lite just idag. Så underbart fantastiskt då att jag ska springa hem. Att jag ska umgås med min lilla tjej, min mamma, min syster och sen åka en sväng till några av mina äldsta bästa vänner och hälsa på en snabbis ikväll. Det gäller att alltid veta vad som är viktigast. 6 kvällar av sju sitter jag vid datorn två timmar varje kväll och fixar med jobb, Tjejmaran eller annat. Jag jobbar gärna dag och natt med mina projekt. Men jag tar mig gärna tid till det som tankar maskinen.

Apropå att tanka maskinen så är den rätt sur över det låga kolhydratsintaget nu och det ska bli intressant att se vad benen säger om lite fartlek hem från jobbet idag.

Ha en fin kväll!

;

Som sagt..för det finns alltid de som ska trycka ned en när man försöker skapa lite magi i livet… ! 🙂</ o