Lindén närmar sig Treriksröset

Lindén närmar sig Treriksröset


Efter över tre dygn på cykel blir det mycket påfrestningar. Självklart mycket fysiska. Teamet i följebussen har försökt justera cykeln med tanke på hans onda knä. För att få en annan vinkel på benen har dom tejpat fast pappkartonger på pedalerna så att han kan cykla med gummiskor istället för att få en annan vinkel på benen. Stelheten som blir av att sitta i samma ställning påverkar också. Det märks mentalt också, det är svårt att tänka klart och att le, till exempel. 

Sista 11 km går inte att cykla, ens med mountainbike. Därför måste denna sträcka löpas. Han kommer dock ha med sig cykeln och hela teamet kommer springa/gå med. Om han håller samma tempo som han gjort det sista kommer det vara 8,5 h över till vila och löpning innan onsdag kl 9.00.

Se fler filmer och bilder på Sverigeloppet.nu. Man kan även följa Lindén på Facebook och Twitter.

Septembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kickstart i höst, roligaste passen, hetaste prylarna
  • Lidingöspecial
  • Plogga, svensk idé blev internationell succé
  • Höstens nya skor, Vi har testat 13 modeller
  • Forskning: Hjärnan älskar löpning
  • Träning: Hoppa dig i form
  • Smart mat

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Svenskt juniorrekord av den rappa rapparen!

Svenskt juniorrekord av den rappa rapparen!


I Runner´s Worlds juli nummer presenterade vi Norrköpingskillen Emil Millán De La Oliva under vinjetten elitprofilen. Igår tog han ett stort steg närmare världseliten, när han som första svenska junior någonsin tog sig under 14 minuter på 5000 meter med sina 13:57:64 på Sommarspelen. Här bjuder vi alla våra läsare på Herman Degselius intervju med Emil som minst sagt har många strängar på sin lyra.

Han är youtuber, rappare – och ett superlöfte i löpning. Målet är högt ställt – Emil tar sikte på världseliten.

På sina två Youtubekanaler, en engelskspråkig och en svensk, har Emil Millán De La Oliva i skrivande stund 43 000 prenumeranter. Där ”reagerar” han på olika rappare, det vill säga att han kommenterar deras musikvideos samtidigt som han kollar på dem. För lite drygt ett år sedan bestämde han sig även för att göra egen musik.
– Jag tog influenser från olika rappare som jag har gjort min egen stil av, säger Emil Millán De La Oliva som precis har släppt en ny musikvideo på Youtube.

Vem skulle du säga är Sveriges bästa rappare?
– Det är Young Emil, det är jag det!
Nu kom vi från ämnet lite – det här ska ju handla om löpning. Även där är den snart 18-årige Emil ett stort löfte. Den första maj kammade han hem sin första internationella seger i italienska Oderzo. På tiden 31.03 vann han tiokilometersloppet European Road Race (i U20-klassen) som samlat juniorlandslag från bland annat Frankrike, England, Italien och Spanien. Tiden var hela 58 sekunder bättre än förra året, då Emil slutade på en fjärde plats.

– Min plan var att hålla mitt tempo från start och inte tänka på de andra i loppet. Jag visste att om jag lyckades hålla mina tider hela vägen till mål så skulle det kunna räcka till en vinst, säger Emil som – förstås – är väldigt nöjd med resultatet.

– Den här vinsten var den bästa hittills i min karriär. Publiken runt banan gav mig energi från start till mål. Och efter loppet var det många från publiken som kom fram och grattade och ville ta bild med mig – det var första gången som något sådant hände.

Emil kombinerade löpning med fotboll till för två år sedan. Nu är det däremot löpning för hela slanten som gäller, förutom att han spelar fotboll med kompisar. Men ännu ligger träningsmängden på en blygsam nivå, förra året sprang han endast tre och en halv mil i veckan. I år har han steppat upp träningsmängden något till fyra, fem mil per vecka och genomför då två till tre distanspass och tre intervallpass per vecka.

Emil, som bor i Norrköping men numera tävlar för Eskilstuna Friidrott, tränas av sin pappa Fidel. Inför den här säsongen bestämde han att Emil skulle sänka farten på distanspassen.
– Jag har haft lite problem med det och alltid kört lite för snabbt, ofta runt 3.50-tempo. Så nu håller jag kring 4.10-fart i stället, säger Emil.

Milen på 31.03 och fortfarande mycket kvar att ge i träningsväg – här finns det utvecklingspotential. Vill Emil satsa allt på löpningen och se hur bra han kan bli?
– När jag tränar något, det kan vara vad som helst, då har jag inställningen att alltid göra mitt bästa för att nå toppen. Jag har väldigt stora mål med min löpning, jag vill nå världseliten och tävla mot de bästa i världen.

I år är Emils stora mål 5 000 meter på U20-EM, som avgörs i Borås i juli.
– Jag siktar på medalj!
(Red anmärkning: Efter att ha legat i täten stora delar av U20-EM loppet fick Emil släppa med en knapp kilometer kvar och slutade åtta på 14:24.88)

Vad har du för övriga målsättningar denna säsong?
– Det är att springa 10 000 meter under 30 minuter och ta medalj på den distansen på seniorernas SM. Sedan satsar jag på topp-tre på junior-EM i terränglöpning i Portugal.

Kommande år är planen att fokusera på 5 000 och 10 000 meter. Längre fram öppnar Emil för en satsning på längre distanser.
– Jag kommer absolut satsa på halvmaraton och maraton, för jag tror jag har väldigt bra förutsättningar där också.

Hur mycket vill du satsa på musiken?
– Just nu satsar jag för fullt även där. Sedan får vi se vad som händer.

Vad väljer du – OS-guld på 10 000 meter eller att vinna en Grammy?
– Jag vinner loppet, sedan hämtar jag Grammypriset på kvällen, haha!

FAKTA Emil Millán De La Oliva:

Ålder: Född den 24 juli 2001.
Yrke: Studerande.
Klubb: Eskilstuna Friidrott.
Familj: Pappa Ernesto Fidel, mamma Anna samt systrarna Alice och Alba.
Instagram: @emilmillan       

Personbästa, utomhus:
800 meter: 1.56,12 (2019)
1 500 meter: 3.53,96 (2019)
3 000 meter: 8.22,87 (2019)
5 000 meter: 13.57,64 (2019)
10 km, landsväg: 31.03

Personbästa, inomhus:
1 500 meter: 3.58,33 (2019)
3 000 meter: 8.26,84 (2019)

LÄS MER OM EMILS REKORDLOPP PÅ FRIIDROTT:SE

BILDER: Deca Text & bild

Passa på! Just nu 60% rabatt!

Passa på! Just nu 60% rabatt!


Just nu! Mer än halva priset på prenumeration, endast 39 kronor per tidning! Ordinarie pris 99 kronor.

Få Sveriges största löpartidning hemskickad till dig 11 gånger (helår) för bara 437 kronor! Du får massa tips om löpning, kost, prylar och om hur du bäst kommer i form, allt direkt hem i brevlådan och på webben. Nyhet! Du har dessutom som prenumerant 20%* på löparskor och kläder! Bra va!

TA DEL AV ERBJUDANDET HÄR!

Ge bort en prenumeration!

Yolanda klar för VM

Yolanda klar för VM


I Runner´s Worlds marsnummer mötte vi Turebergslöparen Yolanda Ngarambe. Sedan dess har hennes utveckling som löpare fortsatt i rekordfart. Nyligen tog hon en meriterande seger på Lag- EM på 3000 meter, och vid en tävling i Polen slog hon till med den 3:e bästa svenska kvinnliga tiden på 1500 meter någonsin, vilket gör att Yolanda fått klartecken för VM.

Med tiden 4.05.18 är det av svenskor bara världslöparna Abeba Aregawi och Meraf Batha som sprungit snabbare. Det ska bli spännande att följa Yolanda på VM och framöver, och därför vill vi här dela med oss av Herman Degselius intervju med Yolanda under vinjetten Elitlöparen i Runner´s World mars nummer 2019.

Yolanda Ngarambe efter segern på Lag-EM

Skadefri och ny tränare – då satte hon nytt svenskt rekord!

I slutet av januari blev Sarah Lahti svenska rekord på en engelsk mil (1 609 meter) inomhus raderat. I amerikanska Boston korsade Yolanda Ngarambe mållinjen på 4.28.30 – en putsning av det tidigare rekordet med två och en halv sekund. Yolanda passerade 1 500 meter med tiden 4.10.13, vilket gör att hon klättrar upp till en sjätte plats genom tiderna på den distansen. (Sedan denna intervju har alltså Yoland nu sprungit 1500 meter på 4.05.18)

Innan loppet i Boston visste Yolanda att det skulle finnas en bra ”hare” och många snabba löpare i startfältet.
– När startskottet gick så behövde jag få en bra position från början för vi var många tjejer med. Så jag sprang ganska fort i början, sedan försökte jag hålla farten uppe hela vägen och med två varv kvar försökte jag trycka på och se hur många som jag kunde passera på slutet.
– Jag hann inte tänka så mycket utan jag försökte bara vara aggressiv hela loppet eftersom jag visste att det var bra tjejer med; och jag visste att om jag sprang hårt så skulle jag nog få en bra tid, säger Yolanda som slutade femma i loppet och hade de två välmeriterade amerikanskorna Brenda Martinez och Emma Coburn efter sig i resultatlistan.

Hade du tankar på att ta det svenska rekordet?
– Helgen innan sprang jag på 4.31 (helgen dessförinnan på 4.37) och då sprang jag sista 800 själv med negativ split. Och när jag sprang på den tiden och det kändes jättebra utan någon konkurrens, då kände jag att jag borde kunna springa under 4.30. Men jag ville inte prata om det utan tänkte att jag åker till Boston och springer och så får vi se vad som händer. Däremot kändes det som att något måste gå väldigt fel för att jag inte skulle springa under 4.30 – för formen var där.

Hur kändes det när du korsade mållinjen?
– Alltid när jag springer så vet jag inte hur fort jag springer, så jag hade ingen koll; för jag är alltid nervös att jag kommer att sakta ner i slutet av loppet. Därför visste jag inte vad jag sprang på och tänkte ”hoppas det är under 4.30”, haha. Sen när jag såg att det var låga 4.28, då var det kul!

Första helgen i mars stundar inomhus-EM i Glasgow. Yolandas 1 500-meterspassering på 4.10 innebar att hon sprang klart under kvalgränsen på 4.16. Tre tjejer blir uttagna, och det är låga odds på att Yolanda inte skulle vara en av dem. Yolanda har under inomhussäsongen dessutom satt PB på 800 meter med 2.04.08, också det en tid för EM, men det är 1 500 som gäller om hon blir uttagen.

Löparkarriären har onekligen fått sig en skjuts framåt i vinter – hur förklarar hon det?
– Det är många som har frågat mig om det, och mitt svar är att jag har varit skadefri i ett år och att jag har haft en bra tränare i fyra år. Jag har dessutom tränat ordentligt och trott på min träning. Jag var skadad 2017, precis innan var jag i jättebra form på träning men jag fick aldrig visa det på tävling – jag hade nog tagit ett kliv redan då fast det fick vänta tills nu i stället; för förra året försökte jag bara komma tillbaka, och det gick ändå ganska bra men jag missade EM-gränsen med en sekund. Så jag har alltid varit nära, men det är nu som det äntligen klickar.

Kan det också vara så att det är din träning under många år som ger utdelning?
– Precis. Jag har ju alltid gått framåt lite, lite, men det är väl mest man själv och sin tränare som märker sådant. Om man kollar på min utveckling så ser man att det gått uppåt hela tiden, fast det har ju inte gått såhär: ”poff!”. Och jag har aldrig varit något ungt stjärnskott utan jag har som sagt alltid förbättrat mig lite hela tiden. Jag har också alltid tänkt långsiktigt; att resultaten kommer, så det är skönt att jag nu har resultaten i skrift, säger Yolanda som började med friidrott i årskurs nio då hon gick med i Turebergs FK.

Efter löpargymnasiet i Sollentuna fick Yolanda ett idrottsstipendium till University of Vermont, där hon fortsatte sin satsning på löpning varvat med studier under fyra års tid. Sedan 2015 bor hon i Atlanta.

Du tillhör Atlanta Track Club. Kan du berätta hur det fungerar?
– Jag har ett idrottsvisum. Jag springer för klubben på heltid och vi är sponsrade av Mizuno som vi får kläder och skor ifrån. Klubben har tränare, ett gym och vi åker på tävlingar tillsammans. Mitt visum gick ut i december, jag är här lagligt, men jag får inte ta emot pengar just nu, bara träna. Men när jag har fått förnyat visum kommer jag jobba tio timmar i veckan för klubben, det måste alla göra för att få lön. Jag lever på de pengar jag får från klubben och delar bostad med två lagkamrater.

När jag ber Yolanda beskriva en vanlig dag som löpare i Atlanta Track Club, säger hon att det främst handlar om att träna och sova. Med klubben har de gemensam träning tre gånger i veckan.
– Om det är en sådan dag möts vi till exempel på friidrottsbanan och kör intervaller. Därefter ett pass på gymmet. Sen åker jag hem och tar en tupplur. Oftast har vi dubbelpass. Vi måste också vara volontärer 200 timmar per år, så ungefär varannan vecka volontärar jag för vår klubb, exempelvis på en löpartävling för barn där vi springer med dem eller så åker vi runt i skolor och prata om löpning.

Du är noga med sömnen – lägger dig tidigt och så?
– Ja, jag är väldigt sömnbesatt. Jag älskar sömn, jag tänker att sömn är nyckeln till allt! Jag känner att det är så jag återhämtar mig bäst.

Hinner du med något annat löpning?
– Faktiskt inte, haha. Umgås med kompisar och pojkvännen, jag vet inte. Man orkar typ inte. Min tränares träning är hård, man är helt slut. Men i dag är det superbowl, då ska alla i laget samlas hemma hos en lagkamrat och kolla, så det är mest sådant; att man hänger ihop.

Hur många mil springer du i veckan?
– Just nu är det 10 mil i veckan. I college sprang jag typ 50 kilometer i veckan. Det är mest med min nya tränare som jag har sprungit ordentligt, i alla fall som jag ser det som ordentligt. Folk kanske tycker det är lite, jag vet inte så mycket om andra personers träning.

Fartpass?
– Vi kör två hårda pass i veckan, ibland tre. Det är lite olika, det beror på vilken period i säsongen man är i, den här veckan körde vi tre hårda pass, men det är sällan. Min tränares filosofi är ”hard days are hard days, easy days are easy”. Så vi kör två jättehårda pass och resten är lätta förutom långpasset som är mediumhårt.

Hur länge kommer du stanna i USA?
– Om allt med visumet går bra så i alla fall till 2020, det är min och min tränares plan. Jag tycker om min tränare (Andrew Begley) och vill inte ha någon annan.

Är det satsning på 800 och 1 500 meter som gäller framöver?
– Mitt fokus är 1500 men med min träning kommer jag kunna springa 800 upp till 5 000 meter. 1 500 är min gren, men jag måste kunna springa alltifrån 800 till 5 000 meter, det är också en del av min tränares filosofi.

VM i Qatar, som avgörs i månadsskiftet september-oktober – hur ser du på det?
– Jag tycker inte om att prata om mina mål så mycket, säger Yolanda och skrattar till. Hon fortsätter:
– Oftast när folk frågar om mål, har jag lärt mig genom åren, om man säger sitt mål så är det många som svarar ”det är inte omöjligt”, eller ”jaha, det kan bli svårt”. Så jag gillar inte att dela med mig av mina mål längre. Men jag kan säga att jag vill springa fortare och fortare för varje år – det är mitt svar!

Yolanda Ngarambe , Turebergs FK, 1500 meter

FAKTA YOLANDA NGARAMBE

Ålder: Född 1991.
Bor: Atlanta, USA.
Klubb: Atlanta Track Club och Turebergs FK.
Tränare: Andrew Begley.

FOTO: Deca Text & Bild

5 anledningar till världsrekordet

5 anledningar till världsrekordet


Kipchoge från Kenya har varit den i särklass bästa maratonlöparen de senaste åren, med segrar i prestigefyllda London och Berlin Marathon och han är regerande olympisk mästare på distansen. Under 2017 flyttade han säkert sina egna mentala gränser i hur fort man kan springa ett maratonlopp när han för sin skosponsor sprang maratonsträckan på 2:00:25 i ett tillrättalagt lopp, kallat breaking2, på Monzabanan där målet var att spräcka drömgränsen 2 timmar.

Så just den mentala aspekten att veta att hans kropp för egen maskin klarar springa så fort var säkert en anledning till att han nu i ett godkänt marathonlopp utan fartbilar och ambulerande farthållare klarade springa så fantastiskt fort. I Berlin öppnade Kipchoge i världsrekordfart direkt och farten höjdes ännu mer efterhand trots att han solosprang de sista 17 km, då både farthållare och konkurrenter tvingats släppa. Milavsnitten i loppet gick på otroliga 29:01 – 28:55 – 28:49 – 28:47 och där han sedan även lyckades höja farten till 2.48 per kilometer sista två kilometrarna.


Upp till 25 km hade Kipchoge sällskap.

En annan anledning till att just Kipchoge klarar springa så fort kan man säkert hitta i hans talang och fartgrund sedan tidigare. Även om det är maraton som gäller idag har han vunnit VM på 5000 meter och även tagit OS medalj på distansen innan han gick upp till maratonsträckan för lite drygt 5 år sedan. Hans bästa tid över 5 km sträckan ligger på 12:55 och innebär en snittfart på 2:35 minuter per kilometer vilket ger bra fartmarginal till de fantastiska 2.53 minuter per kilometer han höll i Berlin.

Sen spelar givetvis den träning han genomfört in, och den är som vi skrivit om tidigare riktigt tuff och genomförs oftast på hög höjd och på krävande underlag och träningsupplägget mot årets Berlinlopp rapporterats sett liknande ut.
Sweat Elite berättar om några pass han genomförde inför årets lopp och det är oerhört tuff träning. 20 dagar innan Berlin sprang han 15 x 1000 meter på 2200 meters höjd, och tiderna låg trots tufft underlag på 2:48 som långsammast och 2:37 på den avslutande snabbaste intervallen. Vilan mellan varje tusenmetersintervall var 1.45-2:00 minuter.
Med 9 dagar kvar till Berlin sprang han 8 x 1600 meter, med 90 sekunders vila följt av 10 x 400 meter med 45 sekunders vila. På 1,6 km intervallerna höll han runt 2.50 per kilometer och på 400-meters var tiderna mellan 61-63 sekunder vilket motsvarar runt 2.35 fart. Även detta pass genomfördes på hög höjd. (Här kan du läsa om träningen inför Berlin ifjol)

Rutinen han skaffat sig sedan han debuterade för drygt 5 år sedan på sträckan är säkert också värdefull. Han vet marans svårigheter och har lärt sig optimera energitillförseln under loppet och hur han ska lyckas hålla tempot optimalt.

De yttre omständigheterna med snabb bana och bra väder går inte komma ifrån att dom nu var optimala. Redan i våras skulle Kipchoge springa fort i London Marathon, men en värmebölja rådde när loppet avgjordes och även om han då sprang på fantastiska 2.04 och utklassade ett världsklassfält inklusive hemmahoppet Mo Farah omöjliggjorde värmen ett världsrekordlopp då. Nu var det nästintill idealiska förhållande i Berlin, och det är inte ofta det infaller just på tävlingsdagen för de stora och snabba loppen där man även kan ta hjälp av en fantastisk publik. Just att det var bra denna dag i Berlin understryks av att det blev banrekord på damsidan med oerhört fina 2.18:11 för vinnande Kenyanskan Gladys Cherono och bakom henne gjorde ytterligare två tjejer 2.18 tider.

Självklart är det inte ”bara” dessa 5 faktorer som gjorde världsrekordet utan ytterligare aspekter och faktorer som kan ha inverkat är utrustningen och energidrycker. Även om det kanske inte går rakt av att peka ut själva utrustningen och eller en specifik energi som avgörande faktorer, spelar både funktionaliteten och tron på det man använder oavsett faktiskt effekt en oerhört stor roll.

Går rekordet att förbättra och kommer man kunna springa under 2 timmar? Ja utifrån Kipchoges stegrande avslutning gällande fart fanns det säkert redan lite tid till att dra av i Berlinloppet om han öppnat något snabbare, och skulle några andra löpare klarat av att utmana honom längre in i loppet finns det säkert sekunder att hämta även i kampen och med draghjälp. Kipchoge hade tre uttalade farthållare i loppet och två av dessa klev av redan efter 16 km och den 3:e vid 25 km. Sen fick han göra jobbet helt solo. Men för att gå ner under två timmar kräver ännu större förbättring än vad som gjordes nu, och med en oerhört lång karriär på absoluta elitnivå och 34 års ålder kanske just Kipchoge inte är den som tar gränsen, men han öppnar nog upp tron att det kommer göras i en framtid.

Läs också om Kipchoges fantastiska insats i breaking2

FOTO: från @kipchogeeliud instagram

Åsa om vinsten i Vansbro

Åsa om vinsten i Vansbro


Hur har du laddat in för SM i Vansbro?
– Jag har haft ett bra träningsblock hemma sedan Bilbao Triathlon i slutet av maj, och den sista uppladdningen föregick i Dalarna. Midsommarfirande, och bara gå och skrota på gården mellan träningspassen. Det har gett en känsla av semester, och har verkligen laddat mina batterier, främst mentalt. Veckan innan Vansbro Triathlon tog jag SM-brons i tempo-SM i Västerås, och därefter körde jag ett par högkvalitativa träningspass, och från måndagen i tävlingsveckan drog jag ner på både volym och intensitet.

Berätta om ditt lopp i Vansbro!
– Jag hade en ganska stabil och kontrollerad simning. Även om det inte syns så mycket på mina simtider (än), så har jag utvecklat min simning så att jag känner mer kontroll och har mer överskott till de andra två disciplinerna. Jag simmade ca 3,5 min långsammare än Annie och Mikaela, vilket var vad jag hade förväntat.

Det första varvet, av två, på cykelbanan var lite knäpp. Jag hade inte riktigt huvudet med mig och hade svårt att samla tankarna. Att jag ler på bilder, och hejar på folk som hejar på mig är oftast ett dåligt tecken, då jag vid rätt ”mode” är djupt inne i min bubbla.

Till andra varvet gick det mycket bättre, och jag kunde avsluta cyklingen på en nivå som jag känner igen mig själv i. Det var också i slutet av första respektive andra varvet som jag cyklade förbi Mikaela respektive Annie.

Löpningen var mer svårlöpt och energikrävande än vad jag (och många andra) hade förväntat, så den gav ingen vidare flygande känsla. Som tur var hade jag en betryggande ledning efter ca 10 km, och jag kunde tillåta mig själv att ”ge efter” när det började bli slitsamt, och slapp forcera, för att spara benen inför nästa helgs tävling.

Vad kändes bäst/ mindre bra genom tävlingen?
– Från vändpunkten tillbaka mot T2 på andra cykelvarvet kändes bra, då hittade jag en rytm och känsla som jag kände igen, och jag kände mig stark. Även simningen kändes ovanligt lugn och bra.

Mindre bra var tankspriddheten på första delen av cyklingen, och halva löpningen, där jag inte hade någon bra rytm.

Hur har din säsong varit hittills?
– Jag kan inte varit annat än nöjd, då jag uppnått mina mål och presterat omkring det jag har förväntat av mig själv. Självklart känner jag fortfarande att det finns massor att utveckla, men jag har haft väldigt få ”vägbulor” längs vägen i år, och har inte behövt ändra min ursprungliga säsongsplan.

Har du lagt extra mycket tid på något särskilt som du tränat?
– Jag har inte lagt extra mycket tid på något mot vad jag brukar, men jag har haft mer överskott till att generellt vara mer närvarande i mina träningspass, vilket har höjt kvaliteten på samtliga pass. Jag har inlett ett samarbete med en idrottspsykolog (Henric Lilja), men vi har inte hunnit så långt än, men det kan bli bra!

Du vann Bilbao Triathlon, halvdistans, i maj och tog hem en tredje plats i SM i cykel. Riktigt starkt! Vad kommer härnäst? Vilken tävling ligger närmast i tiden?
– Tack! Jag ska tävla i Ironman 70.3 Jönköping på söndag. Det blir första gången som jag tävlar två halvdistanser på två veckor, så det blir väldigt spännande att se hur kroppen reagerar på det!

Vilket är ditt stora mål för i år?
– Att placera mig topp 10 på Ironman VM på Hawaii i oktober.

Vad är dina tre bästa träningstips för triathleter som nu har Ironman Kalmar som mål?

  1. Kör någon träningstävling, så du känner dig trygg med själva tävlingsproceduren innan och efter, växlingar, få av våtdräkten med hög puls etc. Det finns många kortare tävlingar i Sverige under juli och augusti månad.
  2. Var innovativ under semestern. Transportträna. Ta cykeln till ett resmål när familjen åker bil. Ta med simglasögon när ni åker till badplatsen, och träna strandstarter och sprinter med barnen. 
  3. Tro på det. Ingen lyckas 100% med sin uppladdning, inte ens proffsen. Men det betyder inte att det inte kan bli bra. Tro på din förmåga, på det arbete du har gjort och på din kapacitet. Påminn dig själv om de där riktigt bra träningspassen, och känn tillit till dem!
Inför Ironman i Hawaii

Inför Ironman i Hawaii


Sammanlagt har ett trettiotal svenskar lyckats kvala in till Ironman World Championship i olika åldersklasser, och tre stycken har tagit plats i proffsklasserna. Fredrik Croneborg, Åsa Lundström och Patrik Nilsson står som klara. Patrik Nilsson kommer med största sannolikhet inte att delta i tävlingen tyvärr, men Åsa och Fredrik står som klara och är taggade till tusen inför denna utmaning. Vi tog ett snack med bägge om uppladdning och tankar inför den stora dagen. Fredrik är först ut.

Alla svenskar som kvalat till tävlingen hittar du på ironmanstatistik.se

Är formen på plats nu när tävlingen närmar sig med stormsteg?
– Formen känns på uppåtgående. Cykeln har gått bra den senaste tiden och simningen stabil. Löpningen kunde ha varit bättre då jag precis kommit igång igen efter skada men har trappat upp den mer och mer de senaste veckorna, säger Fredrik.

Hur förbereder du dig ifall det blåser mycket?
– Antagligen kommer det bli blåsigt och det finns inte så mycket att göra åt det mer än att vara mentalt föreberedd. Har tränat en del på högre kadens som kan vara effektivt i vinden. Jag kommer antagligen också bara köra med en vattenflaska på styret, och blir därmed mer aero.

Hur planerar du att disponera krafterna under cykelmomentet? Vad är det viktigaste att tänka på?
– Normalt när jag tävlar så är det ett race, och jag har egentligen ingen pacingstrategi annat än att följa dynamiken i loppet, även fast det blir stunder då man ligger över gränsen. Så jag kommer köra fullt ut och egentligen inte tänka så mycket så får vi se om jag har någon energi kvar till löpningen.

Vad tänker du kring nutrition, hur många gles i timmen tar du, hur mycket vätska osv?
– Jag fyller upp vid varje station och dricker mestadels sportdryck. Tar sedan gels när jag känner för det och det passar. Det brukar inte bli mer än 3-4 gels totalt under en Ironman då de flesta lopp jag kör är på varma platser och jag energi från vätska. Under löpningen dricker jag endast coca-cola kombinerat med vatten.

Hur tycker du träningen gått?
– Den har gått bra förutom skadeuppehåll från löpning. Det har gjort mig till en bättre cyklist men det kan bli ont om tid att få en riktigt bra löpform till Kona. Jag har också fördelen att träna dagligen i Kona-liknande värme här i Phuket vilket är en fördel.

Har du fokuserat speciellt mycket på en specifik gren?
– Det har blivit mest fokus på cykel, dels för att jag ser den som min svagaste del (speciellt i ett blåsigt Kona) och dels för att jag har varit löpskadad.

Berätta lite om din träning och hur du laddar de sista veckorna.
– Jag kommer i största del träna på som vanligt fram till en vecka innan loppet då jag åker till Hawaii. Försöker trappa upp löpningen som jag ligger efter i och underhålla cykeln och simningen som jag känner att formen redan är bra i. Körde också en 70.3 tävling i Kona i helgen (tre veckor innan Kona) som en bra genomkörare och fick bekräftelse på att formen är som den ska.

När planerar du att bege dig till Hawaii?
– En vecka innan åker jag dit.

Vad är målet med tävlingen, har du något resultatmål?
– Det är svårt att ha ett mål på denna tävling då jag aldrig kört banan eller mött liknande motstånd tidigare. Normalt brukar jag inte köra tävlingar där jag inte har hyfsad chans på prispengar (topp 10 i Kona vilket är väldigt svårt), men Hawaii är en speciell tävling och jag ville ta chansen att köra tävlingen nu när jag kvalat. Så egentligen är jag ganska nöjd med att bara köra loppet med en föhoppning om en topp 20 placering och drömmålet är topp 10.

Vilken gren känns starkast just nu?
– Jag har nog aldrig varit bättre på cykeln än vad jag är nu.

Är du taggad?
– Såklart! Ser fram emot att köra det största långdistansloppet!