Vad jag tror på och vad jag står för

Klockan ringde tidigt och jag och N tittade på varandra lite som två fån- hur tänkte vi nu då? Somnade sent efter att försökt hänga med i Eurovisionsfestivalen men vi är alldeles för obrydda. Men sent blev det.

Jag tränar gärna före frukost med min vanliga ”kaffe och BCAA” laddning och likaså idag. Betydligt lättare att cykla än att springa med lågglykogena muskler tycker jag!

Vi trampade ut mot Ekerö. Soligt, vackert, lugnt, tyst. Nästan ingen vind.

Kände mig uppvärmd och fick upp mer och mer fart allteftersom vi cyklade.

Det var första gången jag cyklade på Ekerö och absolut inte sista. Otroligt fint, lantligt och fina cykelvägar utan massa ”stök” på backen. Bara att rulla på.

Jag visste att jag inte skulle hinna få in något längre pass, max 5 mil så försökte kompensera med att höja intensiteten lite. Om det inte var för att jag tycker det är lite läskigt att cykla snabbt så skulle jag kunna trycka på riktigt ordentligt tror jag. Min cykel är snabb och mina ben är starka.

Tycker 30 km/h är skön distansfart och idag låg jag där och ned mot 35-40 km/h där det gick att trampa på. Var ju knappt någon vind. På vägen ut och till Ekerö vågar jag inte trampa på lika mycket- det är så mkt tvärgator och sånt så där går det betydligt långsammare.

Sen är väl cyklister ett roligt gäng va? På varje mil går det minst en sur farbror med illgul vindjacka och knäna pekandes rakt ut som inte hälsar.

Sen kommer det gäng som tar upp hela vägbanan och en och annan trampare som liksom jag inser att det här är ju helt underbart och hej på dig med vad kul att du är ute men det ser mycket anspänt ut i mångas ansikten. Däremot var det faktiskt många som hälsade väldigt glatt idag jämfört med förra gången!

Jag hade riktigt roligt. Cred till N som hakade på på sin mountainbike och försökte hänga med. Det går verkligen fortare på räser!

Det kommer bli fler cykelturer på Ekerö- tidiga mornar innan klungorna börjar dyka upp!

Sen bytte jag till klänning. Komplett med olja på vaden från cykeln – rookiestyle

Jag brukar skriva om ”Veckans träning” men det har varit lite si och så med det den här veckan och det har ju sina anledningar. Jag har ju haft en dundervecka på jobbet och då blir det till att knö in träningen där det går, utan att det går överstyr.

Men i måndags tränade jag intervaller med Rubin på jobbet. Lisa Nordén hade under tiden min telefon. Det var lite coolt.

I tisdags vilade jag. Från träning. Inte från annat. Högpulsgrejer och var riktigt förbannad i flera timmar.

Onsdag: Styrka med Magnus. Tunga benböj och frivändningar. På kvällen 6 snabba kuperade fartlekskilometrar i Ursvik.

Torsdag: Off Road med Friskis&Svettis. På kvällen sprang jag säkert 5-6 kilometer på Solvalla.

Fredag: Vila och vardagsmotion. Gick massor inne i stan.

Lördag: Idag!

Jag har hört från min granne Vic att man dragit om Extremespåret i Ursvik. För den oinvidgde så är Ursvik ett naturområde cirka 2 km från min dörr som är det närmsta friluftsliv man kan komma här. Det är spår om 2,5,5,7,10 och så ”Extremen” då på 15 kilometer som är enormt kuperad. Upp och ner och kors och tvärs i skogen på både stora och små stigar.

N och jag hade sovit gott och ätit långfrukost innan vi sprang (jag) cyklade(han) iväg. Jag kände mig lite tom i magen, nästan lite svag men det gick upp och ned med det. Kände också fortfarande av träningen i veckan som varit mycket benfokuserad. Mitt nästa längre lopp förutom halvIronMan är ju Axa Fjällmarathon. Tredje gången gillt och jag vill verkligen ge mig själv en chans att springa bra då.

Hade en gel och lite vatten med och tyckte steget rullade på riktigt bra. Kroppen har svarat på fartträningen och jag kan springa på i bra fart nu där det inte är för brant förstås.

Öppnade som vanligt lite för fort men jag orkar alltid krascha och ta upp farten sen igen. Men första fem gick i riktigt bra fart och sen gick nästa fem inte alls så fort och sen plockade jag upp farten igen sista fem. Målet var att springa nära tröskeln så gott och jämnt det gick och få till ett flyt även över rötter och stenar.

Kändes riktigt bra att spurta in i mål på under 4:00 fart. Det är inte riktigt ett steg jag behärskar så mycket men jag övar!

Jogg dit och hem ger mig 19 fina kilometer idag. Imorgon ska jag upp tidigt och cykla.

Idag är annars en riktig hemmadag. Tvättmaskinen går flera varv, jag plockar med papper, betalar räkningar, rensar garderoben och jobbar ikapp med lite jag inte hunnit under veckan. Har fått några förfrågningar om jobb jag måste fundera på.

Sen förbereder jag självklart lite inför Workout Åre och pysslar med Tjejmarathon.

Vad gäller min podcast så har jag iallafall köpt en mikrofon nu. Jag och N ska laga en god middag, poppa litervis med popcorn och vi kommer nog somna framför eurovisionsfestivalen någonstans runt niosnåret. Inga konstigheter!

Hoppas du har en fin helg!

Vad för signal ett varumärke skickar beror ju på tidigare upplevelser. Jag och Friskis go way back. De har min kärlek och mitt intresse och jag blir glad när jag tänker på dem!

Min mamma började träna på Friskis ute i Jakobsberg när de drog igång i slutet på 70-talet och jag har varit med från barnsben. Jag har till och från tränat där och det är enda stället jag köpt medlemsskap på de senaste 15 åren. Det säger en hel del!

Friskis&Svettis är Sveriges största ideella idrottsförening. 74 000 medlemmar och 1400 volontärer. Inget vinsstyfte utan överskottet går tillbaka till verksamheten. Vinst för alla medlemmar kan man säga. Jag blir alltid glad när jag ser loggan eller när jag ser en anläggning- Friskis är hälsa för mig!

Så när det då var dags att prova på Friskis & Svettis Off Road så hade jag höga förväntningar både på instruktörer, på bemötande, på atmosfär och på upplägg av passet.

I torsdags var vi var ett gäng om cirka 20 personer som möttes på F&S Hornstull och det var så kul att få krama om Sara, Kenth, Mia med flera!

Trevligt bemötande och tydlig genomgång där vi fick förklarat hur det här nya konceptet med nya utomhuspass fungerar: Kvalitetspasset, Cross, Distans, Off Road. Mer om alla pass kan du läsa här.

Så stack vi iväg ned mot Tanto och var redan då indelade i tre grupper. Ledarna sprang först och vi värmde upp innan adet var dags för första stationen. Vi jobbade i par och man skulle ned på backen direkt. Upplägget hittills påminde mycket om CrossNature men där är det mer strukturerat fokus: ”Nu kör vi ben/överkropp” och lite tydligare varför övningar ska göras.

Vi fortsatte passet genom att springa vidare till nästa station och så fortsatte det runt i Tanto. Kul övningar men lite otydligt och inga alternativa övningar gavs. Nu i efterhand läser jag att det på Off Road krävs förkunskaper så hade jag läst det innan hade jag tagit emot passet på ett annat sätt.

Som en gruppövning skulle vi i laget (cirka 6 personer) tävla mot de andra två lagen genom att ta oss upp och runt en rätt knölig runda samtidigt som vi höll i varandra. Under flera tillfällen kände jag att jag inte hade kontroll på kroppen då jag drogs framåt och drog en tjej bakom mig. Tävlingsdjävulen hade klorna i tjejen längst fram som drog som attan och det var kul men jag kände att vi inte riktigt hade koll.

Ett väldigt roligt pass men absolut inte för alla!

Jag tycker det är viktigt att instruktören är tydlig och att det erbjuds alternativa övningar för det kan komma deltagare som är erfarna men inte känner sig bekväma med alla typer av övningar.

Eller så får man acceptera att Friskis nu tagit steget in i den genre där man faktiskt erbjuder pass som inte är för alla?!

De har alltid varit bra på att ta in nya träningsformer och genomföra dem i F&S anda och min önskan är att man inte tappar hjärtat i sin strävan att hänga med nya träningstrender. Man har ett enormt starkt varumärke att vårda och med tanke på att ”alla erbjuder allt” gäller det att hålla sin linje. Tror jag.

Om någon frågar var man ska köpa träningskort så är Friskis alltid mitt förstahandsval! Off Road rekommenderar jag tilll dig som är redo för en utmaning och annars vet jag att ”Cross”passet erbjuder en bra genomkörare för hela kroppen under lite lugnare former.

Tack Friskis&Svettis för att jag fick komma och prova på! Jag hade jätteroligt!

Foto: Running Sweden

Igår blev en lång rolig dag.

Vid 12 åkte jag och två kollegor ut till Solvalla för att rodda inför årets PwC Fun and Charity Run. Ett lopp med 5 km gång, 5 km löp eller 10 km löp med start bakom startbil nere på travbanan, ett slingrigt varv där och sen upp och runt den träningsbana som går genom skogen bakom Solvalla. Kuperat och utmanande!

För varje kilometer som löparna eller gångarna avverkade ger vi på PwC 25 kronor till Mattecentrum och i år en satsning på nya mattecenter i utsatta områden i Stockholm där generellt mattekunskaperna är låga bland skolbarn.

Jag hade hand om våra funktionärer, cirka 25 stycken med olika uppgifter som nummerlappsutlämning, värdesaker, vätskelangning visa vägen längs banan osv. Running Sweden var tävlingsansvariga och samarbetet funkade jättebra som vanligt!

Över 200 löpare med hälften kunder och hälften PwCare tog sig an loppet.

Solen sken och allt flöt på bra. Hade tagit in en världsbra fotograf- Johan Marklund som fick till riktigt fina bilder-först sittandes på Startbilen och sen rännandes runt banan.

Dessutom kom ett innebandylag och hjälpte till att langa vätska.

Allt flöt på så bra igår- skönt att det är andra året så man har lite koll. Banan är tuff men det blev snabba tider ändå:

På 10 km vann i damklassen Ewa Fallenius från FAR på 46:30 och i herrklassen Anders Söderlund från One Motion med 36:09. I damklassen 5 km vann Helena Magnusson från PwC på 24:10 och i herrklassen Daniel Nordström för Structur AB på 19:47.

Jag är grymt imponerad av min Nicke som susade in på tredje plats i 5 km klassen. Dessutom sprang mina två chefer riktigt bra och överlag var det så roligt att vara i målområdet och se alla gå i mål. Jag är inte ett dugg sugen på att springa såna här lopp, mycket roligare att jobba! Härlig löparglädje och många gjorde så fina insatser!

Foto: Running Sweden

Access Rehab var också där och tog hand om stela ben och ömma kroppar.

Efteråt hade vi buffémingel inne på ”Ströget” med prisutdelning. Vid det här laget hade luften helt gått ur mig för andra gången den här veckan och jag ville helst åka hem och sova

Och det gjorde jag. Nio timmar och nu är jag on fire igen!

Tusen tack alla som var med och gjorde årets lopp så bra!

Foto: Running Sweden

Team Lidingöloppet!

Fullt ös idag! Sängen kommer kännas underbar ikväll!