Fougberg i ny spännande VM-start

Fougberg i ny spännande VM-start


Charlotta Fougberg visade storform när hon tog en överlägsen seger på Lidingöloppets elitlopp, trots meriterat motstånd. Hennes nya banrekord kom kanske som en överraskning för några – men inte för Charlotta. Nu har hon laddat upp på hög höjd inför VM i halvmaraton i Polen, som går av stapeln på lördag 17 oktober.

Stort grattis till Lidingöloppssegern, Charlotta! Vad säger du om din insats där?
– Tack! Jag kände att jag var i riktigt bra form innan. Jag kollade på webb-sändningen från loppet efteråt och det var lite komiskt att höra vad kommentatorerna sa i förhållande till mina egna tankar. Jag tyckte de var lite väl negativa. I en intervju före loppet berättade jag att jag var i riktigt bra form, men ändå lät det på dem som att jag hade varit osäker innan start. 
– Självklart hade jag stor respekt för mina konkurrenter och startfältet var riktigt bra, men jag kände också att min form verkligen var bra. Meraf Batha (2:a i loppet) gick ut riktigt hårt. För mig var det naturligt att släppa en lucka då, men jag kände mig inte alls osäker så tidigt i loppet. Vi hade kollat vilken snitt-tid andra löpare hade haft på sträckan inför loppet, så jag hade en plan för hur jag skulle springa.

Du sprang maraton-VM i Doha för ungefär ett år sedan. Där tog du, under mycket tuffa förhållanden, en meriterande 18:e plats. Men efter det blev det lite tyst, både i sociala medier och i media. Var det medvetet?
– Ja, det var medvetet. Jag kan känna att sociala medier ibland tar både tid och energi. Efter VM ville jag ha en period där jag la all fokus på min träning och återhämtning, samtidigt som jag ville ha tid för familj och vänner. Jag jobbar utöver min satsning vilket gör att jag vill prioritera min tid till dem och det som ger mig mest.
– Sen gillar jag att ha bra bilder när jag ska lägga upp något. Jag har inga fotografer eller någon som spontant gillar att ett foto på plats under mina träningspass och mitt fokus måste och vill vara på att utvecklas som löpare för att nå mina mål.  – Så det föll sig naturligt att det blev en period utan egna rapporter på sociala medier. 
– Jag tycker jag fick distans till det. Men sen kände jag för att skriva lite igen när jag började tävla, även om det inte blir lika frekvent nu som det periodvis varit tidigare.

Det har ju blivit en konstig säsong för alla med inställt OS och VM. Hur låg du till i din träning inför säsongen – och hur påverkade de inställda storloppen dig och din träning?
– Jag åkte på träningsläger till Sydafrika inför Rotterdam Marathon som skulle ha avgjorts i början av april, och då kände jag mig i väldigt bra form. Men redan efter en vecka på lägret kom beskedet att Rotterdam ställdes in. Jag valde att vara kvar ändå, i hopp om att det skulle vända och att något annat lopp skulle kunna genomföras. Jag gjorde riktigt bra pass, och visste inte då att även EM och OS skulle ställas in och flyttas. 
– Men smittspridningsutvecklingen gick ju inte alls åt rätt håll. När presidenten höll ett tal med budskapet om en total ”lock down”, bestämde jag mig för att försöka ta mig hem. Jag skulle inte få träna ute och alla faciliteter skulle stängas ner, och det fanns en risk att jag inte skulle kunna ta mig hem överhuvudtaget.

Charlotta Fougberg i årets elit Lidingölopp

Hur tog du beskedet om att EM ställdes in och att OS skulle flyttas?
– När beskedet om EM kom berördes jag väldigt mycket. Då kände jag verkligen en osäkerhet inför framtiden. Som elitidrottare vill man kunna sträva efter mål, och när allt det försvinner blir det en större utmaning att upprätthålla motivationen. Men jag som maratonlöpare har inte lika många lopp per år som en banlöpare har så jag har tacklat det okej ändå. 

Hur gjorde du med träningen när målen försvann?
– Min tränare Johan Wettergren bestämde att jag direkt skulle lägga in den vila som vi hade planerat skulle komma efter Rotterdam. En vila som skulle ge kroppen och huvudet chans till återhämtning efter all den tuffa träning jag gjort under vintern och tidiga våren inför maran. 
– Jag hade haft lite känningar i min vänstra hälsena, så det var läge att ge den en chans att vila upp sig. I samband med vilan la vi in en period med stötvågsbehandling för hälsenan. Det var inte roligt … ytterst smärtsamt.

Hur körde ni igång sedan utan tydliga lopp som mål?
– Vanligtvis har man en tidslinje där man ser att jag måste träna si eller så under veckorna fram mot tävlingen. Nu fanns ju inte alls den stressen, för vi insåg att inga stora lopp skulle kunna genomföras. Just då visste vi ju inte ens om SM-tävlingarna eller mindre nationella elitlopp skulle kunna genomföras. Så det fanns verkligen gott om tid att starta upp träningen igen utan stress efter stötvågsbehandlingen. 
– Vi tog det fas för fas. Först alternativ träning, sedan la vi på lugn distansträning och därefter sub-tröskel. Varje gång vi kände att jag var redo för en ny fas med intensitetsökning i löpningen tog vi nästa steg.

Hur gjorde du inför sommarens SM i halvmaraton?
– Jag hade inte några tävlingar inplanerade på grund av coronasituationen när de nationella elitloppen kom igång. Inför halvmaraton-SM i slutet av juli hade jag insett att träning i tröskelfart gick bra, så det var med den grunden jag ställde upp på SM-halvmaran. Och det blev ju bra för min del – loppet gick i en fart som motsvarade min sub-tröskelfart. (Charlotta vann SM-guldet på 1.16.51, reds. anm.)
– Men visst var det tufft ibland under sommaren. Det gällde ju att ha tålamodet att inte springa tuffa och snabba pass, för man vill ju så gärna testa. Då är det bra att ha en tränare som bromsar lite.

Efter halvmaraton-SM måste du ha kommit i riktigt bra slag oerhört snabbt. Det såg ut som att du tog ett tydligt kliv framåt, både när det gäller löpsteg och fart tills det var dags för Lidingöloppet? 
– Ja, det är nog rätt analys. Vid halvmaran hade jag inte gjort något kvalitetspass, men efter det kunde vi gå vidare till nästa fas och öka löpkilometrarna till den nivå där jag ska ligga. Vi kunde börja lägga på kvalitetsträning samtidigt som jag under den här perioden förbättrade min löpekonomi – ju mer jag springer desto bättre blir min teknik. Med fartpassen kom även formen och självförtroendet inför Lidingöloppet.

Vad innebär ”den nivå där jag ska ligga” räknat i kilometer?
– Det handlar om runt 100–110 kilometer löpning per vecka, och utöver det alternativträning som motsvarar att jag kommer upp till 150–170 kilometer per vecka. Genom åren har vi sett att jag kan springa upp till 12–13 mil någon vecka eller så, men mycket mer än det ska jag inte springa – då blir skaderisken alldeles för hög för mig. Så jag kompletterar med cirka tre pass alternativ träning i veckan för att få volymen.

Och hur stämmer ni av löpekonomin?
– När det gäller löpekonomin stämmer vi av på känsla. Jag känner själv när det börjar bli bra, och min tränare ser också när jag springer mer avslappnat och inte behöver jobba lika mycket för att hålla farten.

Hur omvandlar du alternativ träning till löpta kilometer i träningsdagboken?
– Jag brukar omvandla tid till kilometer. Kör jag alternativ träning som ska ersätta distanslöpning räknar jag 5 minuter träning som motsvarande 1 kilometer löpning. Kör jag tröskel- eller kvalitetsträning i alternativ form ger 3:30-4 minuter 1 kilometer. Det innebär rent konkret att träningstiden blir längre när jag tränar alternativt för att jag ska kunna tillgodoräkna mig ”en kilometer”, för när jag väl springer går det ju fortare än så.

Nu står halvmaraton-VM på din agenda. Hur går dina tankar inför loppet?
– Det ska bli jättekul. Det har funnits med i planeringen. Samtidigt har vi ju inte varit säkra på om man kan genomföra loppet, och jag har ju inte heller varit formellt uttagen tidigare. Eftersom jag vet att jag svarar bra på hög höjd åkte jag iväg på höghöjdsläger i St Moritz. Planen var att jag skulle få runt tre veckor här. Upplägget blir sen att jag tävlar på den första dagen efter att jag kommit ner från den höga höjden – det brukar funka bra för mig om det funkar med logistiken.

Vilka typer av pass har du jobbat med på hög höjd för att utveckla den fina form du visade på Lidingö fram till VM-loppet?
– Jag svarar väldigt bra på tröskelträningen, så det är fortsatt basen i träningen, men självklart har vi lagt in tuffa pass också. Så det blir två tuffa veckor och en lättare. Sara Lahti är också på plats här. Vi kört en del pass tillsammans där vi peppat och pushat varandra.

Kan du berätta om något pass du kört?
– Ett pass vi kört är 10 x 1 000 meter där de första ”tusingarna” gick i tröskelfart och sen efterhand stegrande fart. 3.20 på första två och sen avslutade jag med 3.07. Passet utfördes på lågland i Italien så vi skulle kunna springa fortare. 

Du har gjort din 2.29-tid på maran och din snabbaste halvmara i traditionella tävlingsskor, utan kolfiberplatta och utan kraftig mellansula. Men du sprang Lidingöloppet i den nya typen av skor. Vad är din känsla kring de nya kolfiberskorna nu när du testat dem?
– Jag har såklart lite delade åsikter kring dem, men nu är de här. De känns väldigt skonsamma. När man tränar i högre farter känner man inte av det lika mycket efteråt som med tunna, traditionella tävlingsskor. Det är helt suveränt, för det gör ju att man kan träna med högre volym i högre farter.
– Sen är det såklart mentalt stärkande att jag gjort mina bästa tider i tunna tävlingsskor, och att de flesta av mina medtävlare har gjort sina bästa resultat med kolfiberskor. Det känns ju helt klart som att jag får mer fart i en kolfibersko, vilket jag tror att nio av tio löpare också känner. Så rent mentalt kan det vara ett plus att gå in och tävla nu, men med den nya skoteknologin.

Vad är målsättningen på VM – och hur ser planen ut efter VM?
– Planen är att slå personligt rekord. Kanske kan vi i det svenska laget också samarbeta för att trycka ner det svenska halvmaratonrekordet lite. Det hoppas jag på men såklart spelar bansträckningen en stor roll. Dessutom tror jag att just laget har en riktigt bra chans, om vi gör ett lopp i paritet med vår kapacitet.
– Efter VM är det lite oklart vilka maraton som finns att springa, men jag vill verkligen springa ett lopp som ger mig en chans att kvala till OS. Lyckas jag med det kan jag känna ett lugn och helt fokusera på träningen mot OS. Jag har inget lopp klart, men om rätt lopp infinner sig kan det bli innan årets slut.

HÄR KAN DU SE VM HALVMARATON LIVE

VM i halvmaraton 2020
Var: Gdynia, Polen
När: Lördag 17 oktober. Damerna startar 11.00, herrarna 12.30. 

MER INFO HITTAR DU HÄR

Svenska VM-löpare kvinnor:
Charlotta Fougberg, 85, Ullevi FK
Hanna Lindholm, 79, Huddinge AIS
Sarah Lahti, 95, Hässelby SK
Carolina Wikström, 93, LK Roslagen

Svenska VM-löpare män:
Adhanom Abraha, 77, Eskilstuna FI
Mikael Ekvall, 89, Strömstad LK
Emil Millán de la Oliva, 01, Eskilstuna FI
David Nilsson, 87, Högby IF
Napoleon Solomon, 94, Turebergs FK

FOTO: Deca Text & Bild


Nr 3 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Test! Vårens bästa löparskor. 23 nya modeller – hitta rätt sko för dig
  • Löpträningen som gav Guld  i skridsko-VM. Möt Nils Van Der Poel
  • Världens bästa träningspass
  • Kriget mot skavsåren – och hur vi kan vinna det
  • Därför skyddar löpning mot depression
  • 3 sätt att bli snabbare
Bli prenumerant

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. .

Lämna kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

*

Carolina Wikström om det härliga OS-beskedet

Carolina Wikström om det härliga OS-beskedet


I början på veckan kom det efterlängtade beskedet från Svenska olympiska kommittén: maratonlöparen Carolina Wikström är uttagen till sommar-OS i Japan. Därmed blir hon blott den fjärde svenska genom tiderna att få representera Sverige på OS i maraton. Runner’s World fick ett kort snack med Carolina efter uttagningsbeskedet.

Löparstjärnorna Midde Hamrin, Evy Palm och Isabellah Andersson är de som tidigare representerat Sverige vid ett OS på maratonsträckan på damsidan. Nu blir det minst en svenska till i denna exklusiva grupp av löpare, genom LK Roslagens Carolina Wikström. Carolina togs ut på det så kallade framtidskriteriet utifrån den fantastiska insatsen i Valencia Marathon i december 2020 där hon noterade imponerande 2.26.42. Framtidskriteriet innebär att SOK tror på Carolina i kommande mästerskap och att rutinen från ett OS redan nu är värdefull för den framtida satsningen.

Vad var din tanke när du fick beskedet?
– Jag vågade först inte lita på det, det var min tränare Christian (Mundt) som meddelade och frågade om jag ville åka till Japan. Mitt svar var att han skulle sluta, för det var inget att skoja om. Men sen förstod jag att det faktiskt var sant. Det kändes nästan lite overkligt.

Har du hunnit ta in det lite mer nu när det gått några dagar?
– Ja, lite mer kanske. Nu har man börjat med lite tankar framåt: Vad innebär det här, hur ska vi lägga upp sommaren och när åker man dit? Så mer sådana praktiska saker som jag inte riktigt vågat tänka på eftersom jag inte ville bli besviken om jag inte skulle få ett klartecken. Så det sjunker väl in sakta.

Som jag förstått det utgick ni i er träning redan tidigare från att det förhoppningsvis skulle bli ett OS. Förändrar uttagningen något i din träningsplan?
– Nej egentligen är det inget som är förändrat. Det är bra att min tränare valde en linje som utgick från att jag skulle bli uttagen, och nu fortsätter vi egentligen bara enligt den planen.

Hur ser planen ut?
– Tanken var från början att jag skulle springa en halvmara i Berlin. Men då den blev inställd har vi nu inriktningen mot en halvmara i Jordbro i början av maj. Så tanken är att jobba med farten fram tills dess, för att sen ta ett litet avbrott innan jag går på med tuff träning mot OS-maran.

Det har synts i sociala medier att du i din träning av farten till och med kört sprintträning, hur har det känts?
– Haha, det var bara ett pass – det har inte varit något stående inslag. Men just snabbheten är något jag kan jobba ännu mer med, för jag är bättre ju längre det är. Så hundringar och backsprintar som läggs in i samband med distanspassen är framförallt det jag jobbat med.

Kommer du att släppa jobbet som läkare nu?
– Ja, jag kommer att ta tjänstledigt från mitten av juni för att kunna ladda upp optimalt sista träningsperioden mot OS. Men sen efter OS vet jag inte. Allt handlar om vilka ekonomiska förutsättningar som finns.

Många konditionsidrottare tränar på hög höjd inför stora tävlingar. Hur ser er planering ut gällande det inför OS?
– Vi har inte lagt den planen med läger riktigt än utan kommer att göra det i dagarna. Optimalt är kanske att vara på plats redan i mitten av juli, och att innan dess jobba utifrån förutsättningarna att det kan bli varmt. Så eventuellt blir det något läger i varmare klimat, samt några pass ute på Bosön i deras värmekammare.

OS är både långt borta och nära – nu är det mindre än 100 dagar kvar till invigningen. Har du redan satt upp något mål för OS-loppet?
–  Jag vill känna att jag skulle kunna göra under 2.25, om det skulle ha varit en platt bana med bra yttre förutsättningar, redan när jag åker dit. Nu är det svårt att översätta det till OS-loppet, så det handlar mer om att springa så smart som möjligt för att nå den bästa möjliga placeringen. Jag känner mig redan i mycket bättre form än inför Valencia, så det handlar bara om att jobba vidare på det spåret.

Runner’s World säger STORT GRATTIS till OS-uttagningen och önskar Carolina stort lycka till med OS-träningen!

FOTO: Ryno Quantz. Carolina vinner SM-guld på maraton, hösten 2020.

LÄS ÄVEN OM MUSIK I LURARNA MED CAROLINA


Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. .

Lämna kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

*

6 nummer av Runner’s World med trådlösa hörlurar på köpet!

6 nummer av Runner’s World med trådlösa hörlurar på köpet!


Passa på! Nu kan du få 6 nummer av Runner’s World  tillsammans med ett par Defunc trådlösa TRUE GO-hörlurar för bara 546 kronor! Välj mellan färgerna vit, svart eller rosa.

Vårt erbjudande
• 6 nummer av Runner’s World (ordinarie butikspris: 594 kronor).
• Defunc trådlösa TRUE GO-hörlurar (ordinarie pris 499 kronor).
• Sammanlagt värde: 1093 kronor.

  • Din rabatt: 50 %, ditt pris: 546 kronor!

Här gör du din beställning!

 

Med Runner’s World får du:
✔️ Världens ledande löpartidning
✔️ Träningstips av experter och elitlöpare.
✔️ Extra mycket sko- och pryltester
✔️  Läsningen för alla som springer, från nybörjare till proffs,
✔️ Tips och råd om träning, teknik och nya prylar
✔️ Allt om de stora loppen
✔️ Inspirerande resereportage
✔️ Runner’s World digitala tidningsarkiv
✔️ Runner’s Worlds app

*Går ej att kombinera med andra erbjudanden.

 

Här gör du din beställning!

 

Defunc TRUE GO-modellen är för den som vill ha en kraftfull ljud- och kommunikationsupplevelse- TRUE GO passar för långvarig lyssning utan att bli obekväma genom vår världsunika, egenutvecklade MultiTip™-design som ger en bättre ljudupplevelse samt håller dina lurar på plats för ökad komfort.

Funktioner:

  • 22 timmars speltid
  • Superb säker passform
  • Kraftfullt ljud
  • Långvarig komfort
  • Touch control
  • Bluetooth 5.0
  • USB-C
  • 10 m trådlös räckvidd
  • Laddningsbox ingår naturligtvis

Här gör du din beställning!

Hård träning: Våga träna lagom

Hård träning: Våga träna lagom


Att sträva efter att vara ”lagom bra” kan verka väldigt svenskt. Men här handlar ”lagom bra” inte om själva tävlingsmomentet – snarare om en sorts helhetssyn på träningen där målet är att prestera bättre när det väl gäller. 

Även om en idrottskarriär kan verka lång är den inte oändlig. Således är en hörnsten i bygget av en bra löpare att under denna begränsade tidsperiod få in så mycket träning som möjligt för att maximera sin potential. Och det krävs ofantligt många timmar träning för att lyckas inom löpning, där en av de svåraste utmaningarna är att undvika skador eller överträning (eller båda). 

När det tekniska momentet är av sekundär betydelse är det nämligen de personligt utformade detaljerna i träningsplaneringen som kan skapa en fördel mot konkurrenterna. Visserligen sägs det att ”den som tränar mest blir inte bäst”, men denna klyscha skulle jag vilja följa upp med ”men tränar man inte hårt blir man garanterat ingenting”. 

På en vecka kör jag 2–3 så kallade ”kvalitetspass”. Dessa är mer intensiva och generellt tuffare än den mängdträning jag bedriver i övrigt. Därför är det också vanligtvis dessa pass som blir indikatorer på min utveckling. Ett hårt pass om 10 x 1 000 meter säger trots allt mer om formen än 12 kilometer lugn distanslöpning. 

Förr var jag alltid väldigt mån om att dessa kvalitetspass skulle kännas bra. Jag lade upp träningen så att speciellt mina tisdags- och lördagspass skulle bli bra, och värderade min utveckling sett till hur jag presterade på dessa. 

Att våga träna så pass mycket att kvalitetspassen bara blir just ’lagom bra’ tror jag är ett effektivt sätt att utveckla grundfysiken.

Men med tanke på att idrottskarriärer är tidsbegränsade har jag på senare tid i stället övergått till att mina kvalitetspass hellre ska vara ”adekvata” än ”mycket bra”. Detta synsätt innebär nämligen att jag kan få in avsevärt mycket mer träning under en vecka. För mig är vinningen i att träna 10–15 procent mer per vecka viktigare än att kunna springa några sekunder snabbare i snitt på ett intervallpass – i alla fall under den tunga vinter-, höst- och vårträningen. 

Den här perioden strävar jag numera alltså bara efter att vara ”lagom bra”. För då det är ett odiskutabelt faktum att denna balansgång mellan kvalitet och kvantitet existerar för mig som elitidrottare, är också den här avvägningen ofrånkomlig.  

I detta finns en mental svårighet. Att på ett intervallpass känna sig lite tung och veta att det hade funnits en annan lätthet om jag hade tränat lite mindre dagarna före … det kan vara frustrerande. Detta gäller särskilt om jag tränar i grupp och känner att jag inte förmår följa löpare jag vanligtvis springer ifrån. 

I dessa lägen gäller det att hålla sig lugn och att hela tiden tänka på mitt syfte med passet, i stället för att jämföra mig med löpare med ett annat träningsupplägg. För mig räcker det numera att de hårda passen känns just ”lagom bra”, för då tyder mycket på att träningen är välbalanserad. Det handlar om att vara lagom sliten, att befinna sig precis i gränslandet mellan att träna för mycket och att göra ”lagom bra” kvalitetspass. 

Givetvis är det roligare de dagar benen bara går och jag känner mig ostoppbar. Men det viktiga är att dessa känslor inte forceras fram genom för lätt träning övriga veckan. Har jag följt planen och ändå känner mig lätt – ja, då är det bara att tacka och ta emot. Har jag följt planen och springer ett stabilt pass är det – i det långa loppet – väl så bra. 

Att våga träna så pass mycket att kvalitetspassen bara blir just ”lagom bra” tror jag är ett effektivt sätt att utveckla grundfysiken. Å andra sidan är förmågan att växla över till det omvända synsättet under tävlingssäsong också en oerhört viktig parameter. Att kunna mobilisera och hitta en extra dimension på de hårda passen när tävlingarna närmar sig, det är en förutsättning för att jag ska komma i form. Då gäller nästan det omvända – det vill säga att jag måste våga träna tillräckligt lite och ändå lita på att formen kommer. 

Det finns med andra ord en härlig dynamik mellan de olika sätten att betrakta sin träning under ett träningsår. Det är en – av flera – tjusningar med löpning. 

Johan Rogestedt, 28 år, är en av Sveriges bästa medeldistanslöpare på 800 och 1 500 meter. Han har det svenska rekordet på 1 000 meter och är tredje bäst i Sverige genom tiderna på 800 meter, 1 500 meter och en engelsk mil. Här skriver Johan om den hårda träning som krävs för att nå eliten.

Antal kommentarer: 1

TORE AXELSSON

Väldigt klokt skrivet Johan! Du sammanfattar mycket av vad som krävs i denna artikel. ”Den rätta vägen” är inte alltid lätt att hålla sig på, den går att halka av väldigt snabbt och fallet kan bli tungt.



Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. .

Lämna kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

*

Keep Up Running Club – ett nytt alternativ för eliten

Keep Up Running Club – ett nytt alternativ för eliten


Henrik Fallenius ville starta en annorlunda och lite roligare klubb för svenska elitlöpare, med målet att bidra till svensk elitlöpnings utveckling. Inspiration till projektet fick Henrik när han jobbade som fotomodell i USA

– Framförallt i New York och Los Angeles är löparklubbarna uppbyggda på ett helt annat sätt än i Sverige, berättar Henrik Fallenius.

Nu är Keep Up Running Club i Stockholm verklighet. Elitlöparen Kristofer Låås har hjälpt Henrik att bygga upp detta fristående, nya alternativ till traditionella idrottsföreningar. De har även ett stort stöd i ett långsiktigt samarbete med adidas.

Kristofer Låås & Henrik Fallenuis

– Keep Up Running Club är ett sätt för mig att stötta svensk elitlöpning samtidigt som jag kan ge något tillbaka till adidas. De har både supportat mig personligen och låtit mig komma med kreativa inspel kring deras Running-utbud genom åren. Här får de en möjlighet att visa upp sitt fantastiska urval av Running-produkter. De har verkligen något för alla löpare, oavsett vilken nivå man springer på, säger Henrik.

Så här i uppstarten fokuserar Henrik och Kristofer på att slipa till formerna för teamet i Stockholm. 

– Funkar det bra finns det säkert möjligheter att växa, både nationellt och förhoppningsvis även i övriga Norden. 

Namnet kommer från den informella löpträningsgrupp som Henrik brukar springa med.

– Jag har alltid tyckt att Keep Up ligger bra i munnen. Namnet har ingen djupare betydelse men säger ändå något om vad löpning handlar om – att ligga i och inte vika ner sig – på ett positivt sätt, säger Henrik som driver klubben vid sidan av sitt arbete som AD och fotomodell.

Kristofer Låås är själv elitlöpare (han var bland annat femma på SM i maraton) och är sedan tidigare sponsrad av adidas. Han arbetar heltid som ingenjör, och på sin fritid tränar han och sätter formerna för klubben tillsammans med Henrik. 

– Vi är runt tjugofem medlemmar i dag. En del tränar och hänger med oss i olika sammanhang men tävlar för andra föreningar. Just nu är det åtta löpare som också tävlar för oss, och flera löpare har hört av sig och visat intresse, säger Kristofer Låås.

Syftet med klubben är att hjälpa svensk elitlöpning framåt, så ett krav för att få vara medlem är att man gör en uttalad elitsatsning. 

Syftet med klubben är att hjälpa svensk elitlöpning framåt, så ett krav för att få vara medlem är att man gör en uttalad elitsatsning. 

– Det är där vi ser att vi kan vara ett nytt alternativ till traditionella föreningar, så det står inskrivet i stadgarna att man måste satsa. Sedan hoppas vi självklart att någon av våra löpare ska nå internationell elitklass. Vi har bland annat maratonlöparen Ebba Tulu Chala i vårt stall, som gjorde 2.11 på maraton under 2020.

Från början var tanken att löparna i klubben kunde representera alla discipliner, från 100 meter till ultra. 

– Men med Kristofers kontakter har det blivit mer naturligt med löpare som satsar på traditionell gat- och banlöpning, då det är i den miljön han själv befinner sig, säger Henrik.

Medlemmarna i Keep Up Running Club kör två gemensamma pass per vecka. Då utgår de från hotellet At Six i centrala Stockholm, som är med och stöttar projektet. 

– Vi kör fartpass på onsdagar och ett långpass på söndagar. Då kan det gå rätt fort för några i klubben… 

De menar att den gemensamma träningen är en viktig del i att skapa samhörighet, och har därför sagt att medlemmarna måste kunna vara med på vissa pass. 

– Men vi går aldrig in och styr hur någon ska träna, och vi vill inte att våra löpare ska bryta med sina eventuella tränare. Snarare vill vi stötta våra löpare och ge dem ännu bättre möjligheter att kunna genomföra sin träning. Däremot kan vi så klart ge råd och tips om det efterfrågas, säger Kristofer. 

De öppnar upp för att längre fram kanske kunna erbjuda tränare inom klubben också. 

– Just nu har vi ett samarbete med Ubaldo Niño som är fysioterapeut och kan ge värdefull input på träningen vid sidan av löpning. 

De är medvetna om att satsningen har mött kritik från klubbar som jobbar med hela spektrumet, från ungdomsverksamhet upp till elit.

– Tanken är absolut inte att störa de befintliga klubbarnas verksamhet. Detta ska vara ett komplement som kan ge fler löpare möjlighet att satsa för att nå sina mål. Ebba Tulu Chala är ett bra exempel. När han kom tvåa på Lidingöloppet 2019 kunde han inte stanna på prisutdelningen, utan var tvungen att skynda till Bosön för att jobba. Det är här vi vill kunna göra skillnad utifrån de resurser vi har, säger Kristofer Låås.

Henrik menar att satsningen även har gett en nytändning till löpare som har varit på väg att lägga av.

– Med Keep Up Running Club har de fått tillbaka sin motivation och börjat se löpningen som ett seriöst alternativ igen.

Däremot har man inte riktigt lyckats nå ut till lika många kvinnor som män ännu.

– Efterhand hoppas vi såklart ha lika många tjejer och killar med i klubben, som verkligen vill satsa för att nå sin fulla potential. 

Kristofer och Henrik menar att flera även har visat intresse för satsningen sedan adidas presenterat sina nya Runningskor. Samarbetet innebär nämligen att medlemmarna även kan få tidig tillgång till adidas nya produkter. 

– Vi har möjlighet att serva klubbens löpare med adidasprodukter som verkligen är anpassade för löpningen. 

NÅGRA AV LÖPARNA I KEEP UP RUNNING CLUB:

Tävlar för klubben: Henrik Fallenius, Kristofer Låås, Ebba Tulu Chala, Heshlu Andemeriam, Victor Smångs, Mohammed Lokulili, Tom Honig, Adelegn Zewdu

Tävlar för annan förening: Daniel Lundgren, Mohammad Reza, Joakim Andersson, Sara Trané, Fanny Schulstad, Lisa Havell, Malin Starfelt

Följ Keep Up Running Club på Instagram: @keepuprc

Adidas Ultraboost 21

Löparna i Keep Up Running Club springer gärna i nya adidas Ultraboost 21. Den stötdämpande mellansulan i Boost-skum har nu styvats upp för att ge ett mer energieffektivt frånskjut, vilket gör den till ett utmärkt val för både längre och snabbare pass. Hälkappan är utformad för att undvika tryck på hälsenan och ovandelen, som till 92 procent är tillverkad av återvunnen plast från haven, säkerställer en stadig passform. Yttersulan i Continentalgummi ger ett säkert grepp på såväl torra som blöta underlag.

Vikt: 340/300 gram (herr/dam)
Häldrop: 10 mm
Pris: 1950 kronor

HÄR HITTAR DU adidas ULTRABOOST 21

Långpass i Stockholm med Keep Up Running Club

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. .

Lämna kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

*

Fina SM-tävlingar i Malmö när EM-platser skulle delas ut

Fina SM-tävlingar i Malmö när EM-platser skulle delas ut


Sveriges just nu största löparstjärna heter Andreas Kramer. I onsdags så demolerade han det svenska inomhusrekordet som Martin Enholm innehaft sedan 1992. 1:45.09 placerar Andreas som 24:a i världen genom alla tider, en armlängds avstånd från legendarer som Johnny Gray och Sebastian Coe. Redan på fredagen stod han återigen på banan för att tävla på inomhus-SM i Malmö.

Sin vana trogen öppnade Andreas tufft, men fick ändå släppa tätpositionen till klubbkamraten Alexander Lundskog. Han avlöstes snabbt av Felix Francois, Örgryte IS, innan Kramer avgjorde loppet redan efter 300m löpta. Andreas satte in en fartökning och passerade Felix längst fram och fick raskt en lucka ned. Den luckan höll Andreas hela vägen in till mål och en segertid på för honom blygsamma 1:49.19. Det var 6:e raka ISM-guldet för Andreas. Tvåa blev Spårvägen FK:s Joakim Andersson före Felix Francois. Det innebär att Joakim och Felix gör Andreas sällskap till inomhus-EM i polska Torun om 2 veckor.

En minst lika stor favorit återfanns i damernas 800m. Lovisa Lindh har nyligen bytt tränare och förändrat sitt upplägg. Det har gett resultat med 2:02.57 tidigare i vinter, ett av Lovisas bättre resultat på senare år. I SM-finalen var hon länge passiv och låg bakom Lova Perman, IF Göta, och Gaël de Coninck, Sävedalens AIK, som satte hög fart från början. Med 300m avancerade Lovisa till tät och vann lätt med ett par sekunder, 2:03.77 som sluttid. Det var Lovisas 8:e SM-guld. Därbakom blev de Coninck 2:a på 2:05.81, mindre än sekunden från EM-kval. Unga Alice Magnell Millan spurtade bra och knep bronset.

3000m för herrar är utan tvekan årets gren. Hela 11 svenskar har sprungit under EM-kvalgränsen på 8:00. Den svenska rekordhållaren Andreas Almgren saknades tyvärr i Malmö, men fältet var fortfarande högklassigt med Suldan Hassan som favorit. Att ha så många kvalade i en gren hör inte till vanligheterna. Därför skulle SM fungera som en mer eller mindre rak uttagning till EM. De två bästa i loppet skulle få varsin plats medan den sista hölls öppen. Från start var tempot lugnt. Mohammad Reza, Spårvägens FK, var först att höja farten ordentligt efter 1000m. Den positionen fick han hålla tills 800m kvar då Suldan Hassan avancerade till tät. Där fick han inte ligga länge innan Sävedalen AIK:s Jonatan Fridolfsson övertog kommandot. Med 300m kvar attackerade Reza, men Fridolfssons klubbkompis Vidar Johansson lyckades nästla sig fram till spets. Vidar sprang stark på det sista varvet och kunde hålla avståndet ner till dem jagande.

Segertiden var så bra som 8:03.63, trots att loppet länge gick i ett betydligt långsammare tempo. Reza tog silvret före Suldan Hassan. Guldet var Vidars första inomhus och säkrar honom en plats i EM-truppen. Där kommer även Andreas Almgren göra honom sällskap i kraft av sitt imponerande svenska rekord från tidigare i vinter. Den sista platsen är Suldan Hassans då Mohammad Reza inte får representera Sverige internationellt ännu. Suldan har dock dragits med skadeproblem, så det återstår att se vem som fyller den sista platsen. Ifall Suldan lämnar återbud kan platsen fyllas både av Jonatan Fridolfsson som blev 4:a på SM eller Simon Sundström som har den tredje snabbaste tiden i år, men inte sprang SM.

Damerna ville inte vara sämre. Där hade tre tjejer klarat EM-kvalgränsen innan SM. Trots det var det Meraf Bahta som var favorit inför loppet. Direkt från start tog hon tät och höll fart mot EM-kvaltiden 9:10. Hon bildade en kvartett med de redan EM-kvalade löparna Samrawit Mengsteab, Linn Nilsson och Sara Christiansson. Så såg det ut fram till två varv, 400m, kvar att springa. Sara Christiansson började röra på sig och la sig på Merafs axel. Med 300m kvar attackerade både Samrawit och Linn samtidigt. Meraf fick öka farten för att hålla de bakom sig. På sista varvet kunde Meraf ganska enkelt distansera resterande sällskap. Tiden 9:08.56 innebär också EM-kval för Meraf och hennes 18:e SM-guld. Det blev lite stökigt med varvade löpare genom den sista kurvan för Linn och Samrawit som slogs om silvret. Samrawit gick segrande ur den striden och Linn Nilsson fullbordade en trippel till Ljungskile-klubben Hälle IF. Sara Christiansson tog den försmädliga 4:e-platsen och fick se de tre EM-platserna gå till Hälle-trion.

Bara för att ta sig till final på tid på herrarnas 1500m krävdes 3:48.76, en tid som oftast skulle ge en medalj! Det säger mycket om bredden på svensk medeldistans för tillfället. Favorit i finalen var Stenungsunds FI:s rutinerade Johan Rogestedt. Som det ofta gör på 1500m gick det långsamt från start. Det var IFK Umeås Robin Rohlen som ledde männen upp mot 1000m, där Johan Rogestedt tog spets. Farten höjdes betydligt. Med 300m kvar lämnade Johan en lucka på insidan som Robin snabbt högg på för att återta ledningen. Vid klockringning med 200m kvar blev det stökigt när många desperat försökte avancera. På bortre lång satte Johan in en stöt och tog ledningen från Robin.

Johan gled ifrån det övriga fältet till en klar seger och Robin kunde försvara sin andraplats just före Hälle IF:s Samuel Pihlström som avrundade pallen. Johans segertid skrevs till 3:50.52 och han distanserade resten av fältet med över sekunden, som i sin tur alla var samlade inom åtta tiondelar. Guldet var Johans 11:e i SM-sammanhang.

Damernas 1500m bjöd istället på högre fart från start. Sara Christiansson var säkerligen revanschsugen från fredagens 3000m och satte fart från start. Närmast bakom följde Linn Nilsson och Samrawit Mengsteab före 800m-medaljören Gaël de Coninck. Sara fick dra fältet fram till det sista varvet då Hälle-duon av Linn och Samrawit attackerade och tog täten från en tröttnande Sara. De började dra ifrån medan Sara föll genom fältet. Det var istället unga Alice Magnell Millan som tog upp jakten på tätduon. Linn försvarade sin ledning på bortre lång men var maktlös när Samrawit spurtade förbi på upploppet.

Linn lämnade också en lucka på insidan där Alice kunde smita in till en silverpeng mot det nästan dubbelt så gamla motståndet. Guldet var Samrawits 5:e i karriären och segertiden blev 4:20.33. Både Linn Nilsson och Meraf Bahta har tidigare sprungit under EM-kvalgränsen på 4:17, men då de ser ut att välja den dubbla sträckan blir Sverige utan representanter på EM på 1500m.

FOTO: Deca text & bild


Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. .

Lämna kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

*

En historisk friidrottsvecka!

En historisk friidrottsvecka!


En komprimerad inomhussäsong har betytt flera högklassiga tävlingar på kort tid. Rekorden har stått som spön i backen när tävlingar runt om i Europa och USA har avlöst varandra. I skuggan av världens bästa har även våra bästa svenskar visat framfötterna och fyllt ut kvalplatser till den svenska EM-truppen.

Den starkaste veckan stod etiopiskan Gudaf Tsegay för. Redan på tisdagen så krossade hon inomhusvärldsrekordet på 1 500 meter i franska Lievin. Loppet var långt ifrån optimalt där de första 400 meterna gick under 59 sekunder och de nästföljande 400 meterna på över 66 sekunder. Tsegay kunde trots det bärga en sluttid på 3:53.09, över 2 sekunder snabbare än Genzebe Dibabas förra världsrekord. Det indikerar också att hon kommer kunna hota Dibabas utomhusvärldsrekord i sommar och bli första kvinna under 3:50 på 1 500 meter.

Tvåa i loppet slutade Storbritanniens Laura Muir på nytt brittiskt rekord, 3:59.58. Tsegay rundade av veckan i Val-de-Reuil på söndagen med att ta sig in som 9:a genom tiderna på 800 meter med 1:57.06. Tsegay, som är bördig från den krigsdrabbade Tigray-provinsen, stod därmed för en av de bästa medeldistansdubblarna genom tiderna under en vecka.

Tsegay var långt ifrån ensam om att stå för en historisk prestation i Lievin. I herrarnas 1 500-meterslopp hade Jakob Ingebrigtsen länge sällskap av Kenyas Bethwell Birge, men sprang lätt ifrån det övriga sällskapet över de sista 400 meterna. Tvåan, Polens europamästare Marcin Lewandowski, distanserades med hela 5 sekunder.

Jakob Ingebrigtsens vinnartid 3:31.80 placerar honom som 5:a genom tiderna inomhus, mindre än sekunden från världsrekordet. Det var också nytt europeiskt rekord.

Ännu närmare världsrekordet skulle herrarna komma på 3 000 meter. Daniel Komens 7:24.90 har stått sig från 1998 och har aldrig egentligen varit under seriöst hot. I Lievin var utgångsfarten hård med de två första kilometrarna på 2:31 och 2:30. Trots det var det fyra män med in på den sista kilometern, alla etiopier.

Selmon Barega, VM-silvermedaljör på 5 000 meter, var den första att attackera. Med två varv, 400 meter, kvar gick Getnet Wale upp i tät, bara för att bli passerad av en hårt forcerande Lamecha Girma med 300 meter kvar.

Girma hade dock uppenbart räknat fel på varven och trodde sig spurta om segern.

Girma hade dock uppenbart räknat fel på varven och trodde sig spurta om segern. Han fick i stället sakta in inför det sista varvet och blev passerad av både Barega och Wale. Den sistnämnda kunde segla ifrån i täten och vinna på 7:24.98, förkrossande nära världsrekordet.

Även Barega, Girma och Berihu Aregawi tog sig under 7:30, något enbart sex män mäktat med tidigare i historien. De är alla också yngre än 22 år, vilket lovar gott inför framtiden. Wale är egentligen hinderspecialist, så det återstår att se om han kan översätta sin kapacitet på slätlöpning till hinderlöpning i sommar.

Starka resultat i USA

USA som är hårt drabbat av Covid har också sett stora förändringar i sin tävlingsscen. Den annars oerhört populär college-terrängsäsongen ställdes in i höstas och USA:s inomhusmästerskap blir inte av som planerat.

Collegetävlingar har dock kunnat återupptas och där hittar vi tre uppseendeväckande resultat från helgen. I något som närmast kan betraktas som en interntävling sprang klassiska University of Oregons Cooper Teare på 3:50.39 på en engelsk mil (1 609 meter), 7:a genom tiderna.

Tätt bakom följde Cole Hocker på 3:50.55, 8:a genom tiderna och snabbaste tiden av en tonåring någonsin. Charlie Hunter sprang på nytt australienskt rekord, 3:53,49 som trea. Inte illa av tre universitetsstudenter.

Även professionella tävlingar har så smått kunnat rulla igång i USA. I New York hölls New Balance Indoor GP och hade ett starkt startfält uppradat.

Världsmästaren på 800 meter för herrar, Donavan Brazier, hade inte tävlat på sex månader. Han visade ingen ringrostighet utan sprang in på nytt amerikanskt rekord, 1:44.21, den 4:e snabbaste tiden genom tiderna.

Elinor Purrier slog amerikanskt rekord på den lite udda sträckan 2 miles (3 218 meter), 9:10.28. Det gör henne till 3:a genom tiderna, bara bakom storstjärnorna Genzebe Dibaba och Meseret Defar. Den tiden hade också gett henne möjlighet att slåss med de bästa afrikanerna på den aningen kortare sträckan 3 000 meter.

Även stora svenska framgångar

Andreas Kramer, som nyss besegrat Polens världsmästare Adam Kszczot, fanns också med i Lievin. Han fick ett stökigt lopp men kunde placera sig 5:a på 1:47.48 och slå flertalet världslöpare, som Frankrikes Pierre-Ambroise Bosse.

På damernas 800 meter placerade sig Lovisa Lindh 4:a med 2:04.60 i det andra heatet. Det kom tre dagar efter att hon EM-kvalat i franska Metz med 2:02.57, ett av Lovisas bästa lopp på länge.

EM-kvalade tidigare gjorde både Hälle IF:s Meraf Bahta och Linn Nilsson på 1 500 meter (4:15.51 resp. 4:15.88) – Meraf i Tjeckien och Linn i Göteborg. Linn ökade på sin skörd i torsdags genom att även kvala in på 3 000 meter med 9:07.47. Det loppet vann hon däremot inte. Klubbkamraten Samrawit Mengsteab var knappa sekunden före på 9:06.66.

Bakom Hälle-duon kunde även Sävedalens AIK:s Sara Christiansson smita precis under kvalgränsen med 9:09.64, vilket innebär att Sverige kommer kunna ha full representation när EM avgörs i mars.

Svenska herrar som klarat EM-kvalgränsen

Full representation kommer Sverige även ha möjlighet att ha i alla herrarnas löpningar på EM. På 800 meter har både Felix Francois, Örgryte IS, och Joakim Andersson, Spårvägens FK, sprungit under 1:49, utöver givna Andreas Kramer.

På 1 500 meter har ”bara” två herrar gjort under kvalgränsen, men flera kommer ha möjlighet innan kvaltiden löper ut. Vidar Johansson, Sävedalens AIK, har redan sprungit kvaltiden på 3 000 meter, men garderade sig genom att också göra detsamma på 1 500 meter i lördags. Tiden 3:43.5m (manuell tidtagning) gör honom dessutom till den 10:e snabbaste svensken genom tiderna.

Dominerade det loppet gjorde dock Stenungsunds FI:s Johan Rogestedt. Han sprang ett tufft lopp och avslutade starkt till 3:40.3m. Det är en stark tid som indikerar finalkapacitet när EM ska avgöras.

Simon Sundström mot 7:52.75 på 3000 meter i traditionella spikes.

På 3 000 meter skulle de svenska herrarna kunna ha full representation flera gånger om. Två veckor efter Andreas Almgrens rekordslakt i Sollentuna var det dags för ett nytt 3 000-meterslopp på samma plats. Ingen kunde komma i närheten av Andreas tid, men bredden bakom var bättre.

Vann gjorde USA:s Diego Estrada på 7:51.49. Diego drog Simon Sundström, IFK Lidingö, till ett nytt prydligt ”pers” på 7:52.75, 9:e bästa svenska tid genom tiderna. Bakom kunde Spårvägen FK:s Emil Danielsson spurta in som 3:a på 7:56.68, även det pers.

Ytterligare fyra löpare tog sig under 8 minuter, tillika EM-kvalgränsen: Mohammad Reza, Spårvägens FK, 7:57.47, förre landslagsorienteraren Jonas Leandersson, IF Göta Karlstad, 7:57.84, John Foitzik, Spårvägens FK, 7:57.93, och sist men inte minst maratonspecialisten David Nilsson från Högby IF med 7:58.35.

Simon blev ändå inte helgens snabbaste. I belgiska Gent visade Suldan Hassan att hans vassa sommar inte var en slump. Tiden 7:50.44 är den 4:e bästa svenska tiden genom tiderna.

Detta ger landslagsledningen ett angenämt problem. I vinter har tio svenskar sprungit under EM-kvalgränsen, plus Reza som ännu inte får representera Sverige internationellt. Att så många svenskar har kvalat in till ett mästerskap i en och samma gren måste vara historiskt unikt och ett styrkebesked för det relativt lilla landet Sverige.

Skorna då?

En snackis har varit vilken effekt den nya generationen spikskor har haft. Att skor med en kolfiberplatta och en tjock sula har revolutionerat tiderna på maraton har länge varit känt. Nike har även släppt två nya spikskomodeller som vissa menar ger en fördel över äldre spikskor.

På maratondistansen ligger förbättringen på runt 1–2 procent (1 procent enligt egna undersökningar av statistiskt underlag). Det är dock orimligt att tro att dessa betydande förbättringar skulle vara lika stora på kortare distanser på bana.

Till att börja med så finns det inte ens en kolfiberplatta i den modell som nästan alla som är sponsrade av Nike springer i. Sedan ger den betydligt lägre gränsen för sultjocklek på spikskor (max 25 millimeter) inte alls samma möjligheter att spara energi.

En annan effekt som ger stora förbättringar på maraton är skonsamheten i den nya generationens skor. Efter 4 mil på hård asfalt är musklerna inte alls så sönderslagna som tidigare. Denna effekt försvinner helt på bana, då denna typ av slitage aldrig hinner bli en faktor i kortare lopp.

Det verkar dessutom gå utmärkt att springa snabbt i mer traditionella skor. Gudaf Tsegay, damernas nya världsrekordhållare, sprang i konventionella spikskor. De tre snabbaste tiderna från föregående helg i Sverige på 3 000 meter sprangs också i äldre modeller.

Att nya modeller av spikskor kan ha en effekt är högst troligt, men den är troligen betydligt mindre än vad en del tyckare gör gällande. Om 1–2 procent på maraton är utgångsläget så är max 0,5 procent förbättring på kortare bansträckor närmare sanningen. Tiden får helt enkelt utvisa om även dessa skor kan förändra friidrotten.

Världsrekord även ute på gata

Det är inte bara inomhus det sprungits rekordfort. Vid ett internationellt 5-kilometerslopp i Monaco sprang Kenyas Beatrice Chepkoech på nytt kvinnligt världsrekord i ett mixat lopp. Hon sprängde målsnöret på 14:43 efter att ha att avslutat sista kilometern på imponerande 2:47. Lite drygt 1 minut efter Chepkoech kom Meraf Batha in som tvåa i loppet på 15:46.

FOTO: @worldathletics instagram & Deca text & bild


Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. .

Lämna kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

*