Rogestedt räknar ner mot EM

Rogestedt räknar ner mot EM


Johan är en rutinerad EM löpare för trots att han fortfarande bara är 25 år har han varit med i 7 raka senior EM om vi räknar in inomhusmästerskapen. Johan slog igenom när han som första europé någonsin vann ungdoms VM på 800 meters distansen 2009. Därefter har han jobbat sig in i senioreliten och innehar bland annat det svenska rekordet på 1000 meter. 2017 fick Johan dock avbryta säsongen då en hälsena inte klarade belastningen, men nu är han tillbaks och ser fram mot EM på löpningens blå band, 1500 meter.

Grattis till en mycket fin säsong hittills, med snabba tider efter ett skadefyllt fjolår. Vad säger du om årets säsong fram till nu?
– Ja, det har gått bättre än vad jag vågat hoppas på med tanke på att jag missade ett helt år nästan på grund av skada. Så det är väldigt kul att det gått så bra. (Johan har gjort riktigt bra lopp på både 1500 och 800 meter)

Vad var det för skada som håll dig borta från tävlandet på elitnivå ifjol?
– Det är egentligen ett ganska mångårigt problem med framförallt vänster hälsena. Förra året hamnade jag på fel sida om skadegränsen som man måste balansera rätt på när man har hälseneproblem. Jag tror att inomhussäsongen slet lite för mycket, och sen när jag skulle börja springa fortare på sommaren gjorde det helt enkelt för ont. Så jag fick lägga ner säsongen och ta 1,5 månader helt löpfritt och bara jobba med alternativträning. Det var en tuff period, så det är verkligen skönt att vara tillbaks på bra nivå nu.

Var sitter ditt problem med hälsenan, och vad gjorde du för träning för att stärka upp så du nu kan springa på högsta elitnivå igen?
– Problemet sitter ganska högt upp på hälsenan, ungefär i höjd med fotknölen. Två saker fokuserade jag på i träningen, dels det jag hade kört innan med tåhävningar med tung vikt dels att stärka upp sätet.
– Jag hade tåhävningarna i min träning redan när jag hade ont, men den klarade inte ta till sig den träningen samtidigt som jag sprang. Det hade helt enkelt gått för långt med hälseneproblemet. Så att bryta av löpningen var nödvändigt för att träningen med tåhävningarna skulle ge effekt. Så tåhävningarna med vikt körde jag 3-4 gånger i veckan. Samtidigt hade jag ett rehabprogram med fokus på att jag skulle undvika snedbelastning i min löpning eller mer specifikt pronation där jag sjunker in. Genom att stärka upp sätet och bålen med bra övningar kunde jag minska belastningen som löpningen ger på hälsenan.

Nu är du tillbaks, det här blir ditt fjärde EM, vad har du för målsättning?
– Ja, det blir nog till och med mitt 7:e raka senior EM om jag räknar in inomhusstarterna. Förra gången på EM gick jag till final, men blev diskad efter mitt försöksheat efter en protest om knuff. Det var väldigt surt givetvis, så nu är målsättningen att ta mig till final och få springa den. Det är oerhört tuff konkurrens på 1500 meter i Europa i år, 12 stycken går till final, och med sju man på 3:34 eller bättre (Johans personbästa är 3:36.58, 9 hundradelar från svenska rekordet) så jag måste gå in i försöken med att jag ska prestera på mitt absoluta max och göra årets bästa lopp redan där. Sen får man ladda om mot finalen förhoppningsvis.

Ja, den är diskningen var lite märklig, hur tog du det då?
– Det var väldigt tufft då, för jag var i väldigt bra form med personbästa på 1500 meter med 3.36 strax innan EM. Så jag kände att jag var i väldigt bra form, och sen när finalloppet dessutom utvecklade sig till ett lopp som jag tror hade passat mig bra var det givetvis tufft. Men det var bara att gå vidare, och jag satte ju svenskt rekord på 1000 meter någon vecka senare. – Så det jag fick ta med mig, med distans till loppet, är att man måste ha marginaler i mästerskap. Diskningar och knuffar uppstår, så det gäller att inte göra väsen av sig annat än att gå vidare.

Du sticker ut lite som löpare med din längd, påverkar det något i loppen att du just är så pass lång?
– Ja, det är inte så många löpare som är över 190, och jag är 196-197 cm. Just när det blir stökiga lopp kan det vara lite svårare för mig att justera fart och riktning än för kortare löpare eftersom jag inte har fötterna i marken lika ofta som de som springer med högre frekvens. Därför blir det logiskt så att jag antingen springer först eller sist så jag får springa rent. Sen när jag väl gör ”moves” måste det göras resolut. Det är svårt för mig att smyga fram.

Du slog igenom på 800 meter, men nu är det 1500 meter som gäller, vad är tanken bakom valet av mästerskaps distans?
– Det har blivit att 1500 meters träningen passat lite bättre för hälsenan. På 800 meter behöver jag ännu fler pass på bana i hög fart vilket sliter på hälsenan. Så valet har blivit lite automatiskt, även om jag anser mig vara jämnbra kapacitetsmässigt på båda distanserna. Är man jämnbra på 800/1500 passar oftast 1500 meter bäst på mästerskap.
– Men jag hoppas få springa något riktigt snabbt lopp på 800 meter efter EM där jag förhoppningsvis kan utmana mitt personliga rekord även på den distansen. (Johan har gjort starka 1:45.89 som snabbast)

Ni är många riktigt bra svenska medeldistanslöpare på herrsidan nu från Sverige med Andreas Kramer på 800 meter, och du och Kalle Berglund på 1500 meter. Betyder det något att ni är flera löpare med från Sverige, och vad säger du om de norska bröderna Ingebrigtsen?
– Ja, vi är ett ”gött” gäng och jag tycker det är positivt. Vi har varit på flera läger tillsammans, och det är kul att vi är så många som kommer med på mästerskapen. Sen blir det givetvis att vi alla måste göra våra egna lopp. – Jag tror dom delar upp löpare från samma nation i olika heat i försöken, så jag och Kalle slipper säkert mötas där men lär då få möta varsin av bröderna Filip och Jakob Ingebrigtsen. – Ja, det är imponerade och oerhört häftigt att se de norska brödernas resultat. Filip springer på 3:30.01, det är verkligen coolt, och han är dessutom en pratglad och väldigt sympatisk person så det är klart att man inspireras.

Vad kan vi förvänta oss av dig på Runner´s Worlds Instagram under veckan?
– Jag kommer lägga upp bilder från måndag till söndag, och sedan går jag in i EM försöken på onsdagen efter det. Det gör ju att träningen jag ska köra skiljer sig väldigt mycket från andra perioder på året. Nu ska jag verkligen toppa formen, och det görs genom två till riktigt hårda pass och sedan lugnare återhämtande pass som mer är utfyllnad.
– Lite detaljer kommer jag ge, så det är bara att gå in och kolla på bilderna/texterna.

Här hittar du bilderna: @runnersworldswe och RW ser fram mot att följa Johan på EM och önskar stort lycka till!!

FOTO: Deca Text & Bild

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kom i form nu! Bästa tipsen för dig som vill bli snabb, stark och skadefri i vinter
  • Vi har testat 10 smarta träningsklockor
  • Run streak med RW: Spring lite varje dag och förändra ditt liv
  • Benhård träning: Övningarna som ger dig kraft i benen
  • Heta julklappstips
  • Forskning: Farväl inflammation
  • Smart mat: Stärk immunförsvaret

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Därför är Vasaloppsåkare lyckligare

Därför är Vasaloppsåkare lyckligare


Tidigare studier har visat att Vasaloppsåkare är betydligt mer fysiskt aktiva i vardagen och lever längre än andra. Nu har en grupp svenska forskare visat att längdskidåkare också blir mindre deprimerade.

Forskarna har följt 200 000 Vasaloppsåkare under åren 1989–2010 och har sett att dessa drabbades av depression hälften så ofta som befolkningen i stort. Studien, som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Psychiatry Research, visade att samma mönster gällde för ångest och oro. Skidåkarna drabbades av ångestrelaterade sjukdomar hälften så ofta som befolkningen i stort. De här resultaten går också i linje med andra studier gjorda på människor som konditionsidrottar, inte minst löpare, som vi har rapporterat om tidigare i Runner’s World.

Forskarna drar slutsatsen att det är Vasaloppsåkarnas fysiskt aktiva livsstil som är huvudorsaken till att risken för att drabbas av psykisk ohälsa halveras. De diskuterar även om andra positiva faktorer vid sidan av den fysiska träningen påverkar det mentala måendet. Faktor som det sociala umgänget och gemenskapen, att ha ett meningsfullt mål, att man vistas mer utomhus, eller att den regelbundna träningen leder till en bättre kosthållning. Det har man däremot inte kunnat påvisa i studien.

Skillnad mellan könen

Resultaten i studien visade att risken för depression bland Vasaloppsåkare minskade lika mycket hos båda könen. Forskarna upptäckte dock en intressant skillnad mellan könen vad gäller kopplingen mellan fysisk prestation och depression. Hos männen kunde de se att skidåkare som var snabbare också var mer skyddade mot depression än långsammare åkare. Här är det lätt att tro att det är den större träningsdosen hos manliga ”snabba” Vasaloppsåkare som främst förklarar det ökade skyddet mot depression.

Bland de snabbaste kvinnliga åkarna såg de tvärtom en högre risk att drabbas av depression jämfört med de långsammare kvinnliga åkarna, även om skillnaden inte var statistiskt säkerställd. Samtidigt understryker forskarna att de snabbaste Vasaloppskvinnorna fortfarande löpte betydligt mindre risk att drabbas av depression jämfört med övriga befolkningen.

Andra orsaker bakom skillnad?

Studien förklarar inte varför de högpresterande kvinnorna i Vasaloppet drabbas av depression i större utsträckning än de som åker långsammare. Även om det finns vissa skillnader mellan den kvinnliga och manliga hjärnan så kan svaret till skillnaderna finnas någon helt annanstans, menar forskarna.

En amerikansk studie visade att kvinnor som berättade att de tränade för att de ville tappa i vikt eller trimma kroppen hade sämre livskvalitet än de som uppgav att de tränade för att förbättra sin hälsa. Hos männen fanns ingen sådan koppling. Där verkade anledningen till träningen inte spela någon roll för träningens effekter på deras mentala hälsa.

Detta fenomen skulle kunna förklara fynden i den nya svenska studien. Det kan vara så att den högre andelen depression hos de högpresterande kvinnliga skidåkarna bättre förklaras av de individuella skälen att träna än själva träningsnivån.

Passa på! Just nu 60% rabatt!

Passa på! Just nu 60% rabatt!


Just nu! Mer än halva priset på prenumeration, endast 39 kronor per tidning! Ordinarie pris 99 kronor.

Få Sveriges största löpartidning hemskickad till dig 11 gånger (helår) för bara 437 kronor! Du får massa tips om löpning, kost, prylar och om hur du bäst kommer i form, allt direkt hem i brevlådan och på webben. Nyhet! Du har dessutom som prenumerant 20%* på löparskor och kläder! Bra va!

TA DEL AV ERBJUDANDET HÄR!

Ge bort en prenumeration!

Test: Höstens tre bästa skonyheter

Test: Höstens tre bästa skonyheter


I vår stora guide till höstens nya löparskor testade vi 13 heta nyheter. Här är de tre vinnarna som fick våra utmärkelser ”bästa uppdatering”, ”bästa debut” och ”redaktörernas val”.

Text: Christer Wernhult Foto: Luca Mara

För bara något år sedan lanserades nya löparskor ganska strikt bundet till en tydlig vår- respektive höstsäsong. Plus att vinteranpassade modeller presenterades separat i november. På senare tid har många tillverkare valt att i stället sprida ut sina nyheter under årets gång. Det betyder att de successivt förändrar sina sortiment och att det traditionella säsongstänkandet har börjat luckras upp.

På Runner’s World har vi som ambition att hålla dig som läsare så uppdaterad som möjligt genom att regelbundet presentera de mest intressanta skomodellerna i våra skoguider. På så sätt vill vi ge dig en överblick av vad som erbjuds på marknaden och underlätta ett bra skoval anpassat till din träningsbakgrund, dina personliga förutsättningar och preferenser.  

Tillverkarna har under några år haft ett tydligt fokus på att uppgradera sina mellansulematerial så att de förutom skyddande stötupptagning och komfort även ger kvickare respons/energiåtervinning. Men nu kan vi i stället se att man satsar på nya sätt att åstadkomma stabilitet. Tillverkarna försöker helt enkelt kombinera stötdämpning och energiåtergivning i mellansulorna med just detta – stabilitet. 

Flera av de stora producenterna tonar ned den gängse kategoriindelningen i neutrala och stabila skomodeller. I stället försöker de nu konstruera skor som erbjuder både och. En bakomliggande orsak är säkert tveksamheten till om extra stabila skor verkligen kan förebygga skadeproblem hos löpare med överrörliga fotleder, det vill säga överpronation. (Vilket under många år har varit den utbredda uppfattningen i sportskobranschen.)

Ett flertal biomekanikexperter har på senare tid uttryckt sin skepsis till att hårda kilar och plastbryggor skulle vara den bästa lösningen för att kontrollera fotens rörelse. Som följd kan vi nu se flera exempel på nya tekniska lösningar för att öka skornas stabiliserande egenskaper – utan att de nödvändigtvis måste ha ett hårt material på medialsidan av mellansulan.

Till höstens skoguide, som publicerades i septembernumret av Runner’s World, valde vi ut 13 nya (eller uppdaterade) modeller. De är alla typiska exempel på respektive tillverkares skofilosofi och har samtliga nyligen introducerats på marknaden. Här är de tre som utmärkte sig mest i fältet.

Redaktörernas val: Brooks Ghost 12

Brooks Ghost 12
Vikt: 295 g (herr), 264 g (dam) Häldropp: 12 mm Rekommenderat butikspris: 1 600 kr 

Ghost har efterhand blivit en storsäljare för Brooks, mycket tack vare skons allsidighet och bekväma passform. Den här 12:e upplagan är ett klassiskt exempel på att man inte bör ändra på ett vinnande koncept. 

Uppdateringen från föregångaren inskränker sig till en mer följsam utformning av ovandelsmaterialet, ett lätt modifierat sulmönster och en viss viktreduktion (cirka 14 gram i herrstorlek US 9). Hela skon utstrålar komfort med sitt bekvämt stoppade hälparti och en påtagligt mjuk stötdämpning i en tvåkomponenters-mellansula. 

En fin detalj är snörningens utformning, där ovalt rundade snören lätt kan justeras genom plastförstärkta snörhål till en perfekt passform över vristen. Ghost 12 ger en skön löpupplevelse – oavsett distans och fart.

Bästa debut: Adidas Pulseboost HD

Adidas Pulseboost HD
Vikt: 340 g (herr), 305 g (dam) Häldropp: 8 mm Rekommenderat butikspris: 1 400 kr 

Denna helt nya träningsmodell riktar sig i första hand till löpare som tränar i stadsmiljö, där kraven är höga på såväl stötdämpning som god kontakt med underlaget och säkert stöd vid riktningsförändringar.

HD står för high density och betyder att Pulseboost HD ger en något fastare känsla mot underlaget jämfört med exempelvis Ultraboost 19, som introducerades i våras. Just detta lovordades av våra testlöpare, som har lättare Adidas-modeller som Adizero Tempo eller Boston som favoriter för sina tempopass.

Ovandelen är konstruerad med hjälp av en sofistikerad stickteknik med olika täthet och mönster i olika partier. Framfotsstödet är på detta sätt elegant integrerat och eliminerar helt behovet av påsydda förstärkningar. Foten vilar tryggt nedsänkt i en fördjupning i mellansulans övre del och får därmed utmärkt stöd i sidled, vilket förstärks ytterligare av skons breda sulbas.

Yttersulan, som är framtagen i samarbete med däcktillverkaren Continental, har ett lågprofilsmönster som ger säkert grepp på både torra och våta underlag.     


Bästa uppdatering: Saucony Ride ISO 2

Saucony Ride ISO 2
Vikt: 278 g (herr), 231 g (dam) Häldropp: 8 mm Rekommenderat butikspris: 1 600 kr

Små men långt ifrån betydelselösa justeringar gör andra versionen av Ride med ISO-konstruktion till en ännu mer komfortabel träningssko. Ovandelen har fått ett smidigare meshmaterial, som bättre anpassar sig till fotens form, medan hälkappan är tydligare avrundad och har fått en mer stoppad kant. Yttersulans mönster har också finjusterats för säkrare grepp. 

Mellansulan med en kombination av mjukt Powerfoam och spänstigt energiåtergivande Everun finns kvar från föregångaren. Det gör även det stödjande yttre ISO-skiktet i ovandelen i kombination med ett elastiskt sockliknande inre skikt. 

Ride ISO i sin andra utgåva är – precis som föregångaren – en allsidig, lätt, komfortabel och väl stötdämpande löpträningsko. Detaljjusteringarna från föregångaren får tummen upp från våra testlöpare.   

Arena Run fyller 5 år – firar med nytt millopp och ny stafett

Arena Run fyller 5 år – firar med nytt millopp och ny stafett


Arena Run arrangeras för femte året i rad på Friends Arena i Solna, den 24–25 januari 2020. Jubileet firar man med att introducera en helt ny 10-kilometersklass samt en ny stafett. 

Den nya stafetten går redan på fredagskvällen den 24 januari. Klockan 18.00 öppnas dörrarna till arenan med årets roligaste – och förmodligen jobbigaste – after work: Arena Run Stafetten. Här får du och dina kompisar eller kollegor möjligheten att springa en stafett på sammanlagt 16 kilometer. Varje lag får bestå av max fyra deltagare, som själva avgör hur distanserna fördelas på lagmedlemmarna. 

På lördagen 25 januari är det så dags för det femårsjubilerande Arena Run, som också bjuder på en nyhet: Hållkäften-milen som är Arena Runs nya 10-kilometersklass där deltagarna springer två varv på den 5 kilometer långa hinderbanan. Det innebär inte bara att distansen blir dubbelt så lång, även antalet hinder och trappsteg fördubblas. 

Läs mer och anmäl dig här arenarun.se

ARENA RUN 25 JANUARI 2020
Nästa återhämtningstrend? Quorn!

Nästa återhämtningstrend? Quorn!


Det kanske är dags att uppvärdera quorn som återhämtningsföda. I varje fall om man får tro forskarna på Exeter University i Storbritannien. De fann nämligen att mycoproteinet i quorn stimulerar återuppbyggnaden av muskelvävnad efter träning bättre än vad mjölkprotein gör. (Quornprodukter består till största delen av mycoprotein, vilket kommer från svampen Fusarium venenatum.) 

Studien visade att de försökspersoner som åt mjölkprotein ökade återuppbyggnadstakten med upp till 60 procent. Men de som åt mycoprotein ökade muskeluppbyggnadstakten med mer än dubbelt så mycket – goda nyheter för alla som vill välja bort eller dra ner på animaliska produkter. 

Andas ut – på rätt sätt

Andas ut – på rätt sätt


Ligger du också sömnlös om nätterna och funderar på vilken kroppsposition som är mest effektiv för att skynda på återhämtningen efter ett hårt pass?

Nu kan du andas ut – för forskarna bakom en ny studie, publicerad i Translational Journal of the American College of Sports Medicine har tagit reda på detta. De jämförde hur två kroppspositioner – händerna på huvudet och händerna på knäna – påverkade återhämtningen när det gällde två faktorer: puls och elimineringen av koldioxid.

Det visade sig att händerna på knäna var överlägset bäst. Anledningen är att den framåtböjda ställningen gör att diafragman flyttas (din huvudsakliga andningsmuskel) vilket gör det lättare att få ner mer syre i lungorna.