Tips på fem poddar

Jag vill vakna utvilad. De flesta dagarna. De dagar jag inte gör det så vet jag att jag kan vrida ned intensiteten och downsiza dagen så det går bra ändå. Anpassa energin.

Jag vill vara frisk. För mig är frisk inte avsaknad av sjukdom utan innebär optimal hälsa. Att både orka med och ha energi över i livet.

När jag blir någongång sjuk vill jag att mitt superstarka immunförsvar ska lyfta mig till att bli frisk igen. Fort.

Jag vill äta bra ren mat. Som är snäll mot mig, mot miljön. Mot djuren jag äter och äter ifrån ibland. Jag vill kunna njuta av att unna mig något att äta bara för att det är gott utan att det ska ge mig dåligt samvete.

Jag vill ha meningsfulla relationer. Fina, ärliga relationer. Med delat skratt och delad sorg. Kanske inte ett så stort umgänge till antalet. Många bekanta. Men några få som får komma nära.

Jag vill ha insikten att släppa precis allt när jag är med mina barn. Veta att det mesta annat, ja nästan allt, oftast kan vänta tills de somnat.

Jag vill göra min egen karriär. Som jag definierar. Som inte präglas av kvantitet av jobb utan kvalitet.

Jag vill ha ett jobb där jag lär mig mer och utvecklas. Där jag får ge av det jag kan och känna ett sammanhang. Jag vill känna mig uppskattad och meningsfull i ett större sammanhang. Jag vill ha ansvar under frihet. Vara betrodd.

Jag vill alltid våga lyssna på min inre röst och min intuition. Jag vill tänka ”tänk om jag klarar det” snarare än ”jag kan inte”. Men det innebär inte att säga ja till en massa saker utan nej. Två dörrar öppnas ofta där en stängs.

Jag vill ha en kropp som har en grundfysik som möjliggör för att formas till de utmaningar jag antar. Jag vill kunna träna upp mig att orka massa mil. Vara smidig och rörlig. Stark så jag kan bära båda barnen och all mat hem också utan att behöva ge tappt. Jag vill klättra i träd, spela fotboll. Hitta i skogen.

Jag vill vakna varje dag och se fram emot den. Varje dag. Om inte hela så delar. Jag vill mer än orka. Jag vill leva i överskottsenergi. Ha utrymme att vara kreativ, att ge lite extra. Jag vill leva ett  #vavavoom liv och jag nöjer mig inte med något mindre.

På väg på Pearl Jamkonsert  fyra dagar innan illlspark kom. Mycket #vavavoom

---

Du har säkert ett mål. Men motivationen tryter. Och ibland känns det som man får börja om.

Som ungefär efter en helg när allt vad hälsosamt ätande heter gått ut genom fönstret som de säger over there.

Men det är inte att börja från början. Du har gjort massa grejer fram tills allt sket sig som du har tillgodo. Goda intentioner. Rutiner. Muskelminne. Recept. You name it.

Så du börjar inte från början idag. Du fortsätter på en inslagen väg. Du är redan på väg. Det är inget misslyckande att det inte blev något av på grund av förkylning eller att svärmor bjöd på oemotståndlig chokladkaka.Och sen blev det pizza.

Det var ett sidosteg. De ger perspektiv. Nu är det påt igen som gäller.

Plocka upp farten där du tappade den. Och tuffa på. Du kan vara en vinnare redan idag.

BIld från: pamboyd.wordpress.com

---

Jag hade som sagt ingen direkt plan för efter förlossningen i det kortsiktiga. Långsiktigt är det förstås 100 miles och massa roliga terrängutmaningar som hägrar men hur långt långt är- det får vi se. I det korta så är det att bygga styrka inifrån och ut. En stark uthållighet, förstås, lite mer fart. Tekniken tillbaka för att springa bra i terräng men det får vänta lite.

Jag ska ju gå ned några kilon mot mer ”löpvänlig vikt” men gör  även det väldigt lugnt och stabilt. Väger mig varje fredag och hittills har jag prickat -0,5 kilo varje vecka. Ni kommer knappt se något. Jag känner knappt något. Det är ingen brådis men det kommer vara klart lättare att springa upp o nedför fjäll och 16 mil med lite mindre barlast. Men just nu helammar jag och då är inte fokus på snabb viktminskning.

Det är en utmaning att få till sömnen. Lillan vaknar fyra gånger per natt men det är bara att gilla läget: lägga sig tidigt. Försöka hålla sig ”slumrande” och de morgnar jag kan sover jag en timma till för då passar det tydligen fröken att sova.

Löpmässigt är jag uppe på en mil, strax över. Jag har kört två kvalitetspass som känts helt ok.

Jag kör fortfarande lätta vikter på stången på gymet: 25 kilo i frivändningar med press nu (8 x 3 set). Undviker hopp. Tränar bålen och lite rehab för min symfys som jag gjorde illa för några månader sen.

Känner mig väldigt pigg och energisk. Jag klagade på fejan över att bebisen vaknade så ofta men det har faktiskt inte gjort mig trött. Eftersom jag är noga med kosten och inte äter massa socker utan mycket grönsaker, bra protein och bra fetter så har jag jämn energi. Har fortfarande bara behövt sova middag en endaste gång sen bebisen föddes. Somnar inte i soffan utan lägger mig vid 22 och somnar som en sten då istället.

Jag längtar till varje träningspass. Längtar till att springa längre. Fortare. Men är jättenöjd där jag är nu.

Den här veckan lutar åt att bli en riktigt bra träningsvecka:

I måndags vilade jag. I tisdags joggade jag min vanliga 40 minuters runda på morgonen och körde lite prehab efteråt. I onsdags- samma, morgontass. I torsdags sprang jag trösklar och igår fredag körde jag ett bra pass på gymet. Idag blir det lätt jogg eller promenad och imorgon fortsätter jag med att bygga upp ett långpass med lite kolhydrater innan.

Någon frågade om jag kniper med bäckenet hela tiden när jag springer och ja- i stort sett. Speciellt om jag springer utför, ökar farten eller när det är en knixig passage.

Så en sammanfattning av läget 4 månader efter förlossningen är: #VAVAVOOM

---

Kanske mer vardagsmat men jag måste ju berätta hur jag gör pajdegen som ni efterfrågat. Jag tvingade mig till att använda decilitermått idag men uj- det tog emot! Det blev nog inte exakt ändå.

Annies bättre paj

I en bunke- stjälp 1,5 dl mager kvarg och en dl äggvita eller ett ägg. En matsked rapsolja. Rör om och salta lite. Ha i en deciliter psyllumhusk eller pofiber. Sen blandar du degen med tex dinkelmjöl tills den går att platta ut.

Platta ut på bakplåtspapper i en pajform. Se till att få ca 2 centimeter kanter.

In i ugnen på 200 grader kanske 15 min.

Under tiden, i samma bunke förstås för att spara disk, rör du ihop två ägg med lite mjölk, eller keso. Riv lite spenat i bitar, skär två tomater. Hacka en lök. Ta vad du har hemma helt enkelt.

Ta ut formen ur ugnen. Strö över spenat, lök och placera ut tomaterna. Smula över ett paket mager fetaost. Häll över äggstanningen. Salta, peppra och krydda med timjan. Hyvla lite parmesan. In i ugnen igen på 200 grader i cirka 20 minuter.

KLART! GOTT! Enkelt!

---

Blev när jag nästan slumrat till med en nyammad bebis i famnen. När vädret lovar gegga och rusk. När soffan är som skönast. När man är som tröttast.

När man ändå längtar ut. För man uppskattar löpningen så enormt mycket just nu. Tar den inte för givet. Inte när man inte ”fått” springa på så länge. Inte när varje pass är en förbättring.

Inte när man har världens bästa grejer på sig. Man har någonstans att komma tillbaka in till.

Ut genom dörren. Sju minuters uppjogg med en fartökning på slutet. Pigga ben.

Anländ Råstasjön. En titt på klockan.

Plan: 3 x 10 minuter tröskel. Vad är tröskeln? Ingen aning, jag har inte sprungit trösklar på evigheter men försökta zooma in rätt känsla och kikade på klockan regelbundet.

Två klafsiga varv. Rakt igenom pölarna. Steget kändes bra. Man ska inte springa fortare än ens änglar flyger. I mitt fall handlar det om att få till att knipa med bäckenbotten utan att spänna händerna (??) och tårna (??) som jag kommit på att jag gör. Och inte stänga av djupandningen.

3 gånger 10 minuter i 4:40-4:55fart. Med två minuters gåvila emellan. Inte jättefort. Men väldigt bra för att vara första tröskelpasset på, vadå typ 10 månader? På slutet flög snoret, pannbandet åkte bak och jag tappade nog höften lite men uj jag var starkast i världen just då. Och när jag saktar ned. Rocky-fist-in-air-moment. Hade någon frågat om jag kunde stoppa den globala uppvärmningen då hade jag svarat yes!

Så.

Så ska det kännas ibland. Och såhär ser det ut.

Left and right? Nä det här är tyska grejer serru- Links und Rechts.

---