Hittade hos Sara ”här har ni mig” om att lyfta fram de sidor man kanske inte alltid lägger på Instagram eller i bloggen. Nu tycker jag att jag brukar bjuda lite på mitt, förvisso väldigt sällan, omotiverade och putta jag men det finns mer.
Jag försöker leva som jag lär- eller kanske mer: jag försöker inte lära (alltså blogga och föreläsa) om något jag inte lever. Blir inte så autentiskt.
Tror mycket på att våga visa att ”det här är bra, det här försöker jag men ibland går det inte och det gör inget”.
Jag äter som jag lär men ibland bara måste jag få göra en påsbea och doppa gärna stekt lök i.Jag kan ibland inte låta bli att köpa tre stycken ”pekannötkolawienerbröd” på Willys och gärna äta alla tre. Själv.
Jag äter ofta frukost stående. Eller medan jag jobbar. Jag äter den sent. För jag äter inte så gärna frukost. Jag avskyr känslan av en tung mage tidigt på dagen. Hungriga vargar jagar bäst och jag känner mig skarpast om jag inte äter för mycket. Däremot äter jag enorm lunch. Har du ätit lunch med mig så vet du att jag backar 2-3 gånger. Lätt.
Jag längtar efter morgonkaffet redan när jag slutar dricka kaffe runt lunchtid för att inte störa kvällsamningen. Jag kan gå fram till tiosnåret på en apelsin och några koppar kaffe. Älskar euforin man får av det. Det är mitt enda ”missbruk”.
Jag äter väldigt sällan godis och bakverk och får precis som de flesta lite dåligt samvete om jag unnar mig det för ofta. Har man haft en ätstörning så hänger vissa beteenden ibland ihop med skuldkänslor. Men jag sparkar dem all världens väg.
Jag har städnoja. Jag dammsuger 2-3 gånger per vecka och kan inte koppla av i soffan om det är stökigt och dammigt hemma. Då städar jag först, hur trött jag än är. Jag torkar skåpluckorna (runt handtagen ni vet) typ varje dag och mina händer är helt förstörda.
Jag hade en nyårsplan att ta hand om mitt yttre, främst mina händer. Det är #fail på det. Jag biter på nagelbanden och biter av naglarna. Jag river av alla naglar istället för att fila och klippa. Ibland går det flera dagar innan jag borstar håret men jag gömmer oredan i en fläta.
Jag tycker ofta folk rör sig och gör saker evinnerligt långsamt. Om man går fortare och gör saker snabbare får man mer tid att ta det lugnt och leka med barnen tänker jag och röjer mig fram när jag handlar, lagar mat och så vidare.
Jag försöker återvinna allt i soprummet och handla second hand men ibland spårar det ur och jag shoppar saker jag inte kanske egentligen behöver på nätet. I affärer hittar jag sällan något. Jag köper ibland och lämnar tillbaka. Jag har svårt att tycka att jag förtjänar något och kan motivera behovet.
Ofta har jag tvångstankar om att mina barn ska skada sig. Det har sin logiska förklaring efter saker som hänt men det är jobbigt ändå. Det gör inte att jag backar från att göra saker men det är inga konstruktiva tankar. Jag älskar att vara med dem men med min jobbiga tinnitus vill jag ibland dra på mig hörselkåpor och får panik om det blir för hög volym hemma. (Skyller på N som ”busar upp” stora tjejen).
Jag brottas med dåligt samvete när jag tar tid till träningen från att vara med barnen. Inte när det sker smidigt som på morgnarna när de ändå sover men när det kanske är en helg. Motionera tar inte så mycket tid. Men ultralöpning är ett jäkla egoprojekt när man är förälder och jag är faktiskt egentligen glad över det dåliga samvetet för det gör att jag uppskattar löpningen mer och blir mer effektiv i tidsplaneringen.
Jag AVSKYR att prata i telefon och att ringa samtal. Bästa sättet att få kontakt med mig är mail eller sms. Jag tycker det är svårt att ”vara i telefonen” och där jag är samtidigt. Älskar att ha saker på pränt. Däremot kan jag planera in ett samtal och njuta väldigt mycket av det om jag till exempel är ute och går.
Jag älskar att föreläsa och leda klasser men tänker ofta att ”vad ska lilla jag komma med”. Varje gång jag genomfört något får jag massa positiv feedback men jag har svårt att hamstra det och hamnar i samma osäkra situation. Men kärleken till att inspirera och leda, vara en del av en positiv förändring hos andra, kunna påverka i ord genom bloggen är för stor. Jag kan inte låta bli. Rädslan försöker jag få till att vara en motor att vara noggrannare.
9 dagar av 10 går jag och lägger mig när jag ska. Jag känner mig över huvudtaget väldigt i balans över en vecka även om jag får frispel och känner mig uppgiven och bara har för mycket ibland men lyckas oftast skaka av det när jag tänker på hur bra jag har det i ett stort perspektiv.
Sammanfattningsvis kan jag säga att vid 35 års ålder är jag så himla mycket snällare mot mig själv nu än för 10 år sen. Jag tyckte jag var ful och att det var något fel på mig när jag var liten och långt upp i tonåren. Alla har sina fel och brister. Ingen är perfekt. Det gör det lättare att veta om sina fel men som drottning Kristina så klokt sa:
Man skulle nog kunna bli botad från sina fel om man inte trivdes med dem.
Apropå oretuscherat: Badrumsspegeln innefattas alltså inte av städnojan. Inte håret och inte att sminka sig så ofta heller. Såhär ser det oftast ut. Däremot noga med bra träningskläder!
