Peters Trail – för kärleken till löpningen
Peters Trail är ett lopp med fokus på kärleken till löpning, naturen och livet. Och kärleken till en speciell person, Peter Jörnroth, som inte finns med oss längre. Loppet är till hans minne och startades av hans fru Helene och Peters familj och vänner enligt hans instruktioner. Första upplagan gick en varm vårdag i maj 2024 – och RW:s Sussi Lorinder var där.
I RW 2-24 skrev vi om Peter Jörnroth under vinjetten ”Livsloppet” – en löpare som sprang många långa lopp och älskade löpningen och äventyret. Han träffade Helene som blev hans fru genom vänner och det var bland annat löpningen som gjorde att de blev ett par. Men när de var ute på ett löpäventyr i amerikanska Boulder träffades Peter av blixten. Han dog omedelbart.
En tid efter hans död fick Helene ett kompendium från en av Peters vänner. I det beskrevs Peters Trail in i minsta detalj. Det tog fem år men den 18 maj 2024 stod ungefär 150 löpare på startlinjen för den första upplagan av loppet som Peter drömde om att arrangera. Loppet har två distanser – 52 kilometer och 104 kilometer samt en stafett på 52 kilometer. Jag bestämmer mig för att springa den längsta distansen.
Känslofylld start
Funktionärerna består av Peters och Helenes familjer och vänner. De servar med enormt mycket kärlek, vänlighet och stolthet, peppar och hejar som bästa hejarklacken.
Stämningen vid starten för 104 kilometer är fylld av känslor. Både Peters pappa och Helene håller tal. Jag ser flera löpare runt omkring mig torka tårar. Jag låter mina rinna. Talen är känslosamma och kärleksfulla.
Starten går och vi har en långs dags äventyr framför oss. De första 52 kilometerna går på Södra Vätternleden och är relativt lättsprungna. Morgonen är kylig men himlen är molnfri och blå, det kommer bli varmt så jag passar på att njuta lite av att inte vara överhettad. Småpratar med andra löpare, någon som kände Peter väl, någon som var bekant med honom, någon som aldrig träffat honom men kommer från Jönköpingsområdet. Alla vittnar om en fantastisk människa.
Loppet har vätskestationer på tre nivåer – en med bara vätska, en med vätska och enklare snacks och en med riktig mat. Alla stationer överträffar sig själva. Där finns frukt av olika slag, smörgåsar, choklad, hembakta sockerkakor och andra bakverk, chips och saltgurka. Jag märker mycket liten skillnad på stationerna, alla verkar vara överfyllda av godsaker.
Vi springer några lättlöpta mil på grusväg innan vi passerar Taberg och trots att vi bara ska halvvägs upp är utsikten vidunderlig. Berget har av Carl von Linné kallats för Miraklet i Småland och från toppen kan man se 7 mil åt alla håll, sägs det.
En backe – och 52 kilometer till
Grusvägar blandas med teknisk stig, uppåt och neråt. Den långa distansen har ungefär 2 400 höjdmeter och efter några mil känns både stigning och utförslöpning i låren. Innan vi är halvvägs ska vi uppför Järabacken i Huskvarna som är en slalombacke med flera liftar och cirka 80 höjdmeter. Det var här jag lärde mig åka utför i mellanstadiet. Då tyckte jag att den var makalöst lång, i värmen är den makalöst tung men blir hanterbar då vi viker in i skogen innan toppen.
Och går det upp måste det ju gå ner. Vi belönas med en lång utförslöpa innan vi kommer till mitten av loppet och den station där man också kan ha sin ”drop bag”. Där bjuds vi på smörgåsar, soppa och många andra godsaker innan andra halvan börjar.
Förtrollande stigar
Den andra halvan är också 52 kilometer och går på John Bauerleden. Bara smaka på det – John Bauerleden. John Bauer är känd för sina konstverk med trolska skogar fulla med sagoväsen – älvor och troll, prinsar och prinsessor. Och det är precis så.
Jag är trött av värme och av att ha sprungit långt så det är inte alls svårt att föreställa sig varifrån han fick sin fantasti, John Bauer. Skogen är sagolik med små näckrosfyllda dammar, solen som strilar genom bladverken på mossbeklädda träd, stenarna liknar troll som kommer vakna till liv vid skymningen.
I Huskvarna springer vi genom de gamla kvarteren med kullerstensgata och gamla vackra rödmålade trähus. Vi passerar en gammal kvarn och en fors med en knirkig bro. Efter bron springer vi in i lövskogen igen, teknisk stig och mycket upp och ner.
När vi kommer ut ur skogen springer vi genom bondgårdar där äppelträden står i blom och gräsmattorna är full av förgätmigej, vårlök, vitsippor och gullvivor. De röda husen med vita knutar är en klar kontrast mot den blå himlen. Korna betar bakom gärdsgårdar och rapsfälten lyser alldeles gula. Småland visar sig verkligen från sin bästa sida.
Leden går en bra bit inåt landet och bort från Vättern men medan vi är på höjd ser vi hela tiden Sveriges näst största sjö glittra i närheten. Vi springer genom beteshagar, förbi gamla torp och små byar.
Solnedgång över Vättern
Solen är på väg ner och distansen börjar kännas i benen. Vi passerar vätskestationer, fyller flaskor, äter frukt och smörgåsar och får pepp av funktionärerna. Tempot är lågt men så länge jag rör mig framåt är jag nöjd.
I början av andra halvan pratade jag med Viktor som kommer från Jönköping och har sprungit mycket här. Han berättade att det kommer en sex kilometer lång stigning på slutet. Och jag som gillar när det är nerförsbacke in i mål så att man kan springa fort och låta det se ut som att man sprungit så där fort hela tiden.
När det är ungefär en mil kvar går leden ut till Vätterns skvalpande strand. Vi springer utmed vattnet en stund. Solnedgången i Vättern är magisk, orangerosalila skimrande vatten. Visingsö ligger som en skärva i vattnet och båten tuffar långsamt fram och tillbaka mellan Gränna och ön som jätten Vist sägs ha kastat ut där för att orka kliva över sjön efter en fest då han ätit för mycket.
Den sex kilometer långa uppförsbacken på slutet har pågått länge innan jag inser att det går uppför. Min längtan till mål är större än benens trötthet så jag tuffar på i ett makligt tempo, uppför eller inte. Till slut springer jag nedför en teknisk stig i pannlampans sken och ser den gyllene målportalen. En lång dags äventyr är över.
VINNARE PETERS TRAIL
104 kilometer
Herrar: Simon Bloss 9:40
Damer: Emelie Eklöf 12:04
52 kilometer
Herrar: David Kasselstrand 4:40
Damer: Mimmi Svensson 5:23
Stafett 52 Kilometer
Los Kiwis 4:19
