Triathlonkärlek

Det finns massa bra att läsa om optimal återhämtning på nätet men min erfarenhet är att man själv hittar det som funkar bäst.
Jag är inte sliten på det klassiska sättet sen i lördags eftersom jag tog det så lugnt men totalvilar ändå bara för att jag inte riktigt vet varför jag stummade så totalt. Jag tror det beror på 2 enkla anledningar:
1) tränat för dåligt på fartbackar och syratröskel, för lite benstyrka. Oklart vad mina stora ben består av alltså men gissningsvis låååånga sega fibrer som tvärvägrar när det bes om något annat än långt sakta mak.
2) Övertränad. Men hur är det möjligt? Jag som vilar minst 2 dagar i veckan, tränar så varierat och inte uppvisar några andra tecken.
Jaja. Min träningsplanering och dess framtid låter jag bero just nu. Men det kommer bli en rokad.

Men jag kan iallafall försöka hålla mig till de återhämtningstrix som jag idealiskt vill ta till när det är en vecka mellan två långa tuffa backiga pass.

Direkt efter målgång/passet
Vatten med Resorb. Återställa vätskebalansen.
Om man pallar- peta i sig ca 20 g protein från bra källa. Ägg med banan och Proviva gillar jag men det slinker ned en 200 g Sibylla också.
Stretcha ut ordentligt.
Någon timme senare
Kyla ned benen. Så att det gör ont! Sen smack på med kompression så fort det går. Optimalt- ligga på golvet med benen upp i luften.
Äta en redig middag med det jag är sugen på-ofta salt. Efter Jubileumsmaran drömde jag om att stå och slicka på en saltsten, ni vet sån där som hästar har!
Frestas ofta att äta massa ”skit” för att ”unna sig” men blir ofta svullen och risig i magen så bra med protein och ren mat är nyckeln. Magen har att göra ändå. Dricker ordentligt.
Till natten
På med kompression igen.
Lägga sig tidigt. Det kan vara svårt att få en bra natts sömn om man är speedad eller är väldigt öm. Man kan ta en Alvedon eller så om det är kämpigt men jag tycker man får ta smällen – gissningsvis var passet/tävlingen frivillig?!

Dagen efter
Bra med protein. Bra med vitaminer och mineraler. Gärna en simtur och yoga/stretch. Kroppen behöver bra material att reparera den ”skada” som ett tungt pass/ lopp faktiskt gör med muskler, senor och ligament. Alternativt ett lätt, lätt joggpass eller cykelsväng.

Jag äter gärna mer bra fetter dag två men mindre direkt efter loppet/passet då kroppen bättre kan ta till sig detta en stund efteråt än direkt efter.

Ja det var så jag tänkte göra. Så har det inte riktigt blivit. Idag har jag inte gjort många meter men har slagit med lie och umgåtts i Åre. Imorgon ska jag sticka ut och se vad kroppen säger om stigmeter igen.
Har du något återhämtningstips att dela så shoot!

Molnen hängde långt ner i knävecken på fjällen när jag rullade de 9 milen från Ottsjö till Storulvån. Jag hade sett fram emot vacker utsikt över Snasahögarna men nepps!
Väl framme vid STF’s Fjällstation möttes jag av loppets enda, men verkligen tillräckliga och fantastiska funktionär Marie! Jag fick nummerlapp, hälsade på mina ultratrollkompisar Mirre och Daniel och några andra. Jag tror vi var ca 30 pers som startade till slut.
Joachim Nässil som tjänstgör som evig påminnelse om Armfeldts ödesdigra fältttåg på 1700- talet var med modstart och även så arrangören Erics son som spelade trumpetfanfar! Vi startade inte med tuta eller smällare utan med Nässils värja! 🙂

Erik talar om vad vi ska och inte ska göra!

Jag kände igen några erfarna traillöpare från Åretrakten och även Åsa som sprang Tjejmaran.

Vi satte iväg kl 10.00 med sikte på Sylarna där vi skulle skriva upp våra namn och tid på eget ansvar.
Jag hade ju bestämt att ta det lugnt och det var fler som såg det som en ”fin dag på fjället”. Att ”ta det lugnt ” tänkte jag var att trippa fram men det blev ganska snabbt uppenbart att benen inte alls var på humör.
Det var samma känsla som i förrgår och jag har under semestern börjat fundera på hur jag tränar vadjag laddar med och varför jag gör som jag gör.
Det var stumt. Andningen flöt inte, jag kände inte att jag fick bra med luft.

Däremot njöt jag enormt! Åh vad underbart det är att vara ute för egen maskin i sin favoritmiljö.

Sylmassivet tornar upp sig

Till Sylarna är det 16 km. Sista tre kilometrarna är svagt uppför och ganska stenigt. Sen vänder man och springer tillbaka samma sträcka tre km och viker sydväst mot Blåhammaren.
19 km totalt mellan dessa två stationer. Jag visste att det var uppför men tänkte ändå att jag skulle kunna trippa upp större delen. Men nej. Storstrejk i lårmusklerna. Fick syra så fort jag ville springa. Skorna, som är lite stora, satt för löst och jag hade helt enkelt inget flyt.
Jag var inte alls sugen på energi heller och fick nog bara i mig ca 6 tabletter Perpeteum på hela sträckan. Det motsvarar 200 kcal. Därtill russin och bilar vid Blåhammaren. Energi och magmässigt funkade det dock bra. Har man laddat som en häst med kolhydrater och är såpass stor som jag är (mycket muskelmassa att lagra i) så behöver man inte så mycket.
Tabletterna behöver en del vatten men är ganska lätta att tugga. Det blir nog kämpigt under längre lopp om man bara har dem och behöver mycket energi för då blir det en del tuggande men igår behövde jag ju inte så mycket.
Jag tog tid att fota en hel del och när jag fick sms om att vi tagit OS-silver på Triathlon så berättade jag det för alla jag mötte. Jag fann att nästan alla också ville veta vad vi gjorde och stannade och förklarade och pratade med många. Det vittnade några andra om att de inte gjort men jag är ju lite pratglad!
Väl framme vid Blåhammaren hade jag tappat hoppet om att kroppen skulle vakna till. Jag fikade lite på vatten och Ahlgrens bilar och pratade med ett jättetrevligt par en stund innan jag kom på att jag kanske skulle rulla i mål och kyla ned mina sura lår.
12 km till Storulvån och målet och de första 6 km är det roligt utför. Sen är det flackt och lite stenigt.
Utför går det ju alltid bra. Jag var inte stel på något sätt eftersom jag tagit det lugnt utan skuttade glatt.
De sista 6 km blev sen mina bästa. Mellan 41-47 km lossnade steget och hjälpen kom från ovan.
Jag lyssnade på en gammal spellista och vips kom vackraste Bow your head med Anna Ternheim.
Den sången pratade jag med en väldigt speciell människa om bara någon timme innan han miste livet. Innan han lämnade livet utan att ha sprungit i fjällen i strålande sol. Den påminner mig om hur tacksam jag alltid ska vara över att jag får vara med om allt fantastiskt jag tar mig för.
Så där sprang jag och bölade med vacker musik i öronen, i solen, på sura ben. Ja det var tur att jag var själv då.
Men eftersom jag äntligen fått upp farten så passerade jag två manliga löpare och skuttade glatt i mål.
Tid? Placering? Ingen aning! Tror kanske det tog med alla stopp och fika ca 6-7 timmar eller nåt.

Sen tog jag en varm dusch och fick avnjuta en fantastiskt god trerätters middag där huvudrätten var buffé – ni som känner mig vet att jag äter mycket!
Lade mig i en kuddhörna för att lyssna på Upploppet och hur intervjun med
mig blev och fick tårar i ögonen igen för det har varit en sån resa med Tjejmarathon och tjejerna är så fantastiska.
Fick lite nya trevliga bekantskaper också och en god natts sömn.
Sover alltid med kompression på benen vilket gör att jag inte brukar vara svullen och stel dagen efter. Och idag… Tada! Pigg och fräsch men låter mig inte luras. Kroppen sa sitt igår så jag hakade inte på de andra när de tog sig en 10 km tur här i Åre. Jag har yogat istället och sträckt ut musklerna. Och vet ni vad? Nerven mår bra! Träbenet är borta! Asfalt kan gå och dö alltså!

TACK!!! Erik och Marie för ett fantastiskt arrangemang! Jag rekommenderar alla som är sugna på fjälllopp att anmäla sig till nästa år. Axa är lite hardcore- det här var njutning!

Nu hejar vi på Isabellah! Jag är fortfarande lyrisk över Lisas guld på triathlon. Ett tag där var det ju bara medaljer i riktiga överklassporter- Lerduveskytte, fälttävlan och segling- Östermalm och Danderyd jublar. Nej skämt åsido- det är otroligt kul för svensk triathlon.
Och apropå det så kämpar och njuter förhoppningsvis vår fina Sofie under sitt Norseman idag. Wop wop !

<a

Jag ska berätta om igår. Svara på frågor jag fått. Jag lovar !

Men nu vill jag bara tipsa om att lyssna på Upploppet som sändes igår. Jag är så glad och nöjd över hur budskapet kom fram. Det som jag och Madde ville förmedla. Jag tycker ni ska lyssna på hela programmet, Kathrine Switser har en stor del i att damerna idag tävlar i Marathon på OS! Men vill ni bara höra om Tjejmarathon och varför vi gjorde det så scrolla till ca 19 minuter in i programmet!

Sen kommer rapport om igår. Sen kommer en massa funderingar.

Nu. Är jag på mitt gamla jobb. På Tott Hotell i Åre. Nu ska jag yoga och spaa.

Nu äter jag stor middag. Allt har gått bra, en helt magisk dag i soliga fjäll. Otroligt glad och lycklig men mina ben var tunga heeeela vägen.
Efter 4 (!!!) mil hittade jag rätt på löpsteget. Så dags!
Men vilken dag ! Vad underbart det var.

Nu ska jag lyssna på Upploppet på P1 och höra hur jag lät :)! Ha en fin kväll !

Soliga hälsningar från Storulvån!

Såhär blir det alltid. Jag är i grunden trygg och vet min kapacitet, min form, att jag duger. Att jag alltid genomför med ett stort leende för varför annars liksom? Jag vet att jag nuförtiden kan lita på magkänslan när jag tar beslut och att springa jubileumsmaran, ta ut mig på ett oförberett triathlon, springa 4,7 mil över 1700 (?) stigmeter och sen maxa på Axa ( höhö) en vecka senare gör jag därför att oavsett tidsmål så är detäventyr och upplevelse jag knarkar på. Jag står för alla mina prestationer oavsett de är bra eller dåliga. Jag gör alltid mitt bästa. Att göra mitt bästa imorgon och på jub. maran handlar om att: Njuta max men inte gå på max.

Men det pirrar ändå i maggropen. Till er som tror att Annie är en genomgående tuff maskin kan jag avslöja att jag är lite orolig att den förhållandevis lilla grupp som springer imorgon ( ca 45) är värsta eliten och alla kommer få vänta i mål på mig. Typ så.
När jag blir lite nervös så börjar jag tänka långsiktigt. Tänka på hur himla bra jag ska träna sen. För det här året lägger jag en stor fet grund med distanslöpning och långa lopp. Skaffar de prylar jag behöver – jag har lagt alla nöjespengar jag har på cykel, skor, våtdräkt, Garmin osv. Inte en mojito på hela sommaren. Inte en utekväll. Massa utetid istället.
Men nu är nu. Nu är här.

Det är 9 mil till Storulvån att köra tidigt imorgon bitti. Blir gröt här och macka och kaffe medan jag kör. En banan innan start.
Försöker sen få i mig ca 150 kcal från Perpeteum i timmen genom tabletter. Till det vatten med Resorb i vätskesäcken. Två bars med lite protein och lite väl utvalt lösgodis och russin. Det är ingen panik om energin tryter imorgon. På den här kroppen finns det ett trevligt semesterlager av fett att knapra av.

Väderutsikterna ändrar sig men verkar växlande med ca 8 grader under dagen utan hänsyn till vind. Har köpt små vantar på järnhandeln idag för 20 kr ( att jämföra med de liknande för 200 kr på Lundhags). Buff med ylle i som håller värmen även när det är blött. Kör trekvartstights och har faktiskt regnbrallor med om jag skulle vara ute länge och börja frysa.

Planen? Ja det är bara att pinna på i den fart som känns bra för tillfället, visst är det härligt? Annat blir det på Axa så jag passar på och njuter!

Jag vet inte om de accepterar grottmänniskor i bastun på Storulvån men för att vara på den säkra sidan så har jag epilerat benen också.

Idag var vi i Järpen och handlade. Russinskrammel fick en cocosboll och jag undrar vad som var i den för hon har varit helt sjövild sen dess. Hon blir kvar här med mormor imorgon.
Vi var inne på några loppisar och visst är det så att ingen loppis är komplett utan en sån här:

I övrigt tycker jag inte det gör något om alla börjar äta LCHF för då blir det mer tunnbröd över till oss andra. Herrajomala vad gott det är! Man kan säga att jag laddat rätt bra idag.

Självklart blir det rapportering från imorgon. Hoppas att ni lyssnar på det här imorgon kväll där jag är med och berättar varför vi gjorde Tjejmaran. Ett lopp med fokus på utmaning, kraft och att hjälpa de som har det betydligt sämre än oss. Är så glad och stolt över de över 100 000 kr vi samlat in och speciellt eftersom det gnisslades och tisslades lite här och var både i öppna forum och bakom ryggen- jodå jag är inte dum i huvudet. Sen att det var flera som jag trodde vi skulle få draghjälp av som helt bangade, ja så småsint är jag väl att jag njuter liiiite av det nu när det gått så bra. Men titta bara vad vi gjorde. Holy. Frecken. Feck.
Vår kontakt på Panzisjukhuset är på semester men sen kommer pengarna föras över och göra skillnad. Tills dess sitter de frysta och det går att stötta med mer om man vill! Det är det som är det viktiga- att pengarna kommer dit de ska. Ringarna på vattnet är allas våra att surfa på!

Nu- friidrott på OS och ja varför inte en till tunnbrödmacka med smör?

Bild från Storulvån idag från Eric Ahlström, arrangör av Jämtlandstriangeln Unplugged