Bild med känslor


Nulltjärn i  Jämtland.


Tidig morgon på Hållfjället

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Trail på Roslagsleden och sim i Stora Värtan


Ja så kan man sammanfatta min ”tränings”helg. Det känns inte som träning när jag är ute och njuter av naturen och lyssnar med ett extra öra mot mina nerver.

Jag och N skulle lämna bort lilla S för andra gången någonsin över natten. Vi ville inte göra något uppstyrt och avancerat. Vi är inga restaurangmänniskor och gillar inte stan. Vi vill vara i naturen, äta gott, slappa och somna tidigt.

Roslagsleden ville vi båda springa (jag) och cykla (han) på. Och så övernatta.

Hur det nu var slutade det med att vi fick bo hemma hos Lisa Lantto i deras mysiga fina villa då de var borta just då. Men hur smidigt?

Jag började lite sent (tänkte sticka 05.00) men behövde sova efter all SOMAträning dagarna innan. Tassade iväg mot starten på Roslagsleden som är i Danderyd och hade en mil i benen innan jag vek in i skogen. Sen sprang jag första etappen som är 15 km. Vacker roslagsnatur. Tog en kaffe på mysiga kursgården Såstaholm och vid det laget hade nerverna ledsnat ur på terrängen och jag tog asfaltsvägen sista milen till mina svärisar. Då kändes det bättre och det är så otroligt frustrerande att jag kan tassa 35 km med en kopp kaffe i magen och lite Japp, russin och saft längs vägen och inte känna mig direkt påverkad. Hoppade i vattnet och käkade lite och sen var jag pigg igen. Men nerverna klarar inte mer just då. Nehepp.

På vägen dit mötte jag N på MTB och langade över kartan till honom. Mös lite med lilla S och lämnade henne sen i goda händer och tog bilen till Åkersberga för att leta upp N någonstans ute på en grusväg då han cyklat på leden han med.

God indisk middag, stora koppar te, choklad, popcorn och soffhäng, prat om framtiden och en god natts sömn. Det behöver inte vara så knepigt att ha det mysigt!

Idag var det dags för N att testa sin våtdräkt jag köpt till honom i födelsedagspresent. Vi fick SÅ BRA service från triatleten.se som levererade dräkten väldigt snabbt. Stort tack- annars hade vi inte kunnat testa den idag! Jag har bara simmat i min dräkt två gånger och den strular lite. När N testat färdigt tog jag hans dräkt istället. som kanske var lite stor men så skön på. Och nu lossnade simningen. Jag kanske inte simmade så fort. Kanske inte så långt men som jag njöt. Jag bara gled fram och tillbaka på en sträcka på kanske 100 meter nära stranden. Det kändes effortless, det kändes lätt, det kändes som huvudet var på rätt ställe och Sofie Lanttos ord ”lyssna på fiskarna, titta på fiskarna” funkade. Jag hade kunnat simma hela dagen om jag inte fick in massa vatten i öronen och blev yr. Såg någon mig ragla upp ur vattnet halkandes på stenar så..ja jag bjuder på den!

En mysig helg till ända och imorgon drar en galen vecka igång. Den är galen för att jag har varit så ledig. Jag har inte börjat småpeta i något alls utan bara varit ledig (nästan) hela sommaren med familjen. Det gör att det är lite att rodda med nu men allt som ligger framför mig har jag lagt där och jag ser fram emot det.

Hoppas du också njutit av naturen och kroppens kraft i helgen!

Det blev till och med en sån här stund. Utan barn. Med bästman.

Perfekt för sim. Perfekt för swimrun. Kanske perfekt för att genomföra en egen Ironman? To be continued.

Inget skav i mina Falkeshorts och linne. Sprang i Skora Tempo som funkar i  terräng när det är torrt.

Funktionellt stark med SOMA Moves


Även om löpning och yoga börjat bli väldigt poppis att kombinera så är det många som räds yogan av någon anledning. Kanske verkar det för flummigt? Man är ”för stel”? ( Vilket ingen är men får man västerländsk yogainspo kan man lätt ledas att tro att man måste vara väldigt vig vilket inte stämmer).

Men man vet att man behöver jobba på sin styrka. Man behöver rörlighet och man vill inte sniffa rökelse och stå i hunden. Vad göra?

Well. Något partisk skulle jag föreslå SOMA! Jag är frälst sen jag provade första gången. Flera vittnar om samma (ok något sektlika) uppenbarelse men det är så. jäkla. bra.

Dessutom är Linus och Cecilia som grundat konceptet helt fantastiska. Jag känner mest Linus men han och Cecilia kompletterar varandra så bra.

SOMA betyder kropp och konceptet är funktionellt och holistiskt i ordets rätta bemärkelse. Du jobbar med rörlighet, styrka, dynamik, spänst och balans.

Det är enkelt men kraftfullt och du jobbar utifrån dina förutsättningar.

Jag har inte lett gruppklasser inomhus på ett tag för att jag tappade sugen på att vara inomhus och efter 15 år (!!) som instruktör i allt från areobics till boxercise. Men när jag testade SOMA kände jag att det här det vill jag leda.

Det jag gillar är att det är så fritt. Ingen takt att hålla. Man kan blanda upplägg och längd på passen för att passa den publik man har. Man kan använda det 1-1 eller i en stor grupp.

Just nu går jag utbildningen för Linus och Cecilia på Sats Spårvagnshallarna. Det är så givande! Jag ser så fram emot att instruera i detta så fort jag bara kan.

Vill du se lite vad SOMA Moves är så kika här på youtube där det finns lite filmer. (Sök på SOMA Moves). Vill du träna SOMA hemma så rekommenderar jag att du blir medlem på Yogobe där det ligger massor av korta och långa pass.

Här är den serie som vi lär oss nu. Superroligt!

Nystart


Det känns onekligen som en nystart nu efter semetern. Jag har verikligen varit LEDIG även om det inte varit lugnt och avkopplande hela tiden. Bilolyckan vi var med om har verkligen satt spår. Jag kämpar med att världen känns ond och väldigt läskig. Samtidigt väldigt varm och god eftersom vi umgåtts så mycket som familj och med fina vänner.

Stora tjejen börjar förskoleklass, N ska vara hemma med lillflickan och jag börjar en ny tjänst. Jag har också tänkt en del på riktningen på mitt egna företag som jag jobbar lite flexibelt med på deltid. 

Löpningen och dess mål funderar jag också på. Först hade jag tänkt raka spåret tillbaka till 100 miles men med nervinklämningar så kanske jag får tänka om.  Satsa på några kortare ultror runt 43-60 km fram till nästa år. Jag har inte den volymen i kroppen som jag anser att jag kräver för att kunna springa 16 mil på under 20 hr. Att springa på över 20 hr är jag inte intresserad av. Det har jag gjort. Jag är inte missnöjd med den löpning jag ufört- jag hade bestämt att det skulle få ta lång tid att jobba upp allt inifrån efter förlossningen. Jag är glad att jag inte stressade på med för mycket volym eller börja springa för tidigt.  .Nu är allt på sin plats och starkt i rätt ordning. Jag ska ju springa hela livet. Dessutom är det viktigaste för mig att få vara ute i naturen och njuta och det har jag verkligen gjort, har inte sprungit ett enda löpbandspass och mest sprungit i ”upptäckarmode”. Ryggproblemet var ite otippat men blir väl bra till slut det med som allt annat. 

I mitt företag ser jag fram emot att utveckla föreläsningsbiten vidare och börjar redan nästa vecka med en lunchföreläsning för ett företag. Jag kommer släppa lite på onlinecoachandet ett tag då det, trots att det är otroligt roligt och ger så mycket, tar mycket tid. 

Jag kommer att fortsätta fördjupa mina kunskaper om idrottsnutrition och lever överhuvudtaget efter devisen om ”alltid ständigt lärande” och hösten handlar mycket om att lära nya saker. Jag börjar redan imorgon med SOMA Moves instruktörsutbildning som jag ser fram emot att tillämpa sen.

På jobbet börjar jag med att inreda vår funktionella motionsyta med alla de bitar som det innebär med genomgång av utrustning, invigning och lösningar för att det ska funka bra att anvt använda för alla som vill.

 Men sen slöpper jag ”friskvårdsbiten” ganska mycket til förmån för att igen fokusera mer på strategiskt hälsoarbete som är det som måste vara på plats för att friskvård ska kunna vara en del av hela företagets hälsoinvestering. Jag har en fantastisk utmaning framför mig som HR-specialist inom hälsa för hela Sverige på företaget jag arbetar på. Ett utmanande drömjobb helt enkelt!

Dessutom är det viktigt för mig att göra det jag kan för en bättre värld. Det låter ju så präktigt men alla kan göra sitt. Alla ska göra något. Vi har ett stort jobb med Tjejmarathon som vanligt men det finns så mycket att göra på hemmaplan.

Men först och främst kommer barnen och familjen. Det är tryggt att veta att väljer jag det framför något annat så ångrar jag mig aldrg. Att göra bra saker på jobbet, röra på mig utomhus varje dag och sova bra. Äta vettigt för det mesta och på rent begär ibland. Vara tacksam och göra det bästa man kan i varje situatuion men ibland låta good enough räcka. Någonstans där hitar iallafall jag en bra grund för att navigera genom livet. Inte haka på massa detaljtrender, lyssna inåt, låta det enkla vara det stora. Lättare nu än förr.

Hoppas du också ser fram emot en rolig höst!

#Måndagspeppen – När är det perfekt?


Nu kanske många är tillbaka på jobbet och man får frågan hur semestern varit. Bra? Perfekt? Vädret var dåligt?

Man har tränat för ett lopp. Man får frågan om om man är redo? ”Nja hade nog kunnat träna lite mer men… XYZ”.

När är det egentligen perfekt? Och vad för parametrar lägger man in i sin bild av vad som är perfet?

Många saker kan man påverka, andra inte. Om man hela tiden hänger upp prestationer och upplevelser på att saker man inte kan påverka ska vara på ett visst sätt så blir det väldigt sällan perfekt. Och det i sig kanske inte gör något men om man ofta går runt och är missnöjd med att saker inte blir som man tänkt. Så kanske man måste se över vad som ska få definiera det man är nöjd med.

Ta när man just tränar för ett lopp. Man har kanske ett träningsprogram och ett mål. Saker händer- vissa kan man påverka, som att man tvingar sig själv att genomföra träningspass fast man inte är sugen.  Andra saker kan man förebygga att de händer, som att   sova ordentligt och äta bra för att undvika infektioner och sjukdomar.  

Men vissa saker kan man inte göra något åt. Shit really happens. Och då får man n ny möjlighet tilll det perfekta. Uifrån det nya läget. Semestern blev kall och regning. Men den kanske var perfekt?

Du kunde inte träna som du tänkt inför ett lopp. Men det kanske blev perfekt ändå utifrån vad du kunde påverka?

10 fantastiska upplevelser


När bloggen är tyst lever livet. Vi är i Ottsjö. Det är magiskt. Det är verkligen familjeliv med två barn. På vårt sätt! Stora tjejen ränner som en fjällemmel och den lilla älskar sin bärstol så vi har kunnat vara ute och gå massor. 

Det finns så mycket att sriva om men jag har prioriterat annat! Har massor av tankar och inlägg i huvudet men de kommer! Har inte ens dator med så Ipaden får tjänstgöra- och då kan jag inte dela bilder. Vill ni se fantastiska bilder härifrån så leta upp mig på Instagram.  Har filmat och fotat riktiga ”ooh aaah” bilder.

Men här är veckans topp 10

1) Bestiga Middagsvalen med hea familjen och sitta däruppe i solen med fjäll åt alla håll.

2) Morgontassa Platåleden uppe på fjället och lyssna på spovarna som sjöng. 

3) Gofika i Bystugan i Ottsjö. Kaffe 10 kr, kaffe med hembakt dopp 50 kr.

4) Bada i Nulltjärn och Ottsjön- ca 15 grader.

5) Långpass upp på Hållfjället en tidig morgon och möta svenska skidlandslaget på vägen ned

6) Sitta i solen på altanen med fjällfonden och mysa med båda barnen som är glada och nöjda

7) Umgås med vänner som är häruppe, eller bor häruppe

8) Stå på sidan av Axa Fjällmarathon i år och heja på bästmannen som körde kvartsmaran. Bli sugen på nästa år igen.

9)  Vara ute hela dagarna. Gå. Busa. Leka. Alla fyra så nöjda och glada.

10) Vara långt från storstan. Verkligen njuta av  det ihop med min lilla familj och vänner!

Jag har en så maxad höst framför mig och njuter verkligen av de sista veckornas semester. Hoppas du ocksåhaft en fin sommar!