Det är så man får se det. Ett steg på vägen mot mitt snabbare jag. Varje resa, även den längsta börjar med ett första steg.
Varje träningspass börjar med ett steg. Ja det är en massa annat också förstås. Idag var det ett fusk som började dagen- satte på SVT barnkanal och slumrade medan lillan tittade på tecknat. Jag behöver få en morgon där jag ligger i sängen lite längre. Jag är dubbelt så glad då när jag väl går upp. Hon är jätteglad- vi tittar inte så mycket på tv annars.
Sen var det det där med frukost en timme innan löpning. Det blev en halv portion gröt, ett ägg en halv banan och kaffe. Det försvann nog i en lilltå för jag var galet hungrig sen och det kändes som att springa på tom mage.
Bästa farbror till lilltroll bor granne och där finns lilla 6-månaders kusinen så barnvakteriet löste sig galant. Tycker det är så tråkigt att behöva lämna bort henne en halv dag för att springa 90 minuter.
Iväg i det bästa vädret, 8 grader, lätt regn och mulet. Ursvik hägrade och jag hade ställt in mig på en lätt jogg dit- 1,7 km. Sen 10 lätta snabba, glada kilometrar och nedjogg tillbaks. Så blev det nu inte. Jag är helt ur fas med tung och lätt träning och det är dags för vilovecka säger benen. Jag säger ”vi kör hårt en vecka till sen är det kortvecka”. Vi får se. Jag är så fantastiskt glad över att den inte säger ”aj” längre. Alls. Någonstans.
Iallafall. Jag springer bäst med folk bakom mig så tog rygg på två grabbar och sen smet jag förbi dem precis innan backen mellan 1-2a kilometern. Den sätter nivån för Ursvik och jag kunde ju inte stanna när jag sprungit om? Ren teknikglädje uppför där när jag trampade iväg. Tuggade på och fram till 7 kilometer kändes det ok och det var terrängglädje nästan hela vägen. Men sen stummade jag totalt. Pulsen låg högt uppe på 162 som är nära 90% för mig. Uh uh. Men inte obehagligt. Kollade inte så noga men tror hela 10 km tog 57 minuter. Men jag tänker, jag som aldrig sprungit ett millopp, att med lite mat, lite vila och lite asfalt så kanske jag kan springa 10 km på sub 50 minuter? Va? Vad tror ni? Shit om man skulle våga testa sig själv på den distansen någongång. Aldrig hänt!
Tog mig hem och hämtade min lilla gofis och har haft en helt egen eftermiddag bara jag och hon. Storhandlat- som vi gör som en lek. Gjort egna inbjudningskort till hennes kalas. Bara hängt. De dagarna är superviktiga för mig och för henne också. Ingen telefon, ingen dator. Jag svarar knappt i telefon om det ringer då.
Angående veckans träning så tycker jag att det varit rätt bra ändå. Jag har släppt allt vad registrering heter. Däremot planerar jag desto mer.
Måndag: Lätt jogg 5 km och styrka. Onsdag: 2,3,4 min intervaller och 5 km distans totalt 13 km. Fredag: 11 x 400 meter samt upp o nedjogg totalt 9 km. Söndag:13,5 km i snitt 5:50 tempo tror jag.
Nästa veckas träning:
Måndag:Styrketräning med Magnus
Tisdag: löpning. Gärna Ursvik igen. Får se vad jag hinner på jobbet…
Onsdag: Ledig. Hm. Hammarbybacken kanske? Någon kräkjobbig form av löpning iallafall.
Fredag:Håll i hatten. Jag ska cykla 5 mil mountainbike. På Roslagsleden. Ja, jag ska cykla Tjejmarasträckan. Intressant. Jag är fruktansvärt feg nuförtiden och kommer nog hittas i fosterställning i något lingonris.
Lördag: Tänkte nog köra lite styrka
Söndag: Vi får se. Det står en cykel här som nog ska testas men jag tror jag kommer vilja springa något fort och jobbigt och sen umgås med gofisen.
Låter det flumflum? Ingen plan alls? Jo jag vill få in ett intervallpass med 8 tusingar. Ett distanspass i terräng. Ett lite längre med stegrande fart. 2 styrkepass men jag pusslar in dem efter hur vardagen och kroppen känns. Reviderar varje dag. På så vis håller jag mig både skadefri och träningssugen hela tiden.
Som vanligt lite söndagsfilosofisk. Det är så mycket jag vill göra och jag har ett sånt enormt behov av att vara själv ibland. Jag smiter ned på golvet med min skumrulle och låter den sträcka ut bröstryggen och känner hur det lossar både fysiskt och mentalt. Tycker tiden går så fort och kommer på mig själv att leta efter sånt som är beständigt. Jag längtar till Värmland som är det mest konstanta i mitt liv. Det som alltid funnits där. Jag älskar väderrapporten på P1. Väderrapporten är så neutral. Det är inte bu eller bä. Det är bara väder. Brukar passa på att lyssna på den och göra andningsövningar samtidigt. Alla sätt bra utom de dåliga.
Går in i en galen jobbvecka med samtida förberedelser för Tjejmarathon. Allt jag valt in, allt älskar jag. Så glad att jag fått trampa stigar för mig själv ute i skogen idag. Jag. Mina fötter. Mina lungor. Mitt duktiga jämnslående hjärta.
Laddad.
Ha en fin vecka!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in