Igår var det dags för sista riktigt långa passet inför Black River Run om två veckor.
Ideal träning och genomförd träning är sällan detsamma för mig men jag ville iallafall få till ett rätt hårt pass två veckor innan för att sen trappa ned. Vad som är hårt är olika olika dagar. Mycket handlar den långa tiden man är ute om att ge sig mental trygghet och testa att äta det man tänker äta under loppet.
Mentalt är jag ganska stark- ja upp till en sisådär 8 mil iallafall och att testa det jag vill äta under loppet det hinner jag inte få till/ kan inte få med mig smidigt på de här långpasset så mest handlade det om att vara på benen en hel dag. Springa några mil. Ta ett break, orka sätta igång igen. Stanna. Sätta igång igen.
Det föll sig så att jag gick upp lite senare än tänkt- 06.30. Hade ätit värdelöst dagen innan, har fruktansvärt PMS (jag har något som heter PCO och får kramp i mage, rygg och strålande smärta ned i benen). Ville helst ligga kvar men det är inget som blir bättre av det. Iväg med mig!
Första tre milen tuffade jag på ut till Bro där jag timat att ta tåget. Det är en fin sväng förbi Jakobsberg där jag är uppväxt. Solen strålande och jag lyssnade på flera intressanta podcasts från ”Inner Strength” som tyvärr har lagts ned! Var jättepigg men höll min ultrafart på 6:30 i snitt på de tre milen.
Väl i Bro köpte jag lite bröd, juice och godis på en mack men i kassan fanns även bullar. Aj aj. Åt en och magen började direkt trilskas. Tog pendeln till Bålsta där det var 40 minuter tills tåget till Västerås gick. Valde att gömma påsen med mat i skogen nära för att beta av några kilometer längs Upplandsleden tills tåget gick. Magen var kaos! Inte kul. Benen däremot var pigga!
På tåget till Västerås hann jag kolla jobbmailen och försöka tolka en grusig karta över BRR banan. Helt omöjligt att förstå hur den gick i ett område jag aldrig varit i. Beskrivningen av banan med bilder var inte heller till så stor hjälp då för jag måste ju först springa från Västerås station för att komma på själva banan.
Nåväl, Svartån hittade jag till och kände igen en passage från kartan. Men det tog tid att ta fram telefonen, zooma in och försöka förstå var jag var. Kom på motionsspår som gick upp och ned och sen skulle jag hitta starten. Men den fanns bannemig inte ens där GPSen sa att den var. Det var soligt, jag var jäkligt pigg i benen med cirka 45 km sprugna och helt less på att behöva stanna hela tiden så slog på min inre GPS och letade mig tillbaka längs vattnet till stationen. Tåget gick om 20 minuter så joggade runt en sväng för att döda lite tid. 52 kilometer och jag var fräsch som en nyponros och luktade rosor svettig, öm i min högerfot som jag trampat snett igen, men rätt pigg i benen och på tåget blåste AC’n kallt. Satt ned i en timme och liksom smånjöt av plågan att bli helt sömning och veta att jag minst skulle springa 8 kilometer till när jag klev av.
Men – det var faktiskt inga problem! Jag skuttade av tåget och sprang uppför backen, ned till sjöarna och cirklade runt tills jag hade exakt 6 mil i benen. Avslutade med en ökning uppför en backe och benen svarade väl inte med blixtar och dunder men med som en seg ardenner som bara tuffar på.
Sen iddes jag liksom inte dra igång en runda till men jag var inte trött. Inte stel i benen. Inte seg. När magen lugnat ned sig så kände jag nästan för att dra några mil till men rent fysiskt hade det inte gett så mycket och N väntade hemma och ville äta middag.
Magen är mitt största aber in för BRR. Jag är ganska stark fettförbrännare men behöver ”toppa” med socker för att hålla sinnet starkt. När magen känns tom mår jag inte bra heller men knockas lätt om det blir för tungt. Blod som behöver vara runt musklerna måste diverteras till magen för att bryta ned maten- det är inte rocket science men på ett så långt lopp tröttnar man snabbt på att bara äta väldigt lättsmält och där blir avvägningen finfin för att det inte ska falera med näringsupptaget.
Det vari iallafall en rackarns tur att jag inte blev så trött av igår för idag har jag varit på benen i 13 timmar i sträck och flyttat, kastat, städat, handlat, packat i och upp för nu börjar vi bli klara med inflyttningen här i min lilla tvåa. Känns fantastiskt att kroppen orkar så mycket men nu är det nog dags att sova!
Hoppas ni har en fin helg!
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in