Run in My World: Tokyo

Run in My World: Tokyo



Fotomodellen, DJ:en och löparprofilen Lono Brazil III crew leader berättar om skönheten hos en stad som håller på att förälska sig i löpning.

Löpningen har förändrats. Det är inte längre bara en hobby eller något man genomlider för att gå ner några kilon. Inspirerad av löparprofiler världen över har sporten istället blivit en egen kultur och en livsstil. En samlande plats som hyllar olikheter och allas styrkor. Vi har, i samarbete med Jaybird, pratat med några av de här profilerna och frågat vad som gör löpning till det bästa sättet att närma sig en stad på.

Här kan du läsa, med deras egna ord, om hur det är att springa i just deras värld.

* * *

När jag växte upp och fick ett kreativt jobb passade jag inte riktigt in i den traditionella löparkulturen. Och som löpare passade jag inte in på den kreativa scenen. Det var inte förrän jag började springa med The Bridgerunners 2012 (anses vara den första running crew) och Black Roses (grundad av running crew-pionjären Knox Robinson) i New York, som jag kände att jag hittade rätt. Mina två världar, löpningen och kreativiteten, förenades.

När jag flyttade tillbaka till Tokyo där jag växte upp, hittade jag en liknande löpargrupp, Athletic Far East Club (AFE). Vi träffas och springer på onsdagar, men det är som att löpningen nästan kommer i andra hand, det viktigaste är att man ska umgås med kompisarna. Träningen blir av, men efter din egen plan. Och man ser löpare som man aldrig skulle trott vara löpare.

 

Inom musiken, eller modevärlden eller konsten, tenderar människor att hålla sig borta den traditionella sidan av idrott. Och inom den traditionella hälsoinriktade idrottsvärlden ser man inte så många med kreativa yrken. Men inom grupper som AFE så träffar man likasinnade. Min grupp inspirerar mig, du kan vara musiker eller vad som helst, och det är det bästa. Det krävs bara en kropp för att kunna gå ut och springa och när du har hittat en community med ett gemensamt intresse så kommer sammanhållningen automatiskt.


Sevärdheterna

Här i Tokyo slutar man inte jobba förrän ungefär klockan 19, så vi ger oss inte ut och springer förrän vid niotiden på kvällen. AFE träffas varje onsdagskväll vid ett badhus mitt i stan. Det är en väldigt typisk japansk grej, det där med badhusen. Jag gillar egentligen inte att springa där alla andra springer, som vid kejasarpalatset, men på onsdagarna springer vi raka vägen till Shibuyakorsningen, en riktig turistmagnet i hjärtat av Tokyo.

Vi springer genom människohavet och ljusen mitt i stan eftersom det här inte är ett regelrätt träningspass, det är ett socialt pass. Tokyo blir allt mer populärt bland turister och vi välkomnar verkligen besökare. Och vem skulle inte vilja springa genom just Shibuyakorsningen? I vanliga fall stannar folk bara och tar en bild men när man springer genom den blir det en helt annan upplevelse.

Efter vår knappa halvmil långa löptur följer vi de japanska sederna och går till badhuset, som är som ett spa, och tvättar oss. Det är en väldigt gammaldags grej att göra.

Ljuden

Att springa genom Tokyo är mycket mer fridfullt än man kan tro. Ja visst, det är hektiskt, men en annan typ av hektiskt än på många andra ställen. I Tokyo kan man höra sig själv tänka. Det är inte fullt så galet som det verkar.

Det finns gånger då jag bara vill komma bort från allt och inte lyssna på musik när jag springer, men jag springer ofta med musik. Musiken sätter tempot för min löpning. Det är så jag skapar spellistor. Jag har skapat en tillsammans med Jaybird och den har en mix av musik så att det alltid finns något som passar för just det pass du ska köra.

Smakerna

Efter våra onsdagspass går vi alltid ut och tar något att dricka. Om det är fint väder tar vi med oss några öl och går vi till en parkeringsplats nära badhuset där vi träffas. Jag brukar oftast köra på japansk öl. En annan favorit, som du kan köpa i livsmedelsaffärerna, är grönt te blandad med sake, som en drink. Det är uppfriskande!

Om vi inte hänger ute brukar vi gå till en kinesisk restaurang i närheten och äta stekt ris eller stekta dumplings.

Stilen

Löpningen i sig är en ventil där du kan få ut tankar du har i huvudet. Du springer och låter kroppen släppa loss. För mig, och många av mina lagkamrater som också har kreativa yrken, är löpningen också ett sätt att få uttrycka sig genom vad vi har på oss.

Ja, man vill ju ha funktionella träningskläder, men man vill också känna sig bekväm. När jag bestämmer vad jag ska ha på mig när jag springer brukar jag utgå från en viss färgskala och inkluderar plagg som inte är löparkläder. Till exempel kan jag ha en keps eller hatt från min affär Union Tokyo – Tokyogrenen av L.A. Streetwear Boutique. Kläderna är inte designade för löpning, men de sticker ut och ger mig möjlighet att visa vem jag är. Att sätta ihop en cool löparoutfit och gå ut och springa är ett bra sätt att hitta sitt uttryck utanför sitt vanliga jobb.

Känslan

Det finns ett surr i Tokyo runt de Olympiska spelen som ska äga rum här 2020. Folk anstränger sig att leva mer hälsosamt och har till exempel börjat springa. Det är lite av en hemlighet ända tills du kommer hit, men Japan har en riktigt häftig löparkultur – det finns en enorm löparcommunity här. Olympiska spelen har verkligen uppmuntrat människor att komma ut och svettas.

* * *

Håll utkik efter kommande delar av Run My World i Runner’s World och andra sätt som Jaybird utforskar den globala löparkulturen och hur communities världen över utvecklar sporten. 

Marsnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring fortare
  • 17 energikakor i test
  • I form för halvmaran
  • Trotsa din ålder
  • Sanningen om protein
  • Löpning ska vara Rock’n’ roll
  • Yoga för löpare

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Gå med i Springtime Sports Club kostnadsfritt!

Gå med i Springtime Sports Club kostnadsfritt!


Bli medlem nu så är du med och tävlar om en resa för två till Training Camp Portugal!

Vi på Runner’s World – tillsammans med systertidningen Bicycling och träningsresearrangören Springtime – lanserar nu Springtime Sports Club. Ambitionen är att informera, inspirera och motivera dig till ett hälsosamt liv, och genom Springtime Sports Club kommer du som löpare bland annat att få tillgång till:

  • Digitala träningsprogram, föreläsningar, kostråd och coachning
  • Förtur till event, resor och föreläsningar

Tanken är att göra våra ledare, instruktörer och föreläsare tillgängliga för dig 365 dagar om året!

Du som deltar i motionslopp kommer också att kunna tävla i Springtime Sports Clubs namn vilket är en stor fördel i bland annat Vasaloppet, där alla deltagare måste vara med i en klubb. Detsamma gäller många cykel- och trithlontävlingar.

Nu på söndag, den 17 mars, öppnar anmälan till just Vasaloppet 2020, och förutom att Springtime Sports Club kan bli din klubb så kommer vi att kunna erbjuda dig träningsprogram för olika nivåer, rabatter på vallaservice, träningsläger och hundratals klubbkompisar att tävla tillsammans med!

För alla som registrerar sitt kostnadsfria medlemskap senast den 16 mars tävlar vi nu ut en resa för två till Portugal den 27 april-4 maj, där bland andra Emil Jönsson och Anna Haag är några av ledarna.

Bli medlem här

Om du har frågor om Springtime Sports Club så kommer du i kontakt med oss via mail: springtimesportsclub@springtime.se.

Det lönar sig att prenumerera

Det lönar sig att prenumerera


Du får bland annat 20% rabatt på Runners’ Store.

Sveriges kanske bästa utbud av löputrustning. Som premium prenumerant har du hela 20 % rabatt på löputrustning förutom på elektronik där du får 10% rabatt. Som digitalprenumerant har du 15% rabatt på löputrustning förutom på elektronik där du får 10% i rabatt. Du kan handla via vår webbshop (länk till vår butik) eller besöka någon av våra butiker på Regeringsgatan 26 i Stockholm eller Baltzarsgatan 31 i Malmö. För att få rabatt i någon av butikerna i Stockholm eller Malmö behöver du visa upp din medlemstatus. Den hittar du under ·Mina sidor” här på sajten. Obs! för att få tillgång till din rabatt på sajten behöver du vara inloggad. Rabatten kan ej kombineras med andra rabatter eller erbjudanden. Dessutom för du möjlighet att läsa Bicycling, Vasalöparen och såklart Runner’s World digitala tidningen i din dator/mobil eller läsplatta.

Klicka här för att bli prenumerant

 

 

 

Sponsrat inlägg
Run Happy med Brooks

Run Happy med Brooks


Brooks, USAs största löpskomärke, relanseras på bred front i Sverige. Som ett led i satsningen söker nu Brooks, i samarbete med Runner’s World, tio löpare som vill testa skonyheterna Levitate 2 eller Bedlam. Ta chansen du med!

Det amerikanska skomärket Brooks har en över hundra år lång historia. Löpning började man satsa på i samband med OS 1972, och Brooks var bland annat först med att introducera EVA som material i mellansulor på löpskor.

Efter en uttalad nysatsning på löpning är Brooks numera det bäst säljande löpskomärket i USA – före jättar som Nike och Asics. Med dessa framgångar i ryggen satsar man nu stort på den svenska marknaden. Redan under hösten fanns Brooks hos specialiserade löpskobutiker som Löplabbet, Runners Store och Gå & Löpkliniken, och nu börjar såväl skorna som kläderna även säljas på Stadium och Intersport.

Brooks kallar filosofin bakom sin löparkollektion för Run Happy. Den handlar om att alla kan hitta glädjen i löpning och att man ska springa för att det är kul – inte för att man måste. Därför strävar Brooks också efter att vara ett relevant val för löpare på alla nivåer, från nybörjaren till elitlöparen. Bra exempel på det är de nya löpskomodellerna Levitate 2 och Bedlam – som du nu har chansen att testa!

Levitate 2 är en modern, neutral mängdträningssko för den drivna löparen. Den har Brooks egna material DNA AMP i hela mellansulan – ett modernt skummaterial med energiåtergivande egenskaper och fantastisk stötdämpning. Ovandelen är stickad i ett mjukt omslutande och stödjande material, försedd med ett resårliknande avslut mot fotvristen. Häldroppet är 8 millimeter, och vikten ligger på 318 gram. Rekommenderat pris är 1 800 kronor.

Är du i behov av mer stöd erbjuder Brooks Bedlam, som i princip är samma modell som Levitate 2 men med Brooks stabilitetssystem Guide Rails. Det är en stödjande sarg längs mellansulans övre kant som styr foten i en önskad rörelsebana – utan att ditt naturliga rörelsemönster korrigeras. Systemet aktiveras bara om kroppen behöver det. Häldroppet är 8 millimeter, och liksom för Levitate 2 ligger vikten på cirka 318 gram. Rekommenderat pris för Bedlam är 1 900 kronor.

I samarbete med Brooks söker nu Runner’s World tio löpare, på alla nivåer, som vill testa Brooks Levitate 2 eller Bedlam. Om du blir en av de lyckligt utvalda är det enda vi begär att du är villig att uttala dig om skorna och kan tänka dig att synas på bild i Brooks och Runner’s Worlds olika kanaler.

ANSÖK HÄR om att få bli en av våra utvalda testlöpare.

Ansök senast 23 mars. De utvalda Brooks Run Happy testlöparna presenteras på runnersworld.se och på RW´s instagramkonto

Sponsrat inlägg
Trail och vin i Toscana

Trail och vin i Toscana


Slingrande stigar över Toscanas böljande kullar och undersköna vingårdar. Kenneth Gysing drömmer sig bort från vintern i Svedala till italienska Siena, där sprang han Ecomarathona del Chianti i oktober och lärde sig att spotta ut vin.

Jag ligger hemma i sängen och dagdrömmer, vinterstormen Alfrida ylar utanför huset, får fönstren att skallra. Men jag är långt borta, jag är i Italien igen, i slutet av oktober förra året. Jag blundar och ser mig sitta utanför en bar under en strålande italiensk sol efter att ha gått i mål i Ecomarathona del Chianti, känner hur huden puttrar av nya härliga D-vitaminer. Imman från ölglaset fuktar handflatan när jag lyfter det till en skål.

– Cin, cin, Alf, grymt kutat, säger jag!

Alf Tumble, vinexpert för DN och lysande löpare, höjer blicken från mobilen, lyfter glaset lätt frånvarande, han har den senaste halvtimmen varit fullt upptagen med att försöka hitta resultaten från loppet på nätet. Jag och brorsan har inte lika bråttom med att hitta resultaten, vi hade inte lika bråttom i mål som Alf. Det ska också tilläggas, alla vi tre sprang bara halva distansen, 21 kilometer, men det räckte rätt bra.

– Oj, oj vilka backar, suckar brorsan och tar sig för krampande vader.

– Äsch då, det var värre när jag sprang i Dolomiterna, där var det så brant att man ramlade baklänges när det var som värst, säger jag.

Jag är mån om att ge min lillebror de rätta perspektiven på tillvaron, men det är sällan han är mottaglig för mina ödmjuka reflexioner på löparlivet. Brorsan bara blundar stumt mot solen och tar en rejäl klunk iskall öl. Vi är båda grymt nöjda, klockan är strax efter lunch i den lilla byn Castel Nuovo Berardenga i hjärtat av Toscana, vi har klarat av en förfärlig massa höjdmeter och nu väntar vi på att de som springer maratondistansen ska komma i mål.

Det lär ta ett tag, men vi har absolut ingen brådska, vi är så nöjda så med att bara sitta ner. Halvmaran här är en av de vackraste halvmaror jag sprungit, och helmaran ska vara lika vacker. Banan går på slingrande stigar och grusvägar upp och ner över Toscanas böljande kullar, upp och ner mellan undersköna vingårdar och välansade vinrankor och väldiga cypresser.

Om man sedan uppskattar skönheten i landskapet med alla dess höjdmeter, beror förstås lite på hur man tränat innan. Jag och brorsan hade bara krut för en halvmara den här gången, dessutom hade vi gått en nästan fem timmar lång vinprovarpromenad dagen före. Det låter kanske som ett extraordinärt okonventionellt upplägg inför ett lopp, och det var det.

Men för att ta det från början:

– Vad sägs om att åka till Siena och springa en mara och prova vin med en grupp resenärer, DN:s vinexpert Alf Tumble hänger också på? frågar resechefen på Runner’s World, Patrik ”Ydan” Yderberg.

Det är förstås bara att tacka ja. Jag har alltid drömt om att få se Siena, den urgamla italienska staden som sägs vara grundad av de mytiska etruskerna, med en ringmur från medeltiden runt stadskärnan och ett stort torg i mitten av staden, Piazza del Campo. Där rider man två gånger om året en ”Palio”, en hästkapplöpning, också den med anor från medeltiden, där olika ”hus” i staden representeras av varsin ryttare. Ryttarna rider barbacka, de gör allt för att vinna, segraren vinner en stor summa pengar och stor ära. Det är trångt på banan runt torget, det är farligt, många ryttare faller av hästarna, ibland slår de halvt ihjäl sig.

Samtidigt funderar jag: ”vinprovning och löpning, hur ska det gå ihop?” Jag tycker om vin, jag har med åren lärt mig skilja mellan bra och dåligt vin (dåligt vin blir man sur av, bra vin blir man glad av), men hur få ihop det med löpning?

– Inga problem, säger Alf Tumble, då vi ses på ett planeringsmöte före resan. Man spottar ut vinet när man provar vin.

Jag vet ju det, det känns bara aningens oekonomiskt, och nästintill emot universums ordning och natur. Och som brorsan kommer att säga längre fram, efter att ha spottat ut vin fjorton gånger på olika vingårdar och svalt den femtonde gången:

– Jag tycker nog vin är mycket godare när man sväljer.

Men Alf hade förstås inte klarat sig länge i branschen om han svalt vin varje gång han provat. Han har skrivit om vin för DN i över ett decennium, han provar massor av viner dagligen, och tränar samtidigt löpning på seriös nivå.2017 sprang han första gången under tre timmar på maran, i Frankfurt Marathon. Man skulle kunna kalla honom för en ”spottfåne”, om det inte vore för uselt!

Jag dagdrömmer vidare i sängen hemma med vinterstormen ylande runtomkring, och ser hur vi landar i Bologna. Brorsan är som sagt med, och hans sambo Agneta, och ett glatt gäng vinälskande löpare, som tas emot av guiden Sandy. Brorsans sambo har ingen tanke på att springa något lopp, hon har siktet inställt på att promenera en mil eller så, och fokusera på det italienska köket och vinprovningen. Som det står i programmet inför resan, det här är en resa mer för upplevelse och mindre för prestation. Loppet har för många höjdmeter för att man ska kunna sätta PB, bättre då att hitta ett tempo där man förmår höja blicken och ta in de vackra omgivningarna.

Dagen efter ankomst och buss till Siena och inkvartering på stiliga NH Siena Hotel, ett par hundra meter från ringmuren, åker vi buss ut till den första vingården. Vi får varsitt glas i handen, med ett svalt skimrande vitt vin som ser mycket drickbart ut, och en lång föreläsning om vingårdens druvor i allmänhet och innehållet i glaset i synnerhet. Här odlas det Chianti, och jag erinrar mig osökt en Bellmanfest i Hagaparken något år efter gymnasiet och i ett annat millennium än det nuvarande, då det dracks Chianti Ruffino ur flaskor med bastkorg runtomkring. Jag minns det som ett vin man blev både glad och dansant av, det var på den tiden då man var ung och oförståndig och ännu aldrig hade kommit på tanken att spotta ut vin.

När föreläsningen är slut smakar vi på vinet, och jag kollar in brorsan, och brorsan kollar in mig. Vi spottar ut vinet samtidigt, vi nickar värdigt till varandra och känner oss som ansvarsfulla och vuxna människor. Det är ju också ett lopp i morgon.

Alf och guiden Sandy tar täten och vi vandrar från vingård till vingård, solen bränner trots att det är sent i oktober, vi smakar och spottar så tungorna domnar, och förstår att vin verkligen är en hel vetenskap. Vid den sista vingården så tittar jag på brorsan och brorsan tittar på mig. Hoppsan, där blev det visst en klunk vin i alla fall, och en bit ost till det.Och jag ger brorsan rätt, prova vin i alla ära, men vin smakar ändå bäst när man sväljer det!

Efter fem timmars vinprovarpromenad och middag med pizza blir det inga problem med sömnen. Innan jag somnar tänker jag med viss bävan på hur det ska kännas i benen dagen efter när vi ska springa. Men den morgondagen, den sorgen!

Starten dagen därpå går 9.30, från Piazza Marconi i Castelnuovo Berardenga. Jag älskar italienska, det är en underbar klang i ortnamnen. Det är ganska svalt i luften innan solen gått upp, men stämningen är hög i startfållan. Alf är lite orolig för en krånglande vad, påstår att han har ”gubbvad”, men av det märktes inget på uppvärmningen. Så är han ju också en tonåring i jämförelse med brorsan och mig. Tonårsvad?

– Inget jäkt nu. Jag har varit skadad, jag är egentligen inte i form för en halvmara, säger brorsan på startlinjen.

– Det är lugnt – det är ju själva grejen här, att vi ska springa ihop, i dag är vi ”Brothers in arms”, säger jag.

– Mmm, säger brorsan med lätt frånvarande blick, på väg in i bubblan.

Och starten går!

Det är en alldeles underbar början på loppet, med två kilometers utförslöpning. Vi lutar oss tillbaka och låter benen rulla.

Vi rullar på och rullar på och så planar det ut och så är det roliga slut.

– Oj, oj vilken backe, man kan ju lika gärna gå, suckar brorsan.

Vi går när det är som brantast, löper när det planar ut, rusar när det går utför. Vi är några löpare som följs åt, en kompakt man med silvergrått hår och ben som telefonstolpar springer förbi oss i alla uppförsbackar, men när det går utför så kommer vi ifatt och rullar förbi. Efter femton kilometer och på ett flackare parti börjar vi prata. Mannen kommer från Milano, han berättar att han har sprungit det här loppet i många år, han älskar landskapet, himlens höjd, han blir glad i själen av att springa här. När det börjar gå utför igen, och brorsan och jag rullar ifrån, ropar han, ”I´m sixty years old!” Jag vinkar bakåt, och ropar tillbaka, ”I´m sixtyone”!

– He, he, skrockar brorsan, och vi drar järnet och hoppas att han inte hinner ifatt oss i nästa uppförsbacke.

Vi löper i skuggan längs långa alléer av väldiga cypresser, solen lyser varm, vätskestationerna har allt man kan önska och lite till: vatten, sportdrycker, ost korv, russin, nötter, bananer – italienarna är livsnjutare också när det kommer till traillopp. Det är tuffa uppförsbackar och fantastiska utförslöpor, och snart bara någon kilometer kvar.Det är fint att springa med brorsan, härligt att höra honom stånka och pusta i uppförsbackarna på en ljudnivå ett par decibel högre än jag själv. Alf for i väg som en blixt redan i starten, verkade inget fel på vaden, kan tro han spottade upp sig!

Vi kommer i mål, klockan är inte ens lunch, och vi har redan fixat en halvmara. Vi hittar Alf i solen vid ett bord utanför en bar böjd över mobilen, och sätter oss bredvid.

–Ölprovning, säger jag till brorsan.

–Skulle tro det, säger brorsan.

–Spotta ut?

–Skulle inte tro det, säger brorsan.

–Skål och välkomna, säger Alf.

Ecomarathona del Chianti är över för den här gången. Men hemma i sängen i januari 2019, med en ylande Alfrida utanför, är jag där ännu!

I år åker vi till Ecomarathona del Chianti igen – häng med RW Travel Club!

 

50% rabatt på Runner’s World-prenumeration!

50% rabatt på Runner’s World-prenumeration!


Just nu! Halva priset på prenumeration, endast 39 kronor per tidning! Ordinarie pris 79,50 kronor.

Få Sveriges största löpartidning hemskickad till dig 11 gånger (helår) för bara 437 kronor! Du får massa tips om löpning, kost, prylar och om hur du bäst kommer i form, allt direkt hem i brevlådan och på webben. Nyhet! Du har dessutom som prenumerant 20%* på löparskor och kläder! Bra va!

TA DEL AV ERBJUDANDET HÄR!

Sponsrat inlägg
Spring säkert! Vinterskotest 2019

Spring säkert! Vinterskotest 2019


Vinterlöpning ställer stora krav på löparskornas förmåga att hålla fötterna varma och torra – och dig på fötter. Här är 18 nya modeller som kan underlätta din vinterträning, oavsett underlag och temperatur.

För löpträning under vintermånaderna gäller i högsta grad devisen ”det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”. Det gäller även löparskor. För att kunna löpa säkert under de väderleksförhållanden som vi möter under den mörka och kalla årstiden krävs det nämligen både anpassning av klädseln och att vi har ”bra på fötterna”.   

Men eftersom vädret ofta skiftar under vintermånaderna, och förhållandena för löpare i norra och i södra Sverige är vitt skilda, går det inte att slå fast att en specifik typ av löparsko alltid är det bästa valet. I vår guide har vi därför i stället försökt lyfta fram under vilka förhållanden som de enskilda modellerna bäst kommer till sin rätt.

För att göra det lite enklare för dig att orientera dig i testet har vi också delat in modellerna i de tre kategorierna trail, odubbat och dubbat. Trailmodeller är intressanta alternativ för vinterlöpning när underlaget är varierande, men kravet på säkert grepp inte är i fokus. Odubbade vinterskor har ofta en yttersula som ger bättre grepp än vanliga löparskor, oftast tack vare ett grövre mönster och en gummiblandning som ska ge mer friktion. Dessa vinterskor har också gärna någon form av väderskydd i ovandelen och är inte sällan utrustade med extra reflexdetaljer.

Den sista kategorin är den de flesta förknippar med vinterlöpning ¬– dubbade vinterskor. De är överlägsna när det gäller grepp om underlaget är isigt, och har förstås oftast både extra väderskydd och reflexdetaljer.

Utöver dessa tre skokategorier som är lämpade för vinterlöpning är det tre centrala faktorer som påverkar valet av vinterskor utifrån de olika väderleksförhållanden vi möter. Det handlar främst om sulans grepp mot underlaget, men även ovandelens skydd mot väta och isolation mot kyla:

1. Sulans grepp mot underlaget

Det är oftast inte låga temperaturer som är den största utmaningen för dig som springer under vintern. I stället är det isiga, glatta underlag som ställer till det. Med dåligt grepp blir löpningen spänd och orytmisk. I värsta fall ramlar du omkull och riskerar att skada dig.

Bor du så till att du kan förvänta dig längre perioder med snö och is är det en god idé att satsa på dubbade skor. Dels finns det flera olika typer av lösa dubb- eller broddsystem, som man sätter fast på sina ordinarie träningsskor. Dels finns det särskilt framtagna vintermodeller där yttersulan har permanenta metalldubbar. Vinterskor har dessutom ofta andra konstruktionsdetaljer som är anpassade till vinterfören. Om du verkligen vill optimera förutsättningarna för att kunna löpa avslappnat på is- och snöunderlag, är investeringen i ett dubbat par skor helt klart motiverad.

Möts du oftare av slask och mjuka blöta underlag än stabila vinterförhållanden med packad snö och is? Då kan en trailsko vara ett bra val. Många trailmodeller har aggressivt mönstrade yttersulor som biter bra på varierande underlag. Fördelen med en sådan sko är att den naturligtvis också är användbar i skogsterräng under övriga året.

Ytterligare en variant är vinterskor med en mjukare, strävare sula – utan dubbar – som är tänkt att ändå ge ett hyfsat bra grepp utan den ”hårda” känsla som metalldubbar kan ge på till exempel asfalt.

2. Skydd mot väta

Många tillverkare erbjuder någon eller några av sina mest populära löpträningsskor i speciella utföranden för slask och väta. Ovandelen är då tillverkad antingen i ett helt vattentätt material (vanligen Goretex-membran) eller har en vattenavstötande funktion. Den förstnämnda lösningen håller naturligtvis vätan ute bättre, men ger också en varmare och i allmänhet mindre följsam ovandel (även om utvecklingen gått mot lättare och smidigare alternativ).   

En ovandel som bara är vattenavstötande har förstås också sina begränsningar, särskilt om man löper genom djupa vattensamlingar eller i snöslask. Den ventilerar å andra sidan bättre, blir generellt smidigare och betyder oftast ett något lägre pris.

Här gäller det alltså att fundera över dina egna behov och önskemål. Tänk bara på att skor med vinteranpassade ovandelar endast fungerar tillfredsställande under vinterhalvåret. När utetemperaturen stiger blir de oftast för varma att löpa i.

3. Isolation mot kyla

Att hålla sig tillräckligt varm om fötterna hänger ihop med förgående punkt – skydd mot väta. Torra fötter betyder oftast tillräckligt varma fötter. Här finns alltså en klar nackdel med att använda sina vanliga träningsskor med en ovandel tillverkad i glest nätmaterial vars syfte är det rent motsatta: att hålla fötterna så svala som möjligt.

Tvekar du mellan två storlekar när du provar en vinteranpassad skomodell så välj den större. Vinterskor har oftast ett stummare, mindre elastiskt ovandelsmaterial än en modell med vävd eller stickad nylonovandel. Särskilt vattentäta ovandelar formar sig sämre efter foten. Lite mer utrymme och luft i tåpartiet ger dessutom bättre isolation, och du får plats med en något kraftigare löparstrumpa om du skulle önska det.

Så testade vi!

För att kunna jämföra greppet i de olika sulorna på ett likvärdigt sätt testades alla skor på is i en ishall. Testet inleddes med att vi gick med skorna för att värdera hur trygga de kändes vid gång rakt fram. Sedan jämförde vi hur trailmodellerna och vintermodellerna utan dubbar var att glida med på isen. Då blev det tydligt att olika gummiblandningar och mönster i yttersulorna gav olika bra fäste. Här stack Saucony Peregrine 8 Ice+ ut, som upplevdes ha bäst grepp av de odubbade modellerna. Av de renodlade trailskorna presterade New Balance Hierro V3 något bättre än genomsnittet, men ingen av dessa modeller ger bra grepp på is. 

Till sist sprang vi med alla skor på isen, både rakt fram och i svängar. Alla dubbade modeller var överlägsna i avseendet att de tillät löpning på ett förhållandevis säkert sett, men Asics Gel Fuji Setsu 2 GTX var den modell som testlöparna främst lyfte fram.

Efter istestet har en grupp testlöpare, bestående av både män och kvinnor med varierande kapacitet, sprungit i modellerna under en månads tid innan de fyllde i ett utförligt testformulär som ligger till grund för de slutgiltiga omdömena här.

Notera att viktangivelserna gäller storlek US 9 (42,5) i herr och US 7 (38) i dam (Wmns). Häldropp är höjdskillnaden mellan sulans bakre och främre del, mätt utan innersula.

LÄS HELA TESTET HÄR: Stort vinterskotest 2019 – 18 testade modeller