The return of #fredagsgottis – enkelt gott


Tema ”förenkla” kommer jag driva hårt i höst tror jag. Tillbaka till det enkla och riktiga. Mycket sånt.

Vi kan tugga torkade gojibär och andra dyra långväga bär som paketerats med diverse hälsopåståenden men superbär, om man kan kalla dem det, det har vi ju runt hörnet hemma! Och färska bär äger över torkade.

Min största oh noooooo den här sommaren är att jag inte plockat blåbär. Att vi missade hjortronen med typ 10 -14 dagar. Inte har några bärbuskar att länsa på hallon, röda vinbär, svarta vinbär och till och med sura krusbär vore fint.

Lingon ska det dock bli har jag tänkt. Och det är så lätt att ta vara på- rensa, skölja, koka och burka. Frysa in och plocka fram sommar senare i höst och vinter.

Många fnyser åt att använda bärplockare men när man har små människor med korta ben och tålamod med sig ut i skogen kan det vara skönt att få med sig mer på kort tid och sen ägna tid hemma åt att rensa fint.

En enkel smulpaj, med lite mindre socker, med havregryn och så kanske naturell kvarg eller turkisk/grekisk youghurt till istället för köpesglass eller sån där läskig gulish sås. Blåbär, hallon eller syrliga vinbär. Mmmmm

DET skulle vara fredagsgottis det!

 

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Längtan efter enkelhet


Igår föreläste jag i mitt egna företag, Formstark Hälsa. Jag har flera föreläsnings”stommar” men gör förstås alltid om för att möta den grupp jag står inför. Igår föreläste jag om ”hälsa och prestation i balans” men med en stundande höst då många drar igång på alla växlar åt alla håll ville jag lägga fokus på ”hälsan först” så det gjorde jag.

När jag föreläser så upplever jag alltid att folks axlar åker ned och mungipor upp när jag pratar  om enkelhet. Jag använder kanske inte ordet så mycket men att avdramatisera träning och kost känns så otroligt efterlängtat.

At bryta ut det viktigaste. Att känna efter vad det är. Det kanske inte är lätt. Men det är egentligen ganska enkelt.

Jag upplever hos många en längtan efter att både växla ned och skala bort. En glädje när man får höra att det är ok att inte pilla ned massa grönt pulver i frukosten. Att man inte ”måste” juice-cleansa. Inte springa maraton eller ultramaraton.

Att hälsa och fantastiska upplevelser kan nås genom något annat. Enklare. Lite mer sant mot dig än mot något kommersiellt.

Prestation och måluppfyllelse tror jag också många gånger kan komma av att förenkla saker. Förenkla träningen. Inte krångla till det. Inte tro att för att jag läser om hur heltidsidrottare (aka elitidrottare) tränar så ska jag göra någon version av deras upplägg i min hämta-lämna-jobba-vardag.

Att för att det finns en klocka som kan tala om att jag ska återhämta mig i 48,7 timmar så behöver jag den för att träna rätt. Att för att det finns intervaller som heter moneghettiintervaller så måste jag ha koll på dem.

Att tro att man missar något när man inte tar in- oralt eller mentalt- eller på sig massa hypade träningspass, produkter och kläder.

Jag tror det finns mycket onödig stress därute över saker man inte gör och inte ”hänger med” i. Och många stora företag skrattar hela vägen till banken på grund av den där stressen och den konsumtion den ofta bär med sig. Onödig konsumtion. Onödig för din hälsa och onödig för vår miljö. En kräm mot påsar under ögonen istället för att investera i att få till en bra sömnrutin.

För många av oss handlar hälsa om att förenkla saker för att kunna vara mer närvarande och bättre uppleva det vi faktiskt gör. Att inte ha sjuttioelva saker som ligger och rullar som en dålig skärmsläckare på näthinnan när vi ska vara närvarande med vänner, partner eller barn. Eller på jobbet för den delen. Att göra lite färre saker ordentligt istället för en massa saker som inte känns helt upplevda eller genomförda.

Saker, aktiviteter och inköp som vi egentligen inte hämtat behov till inifrån oss själva utan som tagit sig in i vårt medvetande när vi haft garden nere i osäkerhet över om vi hänger med de senaste sociala trenderna.

Och det bästa är kanske att när man skalar bort massa trams. Kanske tankar. Press. Produkter. Träningsmål.  Saker som ”måste vara på plats innan….”. Och bara går på känsla. Byter ångest inför intervaller man tycker man borde genomföra mot att bara dra rätt ut i skogen, som inte alls har den där puckeln av motstånd och prestationsångest framför sig.

Ta den mjuka vägen. Den enkla vägen ut.

Då. Kan det bli som att du tar fram några starka pilar av målmedvetenhet och livskvalitet. Som du kan spetsa och putsa på riktigt bra. Verkligen njuta av att dänga iväg mot dina måls piltavla.

Och..bulls eye!

Måste länka till min bloggkollega Lars inlägg häromdagen som fick mig att dra mina mungipor uppåt. Ni får ta honom med en nypa salt om ni är känsliga och jag kan nog tycka att löpskolning har sin plats-speciellt för oss som sitter ned mycket innan och efter löppasse så transitionen till löpningen inte blir så abrupt.

Vad kan du förenkla i höst?


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Riktig mat


Brandfackla i en bensintank! Vad är riktig mat? Hur definierar man det?

Min lunchtallrik idag var iallafall enligt någon inte riktig mat. Mackor, har jag hört, är inte riktig mat. Det duger inte som lunch.

Jag lovar att hade man en portion med kokt pasta och någon tomatsås med säg korv i då hade det inte höjts på några ögonbryn eller frågats om ”blir du mätt på det där?”. Om man hade gjort en näringsmässig analys tror jag min asketiska lunch hade vunnit. Men den var kanske inte inom normen för hur lunchlåda ska se ut. Eller?

Idag åt jag nämligen fyra stora knäckebrödmackor med makrill på och två med en hel mosad avokado på. Till det en tomat och en morot.

Riktig mat? Jag tycker det. Gott? Det tycker jag med och framförallt superenkelt att fixa, mättande och jag vet att jag får i mig bra saker. För mig är det det viktigaste ganska ofta. Det behöver inte vara ett gastronomiskt fyrverkeri jämt utan ibland är det just #feedthemachine som gäller. Krubb. Fort. Enkelt. I magen. Så man kan fortsätta med det man gjorde.

Andra dagar är man sugen på en riktig matupplevelse. Och då tar man sig till det. Men vissa dagar vill man bara tanka maskinen och tuffa på. Såna dagar har jag ofta.

Efter att ha haft ätstörningar förut är det så befriande att ha det här förhållandet till mat nu. Ett förhållande till mat jag inte behöver fundera så mycket på, men är ganska noga med. Jag är noga med: Smak, näring, riktighet och enkelhet. Jag vill inte ägna flera timmar åt att laga mat, speciellt inte åt mig själv. Jag är inte så noga med att planera och inhandla specifika saker och förstår då att det kan bli lite hipp som happ men lyckas ganska ofta laga riktigt goda saker tycker jag. De smakar liksom extra gott för jag vet att det var så enkelt, de är så näringsrika och man får sätta sig vid bordet ganska snabbt. Ni vet min hashtag #foodsforeverydaychampions .

Jag är otroligt noga med maten till familjen på kvällen. Att vi sitter ned tillsammans och att det finns ett helhetstänk. Att det är gott men har aldrig lust att stå längre än 30 minuter vid spisen. Gärna lite disk. Mycket grönsaker.

Ibland tänker jag att vi ofta gör det för komplicerat. Vi matas med tips på saker vi ska äta och med recept och bilder på mat lite var vi än går. Att vi tror att det måste vara på ett visst sätt. Att riktig mat, att lunch måste se ut på ett visst sätt. Vara något som ska värmas eller se ut som en färgsprakande grönsaksfest.

Många vill dessutom äta mindre för de vill gå ned i vikt. Då kanske det är skönt att känna att det är ok att också kunna tänka mindre på mat och käka gott, enkelt men kanske lite tråkigt. Inte mata den här hedoniska hungern med massa recept och smakorgier hela tiden.

Inte hela tiden. Ibland. Kanske låta tisdagslunchen  vara en god enkel blandning av enkla råvaror som mättar, går snabbt att förebereda, inte kostar så mycket och ger massor av näring. Känna att det är ok, inte ”åh jag har en så tråkig matlåda”. Tänka att man fyller på med energi och vara nöjd med det.

Jag tänker så. Hur tänker du?

Provocerar?


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Logout. Ett ganska enkelt val. Egentligen.


Eller?

Den 19e september skulle jag sprungit 16 mil. Det skulle, var det tänkt, ta runt 20 timmar- strax under. Det är djävelusiskt jobbigt. Gör ont både då och efter. Men känslan är ändå något av det bästa jag varit med om.

Men jag är inte i form för det. Jag har inte sprungit den mängd som krävs för det målet. Inte hållit den farten. Har ont i nerver. Känner mig så så stark i 99% av kroppen och 100% i knoppen men en svag punkt i ryggen orsakar problem.

Jag ska springa hela livet. Vad är att hoppa över ett lopp nu? Att ta med mig att jag är mentalt starkare än någonsin i min löpning. Har klarat att komma tillbaka efter graviditet i lugn takt. Gjort allt, nästan, rätt. Lyft och vridigt fel och det straffar sig nu.

När jag började inse att jag inte skulle kunna springa 16 mil så damp ett brev ned i brevlådan. Precis då. När jag behövde ett plåster på såren.

Ett erbjudande om att just den helgen, istället för att slita i 16 mil få åka bort och bara ta hand om mig. Log out. Logga ut. Skärmfritt. Yoga. Sova. Vandra. Äta. Kanske fila fötterna eller virka. Läsa. En helg i skärgården med ett gäng sköna människor.

Att jag ens tvekat? Det var när min kompis, nybliven tvåbarnsmamma som inte sovit så mycket den senaste tiden påpekade att hon skulle göra typ ”vad som helst” för detta och jag var ”galen om jag inte åkte” som jag tänkte att yes! Det är som ett hån mot alla stressisar och de som inte kan ta sig den här tiden att inte göra detta. 16 mil finns kvar.

Jag har skrivit om det förut. Det är genialiskt. Jag har inte gjort något liknande-ever! Mindfulnessretreat förvisso för 7 år sen men detta- så mycket mer!

Såhär skriver Elin och Elin:

En logout är ett lyxigt läger där du äger din tid.

Den pågår från fredag till söndag, i Stockholms skärgård.

Du bor i enkel- eller dubbelrum på fina Svartsö värdshus. Nya sköna sängar i hela huset.

Vi erbjuder yoga, träning i skogen och vällagad mat i samarbete med duktiga kockar.

Lyx OCH läger: Tänk dig blandningen av uteliv, vedhuggning, och gemensamma måltider med ett glas gott vin. Kärleksfullt lagad mat av en kock och ett tyst skönt enkelrum med härlig frukostbuffé och rawfoodalternativ.

DSC00485

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

#Måndagspeppen – Du har det inom dig


Jag funderade lite idag på den här ängsligheten och sökandet som jag förstås själv upplever ibland men också ser ganska tydligt i Stockholm. Bekräftelsebehov har vi alla. Hur och var vi får det ifrån varierar. Vissa bekräftelser är väldigt grunda och kortsiktiga. Ytliga. Vissa tar lite längre tid att hitta men är värda så mycket mer.

Att känna sig bekräftad i sig själv, att kunna bekräfta sig själv utan att få det via likes på Instagram eller Facebook. Att veta att man duger utan att behöva få det bekräftat av andra hela tiden. Att känna ett lugn i hur man ska välja och agera i olika situationer, det kan ta lite tid och bygger man hela tiden upp sin trygghet och ro på externa faktorer blir det bräckligt. Som att tänka att hälsa är att dricka en grön juice. Hälsa måste upplevas inifrån. Lugn och ro kommer inifrån.

Att hitta ett sätt, en nyckel till att hitta den där starka goa magkänslan att det man gör är rätt det är kanske inte så lätt rakt av. Men den kommer inte finnas i någon produkt eller något du kan köpa. Den ”kostar” tid och ett öra inåt.

Lyssna!

”Om en människa icke finner lugnet inom sig, söker hon det fåfängt på annat håll.”

// Channing


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in