Blogg

Äventyr genom hela livet


Jag var ganska äventyrlig förut. Tyckte jag.  Och tycker nu att jag inte är det. Eller – jag är fegare! Och jag vet precis när jag insåg det.

2011 drog jag iväg till Marocko i januari för att surfa. Till ett lite annars surfställe i en liten fiskeby, utan turister, förutom surfare. Där stränderna var fulla av uppspolat skräp, typ gamla sprutor och havet var fullt av gamla nät. Maten fick man passa sig för, alla verkade vara magsjuka och som ensam kvinna var man lite utsatt.

Inga konstigheter tyckte jag som var där för att jaga bra vågor. jag bodde på La Point surfcamps för att kunna åka med till bra ställen och förstås inte surfa själv för det kändes ju inte ok.

Redan första dagen fick vi ganska fina vågor, man delades in i nivå 1 eller 2 och jag har ju surfat ganska mycket förut och det är inte riktigt som att cykla men klart jag var i den avancerade gruppen.

Jag paddlade glatt för en ganska stor våg som skulle ge en riktigt fin lång ”ride”, kanske några små mjuka svängar till och med och tog i som s***n för att få fart över..ja ”facet” på vågen eller vad det kan heta på svenska.

Men precis när brädan är på väg att få fart av vågen och det är dags att ”poppa upp” och liksom rida vågen så slår en rädsla till. Det är läskigt.


Jag vräker mig bakåt med brädan för att inte åka med. Och sen fortsätter det så. Visst, jag surfar. Men inte stora vågor. Följer inte med när det är ”going off” vid ett bryt längre bort.

Det känns lite tomt. Men jag förstår kanske varför ändå. Jag har någon som behöver mig därhemma. Jag måste liksom överleva. Hur melodramatiskt det än låter.

Äventyrslustan finns kvar. Men jag går igång på andra grejer nu. Ultra är perfekt för mig. Det går att ställa till med hur och var som helst.

Tids nog kanske jag surfar stora vågor igen. Way to go tänker jag om Annie 80 år bryter lårbenshals på en vacker vänstervåg kanske på min favoritstrand alla kategorier, Watego´s på Australiens mest östliga punkt. Jag håller i den bilden.

Min fina bil jag målade själv- Frannie hette den. Full med bräda, bikinis, handdukar, uggboots och surfwax. Men livet är bättre nu.



Nr 5 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Fem farthöjande pass du måste testa
  • Det händer vid överträning
  • Ätstörning? Symtom du ska ta på allvar
  • Artros i knät?
  • Nya sköna löparskor
  • 6 enkla sätt att testa formen
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Löpare och förälder


Allas situation är unik. Alla har sina möjligheter och utmaningar i att få till sin löpning.

Jag tänker mycket på oss som är föräldrar. Vi som under varje löppass är borta ifrån något som är viktigare än allt annat.

Med det inte sagt att vi alltid ska vara med dem. Inte sagt att vi ska banga att springa för att bli bättre föräldrar. Men reda ut sitt perspektiv runt hur viktig löpningen egentligen får bli. När vi har vår allra viktigaste uppgift någon annanstans.

En uppgift, en ära, en plikt, en gåva, en utmaning som jag helt klart tror blir lättare när man får ta hand om sig själv. Hur man nu gör det. Nu talar jag om oss som har löpningen som pysventil. Som källa till energi.

Vi som ofta dras med dåligt samvete. Ett dåligt samvete som är ett tecken på att vi faktiskt vill vara bra föräldrar. Men som också är slöseri med energi om det ligger och mal hela tiden.

Det gäller att reda ut balansen mellan att vara en bra förälder ur sitt barns perspektiv, men likaväl ur sitt eget. Ofta dömer vi oss hårdare än vi dömer andra. Kraven jag ställer på mig som mamma är betydligt högre än de åsikter jag har om hur en förälder ska vara. För jag vill göra allt för mina barn. Men också göra mycket för mig själv.

Men hur mycket? Att jag springer. Att jag motionerar och tränar min rygg stark så jag orkar kånka både bebis och trösta stora tjejen som väger över 20 kilo. Är viktigt.

Att springa 16 mil är inte viktigt. Inte för dem. Det gör mig inte till en bättre förälder. Men att visa att jag inte låter något stoppa mig, att jag vågar, att jag tror att jag kan svåra saker- det är att vara en förebild. Men om jag skulle gå så upp i min jakt på självförverkligande att jag inte är där med dem på vardagsrumsgolvet, vid flera nattningar, vid frukostbordet, då har jag tappat perspektivet.

Hellre än att försöka kompensera frånvaro med prylar och extravaganta utflykter och få ångest över att man inte varit på något hippt barnevent så har jag upptäckt att haka på barnens kreativitet, utan att döda den med en Ipad, är otroligt givande. De är glada och jag är där och då, närvarande en bra förälder. Närvarande och uppmärksam är två fantastiska ledord. Ibland kan en kort morgonjogg hjälpa mig vara det resten av dagen. Men det behövs inte ett femmilspass direkt.

Den balansen och att ha det perspektivet klart för sig är jätteviktigt för mig. Jag kan inte springa mig så slut att jag måste ligga ifred på soffan resten av dagen. Jag måste, inte bara orka med, men orka vilja vara en bra närvarande mamma även om jag tränat hårt. Oftast ger endorfinerna och tacksamheten för att jag fått den där stunden för mig själv kraft och glädje även om benen kanske är lite stumma.

Som sagt. Det är viktigt att jag tar mig tid att ta hand om mig, och att jag visar att det går att sätta tuffa mål. Men lika viktigt att kunna backa från träning när jag behövs som förälder. Förekomma dem med närvaro och kärlek inte leva efter att de ska få fråga efter mig.

Att jag sover bra och äter bra så jag håller mig frisk och orkar svara på triljarder frågor. Orkar vara rak, tydlig, kärleksfull men inte trött och snäsig. Är viktigt. Det synkar inte alltid med livet i övrigt. Ibland, visst, mamma är trött och sur- ursäkta, sånt är livet. Det måste de också få uppleva. Men det kan inte vara så dag ut och dag in. Something´s gotta give.

Löpningen är så enkel. Bara snöra skor och sticka ut. Pysa ur ventilen eller ladda på med energi. Springa dig helt slut. Springa långt. Springa fort. Vara galet tacksam att du har barn att springa hem till. Förekom dem med närvaro och kärlek.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

#Måndagspeppen – bättre resultat med rätt mindset


Min kloka svärmor berättade om en föreläsning om hjärnan hon varit på nyligen. Inget nytt under solen sa hon men ett litet experiment de gjorde, som bevisade något jag tror vi alla vet men lätt glömmer, fastnade hos mig.

Hälften av åhörarna fick se en kort film med en otroligt söt kattunge i någon minut. De andra fick se en film med misshandlade djur.

De respektive grupperna fick sedan försöka komma på olika saker man kan göra med ett gem.

Gruppen som skrattat åt den söta kattungen kom typ på hur många saker som helst, den andra gruppen fick, generellt, kämpa för att komma på några.

Jag kommer själv ihåg en gång i skolan, jag tyckte inte om min lågstadiefröken och av någon outgrundlig anledning skulle jag och en klasskompis (som brukade reta mig) tävla i att komma på namn som började på bokstaven ”I”. Jag som alltid varit bra ord klarade inte av det alls och blev nästan utskälld av både fröken och klasskamraten. Det där var ju 27 år sen men jag har inte glömt det för jag undrade så länge varför jag inte kom på fler namn. Kunde inte förstå det. Jag kom på massor efteråt.

Men vår hjärna funkar förstås så mycket bättre när den är positivt laddad. Ur ett hälsostrategiskt perspektiv tänker jag på alla medarbetare som går runt och generellt mår dåligt på jobbet och ska prestera kreativt. Det skulle nog kunna bli så mycket bättre om man fokuserade på att skapa en miljö där folk i grunden trivs och känner sig trygga.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Recept på ett fint långpass


Ibland alltså. Får man till det. Jag har ju fått pollenallergi. Men nu efter några dagar känner jag att medusinen verkar och dessutom hade det ju regnat inatt. Att kunna andas ordentligt och inte drunka i snor (ok lite överdrivet) är fantastiskt.

Bebis vaknade med sitt ”titta” klockan 06.00. Vi gick upp och mös och lyssnade på Andliga sånger på P1. Hon åt järnknäckegröt, jag drack kaffe med kokosolja.

Sen tassade jag iväg medan solen steg. Jag hade runt två timmar på mig.

Styrde stegen mot Ursvik som var lugnt och trolskt i morgondiset. Såg harar och lyssnade på fåglarna. Mötte nästan ingen. Solen som strilade mellan träden, lätt morgondis som steg- ja det var så fint så fint. Stornjöt och tänkte att jag struntar i att träna för hårda lopp, jag ska bara tassa omkring såhär i skogen. Jämt!

Jag hade med mig runt en liter vätska i min Inov-8 Ultravest som jag varmt kan rekommendera. I ena fickan hade jag en halvlitersflaska med två skopor Ucan Superstarch- majsstärkelse som smakar sådär ”klisterfadd” men jag gillar det. Tog några klunkar varje kvart och hade med två dadelbollar. Hade ju inte ätit frukost och även om jag kan gå tom ett tag så var jag hungrig.

Även om jag inte ville lämna skogen så såg jag fram emot att styra stegen mot stan eftersom jag skulle träffa mina finisar Katta och Sara

Förbi Solna station och över till Hagaparken, sen upp på St Eriksgatan och över bron och en sväng på Kungsholmen (huva vad mycket folk!) och så avslutade jag med några minuters promenad och rörlighet innan jag damp ned på en stol hos Två Systrar och en kock för en god frukost. När jag berättade för N vad grötfrukosten kostade skrattade han gott men det var värt varenda krona och med gröt, juice, macka, två ägg och kaffe så var jag nöjd och belåten. Gott och supermysigt café.

Men bäst var sällskapet förstås. Katta och Sara är så fina vänner och defår man raka och ärliga svar ifrån och dessutom har de så mycket spännande för sig båda två så vi hade nog kunnat prata bort halva dagen.

Men sen hem till bästman och bebis och en fortsatt solig vilsam söndag.

Långpass de luxe får jag nog kalla det här.

Courtesy of allergimedusin, god natts sömn, Falke på kroppen, Inov-8-rygga, X-Kross-glasögon, Skora Tempo på fötterna, Phil Maffetone på Enduranceplanet i örat och naturen at its very best.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Lästips i helgen


Tidningen Land alltså. När jag var liten läste jag annonser om hästar till salu hos farfar och drömde mig bort.

Nu snubblade jag över den här artikeln om drycker från skogen.

Jag hittade också en artikel om 10 blå superväxter med odlingstips under deras ”Må bra”flik på hemsidan. Här ska jag nog kika in fler gånger!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

#fredagsgottis 5 goda grejer med ägg


Veckans 5-lista också. Älskar ägg. Kan äta hur mycket ägg som helst. Snittar nog tre ägg om dagen. Ägg äger.

Idag kommer jag nog äta en sisådär fem ägg: Två äter jag varje morgon till frukost. Tre kommer jag äta till lunch i form av omelett.

Ägg innehåller bra med protein, folat, fettlösliga vitaminer, jod, järn, bra med B12 (toppen om du inte äter andra animaliska produkter). Lätt att laga. Hyfsat miljövänligt och det går att göra val som främjar djurens hälsa också.

Här är fem tips på ägg:

1) Koka och ta med. När du vet att du kommer få svårt att få tag på vettigt att äta. Kanske en konferens med trökiga bullar och kakor man inte blir mätt på, bara mer sötsugen. En liten burk med örtsalt med i väskan så är det bara att koka ägg varje morgon och ta med.

2) Omelett. Perfekt sätt att ta vara på rester: Fräs dem försiktigt och släng i några ägg vispade med lite mjölk. Riv lite parmesan över. GÖTT!

3) Pannkaka. Förstås. Med extra ägg. 3 dl mjöl, riv i lite morot, krydda med salt, peppar och kardemumma, vispa ned 2 dl mjölk av något slag eller kokosmjölk, och vispa sen i 3-4 dl till och sen fyra ägg.

4) Maränger. Ok- det här med äggvitor på dunk. Det innehåller lite tillsatser och grejer men att göra maränger och kasta äggulor är jag inte för. Vispa med lite socker och klicka på plåt. Svårt gott!

5) I bröd. Eller scones. Vispa ordentligt innan så blir det fluffigare och ökar proteinhalten och mättnaden i brödet.

Mer äggtips? Sharing is caring!

Kokostoppar- också med ägg.


Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Åsa- det kan man ju göra iofs!
Karin- ja visst är det!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*