Rogestedt räknar ner mot EM

Rogestedt räknar ner mot EM


Johan är en rutinerad EM löpare för trots att han fortfarande bara är 25 år har han varit med i 7 raka senior EM om vi räknar in inomhusmästerskapen. Johan slog igenom när han som första europé någonsin vann ungdoms VM på 800 meters distansen 2009. Därefter har han jobbat sig in i senioreliten och innehar bland annat det svenska rekordet på 1000 meter. 2017 fick Johan dock avbryta säsongen då en hälsena inte klarade belastningen, men nu är han tillbaks och ser fram mot EM på löpningens blå band, 1500 meter.

Grattis till en mycket fin säsong hittills, med snabba tider efter ett skadefyllt fjolår. Vad säger du om årets säsong fram till nu?
– Ja, det har gått bättre än vad jag vågat hoppas på med tanke på att jag missade ett helt år nästan på grund av skada. Så det är väldigt kul att det gått så bra. (Johan har gjort riktigt bra lopp på både 1500 och 800 meter)

Vad var det för skada som håll dig borta från tävlandet på elitnivå ifjol?
– Det är egentligen ett ganska mångårigt problem med framförallt vänster hälsena. Förra året hamnade jag på fel sida om skadegränsen som man måste balansera rätt på när man har hälseneproblem. Jag tror att inomhussäsongen slet lite för mycket, och sen när jag skulle börja springa fortare på sommaren gjorde det helt enkelt för ont. Så jag fick lägga ner säsongen och ta 1,5 månader helt löpfritt och bara jobba med alternativträning. Det var en tuff period, så det är verkligen skönt att vara tillbaks på bra nivå nu.

Var sitter ditt problem med hälsenan, och vad gjorde du för träning för att stärka upp så du nu kan springa på högsta elitnivå igen?
– Problemet sitter ganska högt upp på hälsenan, ungefär i höjd med fotknölen. Två saker fokuserade jag på i träningen, dels det jag hade kört innan med tåhävningar med tung vikt dels att stärka upp sätet.
– Jag hade tåhävningarna i min träning redan när jag hade ont, men den klarade inte ta till sig den träningen samtidigt som jag sprang. Det hade helt enkelt gått för långt med hälseneproblemet. Så att bryta av löpningen var nödvändigt för att träningen med tåhävningarna skulle ge effekt. Så tåhävningarna med vikt körde jag 3-4 gånger i veckan. Samtidigt hade jag ett rehabprogram med fokus på att jag skulle undvika snedbelastning i min löpning eller mer specifikt pronation där jag sjunker in. Genom att stärka upp sätet och bålen med bra övningar kunde jag minska belastningen som löpningen ger på hälsenan.

Nu är du tillbaks, det här blir ditt fjärde EM, vad har du för målsättning?
– Ja, det blir nog till och med mitt 7:e raka senior EM om jag räknar in inomhusstarterna. Förra gången på EM gick jag till final, men blev diskad efter mitt försöksheat efter en protest om knuff. Det var väldigt surt givetvis, så nu är målsättningen att ta mig till final och få springa den. Det är oerhört tuff konkurrens på 1500 meter i Europa i år, 12 stycken går till final, och med sju man på 3:34 eller bättre (Johans personbästa är 3:36.58, 9 hundradelar från svenska rekordet) så jag måste gå in i försöken med att jag ska prestera på mitt absoluta max och göra årets bästa lopp redan där. Sen får man ladda om mot finalen förhoppningsvis.

Ja, den är diskningen var lite märklig, hur tog du det då?
– Det var väldigt tufft då, för jag var i väldigt bra form med personbästa på 1500 meter med 3.36 strax innan EM. Så jag kände att jag var i väldigt bra form, och sen när finalloppet dessutom utvecklade sig till ett lopp som jag tror hade passat mig bra var det givetvis tufft. Men det var bara att gå vidare, och jag satte ju svenskt rekord på 1000 meter någon vecka senare. – Så det jag fick ta med mig, med distans till loppet, är att man måste ha marginaler i mästerskap. Diskningar och knuffar uppstår, så det gäller att inte göra väsen av sig annat än att gå vidare.

Du sticker ut lite som löpare med din längd, påverkar det något i loppen att du just är så pass lång?
– Ja, det är inte så många löpare som är över 190, och jag är 196-197 cm. Just när det blir stökiga lopp kan det vara lite svårare för mig att justera fart och riktning än för kortare löpare eftersom jag inte har fötterna i marken lika ofta som de som springer med högre frekvens. Därför blir det logiskt så att jag antingen springer först eller sist så jag får springa rent. Sen när jag väl gör ”moves” måste det göras resolut. Det är svårt för mig att smyga fram.

Du slog igenom på 800 meter, men nu är det 1500 meter som gäller, vad är tanken bakom valet av mästerskaps distans?
– Det har blivit att 1500 meters träningen passat lite bättre för hälsenan. På 800 meter behöver jag ännu fler pass på bana i hög fart vilket sliter på hälsenan. Så valet har blivit lite automatiskt, även om jag anser mig vara jämnbra kapacitetsmässigt på båda distanserna. Är man jämnbra på 800/1500 passar oftast 1500 meter bäst på mästerskap.
– Men jag hoppas få springa något riktigt snabbt lopp på 800 meter efter EM där jag förhoppningsvis kan utmana mitt personliga rekord även på den distansen. (Johan har gjort starka 1:45.89 som snabbast)

Ni är många riktigt bra svenska medeldistanslöpare på herrsidan nu från Sverige med Andreas Kramer på 800 meter, och du och Kalle Berglund på 1500 meter. Betyder det något att ni är flera löpare med från Sverige, och vad säger du om de norska bröderna Ingebrigtsen?
– Ja, vi är ett ”gött” gäng och jag tycker det är positivt. Vi har varit på flera läger tillsammans, och det är kul att vi är så många som kommer med på mästerskapen. Sen blir det givetvis att vi alla måste göra våra egna lopp. – Jag tror dom delar upp löpare från samma nation i olika heat i försöken, så jag och Kalle slipper säkert mötas där men lär då få möta varsin av bröderna Filip och Jakob Ingebrigtsen. – Ja, det är imponerade och oerhört häftigt att se de norska brödernas resultat. Filip springer på 3:30.01, det är verkligen coolt, och han är dessutom en pratglad och väldigt sympatisk person så det är klart att man inspireras.

Vad kan vi förvänta oss av dig på Runner´s Worlds Instagram under veckan?
– Jag kommer lägga upp bilder från måndag till söndag, och sedan går jag in i EM försöken på onsdagen efter det. Det gör ju att träningen jag ska köra skiljer sig väldigt mycket från andra perioder på året. Nu ska jag verkligen toppa formen, och det görs genom två till riktigt hårda pass och sedan lugnare återhämtande pass som mer är utfyllnad.
– Lite detaljer kommer jag ge, så det är bara att gå in och kolla på bilderna/texterna.

Här hittar du bilderna: @runnersworldswe och RW ser fram mot att följa Johan på EM och önskar stort lycka till!!

FOTO: Deca Text & Bild

Nytt nummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Ditt Bästa år! Ny start 2020, Nybörjarprogram, Smarta tips
  • Spring i skogen, därför blir du lycklig av naturen
  • 15 grymma vinterskor i stort test
  • 30-20-10 metoden – Träningen som gör dig friskare och snabbare
  • Vår nästa skidstjärna Moa Lundgren är en grym löpare
  • Prylar: Redo för vintern!
  • Forskning: 80/20 – regeln – bevisat bra

Bli plusmedlem nu


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ellen har sprungit över 2 300 dagar – i ett sträck

Ellen har sprungit över 2 300 dagar – i ett sträck


Hon håller igång den just nu längsta runstreaken i Sverige. I skrivande stund har hon sprungit över 2 300 dagar i sträck – och hon har inga planer på att sluta. Möt runstreak-drottningen Ellen Westfelt.

Varför satte du igång en runstreak?

– Jag började när jag var i en period i livet när jag jobbade för mycket, tränade för mycket och hade lite för hög snurr på livet och jag kände att jag började få prestationsångest när det gällde löpningen. Då hade jag börjat springa lite ultra men jag tyckte ofta att jag inte var tillräckligt bra eller tränade tillräckligt hårt.

– Jag kände att jag var tvungen att bryta de här tankarna och börja träna på ett annat sätt. Då hittade jag det här med runstreak och jag tänkte att det kunde vara ett knep för att bli av med prestationsångesten. 

Ellen Westfelt har sprungit i över 2 300 dagar i sträck – och hon har inga planer på att sluta.

Hur började du? 

– Jag hittade på det här med att springa 20 minuter om dagen. Minimun i en runstreak är ju annars 1,6 kilometer, men för mig var det bättre att sätta en gräns på 20 minuter. Jag skulle aldrig mäta distans och bli lockad att bara riva av de där 1,6 kilometerna. 

– Jag körde på så i ett antal dagar och tvingade mig själv att bara springa 20 minuter varje dag och då kände jag mig duktig ändå, trots att jag ”bara” hade sprungit 20 minuter. Det hade helt trollat bort mina tankar om prestationsångest och jag trivdes så bra med det. Det här var i september 2013 och det var inte tänkt att jag skulle hålla på så här länge. 

Hade du sprungit innan

– När jag gick i skolan hatade jag idrott och jag gillade inte att springa fort. Men när jag var 17 började jag och en kompis springa, men vi sprang jättelångsamt och upptäckte att vi kunde vara ute i flera timmar! Så höll vi på i ett par år, men sedan sprang jag mer sporadiskt.

– Efter första barnet gick jag upp mycket i vikt och började springa för att få tillbaka min vanliga vikt och blev tipsad om ultralöpning och började med det. Men jag är verkligen ingen elitlöpare, bara en vanlig människa som gillar att träna. Men visst springer jag en del galna lopp, till exempel Diagonale de Fous, UTMB och Ehunmilak. 

Har du aldrig tänkt ”vad håller jag på med”?

– Jo, visst har jag kriser ibland. Efter 1 000 dagar tänkte jag att ”nu får det väl räcka”. Min sambo sa att jag inte skulle ta beslutet att sluta i dag, utan springa i tio dagar till och känna efter då. Efter tio dagar ville jag fortsätta igen. Men för mig har det aldrig handlat om att slå rekord, utan det här är bara så bra träning för mig. Jag har inte hoppat över någon dag, då bryter man ju streaken.

Jag har faktiskt varit mycket mindre löpskadad än jag var innan jag började med streaken.

– Jag har faktiskt varit mycket mindre löpskadad än jag var innan jag började med streaken. Dessutom återhämtar jag mig så mycket bättre efter mina ultralopp nu. Kroppen får en ordentlig genomblödning och det är jättebra för mig. 

Hur ser dina pass ut? 

– Under långa perioder springer jag bara 20 minuter varje dag, framför allt efter långa lopp. Men så har man ett löparläger och då kan det ju bli 6 timmar på en dag. Och ibland är det någon kompis som vill ut och springa ett par timmar. Men även när jag bara springer 20 minuter går det väldigt fort och lätt att trappa upp träningen inför ett lopp. 

Har du några tips till den som vill testa en runstreak?

– Det bästa är att sätta upp 1,6 kilometer eller 20 minuter som mål. Många, framför allt killar, sätter gärna upp 5 kilometer eller mer som gräns och då blir det väldigt svårt att hålla. 

Se också varje löppass som en hälsoinvestering i dig själv, det behöver inte vara fantastiskt varje gång eller ge träningseffekt varje pass.

– Se också varje löppass som en hälsoinvestering i dig själv, det behöver inte vara fantastiskt varje gång eller ge träningseffekt varje pass. Om det känns motigt att ge sig ut, gör det stegvis. 

– Jag kan tycka att det är jobbigt bara att byta om ibland och då gör jag det först. Sedan gör jag något annat, typ lagar mat, och sedan är det ju bara själva löpningen kvar och den tar jag när det passar.

Läs också: Häng med på Runner’s Worlds #RWRunstreakSWE!

Fakta: Ellen Westfelt

Ålder: 42

Bor: Vallentuna

Gör: Tillsammans med sin sambo Johnny Hällneby och Jënni Jalonen driver hon Pace on Earth – ett företag som anordnar löparresor, event, coaching, runstreakutmaningar och annat som har med ultralöpning att göra. 

Antal kommentarer: 1

"Jag firar var 50:e dag!" - Runner's World

[…] igen. Jag ville få kontinuitet i löpningen helt enkelt. En löparkompis som heter Ellen Westfelt (läs om Ellens över 2 300 dagar långa runstreak här) inspirerade mig att prova. Hon höll redan på och hon är den enda jag vet i Sverige som har […]



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Passa på! Just nu 60% rabatt!

Passa på! Just nu 60% rabatt!


Få Sveriges största löpartidning hemskickad till dig 11 gånger (helår) för bara 437 kronor! Du får massa tips om löpning, kost, prylar och om hur du bäst kommer i form, allt direkt hem i brevlådan och på webben. Nyhet! Du har dessutom som prenumerant 20%* på löparskor och kläder! Bra va!

TA DEL AV ERBJUDANDET HÄR!

Ge bort en prenumeration!

Årets bästa julklappar för löparen

Årets bästa julklappar för löparen


/Betalt samarbete med Flowlife/ Förbättra din prestation genom att förändra sättet du återhämtar dig på. Det är mottot bakom det svenska företaget Flowlifes massage- och återhämtningsprodukter. Flowpillow heat och Flowgun är två av deras mest populära massagehjälpmedel – perfekta julklappar till din käraste löpare (eller dig själv). 

Flowpillow heat

Flowlife Flowpillow heat

Den trådlösa massagekudden Flowpillow heat är tillräckligt kraftfull för att massera benmusklerna. Med tre valbara hastigheter och kraftig infraröd värme får du en effektiv behandling för alla trötta muskler så att du kan anpassa återhämtningen efter dina behov – från snabb sportmassage till långsam triggerpunktsbehandling. 

Flowpillow heat har över två timmars batteritid, och arbetar med en kombination av infraröd värme och vibrationer. Pris: 1 490 kronor. Läs mer och beställ här!

Flowgun

Flowlife Flowgun

Flowlife Flowguns exakta slag och starka och effektiva vibrationer stimulerar din bindväv, ökar din blodcirkulation och mjukar upp dina muskler så att du återhämtar dig snabbare efter träningspasset.

Flowgun arbetar med upp till 3 200 slag per minut men är ändå tystgående. Den har fem olika vibrationsnivåer och hela sex timmars batteritid. Fyra olika munstycken ingår – allt förpackat i en snygg väska! Pris: 3 990 kronor.

Läs mer och beställ här!  

Flowlife är ett svenskt företag specialiserat på massage- och återhämtningsprodukter. Beställer du en produkt från Flowlife ingår fri frakt och fri retur. Du har dessutom 30 dagar på dig att prova produkten hemma. Är du inte nöjd kan du lämna tillbaka den. Flowlife har 5 av 5 i betyg av kunder på både Google och Trustpilot.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Premiär för RW-Shoppen

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Därför är Vasaloppsåkare lyckligare

Därför är Vasaloppsåkare lyckligare


Tidigare studier har visat att Vasaloppsåkare är betydligt mer fysiskt aktiva i vardagen och lever längre än andra. Nu har en grupp svenska forskare visat att längdskidåkare också blir mindre deprimerade.

Forskarna har följt 200 000 Vasaloppsåkare under åren 1989–2010 och har sett att dessa drabbades av depression hälften så ofta som befolkningen i stort. Studien, som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Psychiatry Research, visade att samma mönster gällde för ångest och oro. Skidåkarna drabbades av ångestrelaterade sjukdomar hälften så ofta som befolkningen i stort. De här resultaten går också i linje med andra studier gjorda på människor som konditionsidrottar, inte minst löpare, som vi har rapporterat om tidigare i Runner’s World.

Forskarna drar slutsatsen att det är Vasaloppsåkarnas fysiskt aktiva livsstil som är huvudorsaken till att risken för att drabbas av psykisk ohälsa halveras. De diskuterar även om andra positiva faktorer vid sidan av den fysiska träningen påverkar det mentala måendet. Faktor som det sociala umgänget och gemenskapen, att ha ett meningsfullt mål, att man vistas mer utomhus, eller att den regelbundna träningen leder till en bättre kosthållning. Det har man däremot inte kunnat påvisa i studien.

Skillnad mellan könen

Resultaten i studien visade att risken för depression bland Vasaloppsåkare minskade lika mycket hos båda könen. Forskarna upptäckte dock en intressant skillnad mellan könen vad gäller kopplingen mellan fysisk prestation och depression. Hos männen kunde de se att skidåkare som var snabbare också var mer skyddade mot depression än långsammare åkare. Här är det lätt att tro att det är den större träningsdosen hos manliga ”snabba” Vasaloppsåkare som främst förklarar det ökade skyddet mot depression.

Bland de snabbaste kvinnliga åkarna såg de tvärtom en högre risk att drabbas av depression jämfört med de långsammare kvinnliga åkarna, även om skillnaden inte var statistiskt säkerställd. Samtidigt understryker forskarna att de snabbaste Vasaloppskvinnorna fortfarande löpte betydligt mindre risk att drabbas av depression jämfört med övriga befolkningen.

Andra orsaker bakom skillnad?

Studien förklarar inte varför de högpresterande kvinnorna i Vasaloppet drabbas av depression i större utsträckning än de som åker långsammare. Även om det finns vissa skillnader mellan den kvinnliga och manliga hjärnan så kan svaret till skillnaderna finnas någon helt annanstans, menar forskarna.

En amerikansk studie visade att kvinnor som berättade att de tränade för att de ville tappa i vikt eller trimma kroppen hade sämre livskvalitet än de som uppgav att de tränade för att förbättra sin hälsa. Hos männen fanns ingen sådan koppling. Där verkade anledningen till träningen inte spela någon roll för träningens effekter på deras mentala hälsa.

Detta fenomen skulle kunna förklara fynden i den nya svenska studien. Det kan vara så att den högre andelen depression hos de högpresterande kvinnliga skidåkarna bättre förklaras av de individuella skälen att träna än själva träningsnivån.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Test: Höstens tre bästa skonyheter

Test: Höstens tre bästa skonyheter


I vår stora guide till höstens nya löparskor testade vi 13 heta nyheter. Här är de tre vinnarna som fick våra utmärkelser ”bästa uppdatering”, ”bästa debut” och ”redaktörernas val”.

Text: Christer Wernhult Foto: Luca Mara

För bara något år sedan lanserades nya löparskor ganska strikt bundet till en tydlig vår- respektive höstsäsong. Plus att vinteranpassade modeller presenterades separat i november. På senare tid har många tillverkare valt att i stället sprida ut sina nyheter under årets gång. Det betyder att de successivt förändrar sina sortiment och att det traditionella säsongstänkandet har börjat luckras upp.

På Runner’s World har vi som ambition att hålla dig som läsare så uppdaterad som möjligt genom att regelbundet presentera de mest intressanta skomodellerna i våra skoguider. På så sätt vill vi ge dig en överblick av vad som erbjuds på marknaden och underlätta ett bra skoval anpassat till din träningsbakgrund, dina personliga förutsättningar och preferenser.  

Tillverkarna har under några år haft ett tydligt fokus på att uppgradera sina mellansulematerial så att de förutom skyddande stötupptagning och komfort även ger kvickare respons/energiåtervinning. Men nu kan vi i stället se att man satsar på nya sätt att åstadkomma stabilitet. Tillverkarna försöker helt enkelt kombinera stötdämpning och energiåtergivning i mellansulorna med just detta – stabilitet. 

Flera av de stora producenterna tonar ned den gängse kategoriindelningen i neutrala och stabila skomodeller. I stället försöker de nu konstruera skor som erbjuder både och. En bakomliggande orsak är säkert tveksamheten till om extra stabila skor verkligen kan förebygga skadeproblem hos löpare med överrörliga fotleder, det vill säga överpronation. (Vilket under många år har varit den utbredda uppfattningen i sportskobranschen.)

Ett flertal biomekanikexperter har på senare tid uttryckt sin skepsis till att hårda kilar och plastbryggor skulle vara den bästa lösningen för att kontrollera fotens rörelse. Som följd kan vi nu se flera exempel på nya tekniska lösningar för att öka skornas stabiliserande egenskaper – utan att de nödvändigtvis måste ha ett hårt material på medialsidan av mellansulan.

Till höstens skoguide, som publicerades i septembernumret av Runner’s World, valde vi ut 13 nya (eller uppdaterade) modeller. De är alla typiska exempel på respektive tillverkares skofilosofi och har samtliga nyligen introducerats på marknaden. Här är de tre som utmärkte sig mest i fältet.

Redaktörernas val: Brooks Ghost 12

Brooks Ghost 12
Vikt: 295 g (herr), 264 g (dam) Häldropp: 12 mm Rekommenderat butikspris: 1 600 kr 

Ghost har efterhand blivit en storsäljare för Brooks, mycket tack vare skons allsidighet och bekväma passform. Den här 12:e upplagan är ett klassiskt exempel på att man inte bör ändra på ett vinnande koncept. 

Uppdateringen från föregångaren inskränker sig till en mer följsam utformning av ovandelsmaterialet, ett lätt modifierat sulmönster och en viss viktreduktion (cirka 14 gram i herrstorlek US 9). Hela skon utstrålar komfort med sitt bekvämt stoppade hälparti och en påtagligt mjuk stötdämpning i en tvåkomponenters-mellansula. 

En fin detalj är snörningens utformning, där ovalt rundade snören lätt kan justeras genom plastförstärkta snörhål till en perfekt passform över vristen. Ghost 12 ger en skön löpupplevelse – oavsett distans och fart.

Bästa debut: Adidas Pulseboost HD

Adidas Pulseboost HD
Vikt: 340 g (herr), 305 g (dam) Häldropp: 8 mm Rekommenderat butikspris: 1 400 kr 

Denna helt nya träningsmodell riktar sig i första hand till löpare som tränar i stadsmiljö, där kraven är höga på såväl stötdämpning som god kontakt med underlaget och säkert stöd vid riktningsförändringar.

HD står för high density och betyder att Pulseboost HD ger en något fastare känsla mot underlaget jämfört med exempelvis Ultraboost 19, som introducerades i våras. Just detta lovordades av våra testlöpare, som har lättare Adidas-modeller som Adizero Tempo eller Boston som favoriter för sina tempopass.

Ovandelen är konstruerad med hjälp av en sofistikerad stickteknik med olika täthet och mönster i olika partier. Framfotsstödet är på detta sätt elegant integrerat och eliminerar helt behovet av påsydda förstärkningar. Foten vilar tryggt nedsänkt i en fördjupning i mellansulans övre del och får därmed utmärkt stöd i sidled, vilket förstärks ytterligare av skons breda sulbas.

Yttersulan, som är framtagen i samarbete med däcktillverkaren Continental, har ett lågprofilsmönster som ger säkert grepp på både torra och våta underlag.     


Bästa uppdatering: Saucony Ride ISO 2

Saucony Ride ISO 2
Vikt: 278 g (herr), 231 g (dam) Häldropp: 8 mm Rekommenderat butikspris: 1 600 kr

Små men långt ifrån betydelselösa justeringar gör andra versionen av Ride med ISO-konstruktion till en ännu mer komfortabel träningssko. Ovandelen har fått ett smidigare meshmaterial, som bättre anpassar sig till fotens form, medan hälkappan är tydligare avrundad och har fått en mer stoppad kant. Yttersulans mönster har också finjusterats för säkrare grepp. 

Mellansulan med en kombination av mjukt Powerfoam och spänstigt energiåtergivande Everun finns kvar från föregångaren. Det gör även det stödjande yttre ISO-skiktet i ovandelen i kombination med ett elastiskt sockliknande inre skikt. 

Ride ISO i sin andra utgåva är – precis som föregångaren – en allsidig, lätt, komfortabel och väl stötdämpande löpträningsko. Detaljjusteringarna från föregångaren får tummen upp från våra testlöpare.   


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in