Win win

Jag trodde jag var på väg in i en liten dipp igår. Men så kom jag på vilken vecka det var… Aha! Och så blev det en toppendag.
När jag både hämtar och lämnar på dagis så är det snabba ryck på jobbet. När jag vill hinna träna OCH umgås på ett bra sätt med Ebba får jag vara kreativ.
Igår jobbade jag intensivt och effektivt till 14.30 och fortsatte svara på mail på väg till dagis. Bytte iofs om hemma först för det var pysselkväll. Jag gick lös på ett trasigt staket och sen åt vi varmkorv i vårsolen. Ebba var täckt i damm, ketchup och smuts så medan hon badade passade jag på att träna på badrumsgolvet. Det hade högt underhållningsvärde.
Mysigt i sängen med ABC-boken och när hon sen somnade själv så kastade jag mig över funktionärsschemat fram till läggdags. En helt vanlig fullspäckad dag. Och jag är full av energi. Hur? Jo såhär:

8 timmar här

Varje morgon sånt här.

Massor av det här

Mycket frisk luft i terräng

Och det viktigaste av allt: insikten av att det inte gör något om jag inte hinner allt jag tänkt göra, bara jag hinner med att vara precis där jag är!
Ha en fin onsdag!

När jag är emellan två projekt brukar jag tänka att jag är i ställtid. Det är kloka Bodil Malmsten som blivit känd för uttrycket som hänvisar till bland annat den tid det tar för maskiner och processer att ställa om till en ny aktivitet.

Jag är i ställtid på ett sätt just nu. På vissa fronter i livet är det full fart men på andra är det vägskälsfunderande. Det är klart att det känns att springa 8 mil och någonstans efteråt lägger sig euforin. Eller? 🙂 Men man börjar se framåt mot nya mål igen.
Den här tiden är jätteviktig. För att nästa äventyr ska bli bra måste man hinna stanna upp, utvärdera, njuta, vila för att kunna ladda om.
Att konstant vara på väg mot måluppfyllelse sliter.
Jag är i ställtid på ett större plan också. Vart är jag på väg yrkesmässigt? Jag klarar inte att jobba så spretigt i ett år till, så mycket vet jag. De här funderingarna har jag bestämt att jag skjuter på tills semestern.
Ställtiden jag upplever nu har mer med träningen att göra.

Vad gäller att en dröm går i uppfyllelse är det inte ställtid. Det är rena yeeehaaahögproduktionsfasen. Visst är ni med på ett hörn?

Och vad gäller PwC Charity and Fun Run på Solvalla så var det visst bara två dagar kvar. Jag har ca 25 funktionärer att göra schema för, briefa och hålla koll på. Och så var det gårdsstädningen på dagis ikväll….
Min ställtid flyger rätt bra.

Många har frågat om mina träningskläder jag hade på TEC. Jag har förmånen att få träna i kläder från Trimtex. Jag tycker att tio timmars aktivitet i både snö och regn är ett rätt bra test på funktionaliteten hos träningskläder. Och Trimtex får högsta betyg!
I regn och snö i 10 timmar behövde jag inte byta på överkroppen. All svett transporterades magiskt bort. Jag såg att många bytte kläder men det behövdes aldrig för mig.

Dessutom sitter jackan helt fantastisk och är elastisk runt axlarna precis där det brukar börja tjorva.

Den heter Trimtex Element Lzr womens jacket. Finns i herr förstås.
Jag försöker se om jag kan hjälpa de som vill köpa en- hör av dig till mig isåfall!
Tightsen som består av 36 sydda delar är mitt nya favoritplagg alla kategorier !
Jag ska försöka ta fram mer info på dem med.
Det jag gillar mest med Trimtex är att det är funktionen som är 100% fokus och så råkar de vara snygga. Inte tvärsom.
Har du något favoritmärke?

Tanken den här veckan har hela tiden varit återhämtning . Jag har ätit vad jag vill, sovit mer och genomfört två lätta träningspass.

Förutom min nerv som är ett riktigt sattyg just nu så mår kroppen väldigt bra. Jag vet att det är lätt att dras med i en längtan efter att träna och ta i för tidigt. Jag har verkligen mentalt gett mig själv 10 lugna dagar där jag lär mig av det jag genomfört.

Uthållighet har jag i kroppen och utmaningarna som ligger för mig är att tackla två toppturer på Skutan i Åre. En för att reka banan och en för att leda ett pass med Magnus på Workout Åre.
I augusti springer jag Axa Fjällmarathon. Loppet som får Lidingöloppet att framstå som en promenad i en krattad manege. Jag har tampats med den där banan nog många gånger för att veta att ska jag in under 6 timmar i Vålådalen så kommer jag få tugga en hel del stigmeter nu och i sommar.

Därför är amen i kyrkan – långpassen på söndagar utbytta mot backar en tid framöver.
Idag- söndag förvisso men första söndagen efter TEC och jag är fortfarande i slapp-mode. Varvar godsaker med blodpudding och mackor och guvetvadannat jag blir sugen på.
Men ut skulle jag och den fantastiska 300-metersbacken som blir brantare i brantare hägrade.
Att slamma fötterna i asfalt i högt tempo kan man passa på att undvika en vecka efter 80 kilometersbataljen då det belastar skelett, senor och ligament rätt bra. Dessa sk avaskulära vävnader har inte så mycket blodtillförsel som muskler och tar längre tid på sig att återställas. Mina muskler är servade med blod som bär på massa näring så har återhämtat sig mycket snabbare.

Dessutom gick det inte så fort på TEC och väldigt lite var asfalt så kroppen känns väldigt fräsch och har så gjort sen min jogg i onsdags.

Att mata backe drar ned hastigheten och tar man bara det lugnt nedför så är det ett otroligt bra stärkande träningspass som ändå är rätt skonsamt.

Jag har rättfärdigat mig nu eller hur? 🙂

Nå jag har väl klarat en sju vändor i den här backen med bra teknik förut och planen idag var just sju vändor vilket ger strax över två km backe. Jag genar på vägen ned för idag handlade det om att jobba uppför.

Kände direkt att benen var på jobbhumör. De första fyra rev jag av utan att det kändes. Efter den femte öppnades dörren till ett av husen och en man frågade om jag ville ha vatten? Jag avböjde med ett tack- jag har bara två kvar. Sa jag. Men nej. Efter sju var endorfinerna i taket och jag var tvungen att ta en till. Har man gjort åtta har man slagit sitt rekord och efter TEC finns inget ”nu orkar jag inte mer”. Det finns bara jag kan. Så jag körde två till. Lungorna vände sig ut och in efter den sista och jag pep och flåsade och var lika glad som jag var högt upp. Nedjogg och stretch. Iväg på dop. Ett ton mat.

Jag älskar backträning. Gillar inte backar i lopp men träningen är underbar.
Nu är jag återhämtad. Det blir en vecka till av lättare träning men på lördag sätter jag igång med ett nytt fokus och lite ny träningsinput. Mer om det senare.
Jag har nog aldrig varit så taggad inför något som den träning jag har framför mig. Jag har hittat nyckeln till jag kan rummet. Nu gäller det att ge sig möjligheterna att jobba mot målet. Att planera, förbereda ordentligt. Min styrka! Min svaghet är att jag har mycket annat som jag också vill genomföra med kvalitet.

Men motivationen är på topp.

Här är en bild Ebba tog på oss i kyrkan på kusin Nikkis dop idag.

Nu ska jag planera veckan som är sprängfylld av event, Tjejmarathonäventyr, bus och träning!

Ha en fin kväll!

Jag har en sån. Den är svår att komma åt men syns tydligt på lördagar.Det är så mycket nu och det finns många jag inte känner att jag haft tid att visa hur mycket de betyder för mig. Mina fina vänner, min syster och min.. gulp kille.

Läskigt! Vi har träffats under så speciella förhållanden som präglats av en levertransplantation men ikväll är vi på vår första riktiga date. På bio.
Heja livet.