Blogg

#Veckans 5-lista Saker jag tar med på långpass


Gårdagens pass ska nog inte vara mall för hur jag brukar göra. Jag var på landet och fick ta de grejer jag hade där. Som tur var hade jag med mig min löparrygga från Inov-8. Deras Ultravest är verkligen en favorit. Jag hade inte mina Falkeunderställ med heller utan hade ett annat märke som lämnade mig blöt.

Men det finns några saker jag kan tipsa om som jag annars alltid har med!

1) Vatten. Visst går det att springa utan men jag dricker när jag är törstig och det blir jag oftast efter redan en halvtimme när jag tränar så absolut vatten med. Gärna ljummet för det känns snällare mot magen. På sommaren kan iskallt vara bra för det är mer läskande och kyler dig lite.

2) X-Kross sportglasögon. Jag har några olika linser och springer jag och kisar ute i flera timmar får jag huvudvärk. Den orangea linsen är dessutom fantastisk på att skapa kontraster i skogsmiljö. Dessutom sitter de så bra på huvudet och är så lätta att jag flera gånger glömt att jag har dem på mig. Det finns sisådär 40 linser och massa färger så det är lätt att hitta sina perfekta glas!

3) Visselpipa. Jag springer ofta i skog eller ute på landsvägar. En visselpipa väger nästan inget men kan vara enormt effektivt för att signalera att något hänt när rösten tröttnar.

4) Alltid numer: Falkestrumpor. Finns både tunna och tjocka och alla varianter men jag kör ofta RU4 med lite högre läst när jag springer långt. Får aldrig skav även om jag blir blöt som igår och hade glömt smörja in fötterna.

5) Telefon. Gärna i plastpåse. Kunna kontakta någon om något händer ute i terrängen och ibland faktiskt leta upp var fasen jag är någonstans när jag bara lallat på någonstans ute i tjottahejti. En enorm trygghet även om det är viktigt att kunna reda sig utan mobil i världen.

Ett brett smajl brukar jag också ha med mig ut och även om det försvinner ibland så kommer det alltid tillbaka!


Nr 5 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Fem farthöjande pass du måste testa
  • Det händer vid överträning
  • Ätstörning? Symtom du ska ta på allvar
  • Artros i knät?
  • Nya sköna löparskor
  • 6 enkla sätt att testa formen
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

#fredagsgottis Persiljepesto a´la Annie


Man tager vad man haver och undviker disk. Så jobbar jag.

I lördags skulle vi göra fisk i ugn. Vad på?

Jag körde tre stora nävar bladpersilja med 2 klyftor vitlök, peppar, rejält med olivolja och lite flingsalt och körde i mixern.

Sen spred jag ut det över fisken och skjuts in i ugnen. Bladpersiljan blir lite strävare smak än basilika. Men så gott!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Om inte Moses kan komma till berget..#WorkoutÅre


..så kommer berget i år till Moses. Eller. Workout Åre kommer till Stockholm. Hur bra? Så bra!

Jag hoppas du vet att det finns platser kvar till ”riktiga” Workout Åre i just Åre sista helgen i maj och att jag garanterar att du kommer älska det. Alla älskar det!

Men kan du inte ta dig dit så hoppas jag du vill vara med och rocka i Stockholm!

Cykla, ruffa, spring, yogastretcha, lyssna och inspireras.

Jag nyper mig lite i armen att jag får vara med och både föreläsa och leda klass på båda eventen.

Hoppas du kan vara med! Läs mer här.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Gratis terapi


Det finns mycket att tjäna pengar på nuförtiden inom hälsobranschen. Eller konsumtionshälsobranschen. Hälsa är oftast i det stora hela gratis. Borde vara.

Att vara ute i naturen är också gratis. Men kanske inte så lätt när man arbetar och bor i the urban djungle.

Jag har sån tur att ha en liten oas, om än inklämd av två stora motorvägar, där jag bor. Ursvik! Utan Ursvik skulle jag nog bli galen. Det finns inget i mig som vill bo i Stockholm men jag måste på grund av vår familjesituation och då lägger jag ingen energi på att sura över det. Men jag är så glad att jag har den här lilla gröa oasen så nära.

Är man mitt ute i skogen där kan man få vara helt själv med fåglarna och sånt som växer av sig självt. Inte byggts av oss.

Och det finns mycket att hämta i skogen. Om man behöver vetenskapligt stöd för hur gott det gör oss så finns det. Eller så kan man känna för sig själv.

Idag gjorde jag det. Jag skulle ha sista gången med min fantastiska löpgrupp från ett företag i Kista. Jag tog bilen till Ursvik och sprang till dem genom skogen. För att jag hann. För att jag ville.

Det var bara så fantastiskt att tassa fram där bland vitsipporna och höra fåglarna kvittra. Att yoga utomhus är också en upplevelse. Långt ifrån den man får på en matta i en sal. Inom yogan använder man drishti som är en fokuserad blick för att förstärka fokus och en position. En blick heter urdhva och betyder mot himlen. Det blir ju verkligen mot himlen, eller trädkronor när man är utomhus.

Idag hann jag både tassa lite och yoga lite.

Jag fick sån feeling! Som jag ofta får när jag springer i skogen. Eller går. Själv eller med sällskap, gärna med barnen.

Gratis. Lätt. Gört! Varför inte testa i helgen!?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Äventyr genom hela livet


Jag var ganska äventyrlig förut. Tyckte jag.  Och tycker nu att jag inte är det. Eller – jag är fegare! Och jag vet precis när jag insåg det.

2011 drog jag iväg till Marocko i januari för att surfa. Till ett lite annars surfställe i en liten fiskeby, utan turister, förutom surfare. Där stränderna var fulla av uppspolat skräp, typ gamla sprutor och havet var fullt av gamla nät. Maten fick man passa sig för, alla verkade vara magsjuka och som ensam kvinna var man lite utsatt.

Inga konstigheter tyckte jag som var där för att jaga bra vågor. jag bodde på La Point surfcamps för att kunna åka med till bra ställen och förstås inte surfa själv för det kändes ju inte ok.

Redan första dagen fick vi ganska fina vågor, man delades in i nivå 1 eller 2 och jag har ju surfat ganska mycket förut och det är inte riktigt som att cykla men klart jag var i den avancerade gruppen.

Jag paddlade glatt för en ganska stor våg som skulle ge en riktigt fin lång ”ride”, kanske några små mjuka svängar till och med och tog i som s***n för att få fart över..ja ”facet” på vågen eller vad det kan heta på svenska.

Men precis när brädan är på väg att få fart av vågen och det är dags att ”poppa upp” och liksom rida vågen så slår en rädsla till. Det är läskigt.


Jag vräker mig bakåt med brädan för att inte åka med. Och sen fortsätter det så. Visst, jag surfar. Men inte stora vågor. Följer inte med när det är ”going off” vid ett bryt längre bort.

Det känns lite tomt. Men jag förstår kanske varför ändå. Jag har någon som behöver mig därhemma. Jag måste liksom överleva. Hur melodramatiskt det än låter.

Äventyrslustan finns kvar. Men jag går igång på andra grejer nu. Ultra är perfekt för mig. Det går att ställa till med hur och var som helst.

Tids nog kanske jag surfar stora vågor igen. Way to go tänker jag om Annie 80 år bryter lårbenshals på en vacker vänstervåg kanske på min favoritstrand alla kategorier, Watego´s på Australiens mest östliga punkt. Jag håller i den bilden.

Min fina bil jag målade själv- Frannie hette den. Full med bräda, bikinis, handdukar, uggboots och surfwax. Men livet är bättre nu.




Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Löpare och förälder


Allas situation är unik. Alla har sina möjligheter och utmaningar i att få till sin löpning.

Jag tänker mycket på oss som är föräldrar. Vi som under varje löppass är borta ifrån något som är viktigare än allt annat.

Med det inte sagt att vi alltid ska vara med dem. Inte sagt att vi ska banga att springa för att bli bättre föräldrar. Men reda ut sitt perspektiv runt hur viktig löpningen egentligen får bli. När vi har vår allra viktigaste uppgift någon annanstans.

En uppgift, en ära, en plikt, en gåva, en utmaning som jag helt klart tror blir lättare när man får ta hand om sig själv. Hur man nu gör det. Nu talar jag om oss som har löpningen som pysventil. Som källa till energi.

Vi som ofta dras med dåligt samvete. Ett dåligt samvete som är ett tecken på att vi faktiskt vill vara bra föräldrar. Men som också är slöseri med energi om det ligger och mal hela tiden.

Det gäller att reda ut balansen mellan att vara en bra förälder ur sitt barns perspektiv, men likaväl ur sitt eget. Ofta dömer vi oss hårdare än vi dömer andra. Kraven jag ställer på mig som mamma är betydligt högre än de åsikter jag har om hur en förälder ska vara. För jag vill göra allt för mina barn. Men också göra mycket för mig själv.

Men hur mycket? Att jag springer. Att jag motionerar och tränar min rygg stark så jag orkar kånka både bebis och trösta stora tjejen som väger över 20 kilo. Är viktigt.

Att springa 16 mil är inte viktigt. Inte för dem. Det gör mig inte till en bättre förälder. Men att visa att jag inte låter något stoppa mig, att jag vågar, att jag tror att jag kan svåra saker- det är att vara en förebild. Men om jag skulle gå så upp i min jakt på självförverkligande att jag inte är där med dem på vardagsrumsgolvet, vid flera nattningar, vid frukostbordet, då har jag tappat perspektivet.

Hellre än att försöka kompensera frånvaro med prylar och extravaganta utflykter och få ångest över att man inte varit på något hippt barnevent så har jag upptäckt att haka på barnens kreativitet, utan att döda den med en Ipad, är otroligt givande. De är glada och jag är där och då, närvarande en bra förälder. Närvarande och uppmärksam är två fantastiska ledord. Ibland kan en kort morgonjogg hjälpa mig vara det resten av dagen. Men det behövs inte ett femmilspass direkt.

Den balansen och att ha det perspektivet klart för sig är jätteviktigt för mig. Jag kan inte springa mig så slut att jag måste ligga ifred på soffan resten av dagen. Jag måste, inte bara orka med, men orka vilja vara en bra närvarande mamma även om jag tränat hårt. Oftast ger endorfinerna och tacksamheten för att jag fått den där stunden för mig själv kraft och glädje även om benen kanske är lite stumma.

Som sagt. Det är viktigt att jag tar mig tid att ta hand om mig, och att jag visar att det går att sätta tuffa mål. Men lika viktigt att kunna backa från träning när jag behövs som förälder. Förekomma dem med närvaro och kärlek inte leva efter att de ska få fråga efter mig.

Att jag sover bra och äter bra så jag håller mig frisk och orkar svara på triljarder frågor. Orkar vara rak, tydlig, kärleksfull men inte trött och snäsig. Är viktigt. Det synkar inte alltid med livet i övrigt. Ibland, visst, mamma är trött och sur- ursäkta, sånt är livet. Det måste de också få uppleva. Men det kan inte vara så dag ut och dag in. Something´s gotta give.

Löpningen är så enkel. Bara snöra skor och sticka ut. Pysa ur ventilen eller ladda på med energi. Springa dig helt slut. Springa långt. Springa fort. Vara galet tacksam att du har barn att springa hem till. Förekom dem med närvaro och kärlek.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*