Tillbaka i England
Blogg

Tillbaka i England


Hej! Hoppas allt är bra med er! Jag är tillbaka med mitt team i England sen ett tag tillbaka. Efter ytterligare ca 3 månader ifrån dem var det så kul att äntligen få träna ihop. Jag kom tillbaka till vårt hus, mitt rum, mina rutiner här osv. Min träning har verkligen gått jättebra på sistone vilket känns så kul. Efter inomhussäsongen hade jag en vecka med återhämtning och sedan satte träningen igång igen.

Ibland tycker jag att det känns som om man tappar så sjukt mycket under den eller de veckorna man vilar efter säsongen, men jag kände inte så den här gången vilket var skönt. Nu är jag mitt i ett tränings-block med lite mer volym och mindre kvalitet på bana. Även om jag gillar syra-passen på banan så är det ibland skönt att köra längre ”långsammare intervaller” i mer tröskelfart, i alla fall när jag får köra dem med mitt team eller med andra. Jag sätter på autopiloten och hänger på de som är runt mig.

Våren har definitivt kommit hit till England och vi hade 20 grader härom veckan. Vi har dock haft klassiskt svenskt April väder än så länge. Lika snabbt som temperaturerna steg, sjönk de igen och i helgen hade vi snö och hagel.

När jag landade i England var det fortfarande lockdown men idag den 12 April, går man in i den första fasen av öppnandet av samhället. Idag öppnar frisörer, gym, restauranger och pubar. Det känns i luften att något händer idag, alla är otroligt taggade. Även tävlingarna kommer igång här lite smått nu och banorna börjar öppna för alla som inte räknas som elit. Det är kul att se att samhället vaknar till liv igen, det gör att man verkligen ser farm emot den här våren och sommaren.

Hoppas ni får en fortsatt fin vecka!

Anna



Nytt fullmatat nummer!

i butik 30 september – 22 oktober

  • Stor skoguide. 19 nya modeller
  • Bästa alternativträningen. 10 smarta pass som du måste testa!
  • Ny studie: Den mest effektiva intervallträningen
  • Så tränar du på att hålla rätt fart
  • Så blev Fanny fri från ätstörningen
  • Träna fötterna i tre enkla steg
  • Bo, 75 år, springer 20 mil – i veckan
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Vill du ha hjälp med löpträningen?
Blogg

Vill du ha hjälp med löpträningen?


Hej alla!

Jag har haft en liten idé. Den har vuxit under senaste tiden pga Covid-19, restriktioner osv och nu tror jag att jag känner mig redo att prova.

För ungefär 2 år sedan började jag hjälpa min lillasyster Karin med hennes träning. Karin är (eller jag kanske får skriva var), till skillnad från min lillebror Olof, ingen löpare. Karin är en av mina trognaste supportrar både på och utanför löparbanan och älskar att titta både på tävlingar och träningar men har själv aldrig tidigare hittat kärleken till löpningen. Så för ungefär 2 år sedan så frågade jag Karin om hon skulle vilja att jag hjälpte henne med ett träningsupplägg. Karin pluggade vid den här tiden (precis som nu) på universitetet, hon hade många sociala åtaganden men tränade cirka noll. Som syster vill jag såklart att min lillasyster ska må bra i sin vardag och leva ett långt och lyckligt liv och jag tror verkligen att träning är en stor del i detta.

När jag frågade Karin om hon ville ha hjälp med att komma igång med träningen, var jag väldigt noga med att förtydliga för henne att det inte handlade om att jag ville att hon skulle se ut på ett visst sätt eller liknande. Jag ville att hon skulle få mer energi, känna sig stark, att hennes mentala och fysiska hälsa skulle bli bättre, att hon skulle ha ett intresse utanför skolan och framförallt att hon skulle inse att träning kan vara kul.

Vi började väldigt försiktigt. Promenader, byta ut bussen till skolan till att cykla, gå av en station tidigare osv. Därefter fick hon utmaningar som kunde vara alltifrån att träna med en kompis till att hitta en simhall i hennes nya hemstad och simma. Jag är så stolt över min syster och hur hon har utvecklats i sin träning. Hon har gått från att hitta på olika ursäkter för att inte träna till att själv ge sig ut på en löparrunda på eget bevåg. Den senaste veckan tränade hon 4 pass, varav ett var ett styrkepass och tre var löppass.

I somras fick jag ytterligare en adept till mitt stall. Denna adept har helt andra, mer löpnings-fokuserade, mål än Karin vilket har varit så kul och utmanande att få testa på att coacha också. Även här har jag sett en väldigt tydlig utveckling och hennes mål att kunna springa en mil är snart där.

Det här året har varit utmanande på flera olika sätt och jag har upplevt att vi alla har utmanats på så många plan och tvingats hitta på kreativa lösningar på det mesta i våra vardagliga liv. Med de nya Corona restriktionerna har jag funderat mycket på hur jag kan hjälpa till från mitt håll och det jag kommit fram till är att jag vill hjälpa människor att fortsätta hålla igång och träna. Därför har jag bestämt mig för att erbjuda coachning.

Eftersom jag inte har någon formell utbildning inom ämnet så kommer träningen vara baserad på just det jag kan, dvs löpning, men även den erfarenhet jag har dragit på mig inom styrka, prehab och rehab.

Så vad är då min plan kanske du undrar?

Jo, jag driver idag ett litet företag och jag tänker mig att jag erbjuder träningsupplägg månadsvis via mitt företag. I detta upplägg inkluderas;

– Startsamtal där vi diskuterar mål och tidigare erfarenhet av löpning och träning.

– Träningspass antingen varje vecka/varje månad anpassad till dig som person.

– Samtal/Kontakt 1 gång i veckan för att diskutera träningen och om eventuella ändringar bör göras.

– Träningen kan anpassas till huruvida du har möjlighet och tillgänglighet till gym och annan eventuell utrustning.

– Enligt skatteverkets stadgar kan detta räknas som friskvård, dvs det omfattas utav friskvårdsbidraget. Det är ändå upp till varje arbetsgivare att bedöma huruvida tjänsten kan räknas in i arbetsgivarens friskvårdssatsning eller ej.

De priser jag tänker mig är:

1 mån: 250 SEK inklusive moms

1 år: Betala för 10 månader, få 12 månader. (2500kr totalt)

Prova på: 1 månad för 200 kr

  • Testa träningsupplägget i en månad och bestäm dig därefter om du vill fortsätta. Snabba resultat kan vara svårt att uppnå på endast en månad, men det är möjligt att få en känsla för hur du tycker att upplägget funkar för dig eller inte.

 

Varför ska man träna med mig?

Jag är en elitidrottande friidrottare som har representerat Sverige på ett flertal stora internationella mästerskap och har flera medaljer från Svenska Mästerskapen. Jag har under hela mitt liv varit mycket aktiv och testat på ett flertal sporter. Jag har även tränats av olika tränare. levt i olika länder och testat olika träningsupplägg vilket gör att jag har sett många olika varianter och tror att jag kan hitta någon som passar för just dig. Utöver detta så har jag även varit skadad, vilket gör att jag har fått en inblick i vad detta innebär samt lärt mig mycket inom rehab och det jobbiga men kända fenomenet att ”skynda långsamt”. Genom elitidrotten har jag även fått många kontakter med sjukgymnaster, naprapater, experter inom kost och mental träning.

 

Om detta är något som du är intresserad av, hör av dig till mig på annasilvander1993@gmail.com.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Min första tävling i ett ord: Tårar
Blogg

Min första tävling i ett ord: Tårar


Så var den gjord! Första tävlingen sedan skadan. Det blev en känslostorm helt klart!

Jag var inte helt beredd på att jag skulle bli så emotionellt påverkad. Jag antog att jag skulle vara nervös, vilket jag absolut var och hade varit de två veckorna som ledde fram till tävlingen, men jag hade nog inte helt reflekterat över hur mycket jag laddat och tänkt och sett fram emot den här tävlingen sedan skadan. I över ett och ett halvt år har jag tänkt på den dagen jag skulle tävla igen, och det med skräckblandad förtjusning.

Många som jag pratat med har undrat om jag inte var rädd att tävla igen eftersom hälsenan gått av under min senaste tävling. De första veckorna, ja månaderna till och med, efter att jag hade opererats gjorde själva tanken på att springa i spikskor att det knöt sig i magen på mig. Min tränare och jag hade pratat om den rädslan tidigare vid andra stora steg som jag tagit i min träning och han hade fått mig trygg i tanken på att vi inte skulle ta något av stegen för tidigt utan vänta till vi var redo.

Trots det gick tiden då det var dags att tävla igen väldigt fort och plötsligt var veckan då tävlingen var, där och jag hade inte sprungit i spikskor ännu. På tisdagen innan loppet (som var på lördagen) gjorde jag mitt sista pass innan tävling och Steve, min tränare, sa åt mig att köra de sista intervallerna i spikskor. Jag försökte att inte tänka på det så mycket men när det var dags för sko-byte så kände jag pulsen i öronen och det var inte på grund av de tidigare intervallerna…

Passet gick bra och resten av dagarna innan tävlingen rullade på som de skulle. Tävlingsdagen kom och det var snöigt och kallt som sjutton! Termometern visade -17 på morgonen och morgon-joggen byttes ut mot en promenad med Olof, min lillebror, som också skulle tävla.

Jag var så taggad på att tävla men så sjukt nervös. Oftast känner jag mig mycket mer positivt nervös inför tävlingar men nu tog nervositeten över mycket mer och jag försökte att tänka på annat. Jag tog det lugnt, gjorde mig i ordning och åkte till arenan. På grund av Corona var det ganska strikt i hur långt innan man fick vara där, hur många som fick vara där osv.

Uppvärmningen gick bra och jag märkte att jag tryckte på rätt mycket under joggen, antagligen pga nerverna där också…

För att lugna mig lite under loppet hade jag satt upp mål för varje 200ing så att jag visste vad planen var. Jag kom på mig själv under loppet att tänka att fasen vad kul det här är, jag tävlar! Sedan kom mjölksyran :–) Den slog till rejält sista 100m och jag spände bort mig totalt och blev omsprungen av en del av tjejerna.

Foto: Deca Text&Bild

När jag kom i mål var det dock med ett leende på läpparna. Albin, från Hässelby (min klubb), som har hjälpt mig nu när jag varit hemma, kom till mållinjen och grattade mig till att ha gjort mitt första lopp och då kom tårarna. Sedan grät jag av och till hur länge som helst. Så fort någon kom fram och sa grattis eller kul att se dig eller liknande, så började jag gråta igen. Alla känslorna kom på en och samma gång och jag lät dem komma, det gjorde ingenting.

Jag firade den kvällen med tårta och gick och la mig helt slut men väldigt glad. När jag vaknade nästa morgon kände jag mig så taggad på ”revanch”. Även om jag hade gjort min första tävling och var lycklig för det, så var jag varken nöjd med tiden eller placeringen. Nu kunde jag sätta en bock på första tävlingen och jobba vidare.

Tävla – check!

Foto: Deca Text&Bild



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

En kandidat – check! Att plugga på universitet och samtidigt satsa på löpning


Hej alla!

Hoppas ni har haft en fantastisk jul, nyår och start på 2021. Även om mycket inte ändras från 31a december till 1a januari så förstår jag ändå att det känns skönt för många att lämna 2020 bakom sig.

En sak som jag tror att jag har berättat tidigare här på bloggen är att en av de små ljusglimtarna i det stora Covid-19 molnet som hängt över oss under 2020 är för mig att jag har kunnat slutföra min kandidatexamen. Under höstterminen kunde jag nämligen läsa de sista kurserna på distans från universitetet i Sverige, från där jag var i Manchester. I förra veckan lämnade jag äntligen in min kandidatuppsats!

Nu när jag tittar tillbaka på mina studier så inser jag att jag provat på de flesta sätt att plugga/inte plugga och träna på elitnivå och jag tänkte sammanfatta mina erfarenheter i ett inlägg här.

Arbeta deltid/heltid (2012-2014)

När jag slutade gymnasiet, började jag arbeta på en skola. Där jobbade jag alltifrån deltid till heltid i perioder. Träningen gick bra och jag var kanske inte riktigt lika seriös och hade framförallt inte ”slagit igenom” under den här tiden. Jag utvecklades mycket på träningarna och på tävlingsbanan men det kan också ha berott på att jag började träna mer med Kai (han blev min huvudtränare) och träningen blev mer fokuserad på medeldistans än vad den varit innan. Under den här tiden vann jag min första Nordenkamp och tog min första senior-SM medalj, ett silver på ISM (2014). De perioder jag jobbade heltid var extremt slitsamma och jag kommer ihåg hur trött jag var.

Plugga heltid på Universitet (2014-2016)

Efter två år av jobb så började jag plugga på Stockholms Universitet. Jag pluggade heltid men kommer ihåg att jag tyckte det var ganska lugnt, iallafall i början. Jag var van att plugga mycket från gymnasiet och ha 8 ämnen samtidigt, nu var det bara ett ämne jag behövde fokusera på åt gången och det passade mig perfekt. Det jag hade svårast för var att jag var tvungen att planera, lägga upp och styra min tid själv. Visst, vi hade en del föreläsningar och seminarium osv, men det var väldigt mycket egenstudier. Det här passade i och för sig bra ihop med min träning. Jag kunde träna andra tider och hinna lägga in mitt allra första dubbelpass. Träningen var så rolig och jag kunde lätt kombinera det med skolan. Eftersom jag oftast inte tränade mer än en gång om dagen gick det bra och när jag väl började ”figure out” hur jag skulle lägga upp min egna tid med skolan och träningen så rullade saker på rätt bra. Jag sprang mina första internationella mästerskap under den här tiden.

Träna på heltid (2016-2018)

Hösten 2016 flyttade jag till USA. Jag valde att ta uppehåll från skolan och prova att ”bara” träna. Anledningen till detta var dels att mitt universitet i Sverige inte hade någon möjlighet att låta mig fortsätta mina studier därifrån på distans, men också för att jag ville prova på att endast fokusera på träningen. Ett nytt land, nytt träningsupplägg och ny tränare var tillräckligt. Jag trodde också att det var vad som skulle vara bäst för min elitsatsning, fullt fokus 100% på träning, återhämtning osv.

För mig var det en otrolig omställning att helt plötsligt inte ha något annat än träningen att fokusera på. Jag som är en väldigt rastlös och aktiv person utmanades verkligen på alla plan i att inte känna att jag var tvungen att vara produktiv alla vakna stunder. Kanske ska jag formulera om det där, jag fick fokusera på att vara produktiv på annat än skola och jobb. Det var inte alltid lätt i ett nytt land med färre vänner, mycket man ville uppleva och pirr i benen.

Efter ett år i USA, flyttade jag till Manchester och även där valde jag att inte plugga första året. Anledningen till det berodde fortsatt på alla anledningar som innan jag flyttade till USA men även för att jag ville komma in i mina nya rutiner i Manchester, med ytterligare ett nytt land, ett nytt team, en ny träningsrutin.

Studera på distans, deltid och heltid (2018-2020)

När jag började plugga igen, fick det bli kurser från andra universitet än det jag börjat på. Jag trodde att det skulle vara lätt att hitta distanskurser men det visade sig svårare än jag trott. Stockholms universitet hade inga kurser alls som jag kunde söka inom mitt program. Det slutade med att jag plockade ihop kurser från alla möjliga universitet. Kurserna överlappade i vissa fall varandra och jag pluggade under den här tiden alltifrån ingenting till mer än 100 %.

När jag började plugga igen upplevde jag att den allra vanligaste kommentaren jag fick var ”Men gud vad bra, då har du något annat att tänka på än löpning om dagarna. Det måste vara så skönt”. Jag kände att jag inte alls kunde relatera till det där. Det hade (åtminstone det andra året utan studier) varit ganska skönt att inte plugga. Jag kände inte att jag tänkte på löpning mer än annars, mina teammates och jag hittade på roliga saker och vi har egentligen aldrig bara levt för löpningen (även om den alltid prioriteras såklart).

Däremot tyckte jag att det var otroligt skönt att känna mig produktiv. Jag fick en kick av att vara produktiv och ta vara på min tid. När jag blev skadad var skolan en stor trygghet och likaså nu under pandemin när allt varit osäkert. Studierna gav mig rutiner och en känsla av att jag utnyttjade min tid på ett bra sätt och att tiden som tickade på inte var bortkastad.

Under tiden med hälseneskadan, startade jag även ett eget företag och jobbade, pluggade och tränade.

Distansstudier är dock inte lika kul som vanliga studier måste jag erkänna. När jag i höstas och pga Covid-19, kunde avsluta min kandidat från SU eftersom alla studier skedde virtuellt var jag så glad. Dessa distansstudier var något helt annat än de jag gjort tidigare. Här hade jag en klass, en arbetsgrupp, planerade föreläsningar och seminarium osv vilket jag tyckte var så mycket bättre. I vissa fall var jag tvungen att flytta runt träningen kring skolan men jag har haft tur att det inte krockat mer. Den här sista terminen studerade jag återigen på heltid och tränade återigen till 100 %.

Så vad är då slutsatsen?

Jag är glad att jag provat alla dessa olika sätt att träna och plugga, jobba eller inte göra något annat. I vissa perioder har det ena passat mig bättre eller sämre men jag är otroligt glad att jag har min utbildning och jag har insett att det för min del funkar väldigt bra att studera och träna på elitnivå. De perioder där jag varken pluggat eller jobbat, har jag i vissa fall känt mig mer vilsen skulle jag säga. Medan de perioder då jag pluggat eller jobbat, har jag ibland fått lite för mycket av allt och blivit helt slut, vilket resulterat i antingen tårar eller att jag blir sjuk. Det är en fin balansgång och det finns inte en mall som passar alla. Mina tips är dock att prova på att ha något annat än bara träningen. Vare sig det är att du skriver en blogg, att du pluggar, har ett deltidsjobb eller skapar några andra bra rutiner som bidrar till glädje och utveckling i din vardag.

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Kollagen på flera olika sätt
Blogg
Sponsrat inlägg

Kollagen på flera olika sätt


Hej! Jag vill prata kollagen igen. Jag har provat flera olika varianter men på senaste tid använt mig av kollagen från ett svenskt företag som heter Upgrit. En av fördelarna jag har upptäckt med att äta kollagen från just Upgrit är att det är så lätt blanda i det med annat och därmed blir det mycket lättare att se till att man faktiskt äter det. Upgrits kollagen är nämligen ”smaklöst” och när jag säger det så menar jag det inte i på ett negativt sätt utan den bästa sortens smaklöst. Detta gör det super enkelt att blanda i det i något annat man äter eller dricker och jag tänkte i det här blogginlägget ge lite tips på hur jag gör (om jag inte blandar det med vatten och citronsaft precis innan jag går och lägger mig). Så här kommer Annas väldigt-avancerade-kollagen-recept-lista:

Recept 1

En mellanmåls-smoothie. Den ovan består av Mango, Mjölk, Kollagen, Havregryn och Banan

Recept 2

Det sättet som jag äter mitt kollagen på ganska ofta. En Post-session-shake. Proteinpulver i valfri smak, Kollagen och vatten.

Recept 3

En annan variant av en post-session-shake. Mjölk, Proteinpulver i chokladsmak, Kakao, Banan, Havregryn, Kollagen

Recept 4

Ner-blandat i Frukost yoghurten eller gröten. Mums!

Recept 5

I en smoothie-bowl. Denna bestående av hallon, banan, havregryn, mjölk, kollagen och toppat med olika smått och gott.

Recept 6

Mitt favorit kvällssnacks! Grekisk yoghurt med choklad smak och en skopa kollagen

 

Förutom dessa sätt ovan går det utmärkt att blanda det i:

-morgonkaffet
-kvällsteet
-juice
-och egentligen vilken annan flytande form som helst

Mina nästa försök kommer vara att försöka göra någon typ av energi/mellis-bollar med kollagen och även kanske pannkakor. Jag återkommer med resultat!

 


Sponsrat inlägg

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Kollagen – vad, varför, hur?
Blogg
Sponsrat inlägg

Kollagen – vad, varför, hur?


Hejsan allihopa!

Jag tänkte prata kosttillskott. Japp ni hörde rätt. Det är något som många tar men som också har en del stigman kring sig. Jag är av den åsikten att man i grund och botten ska äta bra mat för att få i sig allt nödvändigt kroppen behöver, men sanningen är att jag också tar kosttillskott utöver det för att komplettera. Vissa av dessa kosttillskott äter jag inte hela året om utan i perioder medan jag äter vissa i princip varje dag. Det kan t.ex. vara järn, Omega 3, D-vitamin osv. En annan anledning till att idrottare sällan pratar om kosttillskott tror jag är det faktum att vi måste se till att vi inte får i oss något som är doping-listat. Detta gör att det blir ett känsligare ämne att prata om eftersom att det är upp till varje enskild idrottare att se till att den har koll på vad en stoppar/får i sig.

Mitt nyaste kosttillskott som jag lagt till i min vardagliga rutin är kollagen. Jag började ta kollagen förra året efter att jag dragit min hälsena. Kollagen är en viktig beståndsdel i uppbyggnaden av bl.a. senor och eftersom jag ville stärka min hälsena för att den skulle läka ihop så bra som möjligt och bli så stark som möjligt så började jag äta kollagen. Det finns ett flertal olika märken som producerar kollagen och jag har provat en del olika. Sedan ett tag tillbaka använt mig av ett svenskt märke som heter Upgrit. Deras kollagen är av type 1, vilket är den typen av kollagen som hjälper till att stärka senor och leder. Efetrsom jag inte är någon expert på kost och hälsa och inte har gått någon utbildning så vill jag att ni har i bakhuvudet att jag endast kan dela med mig av mina upplevelser och rekommendera vad som har funkat för mig. Om ni har mer specifika frågor angående kollagen så skulle jag verkligen rekommendera att ni spanar in Upgrits hemsida:

https://www.upgrit.se/

eller att ni skickar ett DM på deras instagram:

@upgrit

De svarar gärna på frågor och är super-hjälpsamma! Om ni har fler frågor om min skada och hur jag tänkte och gjorde så kan ni skicka ett DM till mig eller skriva en kommentar här på blogginlägget.

@annasilvander



Sponsrat inlägg

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*