Varför gör vi inte det vi vet att vi borde – om att inte klara marshmallowtestet



Ni har säkert hört om marshmallowtestet som forskare på Stanford utförde på barn? Begreppet delayed gratification är du säkert också bekant med. Vi ba- höhö ja det där lär man sig ju sen, som vuxen. Marshmallowtestet alltså. I takt med att frontalloben utvecklas.

Eller?

Vår motsvarighet torde ju att vara uthålliga i att veta att för att uppnå belöning så kan vi behöva avstå något som ger en direkt kick. Men jag tror att vi både på individ och organisationsnivå ibland failar det här testet om och om igen. Ibland blir resultatet bara en suck och axelryckning. Ibland både ohälsa och ganska dyrt.

Exempel!

Sömn

Vi vet att vi mår bra av att sova mer. Vi får belöningen ganska snabbt- ofta dagen efter genom att vi vaknar utsövda- hurra! Men ändå har många svårt att komma i säng i vettig tid. Den där dopaminkicken av att vara kvar i sociala medier, eller se ett till avsnitt av något…vad det än är. Varför ba’ lägger vi oss inte?

Träning och motion

Nu är ju jag en person som inte förespråkar hård träning när det är mycket annat. Men de flesta mår bra av att träna regelbundet och motionera varje dag. Vi vet att vi kan få till enkel och effektiv motion genom att kliva av eller på tåg/buss/t-bana tidigare eller senare. Ta cykeln istället för att åka kommunalt eller ta bilen. Att gå ut på lunchen. Att vi typ aldrig ångrar ett träningspass eller en promenad. Men ändå fastnar vi i det vi gör och skippar det.

På jobbet

Vi vet att vi borde fokusera på XYZ men istället kollar vi mailen stup-i-kvarten och har push-notiser igång på telefonen. Det är som att säga att hey jag gör förvisso det här men det är inte så viktigt så jag låter mig bli störd av allt möjligt. Krasst. Vi duttar och dittar och det vi borde göra blir inte gjort. Vi har möten där vi fysiskt är på en plats men låtsas ha en hjärna som funkar som ingen annan mänsklig hjärna gör och kollar mobilen eller har datorn öppen samtidigt.

Vi vet att vi behöver mer kommunikation, mer feedback, mer tydlighet och face time men istället så bara kör vi på. Tar oss inte tiden att prata om hur vi har det och vill ha det eftersom vi ju måste fokusera på verksamhetsmål och affärsplansmål. Här finns ofta förvisso långsiktiga mål, men vi jobbar mestadels kortsiktigt. Och ofta ofta, tror jag, när vi inte uppnår de där långsiktiga målen så handlar det om att vi jagat enkla kortsiktiga lösningar och strutsat för den där känslan inombords att vi nog borde fokusera på det som känns rätt i magen.

Varför gör vi inte det vi vet att vi borde? Frågar man sig. Och den frågan fick jag faktiskt under en poddinspelning med Moderna Kompetenser i veckan.

Ja. Varför? Jag har inte svaret men tankar om det. För det första har vi vår hjärna som lätt blir beroende av snabba dopaminkickar. Det krävs också viljestyrka att gå emot en stark impuls och därtill att inte agera i vårt hotsystem utan stanna upp och låta tankarna landa, stoppa impulsen och styra valet till det vi egentligen vill. Sen har vi ofta alldeles för mycket i huvudet för att just kunna parera de impulser som sköljer över oss. Och det drabbar ju aggregerat också på organisationsnivå där det ofta sitter strukturer som främjar kortsiktiga och kvantifierbara åtgärder snarare än långsiktiga kvalitativa initiativ.

What to do?

Jag släpper organisationsutmaningen därhän, men det är mycket det jag arbetar med i företaget.

För egen del, för att bli bättre på att göra det som får oss att må bra i långa loppet, göra det vi egentligen vill, inte det vår överbelamrade skalle vill finns iallafall tre saker att tänka på:

1) Acceptera att det är svårt. Hela samhället och alla sociala medier är en jakt på snabba kickar som ibland går på tvärsen mot det vi vill uppnå över tid. Att acceptera att det kommer bli en fajt att förändra är ett första steg mot att inte bli förvånad och besviken över att det blir precis som förut om man inte skapar en strategi för sin förändring. Acceptera att det kräver fokus och energi.

2) Ett starkt varför. Det är som en snabb belöning faktiskt. Ett supertydligt varför som du har känslor för har du enorm nytta av när du ska göra A istället för B. Gör det konkret och ladda det med starka känslor! Utan ett varför finns det inget att hänga upp motivationen på.

3) Tvinga dig själv att ladda system 2.  Det tar lite längre för tankar att landa i vårt resonerande kloka system. Det finns en anledning, vi ska kunna agera på impuls utan att tänka på det. Men vill vi göra något nytt eller annorlunda så måste vi skapa medvetenhet och göra ett aktivt val. Det kanske tar några sekunder att tänka om, fråga sig varför man är på väg att göra eller inte göra det man står inför. Men det är där man börjar när man ska klara det vuxna marshmallowtestet!

Jag battlar med det här förstås, som de flesta. Absolut inte på alla områden men några. Men med en förståelse av hur hjärnan funkar och mer tid att reflektera över hur sociala medier fungerar har det blivit mycket lättare. Men det är helt klart en utmaning!

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Sov dig snabb
  • Lär av eliten
  • Vässa steget
  • Smart mat
  • Bygg dig stark och skadefri?
  • Möt Markus Torgeby
  • Pocket, ”Löparens Hjärta” på köpet
Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Tack Camilla- vad glad jag blir. Har inte läst den, kanske borde göra det 🙂



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Tack till dig som tar hand om samhället



Idag kom en hemsk men kanske inte så förvånande rapport från Arbetsmiljöverket ut om hur arbetsmiljön är i skolan. Ur en fysisk aspekt: smutsigt och bullrigt. Men därtill stressigt och hög arbetsbelastning samt hot och våld. I många fall. Inte överallt förstås. Men vi nås om och om igen om ökande problem med arbetsmiljön och arbetsbelastningen inom till exempel vården. Och det är vård, skola och omsorg som bygger vårt samhälle. Det är fundamentet. Funkar det inte här, och inom flera andra offentliga sektorjobb, då spelar det ingen roll hur många coola startups som bildas.

Inom vård, skola och omsorg kan det få konsekvenser för människors liv om lärare, förskollärare, läkare, sjuksköterskor,  undersköterskor, vårdpersonal osv inte har det så bra så de kan, vill och orkar fokusera på sitt jobb.

Och om inte fler vill, kan och orkar arbeta inom vård, skola omsorg, polis, som socialsekreterare och så vidare. Då börjar samhället rasa.

Det river i något djupt inne i hjärtat hos mig när jag hör om dåliga förhållanden inom vård, skola och omsorg och uttryckningsyrken. Alltså alla som jobbar med att ta hand om och skydda människor helt enkelt.

Arbetsmiljön inom skola, vård och omsorg berör oss alla. Kanske du inte berörs av den just nu, eller så har du som vi regelbundet behov av att skola, barnomsorg och sjukvård fungerar bra. För att vi ska må bra. Har du inte behov av att nyttja det just nu så är det bara en tidsfråga.  Du blir kanske varse om långa väntetider, köer. Om att det är rörigt på barnens skola eller förskola. Få pedagoger- var det verkligen såhär när jag var liten undrar man? Såhär få pedagoger per barn? Kanske inte. (Personligen har jag aldrig gått på dagis och är bara helt fascinerad av fenomenet förskola!)

Vi är helt beroende av att det fungerar bra inom de här yrkena. Det handlar om liv. Om människors hälsa – som på alla arbetsplatser men konsekvenserna här får effekt på andras liv. Direkt.

Vi kan förfasas över hur det är. Inse att det är problem på riktigt när det saknas lärare, pedagoger, undersköterskor, sjuksköterskor som ska ta hand om oss alla på ett eller annat sätt.

Vi kan skylla på det politiska styret men det är vi också med våra krav som gör att politikerna i sin tur trycker ned femtioelva målkrav på olika verksamheter. Vi kanske ska fundera på vad vi kräver, fundera på om det inte är de som faktiskt arbetar inom de här yrkena som själva vet hur det bäst ska bedrivas. De flesta sökte sig dit för att de vill arbeta med människor och göra skillnad.

Vi kan kanske inte förändra just det tills imorgon. Men vi som konsumenter, som vi faktiskt är, kan göra det vi kan för att förbättra arbetsmiljön för de vi kommer i kontakt med.

Fråga personal på förskola och skola hur vi som föräldrar kan stötta arbetet i skolan/förskolan. Hur vi kan underlätta. I kontakt med vården göra skillnad på person och organisation- det är sällan personen vi möter som bär skulden för det vi blir arga på. Tacka, visa uppskattning.

Jag är så evinnerligt tacksam vareviga dag för er som arbetar med att bygga vårt mänskliga samhälle. Vårda det. Skydda det. Kanske knappt får komma från arbetsplatsen på en APT eller konferens för att det är skattebetalarnas pengar medan privata företag flådar på med fina konferensanläggningar.

Ni som tar hand om våra små när de som allra mest behöver trygghet och kärlek. Orkar ta fajter och konflikter. Pallar ljudnivån, klä av och på små filurer, trösta. Guidar och lär.

Som lär ut kunskap, fakta. Möjliggör självkänsla och självförtroende. Ser individer. Hanterar föräldrar.

Vårdar de som är sjuka. Möter anhöriga. Tar hand om våra äldre och ger dem den meningsfulla fina miljö de förtjänar.

Till dig som jobbar med att bygga och vårda vårt mänskliga samhälle, jag hoppas du känner uppskattning från oss som är beroende av dig. Jag hoppas du som inte har den arbetsmiljö både fysiska, organisatoriska och sociala som du förtjänar, kommer få det. Att det verkligen händer något.

En riktigt bra träningsvecka #Runnerslove



Den här veckan har jag haft det lite lugnare med prestation i företaget och då får jag mer energi till att träna. Jag pushar bara en grej i taget och träningen har fått stå tillbaka länge nu till förmån för att motionera och spänna bågen på andra fronter.

Men jag GILLAR att utmana mig själv. Gillar att ta i. Och så har jag ju anmält mig till årets första lopp: Ursvik Ultra.

Först var tanken att jag skulle springa 75 km, alltså 5 varv på den tuffa kuperade banan. Men jag har inte tränat för det. Inga ursäkter- bara inte velat vara borta så länge, inte kommit igång tillräckligt bra med längre pass och därtill har mitt vänsterben spökat enormt.

Jag står kvar som anmäld till 75 km men jag insåg nog när jag sprang 30 km varav 25 km i Ursvik förra söndagen att dubbla den distansen om, nu, 2 veckor..nja.

Men det var ett fint pass. Det är vårkänslor i skogen och jag njöt enormt av att tassa runt där.

I måndags gick jag massor istället. SOMAde lite och yogade lite som vanligt. Den dagliga rutinen.

I tisdags joggade jag 7 kilometer på morgonen, körde SOMA med fantastiska Frida i sällis av Amira på UCSP på lunchen och joggade sen hem.

I onsdags körde jag 8 x 300 m brant backe och det kändes bra. Tungt men stabilt.

Igår torsdag var det bara vanlig motion- men det blev 16 kilometer promenad totalt. Härlig kvällspromenad med fina vänner och promenad och tankar mellan möten på dagen.

Idag blev det 6 km ”jobbjogg” in till St Eriksplan. Funderade på det poddavsnitt jag och Boel skulle spela in och lite annat. Åt ORDENTLIG frukost på cafe och så spelade vi in podden. Sen körde jag 4 x 1 km på vägen hem. Seg och tung men…stabil!

Nu åker vi till landet och imorgon blir det mycket utonjut med familjen och lite styrka.

På söndag ska jag köra två varv på extremen i Ursvik för att se om jag är redo för iallafall 45 km- tre varv- på loppet den 1a april.

Förra året skrev jag ned alla mina kilometer i ett exceldokument. Jag kommer inte ens ihåg vad det landade på- cirka 3200 km? Över 300 mil. Men märker att jag inte bryr mig ett dugg om vare sig fart eller distans. Kikar på pulsen då och då under intervaller och vid vila men..nä det är känslan i kroppen jag tunar in på. Den är absolut. Den är viktig och den minns jag. Den styr vad jag ska göra, inte en klocka. Inte ett program. Det här kommer bli ett spontant och njutningsfullt löparår. En del pannben, blodsmak och mjölksyra men mest en väldigt bra ursäkt att vara ute i skogen.

Good enough is a fantastic place to be.

Ha en fin helg!

#foodsforeverydaychamps – 3 enkla recept: Pad Thaifusk, Korma Annie style och Shakshukavariant



Jag testar flera nya recept härhemma och det blir så gott. Ibland kan det bli godare helt klart, alltid ständig förbättring.

Tre goda enkla recept jag gjort om till receptich senaste tiden är dessa:

Pad Thai

Hittade detta på Ica Buffé. Man kan byta ut kyckling mot tex vita bönor eller tofu och så kan man ha i mer ägg. De har jag inte vispat innan- så spar man lite disk och tid. Bara fös undan allt i stekpannan och kläck i dem och rör runt.

Man kan också strunta i den där köpesåsen och istället börja med att fräsa hackad vitlök, lite chiliflakes, peppar och sen hade jag i mina mungbönegroddar också på slutet. Gick fort att göra och blev suuuupergott!

Indisk vegokorma med keso för 4 personer (som lättare rätt)

Så gott. Jag älskar kardemumma så detta blev en höjdare! Hittade receptet i DN’s helgbilaga men gjorde om!

Smör

1 gul lök

Ett stort blomkålshuvud

1 msk spiskummin- gärna mer! Kardemumma salt o peppar och så mycket gurkmeja du gillar.

1,5 dl vatten och en burk kokosmjölk

Fräs lök och alla kryddor lätt i smör medan du hackar blomkålen i bitar och buketter. Blasten kan åka med. Stjälp i blomkålen och rör runt lite. Häll på vatten och kokosmjölk och låt puttra några minuter.

Jag tyckte det var gott med en fräsch sallad till detta, blir mest vitkål här på vintern. Till det stora klickar keso för protein.

Shakshuka – otippat god brunsch el middag

Hittade två recept på detta i Icas Buffé och blandade dem hej vilt och lade till egen twist.

Det funkade för fyra personer. Gissar man kan äta det med bröd el pasta el ris egentligen.

1 gul lök, 1 vitlöksklyfta, 1 buljongtärning (grönsaks)

Olja att steka i

2 burkar krossade tomater och jag tog resterna av salsan från tacopartajet vi hade också

4 ägg

ett paket fetaost el salladsost

1 burk kikärter (för jag hade det, det kan man nog skippa!)

oregano och timjan

Fräs lök och vitlök med buljongtärning. Stjälp i kikärter Stjälp i krossade tomater och ev lite salsa och rör om. Salta o peppra. Låt puttra lite. Försök gör gropar och kläck i äggen och sänk värmen för nu måste de få koka till sig där. Krydda över med oregano och timjan. När äggen verkar börja bli klara- smula över fetaosten och låt värmas en stund till.

Krydda mer om det behövs. Jag hade på mozzarella på detta också. Det blev SÅ GOTT! Barnen åt också.

Testa- inspireras och gör som du tycker verkar bli godast! På min Instagram brukar jag lägga upp bilder med tips också. Heja i köket!

Vara där kontra bocka av



Tänk så mycket vi gör utan att riktigt uppleva det. Tänk så mycket vi gör och den starkaste upplevelsen vi får från det är att att vi bockar av det snarare än njuta av att vi utför det.

Nu pratar jag inte om tvätt, disk och städning som man ju gärna kan vara helt frånvarande medan man gör i min värld. Ba multitaska sk**en ur de aktiviteterna så de blir klara så man kan göra annat.

Men så mycket annat vi slösar bort på att vara där fysiskt men inte där i sinne.

Ett exempel är när jag läser DN på helgen. Jag blir nästan glad när den är tunn eller det är sånt som känns irrelevant för då blir jag klar med den snart, men kan bocka av att jag gått igenom den och inte missat något viktigt.

I övrigt försöker jag verkligen landa i att bara vara just där jag är utan att försöka hålla koll på flera saker samtidigt. Man går miste om så mycket när man gör det. På helgerna är jag betydligt bättre- och det är barnen som har en stor del i det. Då vill man inte vara någon annanstans mentalt. På veckorna är det lite svårare med att-göralistan. Den ska ju bockas av.

Men jag har börjat skriva vissa punkter lite annorlunda. Istället för att skriva vad jag ska göra så skriver jag hur det ska kännas. Tänk transportjogg till exempel. Bara att man skriver ”njuta av frisk luft och ljus kväll hem från jobbet” gör att ditt mindset blir annorlunda när du läser det. Och det går att applicera på fler saker. Jag utmanar mig själv, och dig att försöka tillägna alla ”to-do”s med en känsla eller syfte.

Ett distanspass? Njuta i elljusspåret en timme. Förbereda ett möte? Skapa bästa strukturen för att komma fram till X Y Z.

Och när man väl gör något, fokusera på att göra just det man gör och uppleva det helt. Utan att det blir sk**nödigt eller behöver heta mindfulness. Det är att agera på hjärnans villkor och ha respekt för den eller det man avsatt tid för. Inte lura sig med att vara här och mentalt vara där, där och där.

Öva på att uppleva mer snarare än att gå igång på att bocka av saker man gör.

Less is more men vad betyder det egentligen? Fylla färre aktiviteter och projekt och göranden med mer närvaro. Det tror jag både vi själva, samhället och miljön skulle må bra av.

Vara på färre ställen och vara mer där man är.

Skrev jag på min Instagram idag. Det är en tanke jag tar med mig och försöker agera på.

Ha en fin vecka!

Get rätt shit done



Självklart ska man inte alltid försöka vara effektiv. Och jag brukar prata om, när jag föreläser, att det bästa är att inse att det kommer alltid vara mycket att göra. Det kommer alltid kännas som det går att göra lite mer, lite bättre. Det kommer alltid gå att träna mer, äta bättre, svara på fler emails, skriva bättre rapporter osv osv osv.

Att ha mycket eller lagom att göra, på lång sikt, det är ett förhållningssätt. Det är klart att det kan vara jättemycket av sånt man själv inte styr över i perioder. Till exempel på jobbet. Men många KAN faktiskt sätta ned foten långsiktigt om det konstant kommer mycket i knäet. Det kanske inte går den här veckan eller den här månaden. Men över tid så vet alla egentligen att prestationen blir sämre av att leva med en upplevelse av att ha för mycket att göra hela tiden.

Jag har gjort en resa själv i det här. Från att tänka att bara jag kommer ikapp med och nu hann jag inte/jag hinner inte till att ändra både sättet jag jobbar och sättet jag ser på hur jag jobbar. Och tränar. Och lever helt enkelt. Jag har inte alla svar men jag delar gärna mina tankar:

1) Driv din agenda

Alla har sin agenda och en del lyckas få in sin agenda hos andra. En del känner att de lever efter andras agenda (som när man är ammande spädismamma typ men det är man ju inte hela livet). Välj noga vad du tar in på din att-göraradar. Välj noga vad som får ta din energi, vad som får nalla av ditt mentala batteri. Vad som får rulla i bakgrunden och vara första, andra, tredjehandsprio. Red ut vad som är viktigt för dig. Inte bara vad som tar dig framåt utan även det som håller dig. Får dig att må bra över tid. Eftersom det alltid känns som det är mycket, se till att det är mycket av rätt saker.

2) Vad är viktigt nu, vad är viktigt sen?

Om det alltid blir snoigt, vad måste du göra just nu? Vad känns viktigt men blir aldrig av? Hur ska du, när du gjort det mest akuta, se till att det faktiskt får ta sin viktiga plats. Så du inte lever med en känsla av att något saknas. Är det den där lunchpromenaden som inte blir av? Att träffa vänner? Att sova ordentligt? Felsök- vad är tids- och energitjyven?

3) Planera, strukturera, revidera

Spelar ingen roll vad du använder för system: Post-it, excel, Evernote, OneNote, Trello…osv. Men ha ett system för sånt du ska komma ihåg. Skriv inte ned endast vad du ska göra. Kanske hellre syftet om det är ett större projekt. Varför du ska göra det du ska göra. Det sätter igång tankarna på rätt sätt.

4) Jobba på hjärnans villkor

Om det går, gör det knepiga när hjärnan är pigg vilket du vet bäst själv när det är! Jag brukar försöka lägga möten på eftermiddagen, då får jag lite draghjälp med engagemang medan på förmiddagen vill jag gärna sitta/stå och knepa med eget för då funkar min hjärna riktigt skarpt (nåja, så skarp den kan vara!). Eftersom jag är en sån som jobbar kvällar för att vara ledig med barnen försöker jag spara sånt som går lätt att göra till kvällen. Det här ska jag bli bättre på, svara på mail och planera i kalendern är ofta lätt men det vill jag gärna göra på dagen för att inte skicka dem på kvällen men sånt där kan man faktiskt lösa tekniskt på mailkontot.

Jobba med en sak i taget. Att kolla mail, Instagram och Facebook är snabba dopaminknarkinjektioner som bara gör oss ineffektiva. Hands up jag gör det också när det blir lite jobbigt med en uppgift eller så. Men det slösar med hjärnkraft och det är den vi vill hushålla med under dagen.

5) Avsluta med GJORT

Så viktigt. Så fundamentalt. Vi blir ju aldrig klara. Och lever vi med det här hann jag inte idag så blir det lätt ganska negativt. Om vi istället avslutar arbetsdagen, och själva dagen faktiskt, med vad vi faktiskt gjorde. Talar om det för oss själva, efter vi skrivit ned vad vi ska göra imorgon för all del. Ja det är en fin känsla. Våga tänka på hur det känns också. Jag gjorde ditt och datt idag och det känns…? Det ska kännas bra. Ärligt. Fint.

Ta hand om dig!

Foto: pwrdby.se