Ett snötäcke har lagt sig på de flesta håll i landet och skidsäsongen är igång på allvar. Charlotte ligger i hårdträning i Ramundberget tillsammans med sina kollegor, med siktet inställt mot VM i finska Lahti. Men innan dess ska hon vara med i ett par världscuper.

Just nu handlar det bara om träning, att äta rätt och återhämtning för Charlottes del. Intervjuer med nyfikna journalister står inte högst på att göra-listan. Men att vara med i RW ligger henne varmt om hjärtat; efter skidåkning är löpning nämligen Charlottes absoluta favoritträningsform.

– Jag kände att det här vill jag vara med på. Jag gillar Runner’s World! utbrister Charlotte Kalla entusiastiskt när vi intervjuar henne.

Faktum är att löpningen är en lika viktig del i Charlottes träning som själva skidåkningen. För under årets många snöfria månader gäller det att hitta alternativa träningsformer för en skidåkare. Och under barmarksäsongen är löpningen nummer ett för Charlotte.

– Egentligen är rullskidåkning den träningsform som liknar skidåkning allra mest, och jag kör därför en del rullskidåkning på sommarhalvåret för att komma upp i fart. Men det är inte jättekul att behöva hålla sig på vägarna, säger Charlotte. Annat är det med löpning, menar hon. Då kan man ge sig ut på stigar eller springa obanat och bara ”köra på”.

– Jag älskar löpning. Det är så lättillgängligt, man behöver bara ett par skor och sen kan man ge sig ut överallt. Det ger sådan frihet. Förutom att Charlotte tycker om frihetskänslan som löpningen ger, uppskattar hon träningseffekten. Löpträningen bygger upp en bra grund och kapacitet inför skidsäsongen. Särskilt effektivt är traillöpning.

– När jag springer obanat, rakt ut i naturen, så tvingas jag att balansera över stenar och rötter, att parera mellan buskar och träd. Då får bålen jobba och jag utmanar balansen.

Charlotte har sprungit mycket under barmarksperioden genom åren, men inför den här skidsäsongen har löpningen haft extra stor betydelse för henne. I somras vaknade hon en morgon med en överbelastningsskada i bröstryggen. I början hade hon väldig ont och fick vara försiktig med träningen, hon hade svårt att använda överkroppen och rullskidåkning var uteslutet.

– Jag fick acceptera en annorlunda vardag. Jag kunde inte längre träna som jag ville, jag kunde bara planera en dag i taget. På kvällarna fick jag se hur jag mådde och fundera över morgondagen.

I samråd med läkare, tränare och fysioterapeuter fick Charlotte klartecken att direkt börja springa distanspass. Ibland blev det dock för stötigt och hon fick ta det försiktigt, till sin förtret. 

– Och jag som älskar att springa utför på stigar!

Löppintervaller var bland det första hon kunde träna i intervallform när andningen inte längre gjorde henne påmind om skadan. På så vis fick hon till belastande kvalitetspass då hon kunde träna i de högre pulszonerna.

Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 12 2016. Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande: