Succé för The North Face Trail Team by Runner’s World

Succé för The North Face Trail Team by Runner’s World


Nu har hela teamet klarat sina målsättningar. Åtta löpare sprang Kullamannen i början på november, en sprang Jämtlandstriangeln på en enda dag och en genomförde Sätila Trail. Här kan du läsa allt om teamdeltagarnas upplevelser och erfarenheter!

I våras skapade The North Face ett helt nytt trailteam i samarbete med Runner’s World, med ambitionen att inspirera läsare och följare att våga testa på traillöpning.

I samband med att Kullamannen avgjordes i början på november har nu de flesta av löparna i teamet nått sina uppsatta målsättningar. Förhoppningsvis har teamet också visat att det finns något för alla inom trail och att traillöpning kan ge de flesta en boost – oavsett vilken nivå eller bakgrund man har som löpare.

När teamet presenterades kom det in över 400 ansökningar om att få bli en av de tio utvalda löparna. Att ta ut teamet var svårt. Många hade suveräna motiveringar och de sökande bestod av allt från löpare i den yppersta eliten inom trail till de som aldrig sprungit trail tidigare.

Hela teamet samlat på Camp Järvsö

Till sist var det tio personer starka teamet uttaget – en mix av fem kvinnor och fem män som representerade den bredd vi såg i ansökningarna. De coachades sedan av Fanny Borgström, ambassadör och elitlöpare för The North Face-trailteam. Hon gav deltagarna värdefulla teknik- och träningstips, inte minst under den gemensamma träningshelgen i Järvsö (som du kan läsa om här) där gänget verkligen svetsades samman. Allt sedan dess har ett utbyte av erfarenheter kring träning, teknik och utrustningen från The North Face flödat mellan deltagarna.

Matilda Gend kom 2:a på Sibirien Ultra 50KM

Åtta av de tio deltagarna i teamet satte upp någon av Kullamannens distanser som höstens stora slutmål – och det blev faktiskt en succé. Eller vad sägs om prestationer som en podiumplats i damernas 50-kilometersklass för Matilda Gend – eller att klara sin första ultrasträcka på tävling någonsin som Malin Nordin gjorde.

Jenny Blomdahl fixade Jämtlandstriangeln på en dag.

Två av löparna satte upp andra slutmål än Kullamannen. Jenny Blomdahl siktade på upplevelsen och utmaningen i att på en enda dag ta sig runt Jämtlandstriangeln – vilket hon också klarade – och Joel Vallgren sprang Sätila Trail.

Hur det gick för varje löpare kan du läsa mer om nedan. Vi från Runner’s World säger stort grattis till alla starka och modiga löpare i The North Face Trail Team by Runner’s World!

Om Kullamannen 4–5 november 2022
Väderförhållandena var ovanligt varma och torra för att vara november. Av 444 startande på den längsta distansen, 100 miles, tog sig runt hälften i mål.
Teamlöparna som sprang:
100 miles: 
Michael Stenberg (419) 
100 km:
Uffe Ekdahl Pettersson (1210)
50 km: Matilda Gend (2507), Ulf Tjernström (2027), David Kjellén (2337), Malin Nordin (2511), Anna Olsson (2504) 
20 km: Nathalie Svedberg (3677)
Läs mer: kullamannen.com

Michael Stenberg, 47 år, Norrköping

Om att springa Kullamannen 100 miles (drygt 160 km):

”Det var en alldeles otrolig upplevelse med många olika känslor – spänning, nervositet, glädje, trötthet, smärta och lättnad. Så häftig inramning på hela loppet!
Tuffast var nog att ge mig av från Mölle för andra gången – och efter att redan ha sprungit 14 mil – och ge mig ut i Dödens Zon för de sista två milen. Vetskapen om att jag skulle vara ute i flera timmar till, med ännu en kväll och natt med mörker, gjorde det mentalt tufft.

Något av det bästa var nog stämningen mellan alla löpare under loppet – så många härliga samtal om löpning och livet. Alla peppade och brydde sig om varandra ute på stigarna i nattens mörker. 
Men den allra bästa känslan var naturligtvis att komma till målet i Mölle, där mina närmaste – som stöttat och funnits på plats under loppet – väntade.

Om utrustningen från The North Face:

”Mina skor, Vectiv Enduris II, funkade så bra! Jag knöt på mig dem i Båstad och behövde inte göra en enda justering under loppet. De tog mig 164 kilometer utan blåsor, utan blånaglar och utan skavsår. Helt fantastiskt ju!
Dom funkade också perfekt på alla underlag. Bra fäste på dom leriga stigarna men också bekväma och lättsprungna på asfaltssträckorna.

Sen var jackan Flight Lightriser Futurelight verkligen toppen! Använde den under hela första natten och andra kvällen. Den funkade perfekt för mig och höll mig lagom varm under ansträngning i det ganska blåsiga vädret. Uppskattade verkligen hur lätt den var när jag hade den på mig men också  hur liten den blir när jag packade ner den under dagen.”

Om att vara en del av teamet:
”Jag upplever verkligen att det fanns en teamkänsla även om vi inte sprang tävlingen tillsammans. Det var mycket pepp och inspiration i bland annat chattgruppen innan och under loppet.  
Jag blev också väldigt glad när några i gänget hejade på mig på plats i Mölle när jag passerade där första gången efter 140 kilometer och 22 timmar löpning.  
Och vilka resultat alla gjorde, helt otroligt bra! Sen önskar jag bara att jag hade kunnat springa snabbare så jag också hade hunnit till middagen med gänget. Det har varit en helt fantastisk upplevelse att få vara en del av detta.”

Uffe Ekdahl Pettersson, 47 år, Lerdala

Om att springa Kullamannen 100 kilometer:

”Det var himla kul att träffa hela gänget och jäkligt inspirerande att se hur alla kämpade på sitt sätt. Att se glädjen och även lättnaden när Malin och Anna kommer i mål efter att ha kämpat sig runt gjorde ju att ögonen tårade sig på en själv.

Mitt lopp var på det stora en bra upplevelse. Starten var mäktig med musiken och alla tända och spända löpare som tillsammans gav sig iväg. Den fina stigen uppför Hallandsåsen där ett pärlband av pannlampor ringlade uppför gav känslan man får av bilder från andra stora lopp som Transgrancanaria eller UTMB – fast i mycket mindre skala. 

Den tuffaste delen var de 14 sista kilometerna innan Ängelholm. Jag kunde höra kontrollen men förstod att jag behövde springa ganska långt i mörkret innan jag skulle vara framme. Lärdomen där är att när jag känner mig ynklig och less så är det bara att äta det man har i västen så kommer det släppa. Jag lyssnade på en podd ett tag och efter att ha ätit i kontrollen så hade jag inga sådana dippar på resten av loppet.

Absolut roligast var delen ute på Kullaberg. Naturen är fantastiskt vacker och det tekniska avsnittet de sista 6–7 kilometerna är så himla rolig. Jag satte på peppig musik på högsta volym och då släppte smärtan i benen och det var bara att kötta på.”

Om utrustningen från The North Face:

”Jag gillar min vindjacka. Tumöglan längst ner på ärmen gjorde att handlederna hölls varma när det blev kallare under natten. När det blev varmare under dagen ventilerade den bra när man drog ner dragkedjan. Jag sprang i shorts, t-shirt, vindjacka och keps hela loppet. Använde en buff och vantar lite då och då.”

Om att vara en del av teamet:

”När jag hade mina mörkaste tankar var det skönt att tänka på laget. Jag visste att om jag skulle behöva gå in så skulle jag få pepp av resten av teamet. Sen var det så himla kul att stå vid målet och heja på kämparna i teamet när de kom i mål. Att få dela glädjen med dem ger så himla mycket.”

Anna Olsson, 24 år, Stockholm

Om att springa Kullamannen 50 km:

”Upplevelsen både innan, under och efter loppet har varit helt magisk! Pirret innan start där jag och Malin hängde tillsammans och gav varandra energi. Under loppet där allting hände. Alla 10 000 känslor som kommer och går under en ultra, men som alltid är lika underbart.

Det allra roligaste under loppet var att jag kände mig stark hela vägen, trots att min energiplan brast redan efter 20 kilometer. När backarna började blev det så klart kämpigare, men jag kände mig hela tiden stark. Jag hade bara ett mål och det var framåt – och det gav mig kraft och energi att orka.

Jag är också otroligt stolt över att jag fullföljde loppet. Jag var osäker till en början då jag tampats med knäproblem och förkylning samt att jag aldrig sprungit ett lopp som innehåller så många höjdmeter. Jag kommer även bära med mig den oslagbara känslan när jag vid 44 kilometer visste att jag skulle klara loppet – om jag så skulle krypa in i mål. Att sedan få mötas av mina vänner i teamet vid målet gjorde att alla känslor kom på en och samma gång. Det är ett minne jag sent kommer att glömma. 

Det jag upplevde som tuffast var just det tekniska och alla backar, vilket jag inte är van vid – varken när det gäller min träning eller i samband med en ultra. Jag tyckte även det var lite småläskigt att släppa på utför i bokskogen där marken var full med höstlöv med stenar under. Därför kändes det härligt att kunna trycka på lite extra när det blev lite flackare.”

Om utrustningen från The North Face: 

Jag sprang i mina vintertajts från The North Face. Jag var lite orolig över att det kanske skulle bli för varmt att springa i dessa, men är väldigt glad över att jag valde dem. Materialet gjorde att de stod emot både vind och blåst och regn, och de blev inte alls så där tryckande varma som jag trott – de är suveräna. Jag kommer använda dem både när det blåser och regnar men även senare fram mot vintern – två funktioner i ett plagg, perfekt!

Jag måste också tacka för västen. Trots all nödvändig packning och en liter vätska upplevdes den inte alls tung eller skumpig. Den satt som en smäck och jag tänkte inte alls på hur mycket vikt jag egentligen bar.” 

Om att vara en del av teamet:

”Trots att jag inte sprang tillsammans med övriga i teamet kändes det ändå som att vi just gjorde det. Bland annat genom att vi genom olika appar kunde följa varandra och heja på varandra. Att vi delade med oss av bilder och tankar och känslor under loppet gjorde att lagandan verkligen stärktes. Trots att vi sprang olika lopp gjorde vi ändå detta tillsammans som ett lag.

Att vi även under dagarna runt loppet tillbringade tid tillsammans gjorde att vår grupp blev ännu tajtare. Jag är otroligt tacksam över att ha fått vara en del av denna helg och detta team. Jag tror verkligen att jag har hittat vänner för livet – det ska bli otroligt spännande att se vart detta bär av.” 

Matilda Gend, 33 år, Ystad

Om att springa Kullamannen 50 km och andraplatsen i damklassen:

”Jag kände mig stressad över att direkt från start ligga som tredje dam och var rädd att någon skulle springa om. Jag gick ju för en pallplats och kvalificering till OCC på UTMB. Men när backarna började kände jag mig stark och då kom jag också om två damer. Tara från Storbritannien som vann missade jag helt var hon kom ifrån! Men jag är nöjd med min andraplats i damklassen och tiden 5:02:45.

Loppet var otroligt vackert och det var mindre klippor än jag väntade mig och ganska löpbart – förutom att orken ibland brast!”

Om utrustningen från The North Face:  

”Mina Flight Vectiv-skor funkade väldigt bra, de har fint grepp och är smidiga! Jag älskar verkligen dessa skor – detta var andra ultratrailloppet jag sprang i dem.

Västen är otroligt rymlig, smidig och följsam. Nu blev det ju dessutom t-shirt väder vilket gjorde att jag kunde köra i den tunna Sunriser-t-shirten. Den hade jag inte tänkt ta med först – det är ju ändå höst.” 

Om att vara en del av teamet:

”Det var så roligt att få träffa teamet igen, och att tas emot av både Nathalie och David när jag sprang i mål var fantastiskt roligt! Det blev dessutom extra viktigt när jag inte hade andra anhöriga med mig.

Middagen med delar av teamet både kvällen innan och samma dag som loppet värderar jag högt, att få bolla planer och reflektera över loppet tillsammans var härligt. Det kändes riktigt roligt att alla tog sig igenom de olika distanserna, att alla kom i mål och klarade utmaningen!”

David Kjellén, 26 år, Göteborg

Om att springa Kullamannen 50 km:

”Upplevelsen var fantastisk! Det känns som att loppet genomfördes i kombination med årets finaste höstväder. Jag kände mig väldigt taggad på startlinjen och kunde verkligen njuta i starten av loppet. När vi sprang förbi de som skulle springa 100 miles och 100 kilometer hejade de på oss, vilket gav mycket energi och gjorde hela loppet lite lättare.

Första dippen kom cirka 5 kilometer innan energistationen vid Mölle då jag började känna mig lite illamående. Efter lite påfyllning av energi började jag känna mig starkare igen när jag sprang vidare mot Kullaberg. De sista 21 kilometerna på Kullaberg var tuffa men väldigt roliga – och det var en underbar känsla att springa den sista kilometern mot målgången.”

Om utrustningen från The North Face:

”Jag sprang loppet i The North Face Vectiv Infinite-skorna, och de levererade loppet igenom. Eftersom vädret var så bra och relativt varmt så kunde jag genomföra loppet i shorts och t-shirt. Jag sprang i Sunriser t-shirten och Stridelight-shortsen och kände mig väldigt lätt och snabb i den kombinationen.”

Om att vara en del av teamet:

”Vi hade en fantastisk teamkänsla redan när vi träffades dagen innan loppet. Alla var supertaggade. Det kändes som att alla medlemmar i teamet bidrog med energi som jag hade med mig loppet igenom.

För min egen del tycker jag att jag fick extra energi när jag visste att alla andra i teamet också kämpade på i sina egna lopp. Att få umgås med teamet före och efter loppet gjorde hela helgen helt fantastisk.”

Ulf Tjernström, 40 år, Stockholm

Om att springa Kullamannen 50 km:

”Det var en vacker dag och ett så fint och välarrangerat lopp. Men de första platta 25 kilometerna på strandängarna från Ängelholm till Arild var oväntat sega, så när jag väl kom fram till backarna på Kullaberg var det välkommet med lite omväxling. Jag fick lite kramp här och där men kunde hålla ok fart uppför och relativt hög fart nedför. Då kändes det som att styrketräningen vi lärde oss i Järvsö och som jag hållit i under hösten hade gett resultat! 
Jag lyckades bra med energiintaget, låg på 90 gram kolhydrater per timme i snitt över loppet, och är både nöjd med min placering och min tid.” 

Om utrustningen från The North Face: 

”Det är rätt mycket saker man behöver ha med sig på ett sådant här lopp, inte minst all energi. Men det var inga problem att få plats med allt i min Race Day Vest – inget skump och skav, den sitter hur bra som helst. Andra västar jag provat har gjort sig lite mer påminda under lopp men den här glömmer man nästan bort att man har på sig. Det var också en varm novemberdag så t-shirt, shorts och keps räckte för att göra jobbet.”

Om att vara en del av teamet:

”Jag såg inte så mycket av teamet ute på banan men dels får man energi av vetskapen om att de också är där ute och kämpar, dels var det riktigt bra pepp både inför och efter loppet. Det här är ett riktigt härligt gäng – jag är så imponerad av allas insatser.”

Malin Nordin, 45 år, Solna

Malin och Anna

Om att springa Kullamannen 50 km:

”På kvällen efter en trevlig middag ihop med de i teamet som inte redan startat satt vi och skrev listor på hur vi skulle tackla motgångar som skulle dyka upp under loppet och hur vi skulle göra för att ta oss upp ur eventuella svackor.

Jag har aldrig förut på förhand tänkt att jag nog inte kommer ta mig igenom ett lopp. Men den farhågan fanns nu på grund av en skada som gjorde att jag fick dra ner kraftigt på träningen sista dryga månaden. 

Men själva loppet var fantastiskt! Direkt efter start sprang man på en vacker stig i en gles skog bredvid stranden. Det duggregnade samtidigt som solen lyste och en magnifik regnbåge visade sig. 

Jag hade bestämt mig för att inte tänka så mycket på antal gjorda kilometer utan mer fokusera på den fina naturen, mina medlöpare och att ta energi var 20:e minut. Planen höll perfekt!

Känslan en bit ute på Kullaberg när jag satte nytt personligt distansrekord vid drygt 42 kilometer och jag kände att jag hade bra med krafter kvar var magisk. Min bror ringde mig ungefär då: ”Vad pigg du låter” sa han. Och det var sant, jag var pigg.

Jag kände faktiskt att jag var piggare än de flesta runt mig och började räkna hur många jag sprang om ute på Kullaberg, vilket är ett bra sätt att inte tänka på antal kilometer. Jag tappade räkningen vid cirka 65.

Men efter sista vätskestationen vid 47 kilometer sprang jag inte om så många fler för jag fick ont i knät och kunde bara springa uppför och fick gå mycket. 

Känslan att se Mölle närma sig och sedan springa mot målet var härligt. Uffe i teamet stod och hejade och jag fick en kram av honom vid målgång – det var en väldigt känslosam kram och en underbar känsla att klara loppet.”

Om utrustningen från The North Face:

”Utrustningen fungerade bra hela vägen.”

Om att vara en del av teamet:

”Vi hade en stark teamkänsla. Det var extra kul att alla klarade sitt lopp och att ha varandra att diskutera med före och efter loppet.” 

Nathalie Svedberg, 30 år, Göteborg

Om att springa Kullamannen 20 km dödens zon:

”Jag kände mig glad och taggad redan innan start och slapp känna mig nervös. Vädret och stämningen var riktigt bra så det förstärkte min känsla inför loppet.

Min plan var att springa lugnt första delen för att känna in kroppen och för att kunna springa på i slutet på de mer tekniska stigarna som jag såg mest fram emot. Men jag kände mig stark redan från start och bestämde mig för att våga gå på känsla och öka lite.

Det var en go stämning i spåret och alla hejade och peppade varandra. Jag hade ett riktigt kul lopp hela vägen in mot mål. Det roligaste var som alltid utförslöpningen. Det som var tuffast var nog att jag stukade foten vid 14 kilometer, men jag kunde som tur var fortsätta.”

Om utrustningen från The North Face: 

”Jag är riktigt nöjd med mitt val av kläder och skor. För mig är det viktigt att man inte känner sig för varm och jag är väldigt glad att jag valde The North Face-shortsen.

Infinite-skorna satt riktigt bra och greppet var bra. Jag tycker om när skorna sitter ganska slimmade runt foten när man ska springa på tekniska stigar och det gör Infinite.”

Om att vara en del av teamet: 

”Även om alla i teamet hade sina enskilda mål och förberedelser så var det väldigt härligt att få prata strategi, dela tips, orosmoment eller bara få pepp. Teamet sprang olika distanser och det var kul att både få vinka av och önska lycka till inför start och att få heja in dem i mål.

Efter att man sprungit ett lopp så är det ju också väldigt kul att få dela sin upplevelse med människor som älskar löpning lika mycket som en själv.

Jenny Blomdahl, 27 år, Östersund

Om att springa Jämtlandstriangeln på en dag:

”Söndagen bjöd på sol och näst intill vindstilla – perfekta förhållanden med andra ord. Det behövdes också, då formen inte var på topp efter en långdragen förkylning.

Jag fick med mig både elitsupport, fotograf och sällskap i form av Johan Lantz. Första sträckan på cirka 16 kilometer mellan Storulvån och Sylarna kändes bara bra. Vi tuffade på, tog det lugnt, njöt av omgivningen och fotade en del.

Vi sprang upp till Sylarnas fjällstation, tog lite extra energi och sprang ner samma väg igen till svängen mot Blåhammaren. Det var nog den tråkigaste och jobbigaste delen – och längsta, cirka 18 kilometer.

Jag började må lite illa av den söta smaken i munnen av gels och sportdryck, så tog lite saltlakrits – det gjorde susen. Sen öppnade jag Haribo-påsen med gelebjörnar!

Benen började kännas efter klättringen upp till Blåhammaren. Då hade vi sprungit 35 kilometer – sen var det mest utför. Tiden gick otroligt fort! I början av turen satte vi ett mål att komma in på 5:20, det reviderades till att komma in under sex timmar. 

Sista sträckan mellan Blåhammaren och Storulvån, som är cirka 12 kilometer, var bitvis stenig och man fick hela tiden tänka på var man satte fötterna. En liten sträcka kunde man springa på lite, men fy vad jobbigt det var. 

Fokus var nu att inte ramla – och att fortsätta få i sig energi. Sju kilometer är långt när man redan sprungit 40. Det är lätt att lura sig själv med att tänka ”bara sju kilometer kvar, jag behöver inte mer energi”.

Det blev i alla fall en spurt till ”målet” som var dörren på fjällstationen. Vi kom in på 5:59:59, även om jag stannade klockan på 6:00:04 – men det är ju första tiden som räknas.

Vi mötte totalt fyra personer på hela sträckan – fjällstationerna har stängt nu så det var folktomt. Huvudmålet var att få en fin tur och att ta mig runt med en bra känsla i kroppen och knoppen vilket helt klart uppnåtts – de kändes betydligt fräschare än efter Fjällmaraton.”

Joel Vallgren, 23 år, Enköping

Om att springa Sätila Trail 22 km: 

”Överlag är jag nöjd. Jag visste att jag skulle klara det galant innan jag ens stod på startlinjen vilket gjorde att jag kunde chansa på att gå ut hårdare än jag är van vid. En effekt av en bra träningsperiod kanske?

Under loppet kände jag mig stark från start till mål. Det gick lite snabbt i början och blev fort trångt i början av banan där min puls blev lite för hög. Men efter några kilometer kunde jag hitta mitt flow och höll sen typ samma tempo genom resterande delen av banan.

Jag plockade mest tid och placeringar uppför och vid de tekniska utförslöpningarna, och det får jag tacka speciellt ⁨Fanny Borgström⁩ och de andra i teamet för – och den träning vi fått. Tipsen om ’korvbröden’ uppför och att våga släppa på nedför var toppen.”



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

6 nummer av Runner’s World med trådlösa hörlurar på köpet!

Passa på! Nu kan du få 6 nummer av Runner’s World  tillsammans med ett par Defunc...

Läs mer

Fler intressanta artiklar