Spring i fjällen på midsommar

Så sa en av våra löpare från förra året. Ett varvlopp med bästa supporten- det var ett fantastiskt sätt att öva på att springa långt. Att dessutom kunna hoppa av efter 10,20,30 km det kändes också tryggt.

Jag blev så glad över att höra det. Alla ni som varit med och stöttat Tjejmarathon, vår lilla tanke som blev en game changer inom tjejloppsgenren- vårt gemensamma projekt. Vår quest. I år behöver vi hjälp!

10e juni, för sjätte året i rad. 5 varv på 10km-spåret eller så springer du det som en stafett där du ingår i ett lag med andra löpare. Alla får sina separata tider så du behöver inte oroa dig för att springa långsamt. Det är dessutom helt ok att växla gång och jogg förstås eller så kan du försöka ta rygg på Tobbe som flyger runt… För loppet är förstås både för tjejer och killar.

I varvningen hänger vi tillsammans med en god vätskestation och dina anhöriga om de vill komma, vi grillar och hejar och har man barn med sig finns en äventyrsstig som passar såväl små som lite större barn.

Allt sker ideellt och varje krona utöver de eventuella kostnader vi har går till PMU’s arbete på Panzisjukhuset. PMU grundade sjukhuset tillsammans med andra organisationer och självaste Dr Mukwege 1999, mitt under brinnande krig. Under åren har tusentals kvinnor och barn vårdats för övergrepp.

Tjejmarathon startade vi FÖR att stötta sjukhuset. FÖR att belysa att kvinnor inte behöver uteslutande kortare lopp än män. Vi är uthålliga och starka och långa lopp passar oss minst lika bra. För att visa andra kvinnor, våra döttrar och andra unga tjejer att det finns lopp med tjej-prefix som bygger på tjejers styrkor.

Vi gör det tillsammans och samlar in pengar för att stödja arbetet MOT sexuella övergrepp på kvinnor och barn. Arbetet som sker långt borta i Kongo har världens ögon på sig och det som sker där påverkar andra länder, andra kvinnor. Ger hopp när arbetet får fortgå.

Här är 3 sätt att hjälpa

Om du vill vara med den 10e juni på 10-50 km anmäl dig här.

Om du inte kan vara med men vill stötta loppet

Då hittar du vår insamling här . För 400 kr kan du köpa ett orange FlipBelt och för 120 kr kan du köpa ett rött eller rosa pannband.

Stöd via ditt företag

Då promotar vi er i våra kanaler och ni får ett fint diplom som säger att ni stöttar kvinnors rätt till löpning på lika villkor och är mot våld mot kvinnor och barn.

Varmt välkommen att vara med på ditt sätt och gärna dela vårt lopp i dina kanaler!

---

Jag delade en tanke på LinkedIn häromveckan. En tanke utifrån att vi är så många som påpekar att modellen jobba 8 timmar nog inte funkar så bra för många. Speciellt inte för oss med familj. Men många är fast i ett skruvstäd av jobb, pendling dit och hem, önskan om mer tid med våra barn, önskan om att vara klimatsmart, kanske göra något mot utanförskapet- vad vet jag. En känsla av att tiden är knapp iallafall, för knapp för att göra bra val.

Såhär skrev jag:

Tänk om…alla som jobbade för mycket och inte mådde riktigt bra av det sade stopp och belägg, gick ned i tid och ägnade den tiden åt att hållbara aktiviteter: Ta sig klimatsmart till och från jobbet och samtidigt få frisk luft och motion. Vara mer med vänner och familj. Lagade de där matlådorna de aldrig kände de hann. Klarade den minskade lönen genom att just göra av med mindre pengar (vänta jag kommer till hur marknadsekonomin ska snurra på). Hann med att reflektera mer vilket ledde till bättre mer hållbara beslut både för sig själv och omvärlden. I och med det också hann engagera sig ideellt någon timme i veckan, kanske för mer innanförskap?

Gjorde de arbetsuppgifter som bara just de var lämpade att göra och gjorde plats på arbetsmarknaden för andra som kunde utföra andra arbetsuppgifter och tjäna egna pengar. Tänk om saker vi köper kostade vad de faktiskt kostade på riktigt ur ett klimat- och schysst löneperspektiv och vi kanske fortsatte spendera samma pengar i handeln, bara på färre produkter och av fler som nu kan handla. Nej jag har inte tänkt igenom detta hela vägen det är bara en tanke.

Och jag är inte så naiv så jag tror att detta bara är att hoppa på imorgon för de flesta. Det kan kräva tid. Det är inte hela lösningen, det är en tanke och något som funkar för en del. Det skulle kräva fler anställda på flera håll och inom många bransher är det ju brist på personal- men fick man jobba 6 hr per dag kanske det skulle vara mer hållbart att jobba där? Många sitter fast levnadsomkostnader som är höga med räntor och annat. Det kan ta tid. Men det kan gå.

Som ett N=1 experiment på, yes I know, högst i-landsnivå, så är jag själv i ett läge där jag dragit ned på utgifter rejält eftersom jag jobbar mindre och tjänar betydligt mindre än när jag hade en fast anställning med ”akademikerlön”. Jag är nystartad och har inte så mycket uppdrag än förstås. Men tid har jag och jag märker att det är mycket lättare att hålla nere kostnaderna och dessutom vara snäll mot miljön när jag har mer tid. Jag hinner laga mer mat och förbereda matlådor. Jag hinner transportera mig på ben eller cykel. Jag undviker affärer och lockelser att handla. Jag lagar och spar saker mer än tidigare (och då var jag ingen storshoppare då heller). Idag ska jag och barnen ut i skogen och äta middag som jag förberett- i all sin enkelhet. Sittunderlag och matsäck- kanske det mysigaste vi gör den här veckan och kanske det billigaste också. Det hade jag inte tid till tidigare.

När jag frågar människor vid föreläsningar och workshops vad som får dem att må bra så är det ofta att vara utomhus, röra på sig i naturen och vara med familjen som kommer upp högt. Men när vi springer på i vårt ekorrhjul är det ofta de bitarna som får stå tillbaka till förmån kanske för att köpa sig något på väg hem från jobbet eller på nätet. Ett stressat pass med en dyr PT.

Kanske finns det en win-win-winlösning i att jobba mindre och lägga tiden på att både ta hand om sig själv, sina relationer och klimatet. Ha en mindre ekonomi, men ett rikare liv. Det finns ju studier också som visar att över cirka 40 000 kr i månaden så avtar marginallyckan- som vi vet någonstans därinne- pengar köper inte lycka. Det köper inte tid heller, krasst.

Jag tror alla kan hitta sitt sätt. Jag tror alla mår bra av att reflektera hur det är och hur man vill att det ska vara. Våga ifrågasätta normen av hög materiell status som är lätt att visa upp kvantitativt och fundera på den kvalitativa känslan av att ha tid för det man vill göra.

Nu är det dags för skogen, ha en fin kväll!

---

Det är mycket #utonjut- just nu. Löpträning skulle jag inte kalla det men jag känner en stor längtan efter att vara ute länge i naturen i löparskor. Sen får det gå så långsamt det vill. Jag har gjort en liten drömlista för mig själv med både lite större och enklare löparäventyr att ta mig för nu framöver. När barnen är större blir det mer avancerade grejer.

Men det finns mycket charm i de här små äventyren som finns runt hörnet. Själva kicken blir att få till det i vardagen.

Igår skulle vi storhandla och jag passade på att springa en, för mig, ny väg in till Karlskoga och Ica Maxi där. Lunedsleden har legat där jättelänge men jag har bara missat den totalt!

Solen strålade och jag tassade iväg vid halv åtta med en kopp kaffe och ett äpple i magen. Tog med mig vätskeblåsan, en bit bröd och en liten fruktbar om jag skulle bli hungrig. Det är inte så noga, vet hur magen funkar.

En helt underbar morgon och jag lyckades hitta leden från Lunedets friluftsområde dit jag har ungefär 5 kilometer jogg.

12,3 kilometer till stan!

Leden är otroligt välmarkerad- jag har sprungit en del leder och här var det aldrig någon fråga om var man skulle. Den gick upp upp upp först och jag kom fram till ett utkikstorn så tassade upp där också och fick milsvida utsikt över vackra Bergslagsskogar och sjöar som badade i morgonsol. Kändes som det bara var jag som var uppe. Otroligt vackert!

Flera fina rastplatser på vägen och jag tassade på i min egen lilla värld över stock o sten. Leden börjar- eller slutar i en ganska ocharmig del av Karlskoga men det finns bra parkering där. Därifrån hade jag en kilometer till fram till affären och jag kände mig pigg och stark.

När man springer såhär tycker jag att det är viktigt att tänka på att:

1) Nå, höras och nås- ha telefon med och visselpipa.

2) Absolut inte skräpa ned under några omständigheter

3) Ha något färgglatt på dig så du syns

4) Något att linda om något händer. Det kan vara någon annan som råkat illa ut

5) Vatten!

Det finns flera fina leder i närheten och de är av väldigt olika karaktär

Här hittar du Lunedsleden som alltså är 13 kilometer lång.

Järnleden är 30 km lång från Hytte till vackra Kristinehamn vid Vänern Här går också Irontrail hel- och halvmaraton som jag varmt kan rekommendera.

Murstensdalen är det näst största vildmarksområdet i Örebro län. Otroligt vackert med tallar som är flera hundra år gamla, riktiga Ronja Rövardottermarker. Här finns två rundslingor på 5 och 12 kilometer. Jag har gått 5 km’arn med min stora tjej som då var 7 år. Jag ska definitivt tillbaka och springa den. Här krävs bra terrängskor. Efteråt kan du passa på att ta en sväng till Loka som ligger väldigt nära.

Silverleden ligger nära Hällefors och är cirka 6,5 mil hela vägen runt. Här går också ”Silverleden på en dag” som är ett fantastiskt lopp där man kan hoppa av på flera ställen, från 7 km upp till 6,4 mil om man ledsnat på terrängen eller som jag- på getingstick förra året! (Fast jag tog mig i mål iallafall).

Lopp i all ära- för mig handlar löpningen just nu om det som den har under en lång tid: Att ha en sån kondition att jag kan sticka ut och röra på mig i flera timmar och njuta av naturen.

Magi i all sin naturliga prakt och enkelhet

---

Workout Åre firar 11 år och det finns platser kvar.  Och det bästa med det här eventet är att det finns lika mycket att göra utanför klasserna som om du går på dem.

Det går inte riktigt att beskriva, måste upplevas. Finns en anledning till att flera hundra människor varje år återkommer till det här eventet och skriver under på att det är årets bästa träningsevent. Men träningsevent ger inte hela bilden. Det är mycket mer än så.

Vad sägs om att köra ett svettigt pass ute, lyssna på en föreläsning, yoga, spaa, äta god mat med härliga människor. Sova gott och vakna med fjällutsikt redo för en dag med hög eller låg puls, ute eller inne. I vatten eller på land.

Alla mina tre klasser är fulla (!!) men det brukar ofta gå att få en plats ändå här och var och naturen ligger ju där för dina fötter ändå- vill du ha tips på rundor så hjälper jag och andra dig gärna.

Come play! Jag lovar du kommer tacka dig själv!

Läs mer här.

Utför skutan på toppturen- hej vad det går!

---

Det är fredag kväll och tåget jag sitter på har just passerat Karbenning. Jag åker tåg från Åre till vårt ställe i Värmland. 10 timmar, tre byten. En fin miljövänlig och arbetsam dag för mig. Det tar evinnerlig tid men jag får massor av tid till att ostört jobba igenom, lyssna, skriva osv.

Det handlar om perspektiv.

I förrgår sprang jag sträckan Holiday Club i Åre till Ullådalen. Det är 7,5 km varav 5,5 rakt uppför. Jobbigt! Men känslan efteråt, utsikten, kraften som växer i hjärta och ben- underbart.  Fick skjuts nedför med fina vännen Sara. En trevlig utförsbacke!

Det handlar om perspektiv.

Igår hämtade en annan fin vän, Marie mig. Med sig hade hon sin kompis Lilian. Jag tittade på Lilians profil i bilen och tyckte hon såg bekant ut. Tids nog kom det fram att både hon och jag har rötter i Tornedalen och det var därför hon var bekant, fast vi aldrig setts. Svårt att beskriva men det finns drag som jag känner igen från människor som kommer där uppifrån.

Iallafall. Vi tog på oss randonnéutrustning och jag hade ett lustigt kurr i magen- jag är inte van att vara ovan. Jag är van att leda, att vara den som är trygg. Den som hittar och vet var vi ska. Det var 10 år sen jag stod på hudar och tack och lov har utrustningen utvecklats- det här var lätta grejer. Lite för lätta skidor visade det sig för med 10 åk på 10 år var jag som en nybörjare utför. Men det gjorde inget. Solen strålade, kroppen levererade och jag hade sådär fint sällskap som jag alltid har- jag känner så fantastiskt härliga människor.

Jag åkte som en kratta utför, hade typ helst bara gått uppför och tagit lift ned. Men jag kom ju ner, utan att dratta, utan att kapa en gran eller ett korsband. Jag lärde mig för varje sväng.

Det handlar om perspektiv.

Jag har haft så mycket att göra den här veckan, två föreläsningar, deklaration för både ideella föreningen, min deklaration, en uppgift att lämna in på kursen jag läser på distans och så behövt jaga in jobb. Skulle kunna kännas som en uppförsbacke men allt det här har jag att göra för att jag dragit igång bra grejer. Det här är en del i skörden. Det här har jag på mitt bord för att jag är den jag är. Valt det jag valt. Livet jag och många lever består av att göra litegrann av en lååååång lista av saker man har på medvetandet och ibland tror att man ska hinna med.

Det kommer vara galet mycket nästa vecka också, nämligen. Och den nästa. Det gäller bara att se till att man plockar rätt saker från att-göralistorna, att stegen man tar i sina uppförsbackar i livet tar en framåt. Att man stannar upp och tittar på utsikten, var man kom ifrån, att man kommit en bit på väg, se till att det är rätt väg. Att få utförsperspektiv på sina uppförsbackar.

Trevlig helg!

Ni hajar!

---