Krönika: Tack kroppen – den här sommaren fortsätter vi leva på vårt sätt

Krönika: Tack kroppen – den här sommaren fortsätter vi leva på vårt sätt


Jag får ofta mail med frågor om jag går på någon diet, om jag äter gulan i ägget och om den senaste supermaten. En del av er som mailar berättar om ert eget förhållande till mat och ibland blir jag ledsen på riktigt. Det är oerhört viktigt att äta, inte minst för att det är ett njutningsmedel – livet är hårt, allt kan inte vara en prestation. Dessutom behöver man få i sig energi när man tränar. Allt det här vet ni läsare såklart redan, men ändå ställer både maten och kroppen till det för många löpare.

Det är tisdag kväll på Manhattan. Betongen ångar och en ström av människor rör sig krockfritt kring Union Square. En del är på väg till exklusiva Whole Foods för att fylla en återvinningsbar låda med färdiglagad gourmetmat – en vanlig middag för karriärister – andra hejar i farten på några killar som kör en dansuppvisning på gatan innan de glider ner i tunnelbanan.

Jag och min kompis Nelson går med bestämda steg till sportbutiken Paragon och på butikens nedervåning möts vi av femtio löparklädda New York-bor som är redo att ge järnet. Min vän Anne-Sofie messar att hon är på väg och att hon absolut inte ska springa med den snabbaste gruppen. En representant för ett strumpmärke är på plats och medan alla får sin högerstrumpa utbytt mot en ny börjar jag prata med en av killarna som jobbar på Paragon – en hipsterkille i keps. Han går rakt på sak – han är skadad och han har gått upp i vikt. Jag ser inga extra kilon, men minns att han tidigare berättat att han lyckats bli av med en rejäl bit av kroppen – trettio kilo. ”Hoppas du mår bättre snart”, säger jag innan det är dags att rusa ut till West Side Highway.

Kroppen ser aldrig så bra ut som efter ett intervallpass. Ibland när jag ser mig själv i spegeln på tisdagar tänker jag att det är så här jag alltid borde se ut. Ett intervallpass med Paragon medför dock inte bara en toppkropp utan också att jag på natten tvingas gå till sängs med djävulska bensmärtor. Nästa morgon när jag vaknar är allt som vanligt igen – både toppkroppen och värken är borta.

Maximal kontroll leder alltid till ohälsa. Jag ser människor med problem i modebranschen, men också i många löpargrupper. Det handlar ofta om mat som inte kan ätas och om ett extremt fokus på den egna kroppen. Min matfilosofi har alltid varit att tillåta mig saker när det bjuds och att inte vara sådär galet kontrollerad – ibland missar jag ett pass, ibland äter jag för många munkar. Jag aktar mig för fixeringar och jag undviker att jämföra mig med andra. När bilder på imponerande magrutor plötsligt dyker upp på någon träningsblogg tänker jag att det inte har något med mig att göra och samma sak gäller trender – bara för att någon äter eller tränar på ett speciellt sätt behöver det inte vara rätt för mig. Det viktigaste jag har lärt mig av att bo i USA är att man får göra som man vill. Det finns utrymme för mångfald och jag behöver inte vara en del av en jagande trendflock. I Sverige är vi tyvärr mer benägna att tro att det bara finns ett rätt sätt. Det gör det svårare att känna vad som fungerar bäst.

Själv är jag uppvuxen i en fikande familj, svag för efterrätter och kakor. När jag hamnar på en modevisning i Paris kan jag äta mellan tio och tolv macarons (fråga min fotograf). Jag är inte återhållsam, skulle till och med kalla mig girig när det kommer till livets goda. Jag har dock accepterat den sidan av mig själv. Två flaskor skumpa i kylen ser jag som en nödvändighet – allt som är värt något måste firas. Ibland när jag skolkar från löpningen eller blir lite väl girig blir kroppen slapp. Det är såklart inte idealiskt, men ibland kommer livet emellan. Så kan det bli på sommaren, lika gärna som jag kan få en övertändning och springa glädjerundor varje semesterdag. Det kan gå åt båda hållen. Oavsett vilken riktning den här sommaren tar så tänker jag som alltid vara tacksam över min fantastiska kropp som står ut med mig. Tack kroppen – den här sommaren fortsätter vi att leva på vårt sätt.

SOFIA HEDSTRÖM är modejournalist, bosatt i New York. Hon har bevakat över femtio modeveckor runt om i världen. Förutom att intervjua modevärldens giganter springer hon gärna maraton i klänning – tolv maratonlopp har det blivit hittills – och skriver om sin passion för löpning här i Runner’s World.


Nr 5 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Fem farthöjande pass du måste testa
  • Det händer vid överträning
  • Ätstörning? Symtom du ska ta på allvar
  • Artros i knät?
  • Nya sköna löparskor
  • 6 enkla sätt att testa formen
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Krönika: Jag är en vaccinerad dåre

Mimmi Kotka springer trail, gärna långt och över höga berg.  Hon är just nu en...

Läs mer

6 nummer av Runner’s World med trådlösa hörlurar på köpet!

Passa på! Nu kan du få 6 nummer av Runner’s World  tillsammans med ett par Defunc...

Läs mer

Ledarkrönika: Världens bästa antistressmedicin

I tidningen berättar vi nummer efter nummer om hur löpningen påverkat andras livshistorier. Men här...

Läs mer

Ledarkrönika: Konsten att skapa världens bästa löpare

Vilka faktor ligger bakom den kenyanska framgångssagan?

Läs mer

Fler intressanta artiklar

Mårten Klingberg: Att reda ett näste

"När exakt under förlossningen tänker du att det är läge att sticka ut på en...

Läs mer
Runner's High - meningen med att vara människa

Vad exakt är det som händer i hjärnan? Och hur kan du öka chansen att nå dit? Johan Renström tar...

Läs mer
Ledarkrönika: Min perfekta helg!

Du vet de där överdrivet idylliska helgreportagen i livsstilsmagasinen? RW:s chefredaktör skruvar lite på konceptet. Hur skulle din drömträningshelg se...

Läs mer
Coltings krönika: Träningsfarsoten

Den här veckan lyfter vi träning, folkhälsa, välmående och dagens hälsoklimat ur olika infallsvinklar. Jonas Colting undrar när debatten om...

Läs mer