#Veckans träning och Tunnelloppet

Tjejmarathon är som sagt så mycket mer än ett lopp.(Ett lopp för både tjejer och killar i vacker terräng på 50 km). Det är en massa fantastiska människor som vill göra skillnad. 

Det på går långt innan och  långt efter själva loppet och har hittills med allas fantastiska kreativa sätt att samla in pengar genererat över 200 000 kr till Panzisjuhusets arbete i Kongo.

Ni kan läsa mer om Tjejmarathons ”varför” på  http://tjejmarathon.wordpress.com.   

Det som händer idag är något riktigt häftigt. Helt klart ”´#badass kategori:

11 löpare, varav 10 coola brudar och Andreas Falk, en av Sveriges bästa ultralöpare, springer från 20.00 ikväll till 8.00 imorgon medan Birka Cruisesfärjan tuffar mot Åland.

Under tiden sitter några av deras män i baren med bössor och samlar in pengar. Löpdäcket är avstängt för löparnas skull och sex stycken support är på plats för att se till så allt flyter på och det finns mat och vätska på plats under de 12 timmarna

Media har förstås uppmärksammatdet här också. Det är ett äventyr! Ett riktigt gott äventyr och du kan följa dem via twittertaggen #Birka 12hr samt på Facebooksidan 

https://www.facebook.com/Birkatolvtimmars

Allt som samlas in går direkt till Panzisjukhuset. Jag sätter över pengarna med direkt kontakt med Panzi i december.

Vill du vara med och stötta kan du köpa ett snyggt armband eller bara skänka en slant till kontot. Mer uppgifter på vår hemsida alltså http://tjejmarathon.wordpress.com.

Är du intresserad av att jobba med oss nästa år? Kanske vill ditt företag vara med och samarbeta runt årets GODaste lopp? Inboxa mig!

---

Madde var här i fredags. Hon är på deff, det var två veckor kvar till tävling. Jag fick inte bjuda henne på något men hon gav mig ett recept på musli som hennes mamma gjorde till henne.

Jag har ju som bekant väldigt svårt att följa recept. Det gick inte här heller men hennes mamma ska ha cred för receptet. Såhär gjorde jag:

5 dl rågflingor (går bra med dinkel el bovete el vad som)

1 dl solrosfrön

1 dl kokosflingor

1 dl sesamfrön

1 tsk vanillinsocker

1/2 tsk salt

1 tsk kardemumma

Blanda detta i en bunke

I en separat bunke blanda:

1 dl vatten

1/2 dl olja (ekologisk raps använde jag)

Rör sedan ihop detta och sprid ut på en plåt på bakplåtspapper.

Jag satte ugnen på 150 grader och det fick vara därinne tills det fick bra färg men inte längre. Det går nog att variera till tusen detta. Men den här blev god.

Testa!

För snygga bilder? Sök ej här!

---

Det började nog faktiskt när jag var gravid. Jag tränade inte direkt. Utan ville mest motionera. Visst jag hade sprungit morgonpass tidigare- jag och Maria brukade ibland mötas upp okristligt tidigt och klippa flera kilometer, ibland flera mil innan jobbet.

Jag brukade börja springa tidiga långpass men inte i syfte att ladda inför dagen.

Nu gör jag det nästan varje morgon. Jag är skittrött ändå och en lätt lågpulsjogg när jag ändå är vaken ger mig faktiskt mer energi. Det är bara ett kort lätt tassande och det har blivit en vana som jag är beroende av. Ibland sover jag istället. Om jag är för trött.

Men den här stunden ute själv på morgonen innan jag försöker pussla ihop min dag med, idag, båda barnen hemma själv, min adept Z som kom hit med en knepig svenskläxa och massa allmänt fix och trix, den ger så mycket.

Den är motion som räcker där jag är just nu. Lagom till kvällen är jag sugen på ett pass till. Förutom idag. Jag är svimfärdig av trötthet. Såhär är det att ha bebis. Det är en kort period. Det är få förunnat att få vara snurrig i huvudet av trötthet på grund av ens egna barn. Så tänker jag.

Det är så många som vittnar om den här känslan. Den här releasen som löpningen ger. Trots det är tröskeln ibland så hög. Uppfattas vara hög. Både morgon och ofta kväll efter jobbet. Man är sömnig. Men egentligen inte trött. Man vet att man mår bättre när man tar sig ut. Men det tar emot.

Jag brukar tipsa mina adepter att suga i sig känslan efter ett pass. Så de har det tillhands när det tar emot. Ibland är det kanske bra att ha en låt eller en filmsnutt att ta till.

Well.

Här har ni en. Ren löparglädje. Tack Sara. The freedom series!

---

Det här med mer vegetarisk kost och inflammatorisk kost. Här kommer mer vatten på hjulet!

Ur en databas med 9000 aktiva tvillingpar, (80% kvinnor) har forskare vid universitetet i East Anglia i England studerat sambandet mellan kost och muskelmassa på kvinnor i åldrarna 18-79 år.

Syftet med studien var att baserat på bevis att kost, livsstil och inflammation påverkar så kallad sarkopeni vilket är muskelförlust vid sjukdom och åldrande. Man ville titta på sambandet mellan intag av specifika näringsämnen och dess samband med muskelmassa, styrka och muskelkvalitet hos dessa kvinnor. Därutöver ville man undersöka sambandet mellan kost och markörer för inflammation och därigenom se om kosten kan påverka förhållandet mellan muskelmassa och inflammation.

Studien påvisade ett positivt samband mellan intag av vitamin C och E, magnesium, kalium och flera karotenoider (organiska fettlösliga näringsämnen som är färgämnen i tex bär och grönsaker) och muskelmassa.

Därtill fann man att markörer för inflammation påverkade muskelmassan negativt men nutrienterna ovan kan påverka nivån av inflammation positivt och alltså hjälpa att bibehålla muskelmassa. 

Fram för mer grönt på byggartallriken med andra ord och för löparen med för den delen!st!

Här är en länk till en sammanfattning av studien.

---

Idag och imorgon går ett stort event av stapeln på Cirkus och Hasselbacken.  Såhär säger SIME om sig själva:

Our passion is to spread knowledge about the Internet and digital opportunities

Sime is Northern Europe’s largest conference about the Internet and digital opportunities with flagship events this year in Stockholm and Miami. Sime is about how digital opportunities can convert into new business, a better world and a lot of fun.

Syftet är för ledare och entreprenörer från olika branscher ska träffas tillsammans med riktigt bra talare under workshops och föreläsningar.

I samband med SIME genomfördes också SIME HR Summit och det var förstås dit och inte till ovan event jag var bjuden. Men jag kom från fel håll på Djurgården, såg inte skyltarna, blev visad in på Cirkus där jag och bebis virrade lite och kände oss enormt otrendiga. Ja jag iallafall, lillspark älskade att det fanns massa speglar med en söt bebis i och tjöt av glädje. Det verkade vara ett helt fantastiskt event för övrigt. Folk kom ut från en föreläsning och såg näst intill höga ut. Det var för övrigt med David Roberts. Verkade vara ett enormt inspirerande event.

Till slut insåg jag att jag skulle nog till Hasselbacken och tog mig dit.

Eftermiddagen där bjöd på ett event med undertexten ” the quest for talent in a network society” och var för inbjudna enkom. Det leddes av proffsiga Tommie Cau och jag hade gärna lyssnat ordentligt men det går inte just nu med en pratglad, matglad och energisk 4-månaders bebis. Det är hennes agenda som styr nu så det gör inget. Glad att jag fick komma. Jag är ju inte HR direkt men att arbeta med strategiska hälsofrågor är på alla sätt en viktig fråga för såväl HR som resten av organisationen och frågan brukar ju hamna där.

Jag hann på grund av bebis inte lyssna så länge men hann fundera desto mer och från Twitter såg jag att mycket av det jag tänker återspeglades i diskussionerna på scen.

Företag vill gå med vinst. Man vill attrahera sk key talents. Man vill vara långsiktiga. Man vill ha en tydlig strategi och en vision som ska delas av de anställda som i sin tur ska leva och utveckla den. Man pratar om en föränderlig värld och man gör om, gör nytt, omorganiserar till tusen.

Förändring är det enda beständiga. Så är det. Men att förändra bara för att förändra skapar oro och förmodligen ganska ofta oproduktivitet. Inget blir riktigt klart. Personalen luttrad. Men man känner sig stressad av att förändra för att förbättra. Stagnation är katastrof. Och visst måste man hänga med utvecklingen och anpassa sig till framtiden. Eller anpassa sig till kundernas önskemål, i linje med sin värdegrund snarare.

Man attraherar talanger som ofta om de är riktigt duktiga behöver fria tyglar för att vara sin fulla potential. Och det lyftes fram också- släpp dem fria! Men diskussionen rörde också att man kanske inte vågar ta in dem och släppa dem fria- de kan vara ganska obekväma att ha och göra med. Förändring är jobbigt. Att se saker på ett nytt sätt- kämpigt. 

Det beständiga torde vara företagets hjärta. Värdegrunden. Grunden och stommen. Den ska levas och drivas och delas av medarbetarna. Kännas igen oavsett vilka förändringar som görs. Annars blir det spretigt. Företagets varför. Enormt viktigt för att ha medarbetare som mår bra. Utan varför blir jobbet tids nog meningslöst.

Men alla vi som lever i den här nätverkande digitala tidsåldern skiljer oss på ett viktigt plan, well på flera, men ett jag tänker på nu från de som kanske jobbade på varvet eller i fabriken tidigare: Vi fokuserar så mycket mer på vårt eget varumärke. Vi manifesterar oss själva på ett sätt man inte gjort tidigare. Det är ett helt koncept man anställer nu i de här talents, inte bara en person. Och de kanske blir frestande att tygla för att få dem in i linjen att jobba för företagets vision. Som de kanske inte delar om den som så ofta är ganska oklar eller intetsägande.

Jag ramblar. Men ni kanske hänger med.

Och jag tänker hela tiden ur ett strategiskt hälsoperspektiv. Ur en tanke om hållbara medarbetare. De som delar företagets vision kommer vara mer motiverade vilket är en enormt viktigt del den psykosociala hälsan på jobbet. De kommer känna sig trygga även om det är förändringar på G. Igen. Om de ser den delade, upplevda  värdegrunden som en röd tråd genom förändringarna. Spretar de för mycket- blir det tufft!

Jag hade som sagt gärna hunnit lyssna på allt men det gick inte och hoppas jag får komma tillbaka nästa år.

Läs mer här om SIME HR Summit. Tack Tommie och gänget för att jag fick komma!

---