TACK!

Ja vad ska man säga. Jag slutade dagen med att häfta mig i tummen och nästan svimma.
Hunnit så mycket idag: få polistillståndet, pratat med två tidningar, fått deal på restaurang, fått massa saker laminerade och tryckta. Flödesschemat och info till vätskekobtroller. Packat lådor till start, mål och så förstås goodiebags! med hjälp av Hjälten och fantastisk granne!

Nu lite sova innan vi plöjer mot Norrtälje för storhandling!

Jag drömmer om att träna som jag vill. Drömmer om den här tiden när träningen kan komma på andra plats, bara sekundär till Gofisen.

Under sommaren är det för mig ypperligt att träna riktigt hårt. Oftast är jag någonstans där jag spontant kan få barnvakt någon timme eller två.

När jag tittar på förra sommaren så ser jag att jag faktiskt var i fantastiskt bra form. Jag lyckades formtoppa till Stockholm Triathlon där jag debuterade på 2:48vilket jag är sjukt stolt över. Frisk. Stark. Smidig. Uthållig.

Japp inte riktigt där nu jag vet. Just nu är jag ett kaos av sömnbrist och kortisolpåslag. Inte stress som så men jag ligger liksom ett halvår efter mig själv känns det som. Skallen är i januari. Det här året har varit det bästa och värsta i mitt liv. Om någon kunde ha berättat vad som skulle hända hade jag … Ja nä jag hade bara tagit ett djupt andetag och gått igenom det. Precis som jag gjort. Men inget mer nu. Snälla. På ett år iallafall. Mitt hjärta pallar inte så mycket mer.

Men vips så är sista deklarationen inlämnad. Det är midsommarvecka och den tidspress och logistikutmaning som är nu kommer vara ett glädjerus jag kan leva på hur länge som helst.

Självklart är det apmycket jobb kvar, allt jag inte gör nu när jag minusflexar för att jobba med Tjejmaran ska göras. Men det är sånt jag styr mer över själv.

Så jag drömmer mig bort lite. Till sommaren. Löpning på mjuka skogsstigar. Tuffa tusingar på vägen till Karlskoga. Branta fjäll och svinkalla bad i Ottsjön. Till och med de där jäkla slakmotorna till Loka på cykeln drömmer jag om. Och jordgubbar
!

För mina fingrar klarar inte tangentbordet längre och ögonen går i kors. Det här är värt allt, även att jag eldat upp sladden till min 35 år gamla kaffebryggare.

Läs. Och stötta. Jag ger allt o lite till just nu. Ge en slant! 🙂
OBS ! Förtydligande: målet var inte exakt 5 tkr per person och jag tror många var med pga välgörenhetsaspekten snarare än att det var ett tjejlopp. Det var nog inte lätt för reporterNina att få grepp om allt jag bubblade om! Sov gott!

Återigen rapporterar Unicef om hur mänskliga rättigheter inte bara åsidosätts utan brutalt ignoreras i Kongo.
I en massaker nyligen dödades 37 människor. 9 av dem var barn.
Läs mer i DN.
Det är precis absolut omöjligt för dig och mig som enskild person att rädda dessa människor och hjälpa de överlevande, barnet som sörjer sina föräldrar, föräldrarna som, vilket gör så ont att tänka på så det knappt går att greppa, sörjer sitt barn.

Men vi kan hjälpa de som hjälper dem. Ta vårt ansvar och undersöka vilken organisation vi kan lita på. Som vi vill stötta. Och så tar vi lite tid, lite av de eoner av tid vi har från att välja fondtapeter och leta presenter till de som redan har allt, till att göra något som får hjärtat att svälla och själen att växa.
Jag och flera hundra genom Tjejmarathon väljer att stödja Kongo.
Alla de ca 150 000kr som vi samlat in tillsammans. Det är ingen som gått bankrutt på det.

De här pengarna kommer faktiskt att göra stor skillnad. För att vi gått ihop tillsammans. Jag tänker inte säga att det varit lätt att arrangera Tjejmarathon. Men värt det- alla gånger! Och helt helt fantastiskt! För vi gör det tillsammans

Jag har en till dröm. Den är på väg att bli sann. Det handlar om att människor delar med sig av det de kan och vi andra kan betala lite var för att få ta del av det, säg en skadeförebyggande workshop. Pengarna går till det ändamål vi enas om.
Hur bra och enkelt låter inte det? Bra! Häng med!

Eftersom jag inte tränar så tänkte jag att ni kanske kunde göra det åt mig?

Här är ett finfint intervall pass jag tycker ni ska ta en fin kväll när rosévin och espandrillos, eller vadfan den dumma skon heter, känns lite pretto och favoritkrogen ändå brunnit upp.

Sålla dina chaifrön från ditt vete och kör så det ryker.

Värm upp 2 km. Avsluta med en tempoökning. Stretcha för att ladda mentalt. Det här är ett tufft pass!

Intervallserie ala nöff nöff

2 x 2 km med vilan halva tiden av vad intervallen tog = 4 km

Vila 4-5 minuter

4 x 1 km med 1-2 min vila beroende på hur grisigt du vill att det ska bli.

Vila 4 minuter, eller kortare om du vill svina till det.

4 x 500 meter och nu ska det gå undan. Rappa steg med hög frekvens. Vila 1-2 minuter emellan.

Jogga ned. Nöffa lite. Bra jobbat!

En mil av intervaller och kanske ca 14 km avverkat. Bra där.

Själv har jag premiärat med löp till jobbet. Samt premiär med löparkjol. Andra plagget med FitnessMagtryck jag fått av Lanttotjejen. Gillart !

Det är 6 km till jobbet och några irriterande rödljus. Det är 6 km och tusen mil. Det är två skilda världar som
jag slåss för att hålla isär. Men som just nu imploderar på varann. Jag gillar det inte men kan inte göra så mycket just nu. Hisspegelbilden är hånfullt grådaskig och magen i uppror.
Jag byter kontoret mot soffan hemma och på vägen hem lyssnar jag högt på Stone Temple Pilots Lounge Fly. Jag är 17 år igen och allt ligger för mina fötter. Världen har inga hörn, himmeln inget slut.
Lungorna expanderar och det knakar i ryggen när jag sträcker på mig. Skakar bort dagen. En liten stund. Så. Nu. Allt bra.