Nu på måndagmorgonen vid 07.00 gick starten för 2016 års Swimrun Worldchampionship, rankad som en av världens tuffaste uthållighetstävlingar.
Lagen ska under måndagen simma och springa mellan 26 öar i Stockholms skärgård när tävlingen avgörs. Sammanlagt ska deltagarne simma och springa 75 km, där 10 km är simning och 65 km löpning.
Mer om tävlingen hittar du på ÖtillÖ:s webbplats
Ur innehållet:
Jag träffar Therese Alshammar för en fika en förmiddag mitt i sommaren på Broms på Östermalm. Asfalten kokar, ökenvindar drar över stadens gator och torg, och Therese oroar sig en smula för eftermiddagens löppass. Hon tycker om värme, men nu börjar det gå till överdrift.
– Jag slutade simma aktivt hösten 2016, det blev inga mer tävlingar, ingen mer simning på elitnivå. Främst handlade det om att jag hade problem med skador, diskbråck och liknande, men då fick jag och min kille också vårt andra barn.
– Jag älskar att simma, det är min största passion, men det tar mer tid, kräver en hel del logistik. Det går inte att bara ställa bebisen i en vagn vid sidan av bassängen, man är omsluten av ett annat element, hör inte något. Det har varit en av de stora tjusningarna med simning för mig, den där otillgängligheten, men det är ju inte så bra som mamma. Så jag tänkte att jag skulle hitta på något annat att träna.
Löpning verkade praktiskt, då kunde hon ta med en bebis i löpvagn. Det enda problemet var att hon inte hade tagit ett löpsteg under hela simmarkarriären.
– Man är rädd för skaderisken, det är mycket högre skaderisk i löpning.
Simningen är en sådan skonsam sport, vi har inga frånskjut förutom vid start och vändningar, man jobbar bara med hållningen och att vara flexibel och stark i vattnet. Det är väldigt låg tryckverkan på kroppen.
– Vi vill ju vara så rörliga vi någonsin kan i fotleder, i knän, höfter och axlar.
Vi sitter gärna på våra fötter och stretchar dem, och vi lyfter inte på benen, som simmare rör man bara benen från höften och med fokus bakåt, uppåt.
Hon tog det väldigt försiktig i början.
– De första rundorna blev på två, tre kilometer, och så har jag ökat allteftersom. Nu tycker jag det är roligt, men det tog tid att komma in i det. Jag tror det tog tjugoen gånger, eller mer, innan det blev kul.
– Jag har klarat mig från skador, men jag kan känna av i knäna när jag springer lite längre. Men lyckligtvis ingenting från diskbråcket. Som simmare tränade jag också två gånger om dagen, med monotona rörelser hela tiden och extrem flexion på ryggen. När jag springer undviker jag rörelser som frestar på ryggen för mycket.
En vanlig löparvecka?
– Det finns ingen vanlig löparvecka när man har två små barn. Målet är att springa tre till fyra gånger i veckan. Förra veckan sprang jag två milpass, ett pass på fem kilometer och ett på sju kilometer. Riktigt hur det blir den här veckan vet jag inte.
– Det längsta jag har sprungit är femton kilometer, men Petter säger att jag måste upp mot två mil ett par gånger före Ö till Ö. Jag har lite ångest inför den där tävlingen, men jag tänker att jag ska tänka så lite som möjligt på den, jag vill inte matta ut mig mentalt, bara ta det som det kommer. Det är viktigt att vara fräsch, känna sig sugen, nyfiken och tänka ”gud vad spännande”. Och så relaterar jag till andra tuffa saker jag har klarat mig igenom, jag har fött två barn, min första förlossning tog över tjugo timmar. Så länge kommer vi inte hålla på i Ö till Ö.
Det var också mycket därför hon tackade ja, när hon fick frågan.
– Jag tänkte att det skulle vara spännande att få ha en riktigt utmaning framför mig, få en spark i baken. När jag slutade simma på elitnivå, tappade jag också rutiner. Som elitsimmare tänkte jag inte på att jag behövde ett mål för träningen, det var bara att man tog sig till bassängen två gånger om dagen och gjorde sitt bästa. Men när man inte har någon tränare, och inga kamrater som står och väntar på en, då blir det svårare. Man missar några träningspass, veckorna går och plötsligt är man alldeles ur fysisk form.
En gemensam vän förde samman Therese och Petter.
– När han fick höra att Petter skulle köra Ö till Ö för sista gången i år och ville ha någon att köra med, så tyckte han att Petter skulle göra det med mig.
Och så blev det, Therese och Petter träffades och pratade och körde några träningspass ihop.
– Vi har provat med lina, där jag har dragit. Första gången kändes det som vissa övningar man gör när man simmar, man har en vikt bakom sig eller att man sitter fast i väggen med ett rep. Det var som att jag körde max hela tiden, och jag tänkte att det här kommer inte att hålla.
– Men efter ett par gånger funkade det bättre, jag har lärt mig att hålla igen, tänka att jag inte ska ta mig fram så fort som möjligt. I swimrun gäller det att hitta en rytm och ett tempo tillsammans. Jag kommer nog också börja köra med en flytdolme, för att spara benen till löpningen. Och Petter klagar över att det blir så mycket bubblor bakom mig med bensparkarna, han ser ingenting när jag drar på, ha, ha.
Hur är det att omvandla sig från att vara en av världens bästa simmare till löpare på nybörjarnivå? Går det att förvandla simmarkraften till löpenergi?
– Fysiskt går det inte, men jag kan ta med mig mycket mentalt, föra över samma tänkesätt som jag har i simningen. Jag tänker att jag bara ska luta mig framåt och låta det rulla på. Det är jobbigt i början, det kommer att ta emot, men efteråt kommer det att kännas bra. Tänka på hållningen, fokusera på tekniken, inte på hur långt det är kvar.
Rent fysiskt har det också varit en del problem.
– Det jobbigaste med löpning är att få skavsår i armhålan. Som simmare får man ju rätt stora lats, för att klara mig från skavsår måste jag springa med armarna lite utåt i stället.
Och när det kommer till swimrun, att simma i öppet vatten har heller inte varit helt lätt att vänja sig vid.
– Det är som en helt annan sport, att inte se botten är obehagligt. Vissa dagar tänker man det värsta; jag kommer att simma på en stor sten, eller så kommer det en massa alger eller så flyter det upp ett lik eller något annat ur djupet. Men sen när man kommer upp blir man lite extra stolt över att det har varit så läskigt, och att man ändå klarade av det!
Vågor är också någonting nytt.
– Jag är ju trygg i vatten, jag kan andas på båda sidor och så, men jag är ganska så lätt, jag är ingen pråm. Jag är mer tekniksimmare, och kanske lite fragil, skulle man kunna säga. Men Petter är ju stor och stark och gillar när det är lite ruffigt, blir det höga vågor får väl han ta täten och plöja oss fram (skratt).
När Therese slutade simma på elitnivå var planen att simma två till fyra gånger i veckan som ”motionär”.
– Men det blev mycket mindre, kanske en till två gånger i veckan. Nu har jag i alla fall haft min äldste son i simskola varje morgon i två veckor, då har jag simmat bredvid i en timme varje dag. Det är så skönt och roligt att träna tillsammans, äta något gott efteråt, och vila i den där känslan att alla är glada.
Löpträningen förlägger hon till största delen ute på Djurgården, det är praktiskt, familjen bor i närheten.
– Jag har en favoritrunda, och den går längs vatten. Jag har ingen löparklocka, men min kille har en, jag lånar den ibland. Men jag försöker springa utan klocka, jag tycker det ger en skönare upplevelse, jag vill komma ifrån att tävla om saker, jag har tävlat så mycket i mitt liv. Med en klocka på armen blir det lätt att man börjar pressa sig själv.
– Jag försöker ligga i ett tempo runt 5.30, där vill jag att det ska vara behagligt att löpa. Jag dricker sällan någonting när jag springer, jag är van från simningen att gå tom, jag drack aldrig under två timmar långa simpass. Men när jag ska springa riktigt långt får jag väl börja träna på det, ha, ha.
Therese är noga med vad hon äter, hon har varit vegetarian i många år.
– De sista två åren har jag gått åt veganhållet, men jag är inte militant på något vis. När jag åker hem till mamma äter jag det hon serverar, det är inget problem. Men jag tror vi människor är gjorda för att äta ”plant-based”. Jag har i alla fall alltid mått väldigt bra av det.
Hon fyller 41 i år, simmarkarriären är över, och med det en identitet. Nu gäller det att hitta en ny mening i livet.
– Man måste ändra på sina värderingar, acceptera vissa saker, få större förståelse för saker och ting. Jag tycker dock inte att jag har haft någon större ålderskris, jag skaffade barn ganska sent i livet, det gick inte tidigare på grund av simningen. Och med småbarn har man hela tid fullt upp, man hinner inte gå runt och grubbla, det är bara att rensa huvudet och fokusera på vad man ska handla i mataffären.
Hon har en del projekt på gång, dels ett kopplat till simkunnighet och till ett försäkringsbolaget, och dels en egen kollektion träningskläder.
Therese kille är simtränare, men den vägen vill hon inte gå.
– Det kräver att man är strukturerad och har en viss förkärlek för Excel, och det har inte jag.
Det största projektet just nu är dock Ö till Ö.
– Det är som med löpningen, jag känner mig stolt över mig själv när jag klarar av saker. Om det sedan räcker för att klara av Ö till Ö, återstår att se. Men det ska bli spännande att försöka! (Det blev till slut en 41:a plats med tiden 11.54,44 för Therese och Petter, reds. anm.)
Ålder: 40.
Bor: Stockholm.
Familj: Sambo Johan Wallberg, simtränare, sönerna Fred, 5, Ted, 9 månader.
Karriär (i urval): 73 internationella mästerskapsmedaljer, 2 OS-silver, 1 OS-brons, 12 VM-guld. En av Sveriges största idrottare genom tiderna.
Inför sommarens alla härliga löprundor har du nu möjlighet att göra ett riktigt klipp!
Prenumerera på RW och få ett par snygga Sunpocket Atletics sol/löparglasögon till ett värde av 890 kr på köpet!
Passa på!
10 nummer av RW, värde 990 kr (butiksvärde)
1 par Sunpocket Athletics, värde 890 kr
För endast 699 kr!
Sammanlagt värde 1 880 kr!
Du sparar hela 1 181 kr!
Ja tack ta mig till erbjudandet! Klicka här!
Är du redan prenumerant?
Klicka här, så kan du köpa ett par Sunpocket Athletics till kanonpris.
Ska du springa GöteborgsVarvet?
Besök Runner’s Worlds monter på Varvetexpot så kan du boka din prenumeration eller köpa glasögonen direkt! (Gäller så långt lagret räcker)
Ironman Italien, Emilia-Romagna
Nu till helgen så är det dags för Ironman Emilia-Romagna i Italien. Det är första gången Italien arrangerar en Ironman på full distans och det lockar såklart många lokala, men även svenskar. Emilia-Romagna är en trevlig turistort där det fortfarande är varmt och man har en förlåtande platt bana.
Det är 57 svenska Age groups som sätter sig på planet ner till turistorten Cervia i nordöstra Italien.
Det verkar som om många proffs vill ta tidiga poäng inför Kona 2018 då det är hela 55 herrproffs anmälda. Där finner vi även svenska Marcus Hultgren.
På damsidan är det 20 proffs anmälda och där hittar vi både Camilla Lindholm Borg och Emma Graaf. Som vanligt när det gäller proffsklasserna så vet man aldrig hur många som kommer till start. Det faller alltid bort en hel del sista veckan, men då detta är en av de första tävlingarna för poäng till nästa säsong så tror vi att det kommer bli ganska stort startfält.
ITU World Triathlon Grand Final Rotterdam
I helgen så var det grand final av ITU nere I Rotterdam, Holland. Flora Duffy från Bermuda fortsätter vara dominant på damsidan och tog hand om förstaplatsen och därmed femte vinsten för året. Hon tog även hem WTS world Series Championship för andra året i rad. Duffy låg med i täten på simningen och var sedan med i utbrytargruppen som skaffade sig en ledning på 1:30 efter cyklingen. Sedan kunde Duffy med dagens snabbaste löptid på 33:35 ta hand om vinsten 55 sekunder före Katie Zaferes från USA och Jessica Learmonth från Storbritannien som kom trea.
På herrsidan blev det ett väldigt tight race där sprintstarka Vincent Luis från Frankrike vann efter en spurtduell mot Kristian Blummenfelt från Norge. Totalvinnaren för WTS world Series Mario Mola från Spanien kom trea. Javier Gomez som för bara en vecka sedan tog hem världsmästartiteln på Ironman 70.3 kom in på fjärde och kunde behålla sin andraplats på totaltrankingen.
Nere i Rotterdam så avgjordes även U23-VM på olympisk distans där vi hade Gabriel Sandör på startlinjen! Gabriel låg bra med efter både simningen och cyklingen där han låg med långt fram i täten, men tyvärr så tappade han lite på löpningen och kom in på 21:a plats.
Vi hade även fyra svenska age groups och en paratriathlet vid namn Malin Lundström som gjorde fina resultat nere i Rotterdam.
Topp 3 dam:
1. Flora Duffy (BER) 1:58:39
2. Katie Zaferes (USA) 1:59:34
3. Jessica Learmonth (GBR) 2:00:56
Slutställning WTS World Series Ranking, damer:
1. Flora Duffy (BER) 5200 p
2. Ashleigh Gentle (AUS) 4320 p
3. Katie Zaferes (USA) 4302 p
Topp 3 Herr:
1. Vincent Luis (FRA) 1:51:25
2. Kristian Blummenfelt (NOR) 1:51:27
3. Mario Mola (ESP) 1:51:35
Slutställning WTS world series Ranking, herr:
1. Mario Mola (ESP) 4728p
2. Javier Gomez (ESP) 4311p
3. Kristian Blummenfelt (NOR) 4281p
Ironman Weymouth 70.3
I ett regnigt och blåsigt Storbritannien så avgjordes Ironman Weymouth 70.3 i helgen. Relativt små startfält i proffsklasserna. Det kom 13st herrproffs till start där James Cunnama från Sydafrika tog hand om första platsen före Tom Leconte från Frankrike och Kenneth Vandendriessche från Belgien på tredjeplatsen.
På damsidan så kändes Corinne Abraham som storfavorit inför tävling då hon i sommar radat upp pallplaceringar men hon är troligen nedtränad inför Hawaii om några veckor och hon blev tillslut femma i proffsklassen. Vann gjorde Katrien Verstuyft från Belgien på tiden 04:42:35 följt av Natalie Seymour från Storbritannien och Joanna Soltysiak från Polen. I reselutat listorna så står det Sverige men efter lite efterforskning så kommer Joanna från Polen men är boende i nere i Lund i Sverige. Så vi är lite osäkra vilken nationalitet som stämmer.
Det var sex stycken svenska age groups som hade tagit sig över för att köra tävlingen.
Topp 3 herr
James Cunnama RSA 04:02:32
Tom Leconte FRA 04:08:01
Kenneth Vandendriessche BEL 04:10:13
Topp 3 Dam
Katrien Vaestuyft BEL 04:42:35
Natalie Seymour GBR 04:43:57
Joanna Soltysiak POL/SWE 04:49:56
Ironman-VM 70.3, Chattanooga, USA.
Favorittippade Javier Gomez och Daniella Ryf vann prestigefyllda VM på Ironman 70.3 i Chatanooga, USA. Detta event flyttar varje år runt bland de sex kontinenterna. Nästa år går det i Port Elisabeth, Sydafrika, på samma bana som man kör de afrikanska mästerskapen i April. Man kör dock alltid fem veckor före Kona så att deltagarna hinner återhämta sig då flertalet kör ”dubbeln”. Denna bana var tuff av flera anledningar. Ström simning, 1 000 höjdmeter på cykeln och strax under 300 höjdmeter på löpningen. Addera värmen på det …
Den största överraskningen på herrsidan var före detta ITU-triatleten Ben Kanute som låg etta fram till kilometer 10 på löpningen då han passerades av den snabbfotade Gomez. Ben kom sedan tvåa. Sebastian Kienle som sannolikt var sliten och nertränad inför Kona kom femma. 70.3-specialisterna Tim Don och Sam Appleton kom trea respektive fyra. Förra årets vinnare Tim Reed kom långt ner i fältet då han nyligen varit sjuk. Det är ett tydligt mönster nu med f.d. ITU-killar och -tjejer som dyker upp på halvdistansen och dominerar de prestigefyllda loppen. Full Ironmandistans är ett helt annat djur och där är det än så länge en större mix när det kommer till världstoppens bakgrund.
Daniella Ryf vann en överlägsen seger på nästan sju minuter då förra årets segrare och hot Holly Lawrence bröt en bit in på cyklingen. “I just didn’t have it. I’m exhausted and I didn’t have the fight today. My legs felt dead. That’s racing. It’s been a long season.” sade Lawrence. Ryf vann på otroliga 4:11:59h. Emma Pallant kom tvåa följt av Laura Philip på 4:18:36 resp 4:19:40h.
Svenska Age-Groups
Det var relativt många svenska Age Groups som hade tagit över sig till Chattanooga. 34 svenskar tog sig i mål och vi hade några topp 20-placeringar. Intresset för detta race jämfört med Kona går inte jämföra. När folk går över lik för en Konabiljett får Ironman nästan övertala motionärer att köpa sina 70.3 slots. De har helt enkelt inte lyckats skapa samma magi och habegär över tävla detta race. Självklart är det också så att det är svårt att motivera långa resor för att ”bara” tävla på medeldistans och folk prioriterar helt enkelt utefter var de bor.
Ironman Ruegen 70.3, Tyskland
I söndags avgjordes Ironman Ruegen 70.3. Vi hade sett fram emot en duell mellan snabbfotade Patrik Lange från Tyskland och vår egen Patrik Nilsson. Tyvärr hade Patrik känning i en vad som gjorde att han avstod tävlingen för att inte riskera sin prestation på Hawaii om några veckor. Lange tog därför en övertygande seger där han ledde från start till mål och vann på 03:43:46.
Men vi fick svenskt på pallen ändå nere i Ruegen. Sara Svensk tog sin första internationella pallplacering med en fin tredjeplats efter haft dagens snabbaste löptid bland damproffsen och kom i mål på 04:25:59. Vann loppet bland damerna gjorde Anja Beranek från Tyskland på 04:16:37. Sara kommer bli spännande att följa framgent då hon har en hög löpkapacitet, en talang som är svår träna upp jämfört med cyklingen.
Herrar:
1. Patrick Lange TYS 03:43:46
2. Franz Loeschke TYS 03:49:48
3. Lukasz Kalaszczynki POL 03:51:08
Damer:
1. Anja Beranek TYS 04:16:37
2. Daniela Sammler TYS 04:19:41
3. Sara Svensk SVE 04:25:59
Ironman Wales
I helgen så avgjordes även Ironman Wales som körs på en riktigt tuff bana. Vann loppet gjorde Cameron Wurf från Australien som fortsätter visa fin form efter andraplatsen i Kalmar. Det var Wurfs snabba cykling som gjorde att han kunde hålla ifrån en jagandes Philip Graves från Storbritannien. Tredjeplatsen gick till Christian Kramer från Tyskland. På damsidan så var det tyvärr endast fyra proffs som kom till start, samtliga från Storbritannien. Lucy Gossage tog en överlägsen seger före Parys Edwards följt av Kate Comber.
Från Sverige hade vi fem stycken age groups som tog sig i mål.
Det händer mycket i triathlonvärlden med spännande tävlingar, fantastiska prestationer och intressant träning. Det finns mycket inspirerande material att hitta här på Runner’s World och nu drar vi även i gång en veckovis återkommande rapport med vad som händer i sporten. Mikael Nelker och David Björk är våra experter. I helgen hände det riktigt mycket och här kommer rapporten:
Kalmar Ironman
I helgen gick Ironman Kalmar, en höjdpunkt för många triathleter i Sverige. Intresset för denna tävling som började sin historia med Järnmannen 1994 ökar för varje år och publikfesten längs banan blir bara bättre och bättre. Veckorna innan såg det ut bli ett stort och namnkunnigt proffsfält då 36 stycken var anmälda. Precis som tidigare år kom tyvärr flera avhopp. 21 herrproffs startade, varv av sex från Sverige. Det var endast herrproffs i år, då damproffsen kör i Köpenhamn. Ordningen byts varje år, och anledningen är att tävlingen ligger sent på tävlingssäsongen, bara veckor innan VM på hel- och halv-Ironman avgörs. Många av de stora namnen är redan klara för VM och det finns flera andra Ironmans runt denna tidpunkt. Trots det är Kalmar i särklass en av Europas bästa race. Ser man till nästa år så kommer det preliminärt se ut så här i Europa 2018:
29 Juli Ironman Hamburg
29 Juli Ironman Switzerland
4 Aug Ironman Tallinn
5 Aug Ironman Maastricht – Limburg
18 Aug Ironman Kalmar
19 Aug Ironman Köpenhamn
På förhand var Cameron Wurf från Australien (f.d. proffscyklist) och Clemente Alonso-Mckernan från Spanien favoriter. Svenska KJ Danielsson och Daniil Sapunov från Ukraina, fick ses som ”runner ups”. Clemente och Daniil skapade en tidig lucka på simningen och hade några minuters försprång ut på cykeln. Redan efter sex mils cykling så var Cameron ikapp och förbi. Efter ca tio mil ökade han trycket och skapade ett försprång på ca åtta minuter efter att ha haft dagens snabbaste cykelsplit på otroliga 4:14. Bakom honom jagade Clemente och KJ som gick ut samtidigt på löpningen. Wurf har verkligen blivit en bättre löpare det senaste året och han höll förstaplatsen fram till 32 kilometer innan Clemente passerade. KJ höll sin tredjeplats långt in i loppet innan han under de sista kilometrarna blev passerad av Esben Hovgaard från Danmark som tog tredjeplatsen.
De övriga svenskproffsen i Kalmar:
Jonas Örarbäck gjorde en väldigt stabil insats i sin proffsdebut på distansen och blev tia totalt på 8:49.
Marcus Hultgren gjorde även han ett bra race överlag och var uppe på tionde plats men tappade tre placeringar de sista kilometerna och blev trettonde totalt med tiden 8:51 h.
Erik Holmberg var länge med i toppen efter en cykeltid på 4:32 men tappade mycket på löpningen och slutade på en sjuttonde plats totalt med tiden 8:56.
Andreas Lindén var även han med länge och slogs om en bra placering, men han bröt efter ca 30 kilometer på löpningen.
Martin Olsson klev av tidigt på löpningen på grund av sviterna efter ha kraschat på cykeln tidigt.
Tittar man på resultaten för åldersgrupperna så finns det som vanligt många bra och anmärkningsvärda resultat. Gabriel Björlin som är endast 19 år gammal stod för ett extremt bra race och passerade flera proffs under dagen och kom in på en sjunde plats totalt med tiden 8:37. Så här har vi verkligen ett framtidslöfte att hålla ett öga på! I en intervju med Barometern så ska Gabriel gå ner på kortare distanser nu. Veteranen Calle Brümmer visade att åldern (M45-49) bara är en siffra när han sprang in på 8:52 och tog en fjortonde plats totalt.
Resultat Men PRO
1. Clemente Alonso-McKernan (ESP) 8:07:48
2. Cameron Wurf (AUS) 8:08:58
3. Esben Hovgaard (DNK) 8:25:18
4. Karl-Johan Danielsson (SWE) 8:28:32
5. Daniil Sapunov (UKR) 8:34:02
6. Geert Janssens (BEL) 8:36:12, M30-34
7. Gabriel Björlin (SWE) 8:37:35, M18-24
8. Andrey Lyatskiy (RUS) 8:44:16
9. Michael Smith Larsen (DNK) 8:46:09
10. Jonas Örarbäck (SWE) 8:49:21
Kalmar är det race då flest svenskar kvalar till Hawaii. Dessa svenskar plockade ut en biljett till Kona.
Damer
F25-29 Ida Larsson
F30-34 Jenny Nae
F45-49 Viktoria Johnsson och Helena Kvapil
F50-54 Jona Dahlquist
F60-64 Anna-Karin Lepik
Herrar
M18-24 Adam Kjellström
M25-29 Jakob Karlsson
M30-34 Daniel Adams-Ray
M35-39 Thomas Emilsson, Håkan Nilsson
M40-44 Dan Johnsson, Patrik Kronholm, Magnus Svensson, Petter Gisslen
M45-49 Peter Jönsson, Kristoffer Ahlin, Markus Wallhagen
M50-54 Mattias Törnqvist, Christer Hagberg, Hannu Körkkö
M55-59 Mikael Thorén
M65-69 Lars Wärnberg
M70-74 Leif-Håkan Johnsson
De som kvalat tidigare till Hawaii under 2017 är:
Camilla Franks
Carl-Johan Leinoff
Elinor Krock
Emma Igelström
Fredrik Båving
Hanna Johansson
Jesper Bach
Martin Fredriksson
Olof Dallner
Sten Orsvärn
Ulrika Jansson Båving
Sala Silverman 70.3
Mitt under Kalmaryran så gick Sala Silverman av stapeln. En väldigt bra trevlig och bra anordnad tävling. Simning i en spegelblank sjö, platt trevarvsbana på cyklingen och en fin löpbana. Lägg även till ett prisbord på upp mot 150 000 kronor så är det absolut värt att åka upp dit om man inte är i Kalmar. Sala bjöd i år på ösregn och kyla under större delen av cyklingen som gick över till solsken på löpningen.
Vann gjorde finländaren Kim Harju på tiden 3:56 efter en monstercykling på 2:01:23. Kristian Ek som stod för dagens snabbaste löptid på 1:21 kom tvåa på 4:06. Trea kom Richard Bräckvall på 4:08.
På damsidan så vann Jenny Nilsson en övertygande seger på 4:35 före Nathalie Säfsten och Isabella Knutsson.
Ironman Köpenhamn
I proffsklassen kom åtta damer till start. Som väntat tog Michelle Vesterby hem segern i sin ”hemmatävling” på tiden 9:00. Corinne Abraham tog andraplatsen. Svenska Camilla Lindholm Borg gjorde ett bra race och tog en fjärdeplats bland PRO endast fem minuter från tredjeplatsen som gick till Sofie Goos. Vårt andra svenska PRO Julia Montgomery kom sjua bland proffsen på 10:24 då Collonge bröt.
Ser man till resultaten så var det två svenskar som hade chans på en plats till Kona. Petter Liif i åldersklassen 25-29 på 8:58:29 där han tog en hedrande tredjeplats. I M40-44 så tog Fredrik Ekström på 8:57:24 en stabil andraplats. Dock vet vi ej i skrivande stund om dessa två tackade ja till den gyllene Kona-biljetten.
Resultat Damer PRO
1. Michelle Vesterby 9:00:19, PRO
2. Corinne Abraham 9:08:06, PRO
3. Christina Svejstrup 9:17:06, F30-34
4. Sofie Goos 9:17:07, PRO
5. Camilla Lindholm Borg 9:22:46, PRO
6. Alyssa Godesky 9:33:20, PRO
7. Pia Nielsen-Englyst 9:38:37, PRO
8. Kamilla Vallin 9:42:25, F18-24
9. Mireia Arrillaga Murelaga 9:56:33, F25-29
10. Esther Leal 9:58:24, F35-39
Svenska proffskollen
Fredrik Croneborg körde i helgen Ironman 70.3 Bintan i Indonesien, där han hade en förstaplats att försvara från förra året. I helgen blev det en imponerande tredjeplats trots att han för dagen saknade den där extra växeln att lägga i.
Två svenska proffs är klara för VM på Hawaii. Både Patrik Nilsson och Åsa Lundström har kvitterat ut sin biljett till tävlingen.
Åsa gör sin fjärde start på VM, tidigare så har hon varit sjuttonde, elva och förra året tog hon en åttondeplats. I år borde topp-femplats vara inom räckhåll om bitarna faller på plats. Patrik gör debut på VM, men han har visat flera gånger att han absolut tillhör den yttersta eliten. Speciellt nu senast på EM i Frankfurt där han kom trea efter en ofattbar avslutande maraton på 2:40 i 36 graders värme.
Lördagen den 14:e oktober smäller kanonen av på piren i Kailua-Kona, Hawaii!
Kommande tävlingar – än är den svenska tävlingssäsongen inte slut!
Tjörn 70.3 den 26 Aug
Den anrika triathlontävlingen på Tjörn har över 600 deltagare. På damsidan så har vi SM-guldmedaljören Åsa Lundström och SM-trean Sara Svensk på plats. På herrsidan kör Fredrik Bäcksson som tillhör en av Sveriges absolut bästa på halva Ironmandistansen. Övriga namnkunniga till start är bl.a. Ludwig Fleetwood, Markus Hagberg, Emil Dansk, Richard Bäckström som kommer att vara med slåss om topplaceringar.
ITU Triathlon Stockholm 26-27 Augusti
ITU world triathlon kommer och världseliten på kortare distanser kommer och tävlar på lördagen i Stockholm. Det ser ut bli ett riktigt bra startfält på både dam- och herrsidan.
Tyvärr så har Lisa Nordén fått ställa in sin medverkan p.g.a. skada. På herrsidan så kommer bland annat Jonathan Brownlee till start. Vårt svenska hopp Gabriel Sandör är med och slåss med världseliten. På söndagen är det dags för motionsklasserna. Över 2 500 deltagare är anmälda.
Velothon Stockholm 10 September
Om några veckor är det åter igen cykeltävlingen Velothon Stockholm. Detta cykellopp i Ironmans regi växer för varje år och är redan nu Sveriges näst största cykellopp efter Vätternrundan. Det finns två distanser, sex eller sexton mil på bilfria vägar och det är inte vanligt i Sverige. Start och mål sker vid Zinkensdamms idrottsplats på Söder. Där hålls också ett GP, ett varvbanelopp för elit och motionärer, på lördagen. Värt ett besök.
BILD: Henrik Kindgren
Målgången i Kalmar där Daniel Adams-Ray möts av sin coach Jonas Colting
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in