Lisa Nordén – ASICS Ambassadör

Lisa Nordén – ASICS Ambassadör


Du har haft en fantastisk sommar och den senaste bragden är ett vinsten i VM-deltävlingen World Triathlon Stockholm. Hur  var det att tävla på hemmaplan?
– Att få att köra en VM-tävling på hemmaplan är lite av en dröm – och att vinna där inför hemmapubliken var helt fantastiskt. Sedan Stockholm dök upp på programmet i början av året har det varit en av höjdpunkterna på min säsong.

Du har länge sprungit i ASICS skor. Vilka passar dig bäst för träning och träning?
– Jag tränar mina flesta mil i GEL-Cumulus men varierar med GEL-Nimbus och GEL-DS trainer. Mycket beroende på pass och fart. För tävling har jag kört Tarther Diva de senaste åren, vilka har blivit till en favorit. 

Vad betyder triathlon för dig?
– Triathlon var en hobby som blev ett jobb och nu är en livsstil. Mycket av min identitet ligger i sporten och mitt liv kretsar kring träningen, träningsläger och resor till och från tävlingar. Men utöver att vara mitt jobb är det också något jag mår väldigt bra av. Även när jag har lite vila efter säsongen försöker jag alltid komma ut och göra någonting. Jag joggade längs med stranden i Mexiko i fjol och körde en del crosscykel i de skånska skogarna när jag kom hem. Om jag helt avstår från fysisk aktivitet blir jag ganska tvär och mår inte så bra. Sen finns det knappast ett bättre sätt att börja dagen än med en kopp kaffe, en löptur följt av en god frukost.

Det verkar som en Lisa Nordén-effekt har spritt sig över hela Sverige med fler anmälda till lopp och mycket snack kring triathlon. Vad har du för råd till de som vill börja med triathlon?
– Tveka inte – bara kasta er in i triathlonvärldens härligheter! Och fundera inte på om ni har tillräckligt bra utrustning eller grejer. Lite tjockskallighet, vilja tillsammans med en skruttig cykel och ett par löpskor räcker långt!Har du något motto som du har med dig i vått och torrt? Good things happen to good people!

Nästa tävling för Lisa Nordén är i Yokohama den 29 september. 

Juninumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kom i toppform
  • 7 grymma backpass
  • Raceskotest, 11 snabba skor
  • Åre – Sveriges trailmecka
  • Spring skadefri
  • Koll på kosten
  • Intervallträna som eliten

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Sthlm Marathon: Klar för start!

Sthlm Marathon: Klar för start!


Förbered din tävlingsutrustning dagen före loppet. Ställ fram dina löparskor, nåla fast nummerlappen och fäst tidtagningschipet. Se till att din träningsklocka och mobil har fulladdade batterier. Ett busskort/kreditkort och någon sedel kan vara bra att ha om du skulle behöva bryta loppet och ta dig hem för egen maskin. Packa även ner tejp så att du kan tejpa bröstvårtor och eventuellt tår, och vaselin för att smörja in gren och armhålor.

kläder efter väder

• Varmt och soligt: Ett luftigt linne, sköna shorts, en keps, solglasögon och vattenfast solskyddsmedel. 
• Svalt och mulet: Ta med en extra tröja eller jacka som du kan slänga när du fått upp värmen. 
• Kallt och regnigt: Håll värmen före start med överdragskläder och en stor soppåse som du drar över dig. Mössa och vantar är sköna att ha på, och lätta att ta av om du blir för varm.

checklistan

Här är ett exempel på hur en packlista inför ett maraton kan se ut:
• Ditt startbevis, din nummerlapp, tidtagningschip och en karta över start- och målområdet. 
• Löparkläder för alla sorters väder.
• Solskyddsmedel och solglasögon. 
• Två par löparskor som du trivs med, och ett extra par skosnören. 
• Extra säkerhetsnålar att fästa nummerlappen med. 
• Rena strumpor, mössa/keps, handskar och kanske armvärmare. 
• Nagelsax, nagelfil och fotkräm. 
• Vaselin eller talk att smörja gren och armhålor med.
• Tejp för bröstvårtor och tår.
• Sportkakor, energidryck, gels och en vattenflaska.
• Ett vätskebälte/löparbälte att bära gels, mobil och extrapengar i. 
• Träningsklocka med laddare.

fina fötter!

Ge dina fötter lite extra omvårdnad veckan före loppet. Slipa bort hårdheter, klipp naglarna och smörj fötterna med mjukgörande salva så minskar risken för skavsår.

Sommarens coolaste löparglasögon på köpet!

Sommarens coolaste löparglasögon på köpet!


Löpare: Charlotte Karlsson

Inför sommarens alla härliga löprundor har du nu möjlighet att göra ett riktigt klipp!
Prenumerera på RW och få ett par snygga Sunpocket Atletics sol/löparglasögon till ett värde av 890 kr på köpet! 

Passa på!
10 nummer av RW, värde 990 kr (butiksvärde)
1 par Sunpocket Athletics, värde 890 kr

För endast 699 kr! 

Sammanlagt värde 1 880 kr!
Du sparar hela 1 181 kr!

Ja tack ta mig till erbjudandet! Klicka här!

 

Är du redan prenumerant?
Klicka här, så kan du köpa ett par Sunpocket Athletics till kanonpris. 

Erbjudandet gäller i Sverige och så långt lagret räcker.

 

5 anledningar till världsrekordet

5 anledningar till världsrekordet


Kipchoge från Kenya har varit den i särklass bästa maratonlöparen de senaste åren, med segrar i prestigefyllda London och Berlin Marathon och han är regerande olympisk mästare på distansen. Under 2017 flyttade han säkert sina egna mentala gränser i hur fort man kan springa ett maratonlopp när han för sin skosponsor sprang maratonsträckan på 2:00:25 i ett tillrättalagt lopp, kallat breaking2, på Monzabanan där målet var att spräcka drömgränsen 2 timmar.

Så just den mentala aspekten att veta att hans kropp för egen maskin klarar springa så fort var säkert en anledning till att han nu i ett godkänt marathonlopp utan fartbilar och ambulerande farthållare klarade springa så fantastiskt fort. I Berlin öppnade Kipchoge i världsrekordfart direkt och farten höjdes ännu mer efterhand trots att han solosprang de sista 17 km, då både farthållare och konkurrenter tvingats släppa. Milavsnitten i loppet gick på otroliga 29:01 – 28:55 – 28:49 – 28:47 och där han sedan även lyckades höja farten till 2.48 per kilometer sista två kilometrarna.


Upp till 25 km hade Kipchoge sällskap.

En annan anledning till att just Kipchoge klarar springa så fort kan man säkert hitta i hans talang och fartgrund sedan tidigare. Även om det är maraton som gäller idag har han vunnit VM på 5000 meter och även tagit OS medalj på distansen innan han gick upp till maratonsträckan för lite drygt 5 år sedan. Hans bästa tid över 5 km sträckan ligger på 12:55 och innebär en snittfart på 2:35 minuter per kilometer vilket ger bra fartmarginal till de fantastiska 2.53 minuter per kilometer han höll i Berlin.

Sen spelar givetvis den träning han genomfört in, och den är som vi skrivit om tidigare riktigt tuff och genomförs oftast på hög höjd och på krävande underlag och träningsupplägget mot årets Berlinlopp rapporterats sett liknande ut.
Sweat Elite berättar om några pass han genomförde inför årets lopp och det är oerhört tuff träning. 20 dagar innan Berlin sprang han 15 x 1000 meter på 2200 meters höjd, och tiderna låg trots tufft underlag på 2:48 som långsammast och 2:37 på den avslutande snabbaste intervallen. Vilan mellan varje tusenmetersintervall var 1.45-2:00 minuter.
Med 9 dagar kvar till Berlin sprang han 8 x 1600 meter, med 90 sekunders vila följt av 10 x 400 meter med 45 sekunders vila. På 1,6 km intervallerna höll han runt 2.50 per kilometer och på 400-meters var tiderna mellan 61-63 sekunder vilket motsvarar runt 2.35 fart. Även detta pass genomfördes på hög höjd. (Här kan du läsa om träningen inför Berlin ifjol)

Rutinen han skaffat sig sedan han debuterade för drygt 5 år sedan på sträckan är säkert också värdefull. Han vet marans svårigheter och har lärt sig optimera energitillförseln under loppet och hur han ska lyckas hålla tempot optimalt.

De yttre omständigheterna med snabb bana och bra väder går inte komma ifrån att dom nu var optimala. Redan i våras skulle Kipchoge springa fort i London Marathon, men en värmebölja rådde när loppet avgjordes och även om han då sprang på fantastiska 2.04 och utklassade ett världsklassfält inklusive hemmahoppet Mo Farah omöjliggjorde värmen ett världsrekordlopp då. Nu var det nästintill idealiska förhållande i Berlin, och det är inte ofta det infaller just på tävlingsdagen för de stora och snabba loppen där man även kan ta hjälp av en fantastisk publik. Just att det var bra denna dag i Berlin understryks av att det blev banrekord på damsidan med oerhört fina 2.18:11 för vinnande Kenyanskan Gladys Cherono och bakom henne gjorde ytterligare två tjejer 2.18 tider.

Självklart är det inte ”bara” dessa 5 faktorer som gjorde världsrekordet utan ytterligare aspekter och faktorer som kan ha inverkat är utrustningen och energidrycker. Även om det kanske inte går rakt av att peka ut själva utrustningen och eller en specifik energi som avgörande faktorer, spelar både funktionaliteten och tron på det man använder oavsett faktiskt effekt en oerhört stor roll.

Går rekordet att förbättra och kommer man kunna springa under 2 timmar? Ja utifrån Kipchoges stegrande avslutning gällande fart fanns det säkert redan lite tid till att dra av i Berlinloppet om han öppnat något snabbare, och skulle några andra löpare klarat av att utmana honom längre in i loppet finns det säkert sekunder att hämta även i kampen och med draghjälp. Kipchoge hade tre uttalade farthållare i loppet och två av dessa klev av redan efter 16 km och den 3:e vid 25 km. Sen fick han göra jobbet helt solo. Men för att gå ner under två timmar kräver ännu större förbättring än vad som gjordes nu, och med en oerhört lång karriär på absoluta elitnivå och 34 års ålder kanske just Kipchoge inte är den som tar gränsen, men han öppnar nog upp tron att det kommer göras i en framtid.

Läs också om Kipchoges fantastiska insats i breaking2

FOTO: från @kipchogeeliud instagram

Åsa om vinsten i Vansbro

Åsa om vinsten i Vansbro


Hur har du laddat in för SM i Vansbro?
– Jag har haft ett bra träningsblock hemma sedan Bilbao Triathlon i slutet av maj, och den sista uppladdningen föregick i Dalarna. Midsommarfirande, och bara gå och skrota på gården mellan träningspassen. Det har gett en känsla av semester, och har verkligen laddat mina batterier, främst mentalt. Veckan innan Vansbro Triathlon tog jag SM-brons i tempo-SM i Västerås, och därefter körde jag ett par högkvalitativa träningspass, och från måndagen i tävlingsveckan drog jag ner på både volym och intensitet.

Berätta om ditt lopp i Vansbro!
– Jag hade en ganska stabil och kontrollerad simning. Även om det inte syns så mycket på mina simtider (än), så har jag utvecklat min simning så att jag känner mer kontroll och har mer överskott till de andra två disciplinerna. Jag simmade ca 3,5 min långsammare än Annie och Mikaela, vilket var vad jag hade förväntat.

Det första varvet, av två, på cykelbanan var lite knäpp. Jag hade inte riktigt huvudet med mig och hade svårt att samla tankarna. Att jag ler på bilder, och hejar på folk som hejar på mig är oftast ett dåligt tecken, då jag vid rätt ”mode” är djupt inne i min bubbla.

Till andra varvet gick det mycket bättre, och jag kunde avsluta cyklingen på en nivå som jag känner igen mig själv i. Det var också i slutet av första respektive andra varvet som jag cyklade förbi Mikaela respektive Annie.

Löpningen var mer svårlöpt och energikrävande än vad jag (och många andra) hade förväntat, så den gav ingen vidare flygande känsla. Som tur var hade jag en betryggande ledning efter ca 10 km, och jag kunde tillåta mig själv att ”ge efter” när det började bli slitsamt, och slapp forcera, för att spara benen inför nästa helgs tävling.

Vad kändes bäst/ mindre bra genom tävlingen?
– Från vändpunkten tillbaka mot T2 på andra cykelvarvet kändes bra, då hittade jag en rytm och känsla som jag kände igen, och jag kände mig stark. Även simningen kändes ovanligt lugn och bra.

Mindre bra var tankspriddheten på första delen av cyklingen, och halva löpningen, där jag inte hade någon bra rytm.

Hur har din säsong varit hittills?
– Jag kan inte varit annat än nöjd, då jag uppnått mina mål och presterat omkring det jag har förväntat av mig själv. Självklart känner jag fortfarande att det finns massor att utveckla, men jag har haft väldigt få ”vägbulor” längs vägen i år, och har inte behövt ändra min ursprungliga säsongsplan.

Har du lagt extra mycket tid på något särskilt som du tränat?
– Jag har inte lagt extra mycket tid på något mot vad jag brukar, men jag har haft mer överskott till att generellt vara mer närvarande i mina träningspass, vilket har höjt kvaliteten på samtliga pass. Jag har inlett ett samarbete med en idrottspsykolog (Henric Lilja), men vi har inte hunnit så långt än, men det kan bli bra!

Du vann Bilbao Triathlon, halvdistans, i maj och tog hem en tredje plats i SM i cykel. Riktigt starkt! Vad kommer härnäst? Vilken tävling ligger närmast i tiden?
– Tack! Jag ska tävla i Ironman 70.3 Jönköping på söndag. Det blir första gången som jag tävlar två halvdistanser på två veckor, så det blir väldigt spännande att se hur kroppen reagerar på det!

Vilket är ditt stora mål för i år?
– Att placera mig topp 10 på Ironman VM på Hawaii i oktober.

Vad är dina tre bästa träningstips för triathleter som nu har Ironman Kalmar som mål?

  1. Kör någon träningstävling, så du känner dig trygg med själva tävlingsproceduren innan och efter, växlingar, få av våtdräkten med hög puls etc. Det finns många kortare tävlingar i Sverige under juli och augusti månad.
  2. Var innovativ under semestern. Transportträna. Ta cykeln till ett resmål när familjen åker bil. Ta med simglasögon när ni åker till badplatsen, och träna strandstarter och sprinter med barnen. 
  3. Tro på det. Ingen lyckas 100% med sin uppladdning, inte ens proffsen. Men det betyder inte att det inte kan bli bra. Tro på din förmåga, på det arbete du har gjort och på din kapacitet. Påminn dig själv om de där riktigt bra träningspassen, och känn tillit till dem!
Inför Ironman i Hawaii

Inför Ironman i Hawaii


Sammanlagt har ett trettiotal svenskar lyckats kvala in till Ironman World Championship i olika åldersklasser, och tre stycken har tagit plats i proffsklasserna. Fredrik Croneborg, Åsa Lundström och Patrik Nilsson står som klara. Patrik Nilsson kommer med största sannolikhet inte att delta i tävlingen tyvärr, men Åsa och Fredrik står som klara och är taggade till tusen inför denna utmaning. Vi tog ett snack med bägge om uppladdning och tankar inför den stora dagen. Fredrik är först ut.

Alla svenskar som kvalat till tävlingen hittar du på ironmanstatistik.se

Är formen på plats nu när tävlingen närmar sig med stormsteg?
– Formen känns på uppåtgående. Cykeln har gått bra den senaste tiden och simningen stabil. Löpningen kunde ha varit bättre då jag precis kommit igång igen efter skada men har trappat upp den mer och mer de senaste veckorna, säger Fredrik.

Hur förbereder du dig ifall det blåser mycket?
– Antagligen kommer det bli blåsigt och det finns inte så mycket att göra åt det mer än att vara mentalt föreberedd. Har tränat en del på högre kadens som kan vara effektivt i vinden. Jag kommer antagligen också bara köra med en vattenflaska på styret, och blir därmed mer aero.

Hur planerar du att disponera krafterna under cykelmomentet? Vad är det viktigaste att tänka på?
– Normalt när jag tävlar så är det ett race, och jag har egentligen ingen pacingstrategi annat än att följa dynamiken i loppet, även fast det blir stunder då man ligger över gränsen. Så jag kommer köra fullt ut och egentligen inte tänka så mycket så får vi se om jag har någon energi kvar till löpningen.

Vad tänker du kring nutrition, hur många gles i timmen tar du, hur mycket vätska osv?
– Jag fyller upp vid varje station och dricker mestadels sportdryck. Tar sedan gels när jag känner för det och det passar. Det brukar inte bli mer än 3-4 gels totalt under en Ironman då de flesta lopp jag kör är på varma platser och jag energi från vätska. Under löpningen dricker jag endast coca-cola kombinerat med vatten.

Hur tycker du träningen gått?
– Den har gått bra förutom skadeuppehåll från löpning. Det har gjort mig till en bättre cyklist men det kan bli ont om tid att få en riktigt bra löpform till Kona. Jag har också fördelen att träna dagligen i Kona-liknande värme här i Phuket vilket är en fördel.

Har du fokuserat speciellt mycket på en specifik gren?
– Det har blivit mest fokus på cykel, dels för att jag ser den som min svagaste del (speciellt i ett blåsigt Kona) och dels för att jag har varit löpskadad.

Berätta lite om din träning och hur du laddar de sista veckorna.
– Jag kommer i största del träna på som vanligt fram till en vecka innan loppet då jag åker till Hawaii. Försöker trappa upp löpningen som jag ligger efter i och underhålla cykeln och simningen som jag känner att formen redan är bra i. Körde också en 70.3 tävling i Kona i helgen (tre veckor innan Kona) som en bra genomkörare och fick bekräftelse på att formen är som den ska.

När planerar du att bege dig till Hawaii?
– En vecka innan åker jag dit.

Vad är målet med tävlingen, har du något resultatmål?
– Det är svårt att ha ett mål på denna tävling då jag aldrig kört banan eller mött liknande motstånd tidigare. Normalt brukar jag inte köra tävlingar där jag inte har hyfsad chans på prispengar (topp 10 i Kona vilket är väldigt svårt), men Hawaii är en speciell tävling och jag ville ta chansen att köra tävlingen nu när jag kvalat. Så egentligen är jag ganska nöjd med att bara köra loppet med en föhoppning om en topp 20 placering och drömmålet är topp 10.

Vilken gren känns starkast just nu?
– Jag har nog aldrig varit bättre på cykeln än vad jag är nu.

Är du taggad?
– Såklart! Ser fram emot att köra det största långdistansloppet!

"Att springa 800 meter är hårdare än det mesta"

"Att springa 800 meter är hårdare än det mesta"


Vem sa att svensk löpning saknar löpare av yppersta internationella kvalitet? Jo, jag vet att både jag själv och många andra har dryftat detta faktum otaliga gånger. Och det är väl egentligen inget fel i det påståendet, men det får sig en rejäl törn om man väger in svensk medeldistans i vågskålen. För när det gäller medeldistans är vi nämligen en nation som bubblar och bara väntar på att slå till mot de absolut bästa i världen. Och den löpare som kan komma att göra det snabbast, och som egentligen redan har gjort det, heter Andreas Almgren.

Tiden 1.45, som han gjorde på 800 meter i junior-VM i USA, är exceptionell. Egentligen räcker det med att titta på bilderna därifrån för att förstå hans potential. Det krävs rätt fysiska förutsättningar. Det krävs rätt mentala förutsättningar. Och det krävs en teknik i rörelsemönstret som andra bara kan drömma om. Alla dessa egenskaper har Andreas Almgren redan som 19-åring. Hans löpsteg är en studie i harmoni, kraft och yttersta noggrannhet i en och samma rörelse. Steget är helt enkelt fulländat.
– Jag är perfektionist och när det gäller löpningen så är jag redo att göra precis allt som står i min makt för att bli så bra som möjligt, säger Andreas.

Jag träffar honom efter att han har genomfört ett intensivt träningspass. Andreas och några andra medeldistansare håller som bäst på att vässa tävlingsformen inför en spännande inomhussäsong. En säsong där fokus framför allt ligger på inomhus-EM i Tjeckien i början av mars.

När jag hör honom berätta om hur hårt han satsar på löpningen, tänker jag omedelbart på Anders Gärderud och något han berättade för mig tidigare. Gärderud gjorde klart för mig att en talang – oavsett hur bra hen är – måste bestämma sig. Enligt Gärderud handlar allt om ett kompromisslöst ställningstagande. En kille som Andreas måste bestämma sig för att satsa 100 procent och ge löpningen precis allt, sett ur ett tioårsperspektiv. Endast på det sättet når man den definitiva framgången, menar Anders Gärderud, som själv tog OS-guld på 3 000 meter hinder vid OS i Montreal 1976.
– Jag håller med Anders Gärderud. Jag är själv inställd på att det är först om fem till tio år som jag kommer att vara som allra bäst. Jag vet att man måste ha en stark inre drivkraft och vara totalt hängiven löpningen för att kunna kapa de där sekunderna som krävs för att kunna tillhöra världseliten på 800 meter, säger Andreas.

Att förklara 800 meter och att förklara begreppet medeldistans är inte helt enkelt. Eller så är det just enkelt det är – så till vida att 800 meter är full jävla rulle från startpistol till målsnöre. Kroppen måste hantera mängder av mjölksyra och trots det måste hjärnan ha förmågan att kunna tänka klart och agera taktiskt. Att springa 800 meter är hårdare än det mesta. Och träningen som krävs för att nå resultat är brutal.
– Medeldistans är i princip bara smärta rakt igenom. Egentligen är det en blandning av allt inom löpningen. För att bli bra måste du ha både snabba och uthålliga muskelfibrer – du måste kunna springa såväl 200 meter som fem och tio kilometer riktigt fort. Det är en tuff gren som kräver tuff träning. 


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 3 2015 (i butik 10 mars).
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande: