Silvander: Almgren, din tid kom!

Hör du det här, Gunder? Såg du det, Gärderud? Musse, var du på plats? Det har skett igen. 

I slutet av sommaren kommer det att vara ett decennium sedan DN- galan blev Bauhaus- galan. Då, för tio år sedan, var sensommarkvällen mörk och kall. Galan saknade stjärnor och svensk friidrott famlade i mörkret. Ärligt talat, vem brydde sig om den där kvällen. 

Idag var stämningen något annat. Solen sken, på flera plan, och läktarna var i stort sett fulla. Startlistorna proppade med OS- medaljörer och på invigningen gick självaste Usain Bolt ut tillsammans med Ingemar Stenmark. Ingen ville missa det här.

Almgren ljuger inte

Andreas Almgren är ärlig på ett oarogant sätt. När han säger att formen är bra menar han det för han har tänkt. Det krävs inte många sekunder med 30- åringen för att förstå att det är en ingenjör som pratar. Killen har koll, inget han gör eller säger är en slump. 

När klockan stod nio minuter efter sju startade därför Stadions inferno. Tillsammans med ett gäng världslöpare ingen brydde sig om drog Almgren iväg från 5000 meters- starten, Daniel Ståhl gick in i diskusburen och juste, jävlar, Mondo Duplantis la upp ribban på 6.28. Friidrotten levde och arenans puls var tillräckligt hög för att överrösta en Håkan Hellström- konsert.

Runt 19.25 skulle man kunna tro att piken var nådd. Äntligen hade det skett. Duplantis efterlängtade världsrekord på hemmaplan. Vilken grej! Wow! Kan vi gå till baren nu? Nej för f*n alla är ju kvar! 

Det såg så lätt ut

På rundbanan hade Almgren precis blivit huvudperson i 5000 metersloppet. Han som målats upp som det stora hotet, OS- guldmedaljören Cole Hocker, var borta, stekt och rökt i en Grand Slam track- eld. Kvar var bara Kuma Girma, etiopiern som gjorde 12.46 för några dagar sedan, men helt ärligt, vem bryr sig om det? 

Inte Andreas Almgren i alla fall. Han dunkade på från tät och med 800 meter kvar var vinsten klar. Klockan var kvar i kampen och ljusharen hans enda vän. Men med ett varv kvar hade han lämnat även dem bakom sig. 

På sista varvet agerade Daniel Ståhl klackledare på sin raka och med 100 meter kvar lämnade 30- åringen den kurva där allt kunde ha slutat för nio år sedan. Mållinjen korsades, Almgren föll ihop, klockan stannade på 12.44 och svensk friidrotts största minuter sedan gulden i Athen hade precis inträffat. 

Platsen förpliktigar

Att tro att allt är klappat och klart och att vägen mot VM- medalj nu ligger öppen för Almgren är att blunda för historien. Killen har haft fler skador än vad Gyllene tider haft comeback- turnéer. 

Men kanske är det så att han lärt sig nu, jag vet inte. Oavsett så vill jag våga drömma nu för den här kvällen tillåter det och platsen förpliktigar det. 

För nio år sedan kunde allt ha slutat här. När hans båtben gick av på stafett-SM var han nere för räkning. Historien om hans otaliga comebacks är som en Rocky- film. 

Men jag nöjer mig inte med att stanna vid att det här var en kväll för Andreas Almgren. Det här är större än så. När Almgren korsar mållinjen syr han en söm mellan det gamla och det nya. 

För 80 år sedan dominerades löparbanan av en svensk från Hemsjö. Gunder Hägg slog världsrekord på världsrekord vart han än sprang och Stadion fylldes för honom. För 50 år sedan var det Gärderuds tur och för snart 20 stod jag själv och skrek när Mustafa Mohammed gick upp i ledning i DN- galans huvudnummer. Jag vågar nästan säga att vi i Sverige blir exalterade så fort vi ser en spiksko på en röd tartanbana. 

“Ska ta henne hit”

Men det är som att Almgren sett historien, synat den och höjt insatsen. Supertalangen som trillat ner i skiten, kommit tillbaka och alltid blivit bättre. Thrillern, som är hans karriär, nådde sin hittills största pik idag och historien om den kommer att berättas i generationer. 

Min morfar brukade prata om hur Ingemar Johansson vann världsmästartiteln i boxning 1959, min pappa om Anders Gärderuds OS- guld i Montreal 1976. Själv har jag inga barn (än) men är lyckligt lottad med ett syskonbarn. En dag ska jag berätta om allt det här. Om svensk löpnings ständiga comeback- kid och vad han gjorde här på Stockholms stadion den 15:e juni 2025. 

---