Sista långpasset – Irontrail


Ja det kanske var lite väl dramatiskt. Men jag ska faktiskt ta löparvila ett tag i september. Jag vet inte hur länge. Men vet att inget jag gjort för min rygg hittills funkat och nu ska jag börja i andra änden och gå igenom mitt rörelsemönster från grunden. 

Jag är less på att skriva om nerverna, behöva tänka på dem, vakna och undra om jag ska vara stel idag. Vara orolig inför löppass om det ska göra ont under tiden, eller efteråt. Och det gör aldrig ont på samma sätt, aldrig ont i ryggen när jag springer men det stramar och har sig i säte och ljumskar. Och även om det faktiskt varit bättre senaste tiden så blir det inte helt bra. och jag klarar definitivt inte av att springa långt i brötig terräng vilket är det bästa jag vet.

I helgen var den riktigt ursprungliga planen att springa 2,5 mil till starten av IRontrail maraton, sen springa 42 km i terräng under loppet. Och så springa några mil dagen efter..  Som en sista mängdhelg inför Black River Run. Men jag avanmälde mig för ett tag sen eftersom jag i sommar inte tränat alls som jag tänkt, på grund av just nerverna.

Jag har sprungit ganska bra den här veckan, och bara känt lite stramningar men ryggen har varit stel två dagar. I måndags sprang jag 3 x 2 km kuperat i, för mig snabba farter runt 4:30, utan att direkt vara trött efteråt eller under tiden. I tisdags joggade jag in till jobbet och körde rätt hård styrka på kvällen. Igår torsdag joggade jag en mil före frukost med lite cykeltrötta ben. Snacka om att jag är ovan att cykla när låren känner av transportcykling till och från jobbet!

Jag har bytt maradistansen mot 24 km-distansen och ser fram emot att verkligen toknjuta av att springa en sista gång innan jag tar rehabvila på obestämd tid. Jag börjar klättra på väggarna efter några dagar utan löpning i skogen så det ska onekligen bli väldigt intressant att se hur jag ska ersätta det i-landsbehovet i september.

Har inget tidsmål, har glömt lite grejer hemma jag gärna hade haft med mig men 24 km terräng känns verkligen bara som en njutarresa. Får jag feeling och kroppen känns bra så ska jag förstås springa på så gott jag kan.

Hoppas ni också ska njuta av löpning i helgen!

Julinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Extra tidning, Smart Mat, 31 somriga recept
  • Alla fixar milen
  • 10 grymma sportbehåar i stor test
  • Tänk dig snabb
  • Luta rätt, kuta lätt
  • Soma Move, Rörlig & stark nu
  • Träna som en sprinter

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ett hållbart träningsliv


Med hösten passar företag på att spinna på folks längtan efter nystart. Det är egentligen nya vanor och nya känslor som vi kanske längtar efter men vi lockas att nå dem genom att konsumera. 

Överallt läser man att ”butikerna är fulla med höstnytt” och hinner man inte dit fysiskt så är det väldigt lätt att klicka hem saker på nätet. Fri frakt, fri retur. Många tidningar, bloggare och träningsprofiler visar bilder från nya kollektioner och har nya snygga träningskläder på sig eller på bild som vi (ja jag med!) blir sugen på att skaffa mig. Man längtar efter en härlig känsla!

Sportklädesföretagen passar på att lansera ett nytt sätt att synas i mörker, hålla sig varm/ hålla sig sval, bli komprimerad/ kunna röra sig fritt. Det är nya kollektioner med nya mönster och så gärna massa nya citat man ska gå runt och fronta för att visa att man minsann är någon att räkna med.

Och ja! Visst är det så att ett nytt plagg eller ett citat kan göra skillnad. Absolut!

Men är det hållbart? Att köpa nytt hela tiden? Om grejerna företaget säljer ska vara så bra, varför måste du ha nya tights eller jacka varje år? Och ja! Det finns galet mycket snygga tights och linnen och grejer därute men är det hållbart att köpa nya av dem varje säsong? Hur är de gjorda? Vad kommer de ifrån? Vem har sytt dem? Vad tror vi händer med de här plaggen som genom sina djärva mönster har en kort ”trendrätt tid” och sen först reas ut och sen..försvinner? Slängs?

Är det ok med dig att det är ett plagg som ska hjälpa dig ta dig ut eller iväg till träningen? Vem har skapat det tänket? Egentligen? Längtan efter prasslande färgglada löv i träningskläderna man hade förra året som är så bra, som håller i år igen, räcker inte det? Behövs det att få dra på sig något nytt för att bli lite extra motiverad?

Är det på ett linne eller en tröja det ska stå att du är cool och orädd? Eller är det mer hållbart att bara vara det? Att leva citaten och visa dem i dina handlingar? Vara badass och fierce och visa att smärta bara är lite temporärt och ära är för alltid?

Är din träning hållbar? Är hur du planerar att träna hållbart? Känns kroppen hållbar eller finns det något att ta hand om innan du spänner bågen? Du är aldrig starkare än din svagaste länk. Kanske är nu tiden att ta hand om den. Jobba inifrån ut. Kanske behöver du något annat än det du gjort innan, för att få nya resultat. För att sluta få känslan av att träningen aldrig blev som du tänkt. Kanske är det dags att förenkla. Dags att sluta mäta i siffror och få fingerspitzgefuhl för kroppens signaler. För oj vad signaler den har om man lyssnar.

Är din tänkta kost hållbar? Är det hållbart både för dig och miljön att äta som du gör? Ser du fram emot att äta som du tänkt (om du tänkt, det är ju några som faktiskt inte tänker så mycket). Eller är det en period av strikt kost att hålla dig till på g? En ansats du haft flera gånger tidigare men det har inte – ja hållt? Äter du för livet?

Lever vi hållbart?

Jag ägnar mycket tid åt de här tankarna nu och high-fivear mig själv mentalt varje gång jag står emot att köpa något nytt. Varje gång jag får för mig att jag vill ha något så börjar jag med att med att inse att 1) jag faktiskt inte behöver egentligen, 2) löser det på annat sätt, 3) lånar, 4) gör om något jag har, 5)l agar eller 6) köper begagnat 7) ”Ok det här vill jag verkligen ha och jag kommer använda det länge och mycket -. jag köper!”. Den känslan gör så gott och värmer längre än ett par galet mönstrade tights. Promise.

Hur tänker du?

Vavavoom med russinmage


Träning är för alla.

Man tränar inte trots att man är storlek större eller mindre. Man tränar inte trots att man fött barn. Man tränar inte trots x y z.

Man tränar därför att man mår bra av det. För att man har ett mål. För att det berikar livet. För att det ger ett ess i ärmen i resten av vardagen. För att det kanske tar emot lite att sätta igång men det alltid alltid alltid är värt det.

Vi tränar olika. Vi tar med oss energin tillbaka till helt unika vardagar. Vi sätter igång efter att ha gjort olika saker.

Vi springer, hoppar, simmar, slår, drar, trycker och lyfter olika. Olika tungt. Med olika aktivering i kroppen.

Vi ser olika ut. Vi har gjort olika saker. Vi kan alla vara otroligt vackra när vi rör oss av rörelseglädje. Vi kan alla vara starka och vi är alla svaga.

Vi definierar känslan av att träna olika. Men jag lovar att #vavavoom är en känsla som kapslar allt det där du känner. Kanske innan, kanske under, kanske efter. Kanske inte varje gång. Men du kommer tillbaka för att hitta det.

Jag stod på alla fyra på golvet och gjorde katten-kon (ni vet man skjuter rygg och svankar omvartannat) häromdagen. Min 6-åring var med och jag hade (nakenfis som jag är) inget på överkroppen. Hon tittade på min mage som blir som ett russin när jag står så för den har töjts ut två gånger när två underbara bebisar legat där och den bara är så efter det. ”Visst är den fin” sa jag. ”Ja jättefin mamma” sa hon.

Vill du ha vavavoom? Kika här!

#Måndagspeppen – Lev ett liv du vill minnas


Fast egentligen- lev ett liv du vill uppleva nu. Lev ett liv med upplevelser som värmer ända in i hjärtat. Som värmer andras hjärtan. Som hjälper andra.

Lev inte ett liv för att imponera. Var så cool, var så närvarande att du kan uppleva magin i vardagen. Magin som finns i en måndag, tisdag, onsdag och torsdag. Inte bara fredag och lördag. Magin i en söndagkväll inför en vecka med utmaningar i ett magiskt liv.

Fråga dig själv varför du jagar det stora? Jaga – för all del. Men jaga för egen del och njut av resan.

Känslan efter ett lopp du klarat av, känslan av att ”jag klarade det” innefattar inte bara de kilometrar du avverkat just då utan alla steg du tagit fram till målet. Det kan få vara så mycket mer än ett enskilt ögonblick. Det kan få vara allt det där du gjorde hela vägen.

Tänk så bortkastat att tro att ett fantastiskt liv måste vara massa fördefinierade upplevelser. Tänk så bortkastat att gå runt och vänta på, längta till och sakna magiska händelser när de går att skapa precis var som helst. Det är bara att de inte kommer se ut som på film eller i reklamen. De är på viktigt.

Idag är jag lite melodramatisk av en anledning jag hoppas inte komma skriva mer om. Jag är så tacksam för att jag lärt mig njuta av det, som nog skulle definieras som ”det lilla”. Det enkla. Att jag inte ångrar något.

Lev inte ett liv du tänker att du ska imponeras av när du är 90 år. Lev ett sant liv varje dag som du inte ångrar när du går och lägger dig.

Och läs den här fantastiska krönikan.

Hälsa på arbetsplatsen- rätt ansats på rätt plats


I höst börjar jag en ny tjänst. Jag kommer jobba med samma frågor jag velat jobba med i två år men får en betydligt stabilare och bredare plattform.

Jag må uppfattas som ett ”träningsfreak” och älska hälsosam mat och sportiga aktiviteter men när det kommer till att prata hälsa på jobbet så vill jag börja i en helt annan ände.

Hälsa som en strategisk fråga som ska ha en plats i affärsplanen.

Jag har skrivit om det här förut. Det har skrivits mycket om det här. De flesta vet vad som får dem att må bra och prestera i balans på jobbet. De flesta chefer förstår också det. Det finns många som jobbar med frågorna ur den här ansatsen. För att få hållbara medarbetare som också då är lönsamma (rent krasst) och lojala varumärkesbärare och sluta med brandsläckningsinsatser så krävs det en strategisk ansats. Det krävs att ledning och chefer är både medvetna och engagerade. Det krävs ofta ganska mycket mer än vad som pågår. Men det är en investering

Men trots det så är det väldigt många arbetsplatser varpå frågan fortfarande förväxlas med friskvårdsaktiviteter. Som den drivs som en utgift, en kostnad. En utmaning som ska lösas med stressföreläsningar, motionsinitiativ, yoga och raw food i lunchrummet.

Enskilda aktiviteter som kan hjälpa individer men vars ansats och sammanhang är avgörande för att det ska ha en effekt på hela organisationens hälsa och lönsamhet.

Det var fantastiskt att läsa den här artikeln som handlar om precis det jag tror på och kommer att arbeta med.

Monday coming up! Nu kör vi!

The return of #fredagsgottis – enkelt gott


Tema ”förenkla” kommer jag driva hårt i höst tror jag. Tillbaka till det enkla och riktiga. Mycket sånt.

Vi kan tugga torkade gojibär och andra dyra långväga bär som paketerats med diverse hälsopåståenden men superbär, om man kan kalla dem det, det har vi ju runt hörnet hemma! Och färska bär äger över torkade.

Min största oh noooooo den här sommaren är att jag inte plockat blåbär. Att vi missade hjortronen med typ 10 -14 dagar. Inte har några bärbuskar att länsa på hallon, röda vinbär, svarta vinbär och till och med sura krusbär vore fint.

Lingon ska det dock bli har jag tänkt. Och det är så lätt att ta vara på- rensa, skölja, koka och burka. Frysa in och plocka fram sommar senare i höst och vinter.

Många fnyser åt att använda bärplockare men när man har små människor med korta ben och tålamod med sig ut i skogen kan det vara skönt att få med sig mer på kort tid och sen ägna tid hemma åt att rensa fint.

En enkel smulpaj, med lite mindre socker, med havregryn och så kanske naturell kvarg eller turkisk/grekisk youghurt till istället för köpesglass eller sån där läskig gulish sås. Blåbär, hallon eller syrliga vinbär. Mmmmm

DET skulle vara fredagsgottis det!