Vegetarisk kost- för muskler, mot inflammation

Idag och imorgon går ett stort event av stapeln på Cirkus och Hasselbacken.  Såhär säger SIME om sig själva:

Our passion is to spread knowledge about the Internet and digital opportunities

Sime is Northern Europe’s largest conference about the Internet and digital opportunities with flagship events this year in Stockholm and Miami. Sime is about how digital opportunities can convert into new business, a better world and a lot of fun.

Syftet är för ledare och entreprenörer från olika branscher ska träffas tillsammans med riktigt bra talare under workshops och föreläsningar.

I samband med SIME genomfördes också SIME HR Summit och det var förstås dit och inte till ovan event jag var bjuden. Men jag kom från fel håll på Djurgården, såg inte skyltarna, blev visad in på Cirkus där jag och bebis virrade lite och kände oss enormt otrendiga. Ja jag iallafall, lillspark älskade att det fanns massa speglar med en söt bebis i och tjöt av glädje. Det verkade vara ett helt fantastiskt event för övrigt. Folk kom ut från en föreläsning och såg näst intill höga ut. Det var för övrigt med David Roberts. Verkade vara ett enormt inspirerande event.

Till slut insåg jag att jag skulle nog till Hasselbacken och tog mig dit.

Eftermiddagen där bjöd på ett event med undertexten ” the quest for talent in a network society” och var för inbjudna enkom. Det leddes av proffsiga Tommie Cau och jag hade gärna lyssnat ordentligt men det går inte just nu med en pratglad, matglad och energisk 4-månaders bebis. Det är hennes agenda som styr nu så det gör inget. Glad att jag fick komma. Jag är ju inte HR direkt men att arbeta med strategiska hälsofrågor är på alla sätt en viktig fråga för såväl HR som resten av organisationen och frågan brukar ju hamna där.

Jag hann på grund av bebis inte lyssna så länge men hann fundera desto mer och från Twitter såg jag att mycket av det jag tänker återspeglades i diskussionerna på scen.

Företag vill gå med vinst. Man vill attrahera sk key talents. Man vill vara långsiktiga. Man vill ha en tydlig strategi och en vision som ska delas av de anställda som i sin tur ska leva och utveckla den. Man pratar om en föränderlig värld och man gör om, gör nytt, omorganiserar till tusen.

Förändring är det enda beständiga. Så är det. Men att förändra bara för att förändra skapar oro och förmodligen ganska ofta oproduktivitet. Inget blir riktigt klart. Personalen luttrad. Men man känner sig stressad av att förändra för att förbättra. Stagnation är katastrof. Och visst måste man hänga med utvecklingen och anpassa sig till framtiden. Eller anpassa sig till kundernas önskemål, i linje med sin värdegrund snarare.

Man attraherar talanger som ofta om de är riktigt duktiga behöver fria tyglar för att vara sin fulla potential. Och det lyftes fram också- släpp dem fria! Men diskussionen rörde också att man kanske inte vågar ta in dem och släppa dem fria- de kan vara ganska obekväma att ha och göra med. Förändring är jobbigt. Att se saker på ett nytt sätt- kämpigt. 

Det beständiga torde vara företagets hjärta. Värdegrunden. Grunden och stommen. Den ska levas och drivas och delas av medarbetarna. Kännas igen oavsett vilka förändringar som görs. Annars blir det spretigt. Företagets varför. Enormt viktigt för att ha medarbetare som mår bra. Utan varför blir jobbet tids nog meningslöst.

Men alla vi som lever i den här nätverkande digitala tidsåldern skiljer oss på ett viktigt plan, well på flera, men ett jag tänker på nu från de som kanske jobbade på varvet eller i fabriken tidigare: Vi fokuserar så mycket mer på vårt eget varumärke. Vi manifesterar oss själva på ett sätt man inte gjort tidigare. Det är ett helt koncept man anställer nu i de här talents, inte bara en person. Och de kanske blir frestande att tygla för att få dem in i linjen att jobba för företagets vision. Som de kanske inte delar om den som så ofta är ganska oklar eller intetsägande.

Jag ramblar. Men ni kanske hänger med.

Och jag tänker hela tiden ur ett strategiskt hälsoperspektiv. Ur en tanke om hållbara medarbetare. De som delar företagets vision kommer vara mer motiverade vilket är en enormt viktigt del den psykosociala hälsan på jobbet. De kommer känna sig trygga även om det är förändringar på G. Igen. Om de ser den delade, upplevda  värdegrunden som en röd tråd genom förändringarna. Spretar de för mycket- blir det tufft!

Jag hade som sagt gärna hunnit lyssna på allt men det gick inte och hoppas jag får komma tillbaka nästa år.

Läs mer här om SIME HR Summit. Tack Tommie och gänget för att jag fick komma!

Jag lyssnar alltd på en pod när jag joggar på morgnarna. Jag är mest intresserad av att lära mig saker och blir väldigt irriterad på ”blaj” och allmänt spånande. Helst skulle jag vilja hitta en pod som bara pratar fakta om kost och träning- typ de senaste forskningsrapporterna upplästa men det har jag inte hittat. Men nära det kommer iallafall Ben Grenfields pod som jag lyssnar på för det mesta.

Men jag lyssnar på några andra också. Tips på dem:

1) Endurance Planet- bäst för dig som är triatlet men även kostintresserad och ultralöpare eller löpare.

2) Fysiopodden- Men de kan liksom inte låta bli att slänga in termer hela tiden som man användr sig av när man pluggar på universitiet. Det går att prata enklare. Kan varmt rekommendera avsnittet om ”central governor” som jag tycker var riktigt bra.

3) Ben Greenfield fitness Podcast-  Senaste nytt från forskningen, lysnarnas frågor och lite annat. Otroligtt bra. RIktigt bra!

4) Maratonpodden– Avsnittet med Rune Larsson är klart bäst

5) Träningsglädje Talks –  Saras kloka pod. Inte så mkt fakta- men skickar med funderingar och feel good.

Nu vill jag ha tips på dina favoritpoddar!

Jag vill vakna utvilad. De flesta dagarna. De dagar jag inte gör det så vet jag att jag kan vrida ned intensiteten och downsiza dagen så det går bra ändå. Anpassa energin.

Jag vill vara frisk. För mig är frisk inte avsaknad av sjukdom utan innebär optimal hälsa. Att både orka med och ha energi över i livet.

När jag blir någongång sjuk vill jag att mitt superstarka immunförsvar ska lyfta mig till att bli frisk igen. Fort.

Jag vill äta bra ren mat. Som är snäll mot mig, mot miljön. Mot djuren jag äter och äter ifrån ibland. Jag vill kunna njuta av att unna mig något att äta bara för att det är gott utan att det ska ge mig dåligt samvete.

Jag vill ha meningsfulla relationer. Fina, ärliga relationer. Med delat skratt och delad sorg. Kanske inte ett så stort umgänge till antalet. Många bekanta. Men några få som får komma nära.

Jag vill ha insikten att släppa precis allt när jag är med mina barn. Veta att det mesta annat, ja nästan allt, oftast kan vänta tills de somnat.

Jag vill göra min egen karriär. Som jag definierar. Som inte präglas av kvantitet av jobb utan kvalitet.

Jag vill ha ett jobb där jag lär mig mer och utvecklas. Där jag får ge av det jag kan och känna ett sammanhang. Jag vill känna mig uppskattad och meningsfull i ett större sammanhang. Jag vill ha ansvar under frihet. Vara betrodd.

Jag vill alltid våga lyssna på min inre röst och min intuition. Jag vill tänka ”tänk om jag klarar det” snarare än ”jag kan inte”. Men det innebär inte att säga ja till en massa saker utan nej. Två dörrar öppnas ofta där en stängs.

Jag vill ha en kropp som har en grundfysik som möjliggör för att formas till de utmaningar jag antar. Jag vill kunna träna upp mig att orka massa mil. Vara smidig och rörlig. Stark så jag kan bära båda barnen och all mat hem också utan att behöva ge tappt. Jag vill klättra i träd, spela fotboll. Hitta i skogen.

Jag vill vakna varje dag och se fram emot den. Varje dag. Om inte hela så delar. Jag vill mer än orka. Jag vill leva i överskottsenergi. Ha utrymme att vara kreativ, att ge lite extra. Jag vill leva ett  #vavavoom liv och jag nöjer mig inte med något mindre.

På väg på Pearl Jamkonsert  fyra dagar innan illlspark kom. Mycket #vavavoom

Du har säkert ett mål. Men motivationen tryter. Och ibland känns det som man får börja om.

Som ungefär efter en helg när allt vad hälsosamt ätande heter gått ut genom fönstret som de säger over there.

Men det är inte att börja från början. Du har gjort massa grejer fram tills allt sket sig som du har tillgodo. Goda intentioner. Rutiner. Muskelminne. Recept. You name it.

Så du börjar inte från början idag. Du fortsätter på en inslagen väg. Du är redan på väg. Det är inget misslyckande att det inte blev något av på grund av förkylning eller att svärmor bjöd på oemotståndlig chokladkaka.Och sen blev det pizza.

Det var ett sidosteg. De ger perspektiv. Nu är det påt igen som gäller.

Plocka upp farten där du tappade den. Och tuffa på. Du kan vara en vinnare redan idag.

BIld från: pamboyd.wordpress.com

Jag hade som sagt ingen direkt plan för efter förlossningen i det kortsiktiga. Långsiktigt är det förstås 100 miles och massa roliga terrängutmaningar som hägrar men hur långt långt är- det får vi se. I det korta så är det att bygga styrka inifrån och ut. En stark uthållighet, förstås, lite mer fart. Tekniken tillbaka för att springa bra i terräng men det får vänta lite.

Jag ska ju gå ned några kilon mot mer ”löpvänlig vikt” men gör  även det väldigt lugnt och stabilt. Väger mig varje fredag och hittills har jag prickat -0,5 kilo varje vecka. Ni kommer knappt se något. Jag känner knappt något. Det är ingen brådis men det kommer vara klart lättare att springa upp o nedför fjäll och 16 mil med lite mindre barlast. Men just nu helammar jag och då är inte fokus på snabb viktminskning.

Det är en utmaning att få till sömnen. Lillan vaknar fyra gånger per natt men det är bara att gilla läget: lägga sig tidigt. Försöka hålla sig ”slumrande” och de morgnar jag kan sover jag en timma till för då passar det tydligen fröken att sova.

Löpmässigt är jag uppe på en mil, strax över. Jag har kört två kvalitetspass som känts helt ok.

Jag kör fortfarande lätta vikter på stången på gymet: 25 kilo i frivändningar med press nu (8 x 3 set). Undviker hopp. Tränar bålen och lite rehab för min symfys som jag gjorde illa för några månader sen.

Känner mig väldigt pigg och energisk. Jag klagade på fejan över att bebisen vaknade så ofta men det har faktiskt inte gjort mig trött. Eftersom jag är noga med kosten och inte äter massa socker utan mycket grönsaker, bra protein och bra fetter så har jag jämn energi. Har fortfarande bara behövt sova middag en endaste gång sen bebisen föddes. Somnar inte i soffan utan lägger mig vid 22 och somnar som en sten då istället.

Jag längtar till varje träningspass. Längtar till att springa längre. Fortare. Men är jättenöjd där jag är nu.

Den här veckan lutar åt att bli en riktigt bra träningsvecka:

I måndags vilade jag. I tisdags joggade jag min vanliga 40 minuters runda på morgonen och körde lite prehab efteråt. I onsdags- samma, morgontass. I torsdags sprang jag trösklar och igår fredag körde jag ett bra pass på gymet. Idag blir det lätt jogg eller promenad och imorgon fortsätter jag med att bygga upp ett långpass med lite kolhydrater innan.

Någon frågade om jag kniper med bäckenet hela tiden när jag springer och ja- i stort sett. Speciellt om jag springer utför, ökar farten eller när det är en knixig passage.

Så en sammanfattning av läget 4 månader efter förlossningen är: #VAVAVOOM