Krönika: Löpardejt på Manhattan
Jag går på blind date på Manhattan en måndag. En springande journalist-vän har pratat om den här killen i veckor – han är löpare och ”bra”. I en tid när alla New Yorks singlar plötsligt finns i mobilen (läs: hjälpsamma mobilappar), går det snabbt. Man träffas, känner efter och springer vidare. Tempot är högt och utbrändhet på kärleksfronten verkar numera lika vanligt som på karriärsfronten.
Vi ses i en vinbar, och vi pratar om livet och löpningen. Det visar sig att dejten är en löpartalang som springer maran på under 2.40. Efter två glas vin i baren föreslår han att vi ska äta något. Jag är jetlaggad och föreslår något snabbt och enkelt: ”Pizza, kanske?” Men degig snabbmat funkar inte med hans maratonuppladdning – loppet är bara en vecka bort. Det blir japanskt och långsamt. Vi har trevligt och fyra timmar senare när jag hoppar in i en taxi bestämmer vi att vi ska ses efter hans maratonlopp.
Jag dejtar löpare och icke-löpare, men har insett att ett samtal om löpning är ett överraskande bra sätt att få en känsla för vem killen är, speciellt i en tid när löpningenlätt blir en besatthet snarare än ett hjälpmedel för att få balans i livet. Måndagsdejten visar sig vara en seriös löpare som nyligen tagit ledigt i en hel månad för att löpträna i Mexiko. Han gillar att springa i sällskap med vänner som kan pressa honom till bra tider; Boston maraton, till exempel, springer han aldrig ensam.
Jag är raka motsatsen. Jag springer helst ensam – Boston och alla andra rundor också. Efter tolv maratonlopp borde jag se mig själv som en seriös löpare, men jag har snarare en bild av mig själv som livsnjutare. Jag blir dock alltid imponerad när jag träffar snabba löpare – dejter så väl som andra. Det är inte vem som helst som klarar att pressa sig till allt bättre resultat och som har disciplin nog att fullfölja ett hårt träningsprogram.
När jag dagen efter diskuterar dejten med min bästa killkompis frågar han om jag varit ute med ”American Psycho”. Jag skrattar eftersom jag förstår precis vad han menar – en högpresterande A-personlighet – och förklarar sen att jag snarare är orolig för att min springande dejt inte kan slappna av och ha kul. Schemalagd träning och överdriven seriositet tenderar tyvärr att tränga undan den dimensionen av livet, utan att man för den sakens skull förvandlas till psykopat.
En nyligen publicerad studie visar att 55 procent av alla svenskar stressar över att inte hinna med regelbunden träning. Vi matas med historier om elitmotionärer som river av mara efter mara samtidigt som de är mitt i superkarriären, är superföräldrar och har superhem, superförhållanden och supersex. Allt beskrivs som görbart – samtidigt.
Men, alla vi som springer vet att det är slitsamt att fokusera på många saker samtidigt. Otillräcklighetskänslorna kan till och med göra att man ibland håller på att gå under – så känner 55 procent av alla svenskar! Ändå är det helt andra historier som berättas – om och om igen.
Balans är som en enhörning: ovanlig – och samtidsmänniskans största utmaning. Som löpare har man två val: att prioritera bort andra saker i livet för att kunna satsa seriöst på löpningen, eller att lägga sig på en kravlös nivå, för när man skrapar lite på supermänniskornas yta visar det sig nämligen alltid att de har en partner som sköter markservicen, eller att de är så förmögna att de inte behöver tjäna pengar till hyran; eller så har de inte haft sex på åratal. För många ”super” på samma gång stämmer nämligen aldrig.
Man behöver inte vara utbildad psykolog för att förstå att livsstilen säger mycket om vem man är och hur man mår, men man behöver antagligen vara löpare för att verkligen kunna förstå en annan löpare. När det gäller potentiella springande kärlekspartners är vetskapen om den andres maratonresultat en bra början. Efter det behöver man förstås ta sig tid att lära känna personen – istället för att bara springa vidare.
Sofia Hedström är modejournalist, bosatt i New York. Hon har bevakat över femtio modeveckor runt om i världen. Förutom att intervjua modevärldens giganter springer hon gärna maraton i klänning – tolv maratonlopp har det blivit hittills – och skriver om sin passion för löpning i Runner’s World.
